Tillgänglig Storsamling?

Magnus Blixt6 november 2020

Detta utspelade sig på den tid man ännu fick åka ut och mötas över enhetsgränser, om än med social distans. Nog ser vi fram emot att den tiden kommer åter, men får under tiden träna på Gilla Läget, aldrig låta det bästa bli det godas fiende, utan istället se vad vi kan göra för bästa möjliga organisering av vår vardag (samtidigt som man kan ha två tankar i huvudet och parallellt försöka påverka ramarna i sig med annan process).

"När jag anländer till skolan några minuter i åtta är ytterdörren låst. En flicka cyklar förbi, men stannar till och vänder trevligt om: "Behöver du hjälp?" Tydligen behöver man gå in från baksidan på morgonen...

God Morgon!

Jag kommer in och möter upp förstelärare Maria Arvidsson och hennes kollega Tanvir Kawnine, fyrorna i Växthusets skola i Gottsunda. 

"Det är inte riktigt som vanligt idag. Förra veckan började vi på initiativ av eleverna försök med att två av dem ska leda morgonsamlingen". Jag förstår till fullo - skolvardag är ju ofta mer som att vara ute på ett rörligt hav än en stilla sommaräng.

Morgonsamling

Eleverna rinner in lugnt och stilla, sätter sig på golvet i det stora samlingsrummet som finns mellan sextikvadratsklassrummen. Det finns kuddar och mattor att sitta på för de som vill. De två lärarna möter lugnt upp, en i kapprum och en i rummet, men eleverna vet uppenbarligen vad de ska göra - verkar ha lärt och tränats in i gynnsamt förhållningssätt. 40 elever i rummet och man kan nästan höra en knappnål falla, de verkar inte ha bestämda platser men sätter sig med klokt avstånd mellan varandra.

 elever samlas

"God morgon klass 4" inleder eleverna som för dagen ska leda samlingen. De går igenom dagens schema inkl lunch och tar närvaro. Så är det dags för resvaneundersökning. Läraren tar inte över, utan guidar eleverna som håller i samlingen att leda ett samtal om vad en sådan är och kan tänkas vara till för. En elev undrar varför det kallas "resvaneundersökning" istället för bara "koll på hur vi kommer till skolan", men det konstateras att att vi behöver lära oss även krångliga ord och begrepp i svenskan och ett bra sätt att göra det är att faktiskt använda dem i vardagen.

Efter samlingen delas gruppen upp i tre - de har bestämda grupper i olika storlekar 1/1, 1/2, 1/3, 1/4 och eleverna rinner iväg till musik respektive egen tyst läsning innan So respektive bild.. Några skriver på recensioner och nära samtal med fokus på att hjälpa varandra är det enda som låter. En av lärarna passar på att ta samtal eller lyssna på läsning, den andra kan lugnt gå runt och säkerställa lugnet (i den mån det skulle behövas, men att arbeta lugnt främjande och förebyggande minskar ofta behovet av åtgärdande - vilket dock behöver göras hellre tidigt än sent).

 

"Det är roligt att vi håller samlingar. Man lär sig hur man kan presentera. När andra leder lär man sig att lyssna." /Sigrid, en av de elever som ledde samlingen denna dag.

Kloka är de eleverna - när vi tar oss tid att fråga dem. Jag frågar också om hon har några fler tips till andra lärare, men hon kommer inte direkt på något. "Men det är bra att våra lärare Maria och Tanvir sällan höjer rösten och är lugna, samtidigt som de kan vara bestämda när det behövs".

Hur vi väljer att organisera oss gör skillnad. För oss och för eleverna. Man hade lätt kunnat tänka att Maria och Tanvir som regel skulle ha delat gruppen i två och haft varsin morgonsamling i varsitt klassrum med en mindre grupp elever. Att alltid dela i så små grupper som möjligt är dock inte självklart det som gynnar vare sig eleverna eller oss bäst - min egen konkreta lärarerfarenhet visar snarare att det väldigt ofta och på många sätt blir bättre vara fler vuxna i rummet med en större grupp elever, respektive dela gruppen i olika stora grupper. Beroende på vad som ska göras, tränas och läras kan man ha både större och mindre grupper av elever, och när vi tillåter oss att organisera så skaffar vi oss också möjligheter.

Det är absolut skillnad på högläsning (alltså att läraren läser högt ur en skönlitterär bok, vilket ofta nog kan vara nog så god undervisning) för fem elever eller för tjugofem. Men tjugofem och fyrtio gör faktiskt ingen avgörande skillnad. Inte heller 65 - om man har lokalerna och ledarskapet för det. Och om man väljer att samla tre traditionella klasser att lyssna på en god högläsare innebär det att man - inom befintlig resursram - frigör två lärare som kan planera eller följa upp undervisning istället. Eller ännu hellre- en lärare ger den handfull elever som inte kan tillgodogöra sig högläsning kvalificerad undervisning, en läser högt och en ges möjlighet göra något annat kvalificerat lärararbete. OM vi vågar släppa ett och annat för-givet-tagande kring gruppstorlekar, organisering och vad som de facto utgör arbetsbelastning. Självklart är lärartäthet här a och o, liksom lärares möjligheter att fokusera på kärnuppdrag undervisning (inkl den viktiga undervisningsrelationen). 

Jag skrev mitt examensarbete om klasstorlekar och kan även berätta att det år jag bara hade 17 elever i min klass verkligen inte var någon dans på rosor - det var en tämligen dysfunktionell grupp och eleven som var lite udda blev där extremt udda. Genom att organisera fler elever tillsammans - med bibehållen lärartäthet - ger vi även elever utanför normaliteten större möjligheter att hitta kamrater, samtidigt som vi lärare får varandra som professionella resurser i vår nära vardag. Om det görs rätt - och här behöver förstås professionen ta rodret och skapa sin tillvaro och våga utmana våra och andras mentala tatueringar. Trygghet och trivsel kan skapas på mer än ett sätt.

kooperativa regler #hållbartihop

(0)Kommentera

Kommentarer(0)