Tillgängligt lärande

En blogg som samlar tankar, idéer, insikter och erfarenheter om hur vi tillsammans på bästa sätt kan utforma ett tillgängligt lärande i skolan - där lärmiljön bildar en HELHET fysiskt, socialt och pedagogiskt!

  • Välkommen in i VÅRT klassrum!

    Magnus Blixt2021-08-16

    Som lite avkoppling och omvärldsbevakning studsar jag ibland in i olika sociala media - när det passar mig. Ibland dyker det upp ett tankespjärn eller två, ibland en bekräftelse och ibland scrollar jag vidare. Idag snubblade jag över ord från läraren Kerstin Dahlin på Ärla skola:

    Välkommen in i mitt klassrum!
    Du är min elev och jag är din lärare - tillsammans skapar vi lärande och utveckling.
    Jag kommer att möta dig varje lektion och med tydlighet visa att nu börjar vi - Nu ska vår uppmärksamhet vara här.
    Jag kommer att se dig och jag vill att du ser mig, för hur ska vi annars kunna mötas?
    Jag kommer att ge dig en trygg struktur som du lär dig känna igen. Där finns förväntningar, ramar och regler som vi följer tillsammans.
    Jag kommer att visa dig att jag tycker att världen är en spännande plats och att kunskaper är intressanta och värdefulla i sig själva. Jag vill att du lär dig förstå att du lär dig för din egen skull.
    Jag kommer att envisas med att vi ska ha en positiv och intresserad attityd och gå in för att saker är intressanta om man bara försöker se på dem så.
    Jag kommer att visa och förklara och förklara igen. Jag kommer att göra mitt yttersta för att undervisa så att du förstår. Jag kommer förvänta mig att du gör ditt yttersta för att lära dig och försöka förstå.
    Jag kommer att älska dina frågor och funderingar och vill att du frågar, vågar och är nyfiken.
    Jag kommer ofta att försöka locka dina tankar ut på nya, okända vägar genom att ställa motfrågor, utmana, be dig klargöra eller förklara. Och jag kommer att lyssna intresserat på det du säger.
    Jag kommer att stötta dig, guida dig och hjälpa dig men jag kommer inte ta stegen åt dig.
    Jag kommer att utmana dig och förvänta mig utveckling hos dig. Jag kommer att utmana dig att sträcka dig längre än du gjort tidigare. Jag kommer att träna dig och lära dig att du kommer att kunna möta utmaningarna.
    Jag kommer att läsa med dig, lära med dig, förstå med dig, skratta med dig, uppröras med dig, upptäcka med dig, utvecklas med dig.
    Välkommen in i mitt klassrum!
    Du är min elev och jag är din lärare - tillsammans skapar vi lärande och utveckling - varje dag.

    /Kerstin Dahlin, lärare på Ärla skola, läromedelsförfattare Utmanande undervisning, Facebook 210815

    Jag tänker spontant att denna typ av tydlighet är något som många klassrum och mycken undervisning skulle må mycket bra av. Att tydliggöra förväntningar - åt båda håll - gör ofta gott för motivation, meningsfullhet, begriplighet, hanterbarhet. Vi tror ju ofta att våra förväntningar är självklara för andra bara för att de är det för oss själva, men så är faktiskt inte fallet. Otydlighet är ofta ett hinder för människor att verkligen engagera sig - och engagemang är ju som vi alla vet en grund för lärande och utveckling. Kerstins sista mening ger också en genklang hos mig - tillsammans skapar vi lärande och utveckling! Och tillsammans kommer vi helt enkelt längre än var för sig. 

    Hur tydligt hälsar du dina elever välkommen i ditt klassrum och in i din undervsining?

    KerstinDahlin.JPG

    (0)Kommentera
  • Framtidens lärmiljö redan idag?

    Magnus Blixt2021-08-10

    "Ska vi ha en lärmiljö för höjdhopp eller för högläsning?" /prof A Frelin

    Det går att ha högläsning i en friidrottssal, men det är inte särskilt ändamålsenligt (ja, jag har provat), precis som det knappast är vettigt ha höjdhopp i klassrummet (inte provat). Det är olika krav på lärmiljö som behöver vara ändamålsenligt utformade. Men då ändamålsenligt utifrån vad som ska göras mer än våra föreställningar om hur det brukat se ut.

