Fyra perspektiv på IBIS

IBIS-projektet – en möjlighet för skolorna att utveckla en samsyn

I mitt arbete som specialpedagog på Konsultativt stöd träffar jag personal på många av Uppsalas skolor. Jag upplever ett stort intresse och behov av att skapa samt utveckla en samsyn i personalgrupperna på skolorna.

Jag har många gånger frågat mig, hur ska vi göra för att öka samsynen kring bland annat bemötandet av elever med utmanande beteende? Hur ska vi få till det? När jag fick frågan att bli IBIS-instruktör såg jag en fantastisk möjlighet att kunna bidra med att skapa en samsyn på skolorna. Detta genom att arbeta med proaktiva strategier och det med en tyngdpunkt ur ett relationsskapande arbete.

Jag har under detta läsår gått en utbildning i Oslo. Utbildningen gav oss instruktörer en grundlig kunskap av vad PALS/IBIS (Inkluderande Beteendestöd I Skolan) är, och hur vi ska arbeta för att möjliggöra en lyckad implementering på skolorna. Utbildningen har varit bra och lärorik. Vid ett av kurstillfällena gjorde vi studiebesök på två skolor där man implementerat PALS. Vi var alla mycket imponerade över det resultat som arbetet med PALS hade skapat. Eleverna var väl förtrogna med vad PALS innebar och vi såg hur man på ett tydligt sätt arbetade med att vara proaktiva och att tydliggöra vad som förväntades av eleverna.

Samarbetet med Uppsala universitet har varit och är mycket givande. Det har gett oss instruktörer goda möjligheter och förutsättningar att arbeta med detta projekt.

I mitt arbete som specialpedagog är det viktigt att arbeta med att skapa förutsättningar för tydlighet, struktur, rutiner, förutsägbarhet och regler. Detta är precis vad som är grundprincipen i IBIS.

 Jag upplever det positivt och utvecklande att arbeta med IBIS-teamen på de skolor där jag är instruktör. Det är spännande att få vara med på skolorna och se hur teamen och personalen engagerat driver utvecklingen framåt.

Jag träffar teamet en gång i månaden. Vi arbetar då bland annat med att bygga upp en systematik kring IBIS-arbetet. På så vis skapar vi en tydlighet och förståelse för skolans personal vad IBIS står för samt hur programmet ska implementeras. 

Deltagarna i IBIS-teamen handleder varsin personalgrupp på sin arbetsplats. När det sker ser lite olika ut på de olika skolorna. På vissa skolor används delar av APT till IBIS, medan det på andra skolor läggs tid på arbetslagsmötena.

Personalen utför övningar med sina elever såsom till exempel rollspel kring regler i kapprummet. 

Under läsåret 18/19 har vi arbetat/arbetar med följande områden:

•       Risk och skyddsfaktorer- hur är det på vår skola?

•       Problemlösningsmodell

•       Relationsövningar – Relationscirkel - Handlingsplaner

•       Effektiva möten - vad ska vi tänka på?

•       Veckans IBIS-tema, kan till exempel vara att hålla ordning i korridoren.

•       Regler och förväntningar.

För tillfället arbetar vi med att skapa skolövergripande regler. Arbetet är klurigt och kommer att ta tid. Däremot vågar jag säga att vi alla är överens om att det verkligen kommer att bli bra.Vi har nu (på de flesta skolor) kommit fram till vilka värdegrundsord vi ska använda oss av i de matriser som ska byggas upp. I några av skolorna är det orden: respekt, ansvar och omtänksamhet. Utifrån dessa ord skapas en matris kring olika områden i skolan. Matrisen innehåller ungefär tre regler för varje värdeord.

Det har varit mycket roligt att arbeta med pilotskolorna och jag ser fram emot ett fortsatt arbete tillsammans med dem. Jag ser även fram emot att träffa teamen och personalen i de skolor som nu anmält sig att implementera IBIS under nästa läsår.

Helene Folkunger 

När jag först hörde talas om Martin Karlbergs tankar och idéer om inkluderande beteendestöd i skolan, IBIS, slog jag och Ångelstaskolan till! Av de 80% i personalgruppen som svarade på min enkät om de ville vara delaktiga i att implementera IBIS, svarade 100% ja. Alltså anmälde jag oss till projektet. 

