Bland de sista sakerna som jag gör, innan det är dags för skolavslutning och säga hejdå till mina elever i årskurs nio, är att tillbringa en heldag på handledarkonferens för VFU inom lärarprogrammen på Blåsenhus.

Under morgonens första föreläsning talade universitetslektor Paul Strand från Lunds universitet om sin forskning om lärarstudenters möte med verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Han föreläste bland annat om motstånd och hur misslyckanden kan leda till att en går tillbaka till ritbordet och med hjälp av sin kreativitet gör om för att lyckas med undervisningen. Det är ju helt enkelt grunden med att vara en reflekterande praktiker.

Känslan av att slåss mot väderkvarnar

Vägval som vi gör som lärare, präglar oss som personer och i vår yrkesutövning som lärare sa Strand även under sin föreläsning. För min egen del har mina vägval gjort att det har blivit värdegrundsfrågor, mänskliga rättigheter, etiska dilemman och tabubelagda frågor inom den ramen som finns i styrdokumenten.

För mig utmynnar detta i att jag ständigt känner mig som en slags Don Quijote, som i min strävan att bidra till att skapa demokratiska samhällsmedborgare, slåss mot väderkvarnar. Det blir även tydligt att förändring tar lång tid så jag fortsätter att slåss mot väderkvarnarna.

Samma ”struggle” på andra sidan Atlanten

En tröst i det här är i alla fall att det är frågor som även lärare på andra sidan Atlanten också tampas med. Under veckan efter påsklovet deltog jag i vänortsprojektet med Minneapolis som utbildningsförvaltningen har tillsammans med Minneapolis Public Schools (MPS). I projektet tillämpas home stay så under sju dagar bodde Laura Lanik hemma hos mig. Laura är social science teacher på South High School.

Under veckan hade jag och Laura många samtal om hur vi som lärare kan använda både vår egen och elevernas kreativitet i syfte att få till förändring. Ibland behöver vi som lärare putta lite mentalt och verbalt på eleverna för att väcka deras glöd och engagemang.

Om du vill ha lite inspiration från Minneapolis så kan jag rekommendera att titta på Lauras VOICEs projekt som är en valbar kurs för hennes äldsta elever: https://www.youtube.com/@SouthHighVOICES

Under det här läsåret högläser jag När hundarna kommer av Jessica Schiefauer för min svenskgrupp i årskurs 8. Boken handlar om flera teman som är intressanta för ungdomar som exempelvis kärlek, våld, extremism och familjetragedi. Det är en fiktiv berättelse men utgångspunkten är mordet på John Hron som skedde år 1995.

Eleverna börjar inse att världen inte är svart eller vit

Det finns många etiska dilemman i När hundarna kommer utifrån att berättarperspektivet varierar mellan huvudpersonerna Ester, Isak och Isaks yngre bror Anton. När vi arbetade med lag och rätt på samhällskunskapen i sjuan var eleverna snabba i att ta ställning i vad som de tyckte var rätt och fel. När jag högläser När hundarna kommer märks det att de både har mognat men också att de har börjat att få syn på att världen inte alltid är svart eller vit. Perspektivbytena gör att eleverna får syn på komplexiteten.

När jag för några veckor sedan läste om hur Anton satt i polisförhör misstänkt för mordet på Simon märker jag att flera elever känner för den utsatta situation som högstadiekillen Anton befinner sig i. De tycker nödvändigtvis inte att karaktären har agerat rätt, men det blir tydligt att även om Anton kanske är en mördare så är han också en människa.

Mina reflektioner från högläsningen

Jag har skrivit om det förut men berättelser fascinerar elever särskilt om de har utgångspunkt i verkligheten. Vi har även fördjupat oss i vad som hände den riktige John Hron och hur främlingsfientligt Sverige var under 1990-talet. Jag tror att en stor framgångsfaktor i värdegrundsarbetet och i fostransuppdraget är just skapa gemensamma litterära erfarenheter i våra klasser. Möjligheterna till diskussion och reflektion är många samt att fler elever förhoppningsvis får upp ögonen för läsning.

Boktips

Några andra skönlitterära böcker som har fångat mina elevers intresse är

• Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn.
• Stjärnlösa nätter av Arkan Assad.
• Tills alla dör av Diamant Salihu.

För några veckor sedan var jag och idrottslärarna tillsammans med min klass i Hammarskog på isdag med Naturskolan. Eleverna hade såklart möjlighet att välja bland ett flertal aktiviteter men huvudnumret var att bada isvak. 12 av 23 elever i klassen valde att bada vilket jag var väldigt imponerad av. Jag hade själv aldrig testat att bada isvak så jag tänkte varför inte. Det må vara läskigt men jag vill ändå testa.

När jag väl hade hoppat och var där i det kalla vattnet innan jag simmade upp till ytan så var det som att ett frö till en tanke såddes i mitt huvud. Att hoppa i den där isvaken var en utmaning för mig men det påminner mycket om de utmaningar som jag ibland ”tvingar” eleverna till inom ramen för min undervisning särskilt när vi arbetar med värdegrundsfrågor eller tabubelagda ämnen.

De kanske inte alltid vill bli frontade med frågeställningar eller ämnen som är i deras varma och trygga comfort zon. Ibland behöver en även vara modig och utsätta sig för det iskalla vattnet som i den här metaforen. Det kan vara tufft och kanske inte alltid det som en helst av allt vill göra. Däremot i det långa loppet så kan en känna sig stolt. Att våga testa nya åsikter och tankar visar på mod, ett väldigt stort mod, trots att en känner sig som Bambi på hal is.

De ska ta över världen

Mina elever är modiga som vågar ifrågasätta oskrivna sanningar, stigman och ibland även auktoriteter. De inspirerar mig särskilt när de vågar tänka utanför boxen och för mig som lärare blir det väldigt tydligt att de växer. Det går att likna vid vad Laleh sjunger i låten Goliat ”ni ska ta över världen” och när de gör det så ska de vara demokratiska samhällsmedborgare som vågar tänka kritiskt.

Den våghalsiga mentorn

Ingen minns en fegis så jag hoppade i isvaken vilket går att se på mitt instagramkonto @larare.emilia för den som är intresserad. https://www.instagram.com/reel/C4tQNqesSXU/?igsh=bWV4YWQ5MHZoeHQz

Foto: Carlos Sarthou Ferrari