    Samtidigt som vi behöver fokusera för att tänka och behöver tänka för att minnas finns det mig veterligen ingen forskning som visar att denna process fungerar bättre bara för att man sitter på hård stol… Både jag och professorn har utan framgång letat. Jag har inte heller hittat någon forskning som visar att barn som har svårt att sitta still får det lättare om de sitter på en hög stol, typ bar-pall, men erfarenheten visar ändå att det nästan alltid fungerar så!
     
    Oavsett om du ska bygga en helt ny skola eller bara designa om ditt klassrum är processen i princip densamma. Vi måste börja med att inse att det inte handlar om att bygga en byggnad eller ett rum, utan att göra bästa möjliga skola och lärmiljö - miljö att lära i. Det måste ta sin utgångspunkt i en vision eller idé om vad som är skolans viktigaste uppdrag: 
     
    Att så ofta som möjligt och med så hög kvalitet som möjligt skapa ett effektfullt möte mellan elev, stoff/innehåll och lärare. 


    elevlärareinnehåll.png
    Visionen talar om VAD som ska göras och kanske än viktigare – VARFÖR det ska göras. Designen svarar SEDAN på frågor som Vem? Hur? När? Var? Med Vem? Vi måste också inse att lärmiljö handlar om ständigt lärande utifrån den faktiska utgångspunkten ha en idé hur man ska röra sig mot ett mål och sedan se hur långt man kom, finna nya faktiska utgångspunkter och en justerad idé om rörelse utifrån gjorda erfarenheter. Tanken är väl att om vi bygger starka barn idag, behöver vi inte laga lika många trasiga vuxna i framtiden. Varje utanförskap kostar samhället många miljoner kronor… 
     
    Skollagen (SFS 2010:800) har en del allmänna skrivningar om lärmiljön utformning – inte minst för visionen, som dock kan sägas vara färdigutstakad (om än inte vägen dit - där bör vi fokusera): skolans lärmiljö ska utformas så att varje elev ges möjlighet att nå sin potential utifrån de förutsättningar och behov som faktiskt ligger för handen. 
     
    Läroplanen har ytterligare skrivningar om bästa samlade betingelser för lärande i levande social gemenskap, välbefinnande och utveckling, unik egenart och ansvarig frihet med mera, med mera. Begrepp som samtala, redogöra, sitta still, prov, lyssna, aktiv, skapa, digital mfl står också olika många gånger, om jag säger så…  
     
    Lärmiljön är samtidigt alltid en HELHET – där den fysiska miljön, den sociala miljön och den pedagogiska miljön samspelar och ger förutsättningar för lärande och utveckling.

    SPSM_tillganglihetsmodellen_2018.png

    Att ändra i en av dem (ofta det fysiska) och tro att man sedan inte behöver ändra i de andra är ofta väldigt naivt och fungerar väldigt sällan, samtidigt som förändringar faktiskt kan introduceras på många olika sätt. Som så ofta landar väldigt mycket i ledarskap, ledarskap, ledarskap. Ofta handlar det om att faktiskt se möjligheter och våga prova. En bra fråga att ställa sig är "Vad är det värsta som kan hända?" . Själv tänker jag ofta att jag aldrig misslyckas - antingen lyckas jag, eller så har jag lärt mig något.
     
    Skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Vetenskaplig grund handlar enligt Skolverket mycket mer om ett vetenskapligt förhållningssätt där man sätter upp hypoteser i belysning av den samlade forskning som faktiskt finns, har en idé om hur man kan omsätta och pröva dessa hypoteser och sedan också gör det – istället för att göra som vi alltid gjort, när det nu faktiskt visar sig inte längre fungera särskilt väl (8 av knappt 4000 grundskolor når skollagens mål om att alla elever når gymnasiebehörighet). Vetenskaplig grund handlar INTE om att utifrån cherrypicking dra alltför stora växlar av generella samvariationer som stödjer den egna tesen, utan att fundera över vad som faktiskt går att göra med de elever och den undervisning man har framför sig. Läs även gärna Skolforskningsinstitutets översikt "Hur ska man veta vad forskningen säger?"
     
