Tillgängligt lärande

En blogg som samlar tankar, idéer, insikter och erfarenheter om hur vi tillsammans på bästa sätt kan utforma ett tillgängligt lärande i skolan - där lärmiljön bildar en HELHET fysiskt, socialt och pedagogiskt!

  • Tillgänglig ARBETSro

    Magnus Blixt2021-11-26

    Redan när den kom lyfte jag Skolforskningsinstitutets forskningssammanställning "Främja studiero i klassrummet – lärares ledarskap". En dag fick jag ett meddelande från klok utvecklingsledarkollega från Haninge som fått höra att ”forskning säger att bänkar i rader är bäst” med hänvisning till denna. Intressant! Jag gick tillbaks och läste om, inser hur man även kan välja att läsa den på ett annat sätt än jag och blev vidare nyfiken. Jag föreslog att vi skulle ta ett samtal med bitr professor Samuelsson som gjort arbetet – och så blev det. Projektledare Thomas (npf-projektet i Uppsala grundskolor) bjöds också med. Det blev en väldigt givande timme som snabbt flöt iväg och gav massa insikter och tankespjärn framåt. Det här gör vi om! Forskare är ju tyvärr inte heller översköljda av frågor o funderingar från lärare och min erfarenhet är att de gillar dialog – så hör av dig direkt till en forskare om du undrar något!

    Forskningssammanställningen är tydlig med att den bör läsas som en helhet mer än ryckas enstaka citat från. Inom en hel del områden finns det inte så mycket forskning. ”den som ändå finns indikerar att…” betyder ju inte att det inte går att göra på andra sätt och få framgång – bara att det ännu inte finns så mycket forskning på det. Samtidigt som en yrkeslegitimerad lärare förstås behöver ha en grund för sina professionella val utifrån rimliga hypoteser i relation till den forskning och beprövad erfarenhet som ändå finns. 

    ”Det är viktigt att framhålla redan här att det finns sådant lärare gör för att skapa studiero i undervisningen som inte finns beskrivet i metaöversikten. Det betyder inte att dessa arbetssätt per automatik inte kan anses vara vetenskapligt grundade. Det kan vara så att det till exempel ännu inte finns tillräckligt många studier om det arbetssättet för att det ska kunna göras en översikt om det.”/Skolfi

    Lite som Annika Agélii Genlott hade utmaningar med digitaliseringens tidiga införande i Sollentuna utifrån att det inte ännu fanns så mycket forskning – och det förstås är omöjligt att forska på något som ännu inte prövats... Avhandlingen bekräftar något vi kanske redan anat: Att bara dela ut digitala verktyg i skolan blir ofta sämre, men om man kombinerar det med god delaktighet och kompetensutveckling MED professionen så kan det faktiskt förkorta tiden för läsinlärning avsevärt (och läsning är ju som vi vet grunden för mycket).

    Nåja, åter till forskningssammanställningen om Studiero i skolan. Modellen för framgång ser i princip ut såhär:

    ”Främjande av studiero i klassrummet är en komplex uppgift som kräver ett aktivt ledarskap av läraren och som innefattar både proaktiva och reaktiva arbetssätt.”

    Det står väldigt lite om fysisk lärmiljö, men det som finns står på sid 25:

    ”Placeringen i klassrummet kan bli en stimulans till positivt beteende men också bidra till störningsmoment… Huvudresultatet i översikten är att uppgiften bör styra hur eleverna sitter. För individuella uppgifter var det mest fördelaktigt för elevernas arbete med uppgiften att sitta i rader. Då är det bra om eleverna sitter så att det blir svårare att interagera med andra elever, och så att läraren har god översyn över klassen. Om det däremot ingår interaktion i själva uppgiften, till exempel brainstormning, är det bra att sitta grupperat eller i halvcirkel. Författarna lyfter fram att hur eleverna sitter verkar vara särskilt viktigt för de elever som tenderar att störa undervisningen i vanliga fall.”/Skolfi

    Nota Bene att de forskningssammanställningar som gjorts såhär långt inte verkar ha tagit med mer alternativa klassrum (se exempelvis lokala försök i Björkvall, Tuna, Palmblad, Bälinge, Östra Stenhagen…) – precis som jag inte hittade någon direkt forskning kring det här med undervisningsnära gradänger när jag studerade det i våras.

