Utvärderingarnas tid är här

 Läsåret går mot sitt slut. När betygen är satta så börjar utvärderingarnas tid. Det här läsåret har varit speciellt på många sätt. Jag har hunnit med att vara till USA men den största händelsen har varit att lotsa en helt nyskapad klass genom sista skolåret i grundskolan. Det har varit en utmaning. Jag och min mentorskollega har haft en tydlig målsättning. Alla ska komma in på gymnasiet och allra helst på sitt förstahandsval. 

Samtal, samtal och åter samtal  

Snart ska vi utvärdera hur det har gått. Vägen dit har präglats av samtal, samtal och åter samtal. Vi har pratat med varandra, med eleverna, med vårdnadshavare och med kollegor.  
 
Jag har nog aldrig pratat så många elevärenden som jag har gjort under det här läsåret. Vi har gått på minor ibland och någon har blivit ledsen. Påminnelsen har varit målet. Efter sommarlovet är du någon annanstans. Hur kan vi göra för att vägen dit ska bli så bra som möjligt? 

Att våga möta eleverna där de är 

Förutom alla samtal så tror jag att en viktig del är att möta eleverna där de faktiskt är. I samband med att offren i samband med skjutningen innan Valborg presenterades i media, blev det tydligt att flera av mina elever kände eller var bekanta med offren. Några dagar efter kom ett önskemål om att vi skulle ha en tyst minut. Jag drog då först upp nyhetssammanfattningen från SVT Nyheter på whiteboarden och sen hade vi en tyst minut för att hedra offren. Vi gjorde det under en svensklektion och alla tog de väldigt seriöst.  

 
Resultat 

I det stora hela så är jag nöjd. Den största framgångsfaktorn ligger i tidiga utvecklingssamtal och att alla elever i klassen har varit både mina och min mentorskollegas. Vi valde aktivt att inte ha mentorsgrupper och var båda med på alla utvecklingssamtal.