    Man måste våga välja väg här – vi kan inte både pröva en massa nya saker och behålla allt som vi alltid gjort. Allt nytt är inte bra, men inte heller farligt eller dåligt. Vi ska inte heller bara slänga ut sådant som faktiskt fungerat. även om vi ibland kan behöva göra även det i syfte att göra något annat som kan tänkas fungera ännu bättre. Vi måste också följa upp hur det faktiskt fungerar och vad som behöver fortsätta skruvas på. BALANS är ett begrepp som behöver uppvärderas - men då balans mer som när man cyklar och ständigt är i rörelse, än som när man ligger på sofflocket!

    Att göra som man alltid gjort och förvänta sig ett nytt resultat är höjden av dårskap.
     
    En skola eller lärmiljö rymmer såväl fysiska som mentala och sociala mellanrum – även dessa kan och behöver vi arbeta med, inklusive lärares uppdragsuppfattning ("Vad innebär det att vara lärare idag?" /Frelin & Grannäs 2020), för att bättre kunna nå varje elev. Genom att ställa oss de två nyckelfrågorna: VARFÖR? respektive VARFÖR INTE? kommer vi vidare utifrån den kontext vi befinner oss i, med de elever vi de facto har framför oss i de lokaler och med de artefakter vi faktiskt har att jobba med. Det finns inga mirakelkurer utan handlar om långsiktigt ihärdigt professionellt arbete. Precis som lärares yrkesetik stadgar:

    ”Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande" /lararesyrkesetik.se 

    lärsituationer.png

    (bild lånad från Kinnarps Next Education) Olika lärsituationer/undervisning kräver olika rum - eller ett flexibelt rum med flera rum i rummet. Större och fler klassrum per elev lär tyvärr inte hända i dagens ekonomiska läge, så vi behöver arbeta på det vi har. Några generella saker man med fördel kan börja att titta på direkt: 

    • Trygga hörn (finns det ställen att sitta på i klassrummet utan att behöva bli uttittad, utpekad eller känna att man behöver freda sin rygg? Sådana ställen vi alla gillar att välja när vi går på cafe...
    • Ankarplatser (där jag som lärare har överblick över klassrum, korridor eller var vi nu är, eventuellt behöver jag röra mig runt mellan några olika)
    • Tydlighet – Definierade ytor & Fungerande flöden (förstår eleverna hur de ska nyttja rummet eller dess artefakter utan att det behövs instruktion? Fungerar flödet mellan dem eller uppstår det krockar som kan arbetas bort?)
    • Utmana normer (lär man sig mindre för att man sitter på eller under bänken? eller sitter mjukt? eller är ute och går? måste det vara helt tyst, eller kan en del elever lära sig bättre med musik i lurar, eller när de får fingra på något som inte stör de andra? Måste alla ha likadana platser, eller kan det vara olika för olika? Olika över tid?

    Och framförallt: fråga eleverna och iaktta hur det faktiskt fungerar och kan fås att fungera. Lärmiljön måste hänga ihop hela vägen, tillsammans kommer vi längre och en god startfråga är faktiskt: 
     
    ”Hur vill vi egentligen ha det tillsammans?” 
     
    En annan bra fråga att stadigt ställa sig är ”Vad händer om vi…” 

    • … ställer alla bord utmed väggen?
    • … ersätter två av borden med ståbord, eller höj- och sänkbara?
    • … skapar ett tryggt hörn genom att vrida bokhyllan 90 grader
    • … samlar en mindre grupp elever efter varje genomgång vid ett särskilt bord?
    • … tar in tre pilatesbollar eller fyra vipp-pallar att sitta på för de som har myror i brallan? 
    • … har lugn bakgrundsmusik på när eleverna kommer in på morgonen?
    • … tar bort några bord eller bänkar och istället får plats med en matta? 
    • … 