    ” Flera av studierna i underlaget är relativt gamla och inkluderar inte ett klassrum med ökad digitalisering, men resultaten visar att oavsett aktivitet kan läraren vinna på att aktivt använda sig av möbleringen i klassrummet för att se hur studieron eventuellt förändras.”/Skolfi

    Utifrån att vi bör läsa sammanställningen som en helhet kan det ju vara värt att bläddra fram till sid 28 och fundera över vilken variation som kan erbjudas i olika fysiska miljöer:

    ”Ett sätt att göra eleven delaktig är att ge eleven möjlighet att välja mellan olika alternativ i själva undervisningen…”/Skolfi

    Men framförallt – något som vi återkom till under vårt timmeslånga samtal flera gånger – missa aldrig det sista steget: Funkade det? Och mät då inte bara lugnet i sig, utan också graden av vakenhet, fokus och – lika knepigt som viktigt – vilket lärande som faktiskt uppstått. Faktiskt.

    ”En huvudslutsats som vi drar är att lärares ledarskap i klassrummet har stor betydelse för lärandemiljön. Det stora antalet arbetssätt och variationen mellan dessa visar också de stora möjligheterna med att se utvecklandet av studiero som ett arbete lärare gör snarare än till exempel ett resultat av en lärares personlighet eller något som sker av sig självt."/Skolfi

    Sedan kan vi ju även ta en liten tur till läroplanen och söka på olika ord och begrepp, notera hur ofta ”samtala” står (liksom för övrigt även ”digital”) och sedan fundera över hur vi skapar ro att arbeta med just detta som läroplanen faktiskt stadgar. Utifrån de elever vi de facto har framför oss istället för någon slags normalitetselev, i de klassrum vi de facto har tillgängliga och med det lärarledarskap som är grunden för alla varianter av möblering. I veckan hade jag ett långt spänstigt samtal på det temat med psykolog David Edfelt som ju skapat sju moduler tillgängliga för lärare i Uppsala – varav en har tema fysisk lärmiljö, men som så ofta bör de ses som en helhet.

    Jag slutar med min favorit ur lärares yrkesetik, som jag tycker rimmar väl med forskningssammanställningens modell:

    ”Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande.”./Lärares yrkesetik

    Dvs vi behöver ta aktivt ansvar att göra de förändringar vi ser utifrån vårt professionella omdöme tillsammans med de elever vi arbetar med så att de ges möjligheter att under vår ledning (se skollagen 1kap §3) lära sig maximalt, inklusive att vi följer upp hur det faktiskt fungerar. Samtidigt som vi enligt yrkesetiken ska "ta ansvar inte bara för att eleverna lär, utan också för vad de lär."

    Vad och hur lär du dig bäst? En fråga att ställa både till sig själv och sina elever (det är ju långtifrån säkert att de har samma svar, utifrån att vi är olika, viktigt att vi överkommer våra egna kognitiva barriärer här).

