Magnus HEM-kunskap

För ungefär en månad sedan ledde jag en workshop på World Home Economics Day (WHED), en årlig nationell konferens för HKK-lärare. Workshopen var inriktad på möjligheten till samverkan mellan HKK och andra skolämnen. Som en del av förberedelserna läste jag igenom alla kursplaner i Lgr22. För att göra materialet hanterbart koncentrerade jag mig på det centrala innehållet för åk 4-6 och det ämnesinnehåll som skulle kunna kopplas till HKK-undervisningen.

Genomläsningen av kursplanerna visade att HKK har en eller flera möjliga mötesplatser med centralt innehåll i alla grundskolans ämnen i åk 4-6. Även om jag brukar framhålla HKK:s potential som skolans främsta samarbetsämne blev jag positivt överraskad över resultatet. Visst, somliga ämnens centrala innehåll korsar HKK:s innehåll i betydligt högre utsträckning än andra, men alla ämnen har innehåll som skulle kunna utgöra en utgångspunkt för samverkan.

Källa: Skolverket.se

Undersökningen visade också på både väntade och oväntade ämnesmöten. Mina förhandsbilder bekräftades ibland, men aha-upplevelserna var också flera. För att ta ett par exempel:

Kopplingarna mellan IDH och HKK är svagare än jag på förhand förväntat mig. Det finns så klart potentiella beröringspunkter, men de är färre än förmodat. Hälsobegreppet, dess skilda aspekter, och hur olika beteenden kan påverka välmåendeet är kanske den tydligaste korsvägen. Bakning, matlagning, hygien, diskning och rengöring kan i sin tur kopplas till genomförande av friluftsaktiviteter. I båda ämnenan förväntas undervisningen rymma ett normkritiskt perspektiv på olika aktiviteter. Men sett till det centrala innehållet ligger ämnena faktiskt inte riktigt så nära varandra som det ibland lite slentrianmässigt görs gällande.

Kontaktytorna är däremot oväntat stora mellan HKK, FY och KE. FY och HKK skulle verkligen kunna kroka arm i undervisning som har med energi att göra. Med observationer och experiment som tar avstamp i hemmets vardagssituationer. I undersökningar av olika former av utrustning, redskap och handlingsalternativ, och hur det påverkar fysikaliska storheter som till exempel temperatur. Genom historiska tillbakablickar på hemmets villkor, utblickar om energikällor och miljöpåverkan, och kreativa framtidsspaningar för en mer hållbar utveckling.

KE och HKK ska båda fokusera på mat och hälsa, så varför samkörs inte arbetet med näringslära och modeller för balanserade och varierade måltider i större utsträckning mellan våra ämnen!? Det finns också god grund för samverkan kring frågor som rör användningen av vatten och kemikalier i hemmet. Lägg därtill undervisning om hur råvaror förädlas till produkter och hur produkterna sedan ska kunna återanvändas eller återvinnas. Ja, i båda ämnena är undersökningar och förståelse av kretslopp och livscykler essentiella för lärandet.

Det står kanske inte i styrdokumenten, men skolan ska vara en plats för drömmar. Ett sammanhang där förhoppningar om det goda livet – för individen, samhället och jorden – kan gro och växa sig starka. Därför är det viktigt att undervisningen stimulerar och utmanar eleverna att komma i kontakt med och odla sådana målbilder. Det gör dessutom lektionerna mer angelägna och livsnära.

Enligt kursplanen i hem- och konsumentkunskap ska elever i åk 6 bland annat få lära sig om ”Ungas privatekonomi. Relationen mellan sparande och konsumtion. Olika sätt för att betala och spara.” I undervisningen brukar jag bland annat aktualisera målsparande och buffertsparande. Både lyfta fram sparande till bestämda mål och sparande till en ekonomisk reserv om något oväntat händer. Eleverna får lära sig begreppen med hjälp av både bildstöd och vardagliga exempel. Drömmen om en ny mobiltelefon eller behovet av att kunna ersätta en skärm som plötsligt gått sönder kan många barn och ungdomar relatera till. Min förhoppning är att de inte bara ska lära sig begreppen utan också få en känsla för och insikt om styrkan i kunskaper om privatekonomi. Att sådana kunskaper faktiskt kan förändra deras och andras liv.

Begrepp med bildstöd i undervisningen.