    Learning Pit.jpg

    Samtidigt som vi måste inse att lärandegropen gäller både oss vuxna och eleverna – i början känns det ofta ovant, svårt och kanske lite krångligt, men när man väl lärt sig kan man uppleva att man faktiskt kom till en högre nivå. Det gäller att inse att det inte är någon som är fel och fokusera mindre på vad som gjorts fel och mer på vad vi faktiskt kan lära av att det inte blev som vi först hade tänkt. Lärmiljö går absolut att förändra och utveckla – men det låter sig sällan göras så rätlinjigt som man kan tro utan bjuder ofta på krokiga vägar under resans gång. Men om vi bara kan få några fler elever att hitta sin egen potential så underlättar det lärarlivet och gör hela resan väl värd! 

    imagewz1id.png
     
    Varmt lycka till! Hör gärna av dig om du har frågor, funderingar, synpunkter, tips eller idéer - tillsammans kommer vi längre!

    Denna text är även publicerad på preparus.se - en sida för flippad lärarfortbildning, där jag även har en del föreläsningar. Du kan även se min föreläsning från UKUS 2020 här! Mer konkret inspiration finns även i vårens tre webinarer:

    (0)Kommentera
  • Tillgängligt proaktivt tillsammansutforskande lärarledarskap?

    Magnus Blixt2021-06-16

    Jag lyssnar på senaste avsnitt av Elevhälsopodden, där psykolog Stefan Boström intervjuar Dr Ross Greene, skaparen av Samarbetsbaserade och proaktiva lösningar (CPS), som har implementerats i många skolor världen över, däribland många i Sverige - och flera resursenheter är på gång. Fritt översatt:

    "Det största hindret, tänker jag, är att 'detta är inte hur vi brukar göra' och en hel del strukturer i skolan är utifrån ett tidigare sätt att göra saker. Så vi har att göra med förlegade strukturer, förlegade praktiker och förlegade mentaliteter.

    Det är dessa tre saker som behöver ändras. Jag tycker inte det är så svårt att ändra mentalitet. Enligt min åsikt är det inte enkelt, men helt klart enklare än de andra två. 

    Förändra praktiken är definitivt inte enkelt men absolut näst svårast. Det tar tid att bli bra på något nytt.

    Den svåraste av de tre är att ändra på strukturerna vi har på plats. De guidar oss in i att göra saker som vi brukar" ("och därmed få samma resultat som tidigare "- sa INTE Dr Greene, men var en tanke som dök upp hos mig).

    I vår utvecklingsenhet har vi under våren haft en bokcirkel under ytterst kompetent ledning av skolbibliotekssamordnare Ulrika och boken "Kollegialt lärande och professionsutveckling". En bok jag tidigare varit med i bokcirkel och utmanats kring, den bok som blir till sommarens Pedagogiska Läslyft (där var och en som är intresserad kan hänga på och tillsammans läsa och diskutera boken via grupp i sociala medier)

    Boken sätter fingret på - och förklarar både varför och vad som går att göra - det svåra arbetet med att faktiskt lyckas lära något nytt som också leder till en bestående förändring. Detta är på intet sätt särskilt naturligt för oss, som snarare har hjärnor designade för att i mycket stor utsträckning göra - och ofta även tänka - samma sak idag som vi gjort igår. Den radar upp ett antal hinder för konceptuell förändring, professionelt lärande - men ger även vägar för man med rätt fokus, gemensamt undersökande arbete och pedagogiskt ledarskap faktiskt kan möjliggöra äkta lärande (i form av bestående förändring). Vårt intellekt ställer sig dock alltsomoftast i vägen:

    • vi tänker inte igenom alla möjligheter
    • vi fokuserar på att bekräfta våra hypoteser istället för att ifrågasätta dem
    • vi ägnar för mycket uppmärksamhet åt det iögonfallande
    • vi ser oss själva som undantag
    • vi tvekar att vidta åtgärder som leder i en ny riktning
    • vi vill inte att andra ska se hur sårbara vi är 

    Implementering är svårt. Lärande är - faktiskt - svårt. Men båda är möjliga, om man är beredd att hålla i, hålla ut, hålla om och hålla bort.

    Gör en glad sommar - kanske att vi ses i det Pedagogiska LäsLyftet?

    (0)Kommentera
Visar 1 - 3 av 77 Visa fler