Fyra perspektiv på IBIS

Som Martin Karlberg skrev i förra veckans blogg, Forskarperspektivet del 2: "Nu börjar första året med IBIS lida mot sitt slut". Det gäller ju även för oss i IBIS-teamet på Ångelstaskolan och de andra pilotskolorna. Till hjälp att sammanfatta första året kommer jag att använda mig av journalisten Åsa Fridman från tidningen "Elevhälsan". Hon besökte IBIS-teamet på vårt veckomöte, torsdag morgon den 2 maj. Åsa var med och lyssnade när vi planerade för den timme IBIS vi har varje personalmöte (APT). Den här gången skulle vi i grupper om 6-8 personal arbeta vidare med att läsa en text om att :"effektiva uppmaningar främjar samarbete" med påföljande diskussionsuppgifter. Därefter skulle det bli dags att ta fram relationscirkeln igen, för att se om något hänt med de tidigare uppmärksammade elevrelationerna. Relationscirkeln är en cirkel med färgerna grönt, gult och rött. Personalen ska placera in elever som hen arbetar mycket med utefter hur den upplevda relationen är. Åsa och en fotograf var med i ett par timmar, både under vårt möte samt efter. Innan vi skildes åt bestämde vi även att Åsa skulle komma tillbaka ett par dagar senare för att vara med på vårt personalmöte och se hur vi arbetade med det planerade innehållet i hela personalgruppen.

Åsa skriver om IBIS- arbetet på vårt personalmöte, att Ångelstaskolans personal arbetar med att identifiera sina relationer till eleverna med hjälp av relationscirkeln, att ingen verkar tycka att det är svårt att prata om sina upplevelser. En säger att: "jag kan definitivt se en förändring hos vissa, det känns positivt". En annan säger att: "Jag har ett helt gäng med tjejer som jag måste jobba mer med". Diskussionerna fortsätter att handla om vad en god relation egentligen är. Diskussionsämnena är definitivt inte slut även om tiden för kvällens gruppdiskussion är det.

Det Åsa fick se, när hon besökte oss, fungerar fint för att beskriva var vi är efter det första året av IBIS på Ångelstaskolan. I höstas brottades vi med utformningen av manualen. Vi arbetade även med att hitta formerna för hur IBIS skulle bli en del av vårt främjande och förebyggande arbete. Nu handlar det om att genom övningar och diskussioner arbeta vidare med att skapa en gemensam förståelse för det relationsskapande arbetssättet. Det blir även mycket intressant att se vilken effekt det inkluderande beteendestödet i skolan ger på sikt. Nästa termin påbörjar vi arbetet med gemensamma regler och förhållningssätt mot varandra. Vi har mycket att bygga på även här, men ett omtag med ny input skadar inte. Vi har börjat involvera eleverna redan i år men det ska bli mycket mer av det nästa år.

För att beskriva hur vi nu går vidare citerar jag återigen Åsa, när hon citerar mig: "Även om Ångelstaskolans arbete just nu inriktar sig på skolans personal är målet att IBIS som begrepp på sikt ska bli lika välkänt bland barnen som bland de vuxna. En trygg lärmiljö är en förutsättning för en bra fungerande skola.

Nu går vi in i vårterminens slutspurt både vad det gäller IBIS och allt annat arbete på skolan och till hösten kommer vi tillbaka med nya tag. Vi håller i!

Martin Jansson

Nu börjar det första året med IBIS att lida mot sitt slut. Nio skolor, deras personal, elevhälsoteam och rektorer har gjort ett enastående arbete med att hjälpa till att utveckla IBIS-programmet, tillsammans med IBIS-instruktörerna. Som alltid blir det en del krångel och svårigheter när man ska börja att implementera ett nytt program. Jag är imponerad, men inte förvånad, över den professionalism och det tålamod som de deltagande skolorna har visat.

Under våren har forskargruppen genomfört fokusgruppsintervjuer med IBIS-teamen och resultaten från dessa börjar nu resultera i en uppdaterad version av IBIS-programmet och IBIS-manualen. Det kommer att bli en hel del förbättringar och jag tror att alla kommande IBIS-skolor kommer att skänka en tacksamhetens tanke till de skolor som tog på sig ansvaret att gå först och bana vägen. Själv gör jag detsamma! Hatten av!

