Handledning på handledning

På Fyrisborg i centrala Barn- och elevhälsans lokaler pågår ett samtal mellan Barn- och elevhälsans specialpedagoger samt en grupp specialpedagoger och speciallärare från ett antal kommunala skolor. Samtalet kretsar kring utmaningar i det specialpedagogiska elevhälsoarbetet men också om konsten att handleda kollegor. Gruppen på besök är en av flera som genomför satsningen Handledledning på handledning under olika steg.

­­­­­­Efter att en specialpedagog frågat om möjligheten att få stöd i sitt handledande uppdrag såg Barn- och elevhälsans specialpedagoger Kristina Alricson, Camilla Nordberg och Kajsa Jolstedt en möjlighet att skapa en aktivitet som kan stötta i detta komplexa uppdrag.

– I första omgången hade vi inte en tanke på att detta skulle fortsätta och utvecklas i flera steg utan riktade oss brett till specialpedagoger och speciallärare inom deras yrkesnätverk där båda dessa roller kan ha handledande uppdrag på skolor, berättar Camilla.
Men redan efter en halvtimme hade Camilla och Kajsas tänkta grupp fulltecknats.

– Vi fick starta tre parallella grupper med ungefär 20 deltagare totalt och med nästan lika många skolor representerade, så det var riktigt kul, säger Kajsa som är den andra specialpedagogen att handleda handledarna.

– Inom utbildningen till specialpedagog eller speciallärare är det ett stort fokus på att ha en handledande roll inom skolan. Men inom skolan och de styrdokument vi leds av finns inte samma tydliga roll beskrivet, däremot finns stor handledningskompetens inom yrkesgruppen, berättar Kajsa.

Men det ser annorlunda ut på olika skolor i hur mycket detta arbetssätt används. Om också skolledning har kunskap om handledningens potential så finns ofta helt andra förutsättningar för personalen att på ett framgångsrikt sätt jobba med detta och få utrymme för det.

En förväntan att vi ska komma med de färdiga svaren

Men vad handlar Barn- och elevhälsans initiativ om egentligen, vad menas med Handledning på handledning?

– Ja, det kan vara att få mer redskap i sin handledarroll. Men också att se sig själv i den rollen och få prata om den. En stor del är att få syn på mottagarna, hur möter jag dem där de befinner sig, med samtalskonsten som handledning innebär. Hur kan vi samarbeta med en kollega som sitter på mycket motstånd, kanske utifrån en överbelastad och stressad arbetssituation. Jämfört med en grupp där alla är reflekterande, motiverade och beredda att förändra sig själva. Camilla berättar att de under steg ett just nu pratar mycket om samtalstekniker.

– När ställer jag frågor och när ska jag inte göra det? Vad är det som gör mitt val i samtal, handlar det om mig som handledare eller de som sitter där? När ska jag kasta ut de där guldkornen, när landar de bra och varför? Det blir många spännande diskussioner enligt Camilla.

Kajsa lyfter också den vanliga förväntan eller föreställningen att det finns färdiga lösningar som kan sättas in direkt och lösa problemen.

– Specialpedagoger och speciallärare har ofta en förväntan på sig att komma med svaren, berätta hur jag ska göra eller lösa det här?

– Vi pratar mycket om det när man ska göra en pedagogisk loop och grotta ner sig men också att se upp med att vara för snabb med lösningarna. Ibland måste vi hålla i frågan längre och bolla tillbaka för att verkligen hjälpa den som frågar och bottna i utmaningarna, det är en svår balansgång som behöver tränas.

En möjlighet att glida in i professionsrollen

I rummet där deltagande specialpedagoger och speciallärare sitter och diskuterar märks engagemanget och lärandet av varandra i det samtal som pågår.

– Det är en lättnad att kunna bolla sina tankar och bekymmer med varandra då vi är ganska ensamma i våra roller ute på skolorna. Här har vi nu möjlighet att glida in i vår professionsroll då det är så lätt att hamna i andra roller då vi ofta är ensamma eller få på skolan. Det berättar deltagarna som just nu arbetar i steg två av Handledning på handledning.

Gruppen berättar att det är lätt att fastna lite i en bubbla i det egna arbetet och att samtalen med andra som handleder gör att fokus hamnar på förhållningsätt i hur de kan stötta kollegor på skolan.

– Vi pratade förra gången hur vi möter kollegor ute i korridoren och får många frågor och ett behov att prata av sig. Då behöver vi ställa oss frågan om att inte ta det just då utan kanske boka in en tid och ge det förutsättningar att bli ett bättre samtal, säger en av deltagarna.

– Det som ofta händer i korridoren är lite mer desperat, vi vill bara få ur oss det. Men det är bra för mig, kollegan och eleven om vi hinner tänka till lite ibland.

Även om det kan vara frustrerande med desperata snabbmöten poängterar gruppen också att just det samtalet vid kaffemaskinen också är viktigt.

– Vi kan också vila i att kollegor litar på en, att de vill bolla saker. Ibland är det bara det lilla samtalet som behövs också.

Att prioritera det som krävs för ett lite mer krävande och längre handledningssamtal är inte alltid det lättaste i en stressig skolvardag. Utifrån sina samlade erfarenheter ser deltagarna kollegor som tycker det är jätteskönt att få möjlighet att verkligen ventilera arbetsvardagen.

Men inte alla förstår att det handlar om handledning, att de kanske inte kommer få de rätta svaren. Det är vägen till den egna reflektionen som är viktig. Det är en speciell roll att få andra att reflektera över den egna undervisningen eller att elever kan agera på olika sätt och varför utifrån mig själv. Men vi har det ganska olika på skolorna, vad är uttalad handledning och inte. Men att kollegial handledning kan vara en viktig typ av samtal för att verkligen lösa vissa utmaningar är alla överens om.

Jag lämnar gruppen åt sina fortsatta reflektioner i andra steget på Handledning på handledning och tänker själv på vad ett handledande samtal kunde hjälpa mig med? Då kommer jag att tänka på ett ordspråk:

”Att vara medveten om en enda brist hos dig själv är bättre än att vara medveten om tusen hos någon annan.”
Dalai Lama – Tibet

Jakob Hansson, redaktör Barn- och elevhälsa