Lärarperspektivet del 1

10 månader med IBIS - att skapa ett “IBIS-tänk”

I fjol arbetade jag otroligt mycket med individuella anpassningar för att kunna genomföra mina lektioner och för att ge eleverna förutsättningar att lyckas. När jag höll på att anpassa mina arbetsdagar som allra mest kom information om IBIS på en studiedag.

Efter kort information fick vi enskilt ta ställning till om det var något vi på skolan skulle ta oss an. Engagemanget var stort och jag kände direkt att jag ville delta i skolans IBIS-team. Att få vara en del av ett pilotprojekt som handlar om att utveckla en samsyn kring relationsskapande med utgångspunkt i hela klassen där vi gemensamt skapar en god lärmiljö lockade mig. Jag hade förhoppningar om att kunna lyfta fler elever i klassen genom att uppmuntra deras beteende och skala av några av de tidskrävande anpassningarna. Att vara en del av skolans IBIS-team innebär att handleda kollegor vilket var något nytt, ovant och spännande - men en bra utmaning för mig.

10 månader har gått sedan jag satt på mitt första IBIS-möte. Att vara delaktig i skolans utvecklingsarbete och arbeta med professionella instruktörer med utgångspunkt i forskningen med Uppsala universitetet i ryggen är otroligt utvecklande och motiverande. I mitt team ingår rektor, speciallärare, kurator, samordnare, elevassistent/fritidsassistent och jag som är lärare i åk F-5. Vi ses en timme i veckan för att diskutera texter och uppgifter, planera personalgruppens IBIS-uppdrag samt reflektera över vår verksamhet. En gång i månaden får vi handledning av vår IBIS-instruktör. Dessa tillfällen är mycket givande då vi får feedback på det arbete vi genomfört, inspiration, tid till reflektion samt stöd i hur vi går vidare. Arbetet i personalgruppen sker i olika konstellationer där jag handleder alla lärare på en del av vårt arbetslagsmöte. En gång i månaden handleder jag delar av personalgruppen i en annan konstellation för att öka samsynen av IBIS-tänket.

Vad har vi gjort?

Första tiden bestod till stor del av inläsning av intressanta kortfattade texter, givande diskussioner, kortare uppgifter och att landa i “IBIS-tänket”.

• En av de första uppgifterna vi arbetade med var i syfte att alla elever skulle bli sedda och tilltalade vid namn varje dag. Vi har sedan dess startat varje morgon likadant i alla klasser. Eleverna väntar utanför klassrummet för att de sedan en i taget hälsas välkomna till skolan och får välja en egen morgonhälsning utifrån en given plansch. Ex en kram, high five, en blick eller kanske en dans.Denna morgonhälsning uppskattades mycket i min klass och ganska snart kunde jag scanna av vilken sinnesstämning eleverna på individnivå befann sig i, redan efter ca 2 minuter på skoldagen!
  
• En annan sak vi gjorde omgående var att skapa meningsfulla raster för våra elever. Ett bra sätt att skapa relationer med eleverna utanför klassrummet samt bygga broar mellan klasserna och eleverna. Vi har ett rullande schema där en i personalen börjar varje rast med att erbjuda en lek eller aktivitet. Engagemanget från eleverna var stort!
  
• Under terminen har vi även gjort en mer tidskrävande uppgift där vi genomförde en elevenkät för att se vad eleverna upplever att vi vuxna gör för att de ska känna sig trygga och utvecklas i skolan. Vi fick många roliga, fina och tänkvärda kommentarer: 
  
  "De vuxna hjälper eleverna i varenda situation."
  
  "De går runt och pratar lite och typ visar att de finns och bryr sig." 
  
  "De vuxna brukar alltid hjälpa oss med konflikter, ger oss tips och startar lekar."
  
  "Lärarna hjälper dig med varje uppgift. Personalen vill att vi alltid ska ha kul. "
  
  "Skapa arbetsro på lektionerna."

Utifrån elevernas svar kunde vi se några begrepp vi behövde arbeta vidare med. Ex arbetsro, instruktioner, pauser, trivsel och utmanande uppgifter.

Under våren har vi i IBIS-teamet känt att vi varit tvungna att stanna upp för att hinna reflektera och ha ett tydligt syfte med uppgifterna som vi väljer att genomföra. Jag upplevde att vi under några veckor var stressade över att hinna med de tänkta uppgifterna och hade svårt att hinna med att reflektera och följa upp arbetet som var igång. Nu har vi tagit lärdom av det, vi har strukit några uppgifter och valt att fördjupa oss i vissa. I IBIS går det inte att stressa fram något resultat. En uppgift som vi valt att arbeta lite extra med är relationscirkeln som handlar om att stärka relationerna till våra elever. Efter att ha genomfört uppgiften kände vi i IBIS-teamet att det inte riktigt gått som vi förväntat oss så vi gjorde om uppgiften så den passade vår verksamhet och genomförde den igen. Nu har vi de rätta förutsättningarna för att bygga relationer och alla på skolan har nu startat upp arbetet med att stärka relationerna med hjälp av tydliga och enkla handlingsplaner. Nu bygger vi positiva relationer på individnivå genom proaktiva strategier som jag ser ger effekt även på gruppnivå utan att det krävs några större insatser.

Det är roligt att se att IBIS ger effekt i klassrummet av så små enkla förändringar. Självklart arbetar jag mycket med anpassningar fortfarande men nu med ett “IBIS-tänk” som utgångspunkt.

Ida Brantefors