    ”Genom att aktivt arbeta med att utveckla klassrumsmiljön och sina egna arbetssätt kan lärare förbättra studieron i klassrummet. Det handlar om en kombination av förebyggande arbete och medvetet ledarskap i akuta situationer. För att arbetet med att främja studiero ska bli effektivt och nå alla elever behöver det också anpassas till behoven hos de enskilda ele- verna och till elevgruppen som helhet. Det kräver att läraren kan och har möjlighet att obser- vera vad som händer i klassrummet, både hos eleverna och hos sig själv.”/Skolfi

    Sist men inte minst

    lärprincip.jpg

    (0)Kommentera
  • Tillgängliga kognitiva barriärer

    Magnus Blixt2021-11-16

    För ett år sedan hade Utvecklingsenheten en bokcirkel tydligt ledd av skolbibliotekssamordnare Ulrika med boken "Professionsutveckling och kollegialt lärande" (Ain Dack & Katz, 2017), vilken även blev boken till sommarens Pedagogiska Läslyft. Med tanke på hur ofta jag hänvisat till den  och hur jobbig den var att faktiskt - faktiskt - ta till sig kan den varmt rekommenderas. I synnerhet kapitlet "Du tänker nu att det här inte handlar om dig, men det gör det"...

    Boken och deras forskning lyfter ett antal medfödda och mänskliga kognitiva barriärer som oftare än man kan tro (alltid, mer eller mindre) står i vägen för lärande och utveckling - om man med det menar en bestående förändring i hur man agerar, tänker och faktiskt gör.

    De kognitiva barriärerna är - med min personliga kortförklaring efter:

    • Aktivitetsfälla - vi gör utan analys av vilket lärande hos oss som krävs
    • Bluffsyndromet - "det gäller att inte låtsas som jag ännu inte kan innan de kommer på mig"
    • Bekräftelsebias - vi älskar sådant som bekräftar det vi redan tänkt, tycker, känner
    • Tillgänglighetsbias - har man en hammare, ser alla problem ut som spikar
    • Illusorisk korrelation - hjärnan söker alltid efter mönster, även där de inte finns går de att skapa
    • Igenkänningsheurestik - vi tror på sådant vi känner igen o hört förr
    • Illusorisk överlägsenhet - alla anser sig köra bil bättre än genomsnittet vilket ju är omöjligt
    • Underlåtenhetsbias - det blir viktigare att inte göra fel än att faktiskt försöka göra rätt 

    Nedan en kort film (16:44) där Michael Rystad, klok och engagerad Utvecklingsstrateg i Svedala tydligt beskriver hur vi kan se på våra kognitiva barriärer, hur vi kan komma över dem genom att aktivt bryta av dem när vi väl erkänt att de faktiskt finns. På så sätt skapas lärande som bestående förändring - och därmed med möjlighet till förbättring, att fortsätta göra som man brukar och förvänta sig nya resultat är ju höjden av dårskap.

    "En kritisk vän säger inte det man tror sig vilja höra, utan erbjuder ett utifrånperspektiv som en möjlighet till förändring..."

    aindackkatz.jpg

    (2)Kommentera
  • Tillgänglig fysisk lärmiljö från och i kontor?

    Magnus Blixt2021-11-02

    Förra veckan deltog jag i seminarium på Forum Bygga Skola i Senabs showroom i Stockholm på temat "Om smart organisation av skola och inredning lärmiljöer – med snegling mot den moderna arbetsplatsen”. Här lite tankar och bildstöd från det:

    Min far kallade hammaren för "amerikansk skruvmejsel". Dvs den funkar ibland även som sådan, går fort även om det kanske inte blir så bra. 

    Men har man en hammare tillgänglig ser allt ut som spikar. Dvs det verktyg vi har avgör ofta vad vi ser som lösningar. Vanor är viktigare än verktyg, men de senare kan även skapa de förra. 

    När vi planerar en lärmiljö - eller en kontorsmiljö - behöver vi utgå från BEHOV mer än från önskelistor. Och då försöka gräva oss under ytan till de verkliga behoven. När vi väl definierat och fångat dem kommer vi att behöva prioritera - tillgången till resurser kommer alltid vara knapp och skolan är full av motstridiga krav och behov. 

    "Det här behövs därför att..." är ofta en bra markering om något är ett verkligt behov, framförallt om man drar det några steg till - "... och det är viktigt därför att ..."