Vi hade redan ett väl fungerande, främjande och förebyggande arbete med fokus på studiemiljö, trygghet och trivsel. På skolan fanns Stop-It som arbetar med kartläggning av elevernas trygghet och SMILE i åk 2 och 4 för att främja goda relationer mellan elever och mellan elever och personal. Vi hade börjat snegla på KIVA, den finska, evidensbaserade, varianten av antimobbningsarbete och hade gjort ett studiebesök på en åländsk skola som arbetade med KIVA. Vidare hade vi även hört om PALS, en norsk modell för att arbeta med beteendestöd i skolan, populär på västkusten. Det tyckte vi lät intressant, mycket för att det går ut på att hela skolan, med all personal utbildas och är del av arbetssättet. Dessutom bygger det på evidens och forskning har visat tecken på tydlig framgång.

Rätt som det var när vi just började undersöka PALS dök så IBIS upp. IBIS bygger på samma grund som PALS men med den fördelen att det är ett samarbete mellan Uppsala Universitet och Uppsala kommun (FOSAM). Nu kunde vi få en manual på svenska och tillgång till instruktörer som precis skulle påbörja en utbildning. Ville vi vara pilotskola? Svaret har ni redan.

En fördel med IBIS är att det finns utrymme att använda det bästa av det som vi redan har. De bästa delarna av Stop-It behåller vi. Det handlar om att vara ett stöd till klasslärare vid t ex mobbningsärenden som behöver lyftas en nivå, eller att samtala med elever om hur trivseln är i klassen och på skolan i kartläggningar som vi genomför.

Är införande av IBIS helt smärtfritt? Just nu har vi en diskussion om hur vi ska kunna frigöra tid för de delar av IBIS-teamet som arbetar med Stop-It. Tid är alltid en faktor som kan ställa till det, inte minst i skolan värld. Vi har kommit fram till att vi nog får prioritera i perioder när Stop-It arbete kräver mer av teamet. Då får vissa delar av teamet arbeta med Stop-It frågor och andra delar av teamet får driva IBIS. Så tänker vi just nu.

Var är vi nu då? All personal arbetar vidare på våra personalträffar och ibland på arbetslagstid med relationsstärkande delar i det material som finns i manualen. Vi kartlägger vilka relationer vi har med våra elever i ”relationscirkeln” och vi diskuterar samsyn runt hur en bra relation ska vara. Vi har veckans eller  månadens uppdrag. Det kan t ex handla om att uppmärksamma elevrelationer vi fått syn på i relationscirkeln, eller att hälsa på alla elever med namn, både under dagen men även när vi går in i klassrummet. Små eller stora aktiviteter, som vi tror gör skillnad.

Eleverna då? Har eleverna märkt av IBIS, nu när nästan ett läsår gått? Vi tänker att dels märker de indirekt av det relationsstärkande arbetet personalen inlett och dels har eleverna arbetat med relationer utifrån ett lektonsupplägg där de enskilt, i par och i grupp har fått resonera om hur det märks på skolan att de vuxna bryr sig om eleverna. Pratbubblor med kloka reflektioner och synpunkter fästs runt två figurer på en stor plansch placerad vid matsalen, där alla kan se den.

Vi är på banan, vi skyndar långsamt men utan att tappa styrfart och vi använder oss av de framgångsrika strukturer vi redan har byggt upp. Ångelstaskolans personal, som med rätta tyckte att det inte hände så värst mycket de första tre månaderna, har nu i utvärderingar börjat skriva att IBIS är bra och att det är något vi ska fortsätta med. Den mening jag frekvent använde i samtal om IBIS den första terminen använder jag knappt längre, orden: ”Vi är en pilotskola”. Med andra ord: Saker och ting får ibland ta lite tid, vi kommer ändå framåt, bara vi håller i.

Rektor Martin Jansson

IBIS-projektet är ett samverkansprojekt som Uppsala kommun och Uppsala universitet driver inom ramen för ett så kallat FOSAM-projekt (Forskning och Samverkan). Både kommunala grundskolor och fristående grundskolor i Uppsala kommun deltar i projektet. Syftet med IBIS är att erbjuda kommunens lärare ett evidensbaserat program för att öka trygghet, arbetsro och inkludering samt att förbättra elevernas skolprestationer.