Under de kommande veckorna börjar arbetet med IBIS-manualen att ta ordentlig fart. IBIS-instruktörerna har lämnat synpunkter och kommer att fortsätta att arbeta med manualen under den närmaste tiden. Uppsala kommun har också avsatt tid till psykologen Stefan Boström för att skriva de delar av manualen som behandlar lågaffektivt bemötande (LAB). Vår ambition är att sammanfoga kärnkomponenterna i Positivt BeteendeStöd (PBS), SW-PBIS och PALS (se tidigare blogg) med de centrala delarna i LAB. Resultatet kommer förhoppningsvis att bli ett program som baseras på den gedigna forskning som ligger bakom SW-PBIS och PALS men som tar hänsyn till de grundantaganden som är kännetecknande för LAB. Vi hoppas också att kunna bidra till att beforska LAB genom manualisering, spridning och utvärdering av programmet.

Det brukar vara svårt att utvärdera effekter av program under pågående utveckling. Detta är anledningen till att vi inte har gjort några effektstudier av IBIS-programmet så här långt. Ambitionen var att vi skulle testa olika typer av effektmått, exempelvis enkäter, under det första året. Det kommer emellertid att behöva vänta tills nästa läsår. Ni som arbetar på IBIS-skolor kan därför förvänta er att det kommer en del enkäter under nästa år. Vi vill se vad ni tycker om enkäterna och ifall de går att använda för att utvärdera det som vi vill påverka.

Under våren har vi rekryterat ännu en IBIS-instruktör, Carin Sandberg. Hon kommer att genomgå utbildning nu under slutet av våren och början av hösten. Därefter kommer hon att få handledning och mentorsstöd av en mer erfaren IBIS-instruktör. Gissningsvis kommer det att bli fler IBIS-handledare framöver. Förhoppningen är nämligen att fler kommuner ska ansluta sig till IBIS-projektet. De kommer då att behöva utbilda sina egna IBIS-instruktörer, för att säkerställa att de har kompetensen lokalt. Just nu ser Uppsala universitet över möjligheten att erbjuda en uppdragsutbildning för blivande IBIS-instruktörer. 

Under de närmaste månaderna kommer det att bli några föreläsningar. Den 3 juni kommer alla IBIS-team från pilotskolorna att först få lyssna till en föreläsning och därefter blir det bubbel och snittar J Skolans rektor fick en formell inbjudan för IBIS-teamen i fredags.

Den 16 augusti är det dags för introduktionsföreläsning för all personal på de nya IBIS-skolorna. Vi kommer att vara i universitetsaulan efter lunch. Berörda rektorer har fått en inbjudan till introduktionsföreläsningen och förväntas ta med sig all sin personal. Nyanställd skolpersonal från pilotskolorna är också välkomna. 

Någon gång i slutet av augusti eller början av september är det dags för nya IBIS-team att få lyssna på Kata Nyléns föreläsning om implementering i skolan Denna föreläsning var mycket uppskattad förra året och vi hoppas att alla IBIS-team kommer och lyssnar.

IBIS är ett FOSAM-projekt. FOSAM står för FOrskning och SAMverkan. IBIS har under de senaste terminerna verkligen varit ett samverkansprojekt. Vi i forskargruppen på Uppsala universitet hade aldrig kunnat genomföra vårt utvecklingsarbetet utan medarbetarna på Uppsala kommun. Förhoppningsvis delar Uppsala kommun vår entusiasm. Nästa år blir det fortsatt samverkan, men också ett ökat fokus på forskning. Från och med nu kommer omfattningen av forskningen att bli mer märkbar för de involverade skolorna.

Det är verkligen roligt att det händer så mycket med IBIS just nu! J Stort tack till alla gamla IBIS-skolor och varmt välkomna alla nya IBIS-skolor!

Om du är intresserad av IBIS så gå in på www.uu.se/ibis

 Nu ska jag sätta mig och arbeta med IBIS-manualen. J

/Martin Karlberg

10 månader med IBIS - att skapa ett “IBIS-tänk”

I fjol arbetade jag otroligt mycket med individuella anpassningar för att kunna genomföra mina lektioner och för att ge eleverna förutsättningar att lyckas. När jag höll på att anpassa mina arbetsdagar som allra mest kom information om IBIS på en studiedag.

Efter kort information fick vi enskilt ta ställning till om det var något vi på skolan skulle ta oss an. Engagemanget var stort och jag kände direkt att jag ville delta i skolans IBIS-team. Att få vara en del av ett pilotprojekt som handlar om att utveckla en samsyn kring relationsskapande med utgångspunkt i hela klassen där vi gemensamt skapar en god lärmiljö lockade mig. Jag hade förhoppningar om att kunna lyfta fler elever i klassen genom att uppmuntra deras beteende och skala av några av de tidskrävande anpassningarna. Att vara en del av skolans IBIS-team innebär att handleda kollegor vilket var något nytt, ovant och spännande - men en bra utmaning för mig.