    Vi behöver, med stöd från SKRs Innovationsguide, generellt gå från 

    • Lösning till Behov
    • Antagande till Insikt
    • Verksamhet till Verklighet
    • Diskutera till Testa

    En bra startfråga att ställa sig är från professor Frelin (HiG):

    "Ska vi ha en lärmiljö för högläsning eller för höjdhopp?" (Se tidigare blogginlägg)

    Och om vi nu ska utgå från "vanligt klassrum" eller "vanlig kontorsmiljö" och på riktigt bryr oss om att ergonomin ska vara god behöver vi lämna den gamla och enligt naprapaten helt otidsenliga idén om "sitt rak i ryggen" för att istället inse att den bästa ergonomin långsiktigt uppnås genom variation av kroppsställning över tid (se podd nedan med tips från naprapat).

    Trygghet och studiero är båda kärnvärden. Om vi får välja så gillar vi människor i allmänhet hörn och få om ens någon vill sitta med andra bakom ryggen. Skolforskningsinstitutets färska forskningssammanställning kring studiero påtalar också vikten av att stadigt studera och utvärdera utifrån observationer av elever och egen praktik - hur funkar egentligen det vi gör?

    Lärande är ofta ett kvalificerat arbete som ska utföras av såväl elev som lärare - men kan och behöver göras på olika sätt beroende på vad som ska läras och utifrån olika elevers faktiska behov och lärares olika professionella val. Fokus i arbetet kan handla både om att inte låta sig distraheras som att göra det lätt att göra rätt: distraction vs traction.

    "Om man nu tänker att man ska stå och arbeta så underlättar det om skrivborden varje eftermiddag höjs upp till ståhöjd, så att man börjar så direkt på morgonen istället för att första sätta sig ner i tanken att man senare ska höja det..."

    Över tid i en undervisning behöver elever ha olika fokus - på det som presenteras, på materialet man arbetar med, på läraren, på kamraten som säger något man ska ta till sig... Samtidigt som fokus lätt blir på andra och vad andra gör, vilket gör att man kanske inte tänker på innehållet. Läraren behöver också ha fokus på innehåll och grupp och på individer i gruppen - samtidigt. Buller kan vara såväl auditivt som visuellt - samtidigt som ingen heller vill vara i en helt avskalad miljö som påminner mer om ett sjukhus än en miljö för bildning.

    • Hur kan möblering/artefakter underlätta/stötta/hindra detta?
    • Vad händer om läraren står still respektive rör sig runt i rummet?

    Är - eller bör - vi se på lärmiljö som ett substantiv eller som ett verb? Är lärmiljön något som bara är utifrån för-givet-taganden eller något som görs i samverkan mellan olika lärare och mellan lärare och elever? Och utvecklas över tid, utifrån faktiska fynd och att man tränar och lär?

    • Vad händer om vi tar bort ...?
    • Vad händer om vi lägger till ....?
    • Det här behövs (inte) därför att...

    Skolan är full av olika artefakter - större och mindre. De styr ofta mer än man kan tro - eller snarare styr vår uppfattning om och av dem. En matta kan exempelvis möjliggöra andra typer av samlingar, men kan också bli en utmaning för den lärare som har problem med att elever ålar runt. Vissa bord och sittmöbler är bäst för egetarbete, andra bättre för tillsammansarbete, andra utmanar våra föreställningar - och används ofta av elever på andra sätt än vi tänkt och trott, om vi bara tillåter dem. Och om vi tillåter oss själva att erfara samtidigt som vi lär och tränar tillsammans.

    Inför seminariet gjorde jag en enkel podsökning på mer eller mindre relaterade tankespjärn, här några av de jag trålade upp:

    Det kan ju också vara värt att se vårens inspelade webinarer från tre olika Uppsalaklassrum som provar nya vägar i befintliga rum:

    (0)Kommentera
Visar 1 - 3 av 83 Visa fler