Under det senaste året har nio skolor deltagit i utvecklandet av IBIS, två friskolor och sju kommunala skolor. De har utbildats och handletts av tre IBIS-instruktörer: Lisbeth Beckmann, Helene Folkunger och Anette Horrsell. För att klara av den ökade efterfrågan på IBIS har vi rekryterat ytterligare en instruktör, Karin Sandberg.

Grundprincipen i IBIS är att ersätta ett reaktivt förhållningssätt med proaktiva strategier, med fokus på trygghet, struktur och lärande. Enklare uttryckt kan man säga att skolan genom relationsskapande arbete, tydlighet, struktur, rutiner, förutsägbarhet och regler får möjlighet att skapa en arbetsmiljö för sig själva och eleverna där fokus ligger på att ligga steget före istället för steget efter. Målet med IBIS är, i enlighet med Skollagen, att ”elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden”.

IBIS är evidensbaserat vilket i detta fall innebär att programmet, till innehåll och form, grundar sig på hundratals forskningsstudier. En viktig komponent i IBIS är det datadrivna beslutsfattandet, vilket innebär att insatser baseras på kartläggningar och mätningar innan, under och efter insatserna. Baserat på dessa kartläggningar och mätningar fattar skolan beslut om insatserna ska ändras, anpassas eller avslutas. IBIS är en skolomfattande insats. Det betyder att skolan arbetar tillsammans, att rektor leder arbetet, att det på skolan finns en grupp som ansvarar för utbildning, implementering och vidmakthållande av programmet och att det bland all skolpersonal ska finnas en samsyn på hur man arbetar med att skapa en positiv och inkluderande arbetsmiljö för alla lärare och elever.

Sammanfattningsvis kan man säga att utgångspunkterna för IBIS är att:

· elevers och lärares beteenden uppstår i samspel med omgivningen

· elevers och lärares beteenden (responser) påverkas av miljöfaktorer (stimuli)

· lärare och elever utgör varandras arbetsmiljö

· konflikter hanteras professionellt, utan att trappa upp situationen

· efter att konflikter eller utmanande situationer har uppstått är det skolans ansvar att reflektera över den uppkomna situationen och förebygga att de händer igen

· all personal i skolan arbetar tillsammans för att stötta varandra att utvecklas tillsammans med eleverna

· kritiska och betydelsefulla insatser utvärderas noggrant och löpande för att säkerställa att de verkligen har effekt (eller för att upptäcka ifall de inte har tillräcklig effekt)

Fokus ligger på att skapa en organisation där skolan arbetar systematisk med förebyggande åtgärder. Målet är att utveckla en skolmiljö som präglas av tydliga förväntningar på elevers beteende, sociala färdigheter och kunskapsutveckling. Genom engagemang, uppmuntran och fokus på elevernas positiva ansträngningar bygger lärarna trygga relationer med eleverna. En viktig del är arbetet med att utveckla samsyn på skolan. Skolan arbetar med att utveckla ett positivt och proaktivt ledarskap som inkluderar exempelvis arbete med

rutiner och struktur, tydliga förväntningar på elevernas beteende, undervisning i sociala färdigheter, uppmuntran för prosociala beteenden, tydliga regler samt positiva såväl som negativa konsekvenser. Tidigare forskning visar att insatser på denna nivå är tillräckliga för att de flesta elever ska få tillräckligt med struktur och arbetsro för utveckling och lärande. 

Varje deltagande skola har ett IBIS-team bestående av 5-6 personer, som väljs ut av rektor. Detta team består vanligen av rektor eller biträdande rektor, elevhälsopersonal samt en eller två lärare, som har stort förtroende bland övrig personal. IBIS-teamen träffas en gång i veckan och de får utbildning och handledning en gång i månaden.

 För närvarande deltar nio skolor i utvecklingen av IBIS. Under vårterminen 2019 har vi rekryterat ytterligare ett dussin skolor. I nuläget kan vi endast ta emot ytterligare en eller två skolor. Vi vänder oss både till kommunala skolor och till friskolor. Rektor kan anmäla sin skolas intresse genom att kontakta martin.karlberg@edu.uu.se