10 månader har gått sedan jag satt på mitt första IBIS-möte. Att vara delaktig i skolans utvecklingsarbete och arbeta med professionella instruktörer med utgångspunkt i forskningen med Uppsala universitetet i ryggen är otroligt utvecklande och motiverande. I mitt team ingår rektor, speciallärare, kurator, samordnare, elevassistent/fritidsassistent och jag som är lärare i åk F-5. Vi ses en timme i veckan för att diskutera texter och uppgifter, planera personalgruppens IBIS-uppdrag samt reflektera över vår verksamhet. En gång i månaden får vi handledning av vår IBIS-instruktör. Dessa tillfällen är mycket givande då vi får feedback på det arbete vi genomfört, inspiration, tid till reflektion samt stöd i hur vi går vidare. Arbetet i personalgruppen sker i olika konstellationer där jag handleder alla lärare på en del av vårt arbetslagsmöte. En gång i månaden handleder jag delar av personalgruppen i en annan konstellation för att öka samsynen av IBIS-tänket.

Vad har vi gjort?

Första tiden bestod till stor del av inläsning av intressanta kortfattade texter, givande diskussioner, kortare uppgifter och att landa i “IBIS-tänket”.

• En av de första uppgifterna vi arbetade med var i syfte att alla elever skulle bli sedda och tilltalade vid namn varje dag. Vi har sedan dess startat varje morgon likadant i alla klasser. Eleverna väntar utanför klassrummet för att de sedan en i taget hälsas välkomna till skolan och får välja en egen morgonhälsning utifrån en given plansch. Ex en kram, high five, en blick eller kanske en dans.Denna morgonhälsning uppskattades mycket i min klass och ganska snart kunde jag scanna av vilken sinnesstämning eleverna på individnivå befann sig i, redan efter ca 2 minuter på skoldagen!
  
• En annan sak vi gjorde omgående var att skapa meningsfulla raster för våra elever. Ett bra sätt att skapa relationer med eleverna utanför klassrummet samt bygga broar mellan klasserna och eleverna. Vi har ett rullande schema där en i personalen börjar varje rast med att erbjuda en lek eller aktivitet. Engagemanget från eleverna var stort!
  
• Under terminen har vi även gjort en mer tidskrävande uppgift där vi genomförde en elevenkät för att se vad eleverna upplever att vi vuxna gör för att de ska känna sig trygga och utvecklas i skolan. Vi fick många roliga, fina och tänkvärda kommentarer: 
  
  "De vuxna hjälper eleverna i varenda situation."
  
  "De går runt och pratar lite och typ visar att de finns och bryr sig." 
  
  "De vuxna brukar alltid hjälpa oss med konflikter, ger oss tips och startar lekar."
  
  "Lärarna hjälper dig med varje uppgift. Personalen vill att vi alltid ska ha kul. "
  
  "Skapa arbetsro på lektionerna."

Utifrån elevernas svar kunde vi se några begrepp vi behövde arbeta vidare med. Ex arbetsro, instruktioner, pauser, trivsel och utmanande uppgifter.

Under våren har vi i IBIS-teamet känt att vi varit tvungna att stanna upp för att hinna reflektera och ha ett tydligt syfte med uppgifterna som vi väljer att genomföra. Jag upplevde att vi under några veckor var stressade över att hinna med de tänkta uppgifterna och hade svårt att hinna med att reflektera och följa upp arbetet som var igång. Nu har vi tagit lärdom av det, vi har strukit några uppgifter och valt att fördjupa oss i vissa. I IBIS går det inte att stressa fram något resultat. En uppgift som vi valt att arbeta lite extra med är relationscirkeln som handlar om att stärka relationerna till våra elever. Efter att ha genomfört uppgiften kände vi i IBIS-teamet att det inte riktigt gått som vi förväntat oss så vi gjorde om uppgiften så den passade vår verksamhet och genomförde den igen. Nu har vi de rätta förutsättningarna för att bygga relationer och alla på skolan har nu startat upp arbetet med att stärka relationerna med hjälp av tydliga och enkla handlingsplaner. Nu bygger vi positiva relationer på individnivå genom proaktiva strategier som jag ser ger effekt även på gruppnivå utan att det krävs några större insatser.

Det är roligt att se att IBIS ger effekt i klassrummet av så små enkla förändringar. Självklart arbetar jag mycket med anpassningar fortfarande men nu med ett “IBIS-tänk” som utgångspunkt.

Ida Brantefors