När vi har prov om ekonomi och konsumtion i årskurs 6 brukar jag alltid ha med en fråga av typen: ”Berätta om något som du skulle vilja målspara till?” Det händer att elever reagerar på frågan och undrar varför den är med på ett prov. De tycker att det är (för) enkla poäng. Vilket är sant, för det har nog aldrig inträffat att elever som lämnat ett svar fått poängavdrag. En uttryckt dröm kan ju inte vara fel. Men även om just dessa poäng är lättvunna behövs frågan. Den ställs nämligen efter en föregående fråga om vad målsparande innebär. Det förstärker och befäster elevernas förståelse av begreppet. Hos somliga elever sås kanske också frön om hur drömmar kan nås genom sparande.

Svaren då? Jo, de kan vara väldigt olika. Nära nuet eller mer långsiktiga. Tydligt avgränsade eller mer öppna. Det viktiga är just drömmen och att sparande kan vara vägen dit. Här följer några anonyma exempel på elevers tankar om vad de vill målspara till. Elevsvar som inte är hämtade från undervisningen innevarande läsår:

”En dator.”

”En anslagstavla av kork.”

”Jag skulle vilja åka på en resa när jag blir lite äldre.”

”När jag flyttar hemifrån vill jag bo i ett hus. En gård och rabatt vid huset. En riktigt sagolik tomt vill jag ha.”

”Jag skulle vilja spara till nya skor.”

”En ny mobiltelefon till min mamma.”

De flesta som studerat vid Uppsala universitet känner igen orden ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”. Aforismen är hämtad från författaren och filosofen Thomas Thorild (1759 - 1808) och finns att läsa över ingången till aulan i lärdomsstadens universitetshus. Sentensen är omdiskuterad och har getts olika tolkningar. Syftar ”rätt” på ett intellektuellt och/eller moraliskt mer högtstående sätt att tänka? Krockar inte ett sådant synsätt med den akademiska friheten? Eller handlar ”rätt” mer om metod, att tänka logiskt, följdriktigt och kritiskt?

Jag lämnar den rätta tolkningen av Thorilds ord åt bättre tänkandes utläggningar. Men jag som skriver och du som läser får ta med oss själva orden. För de kommer ibland till mig i mötet med elevers arbete i hem- och konsumentkunskap. Och i samtal om lärarens didaktiska val och ”attityd” i ämnet. Innan jag fortsätter vill jag varna känsliga ögon för ett visst mått av generaliseringar nedan.

I det som då hette hemkunskap fanns länge en föreskrivande och mer eller mindre moraliserande undervisningspraktik. Hushållsläraren skulle lära ut rätt handlag och tänkande till eleverna. Det fanns ETT RÄTT SÄTT. Den ämnestraditionen är nog inte helt död, men mycket har förändrats bara under de senaste 10 åren. I min egen lärargärning har jag ibland stött på effekterna av förhållningssättet. På en tidigare arbetsplats där jag tog över undervisningen efter en äldre kollega vittnade många elever om hur korrigerade de blivit. ”Allt jag gjorde var liksom fel.” Som lärare upplevde jag själv hur salen jag tog över hade lidit av syrebrist.

Det går att vispa en lös smet men degar bearbetas bäst med träslev eller trägaffel.

Foto: Magnus Myrberg

Idag är nog läget många gånger det motsatta. Lärare i hem- och konsumentkunskap marineras i ett mer undersökande och tillåtande förhållningssätt under utbildningen. Det postmoderna paradigmet har också satt sina spår i HKK. Det finns inte ett rätt sätt att skala en potatis eller ta hand om sin privatekonomi. Ibland kan det kännas som att alla sätt att tänka och göra saker anses kvalitativt likvärdiga. Relativismen lurar runt köksön. Vilket också präglar inte så få elevers attityd i undervisningen. När läraren inbjuder till – eller, Gud förbjude, till och med påbjuder – ett visst sätt att göra eller tänka så händer det att elever säger: ”Men jag gör på mitt sätt”. Och vem är väl läraren att döma eller bedöma? (Ja, du som läser in en viss udd här gör alldeles rätt.)

Fast nog finns det bättre och sämre sätt att göra saker i ett hem. I ett kök, i en tvättstuga, i hanteringen av sparpengar, vid olika konsumtionsval. Det måste gå att säga och praktisera i undervisningen utan att hamna i en äldre skolas hårt föreskrivande, i det närmaste moraliserande, förhållningssätt. Visst ska undervisningen vara inkluderande, ha både låga trösklar och högt i tak, rymma undersökningar och kreativitet, och uppmuntra kritiskt tänkande. Det finns givetvis inte alltid ett rätt sätt att hantera eller värdera hemmets handlingar. Men nog finns det mer ändamålsenliga, hälsosamma, resurssnåla och så vidare. Att göra fritt är stort men att göra rätt är faktiskt större.