Värdegrundsarbete i Emilias klassrum

Nu var det ett tag sedan som jag skrev ett blogginlägg. En intensiv höst börjar gå mot sitt slut. Under hösten har det varit flera värdegrundsaktiviteter som jag på ett eller annat sätt har varit iblandad i.  

Värdegrundsarbete ute i verkligheten 
Den största händelsen var att åka med två klasser i årskurs nio till Krakow och Auschwitz som är avslutningen av ett stort värdegrundsprojekt som vi har på skolan. Historieämnet står givetvis i centrum under dessa resor men även andra frågor blir givetvis belysta. En hågkomstresa lämnar ingen oberörd.  
 
Efter höstlovet besökte jag Uppsala moskén tillsammans med mina SO-klasser i årskurs åtta. Vi fick träffa VDn, visas runt i lokalerna och betrakta en bön. Vi besökte även Uppsala domkyrka i sjuan och planerar att besöka en synagoga i Krakow nästa höst.  
 
När verkligheten kommer till klassrummet 
Utbudsbokningen har ju ett fantastiskt utbud av kulturaktiviteter. Sjuorna fick för en månad sedan besök av Uppsala stadsteater som gjorde teaterövningar tillsammans med eleverna i halvklass. Fokuset var respekt och studiero.  
 
Det blev en rolig aktivitet men även tydligt för eleverna att vi måste samarbeta för att tillsammans kunna nå gemensamma mål. Vi kastade bollar, samarbetade med att täcka stolar, gick i takt och reflekterade över olika frågeställningar.  

Att ta in verkligheten i klassrummet eller att utvidga klassrummet så att det blir en del av verkligheten är ett fantastiskt sätt att ge eleverna perspektiv.  
 
 

För den första gången på många år har jag i rollen som mentor fått välkomna en klass i årskurs sju. Slumpen har gjort att det här bara är min andra gång under mina nio år som lärare som jag står inför den uppgiften.  
 
Jag och min mentorskollega Carlos har 28 elever som vi ska lotsa genom tre år på högstadiet. Att börja högstadiet kan vara läskigt, mittemellan eller alldeles underbart. 

 
Väluppfostrade barn är ingen slump 

Tack till elever, vårdnadshavare och elevernas tidigare lärare på skolorna i Östra och Västra Stenhagen, Ramsta och Vänge. Det är ingen slump när elever hur de ska bete sig för att visa respekt mot både mot andra och sig själv. De har lärt sig det genom tidigare interaktioner med andra. Jag och min mentorskollega har konstaterat att vi får skörda frukten av andras hårda arbete.  
 
Stort tack! Vi ska göra allt vi kan för att fortsätta bygga på den stabil grund som ni har skapat.  
 

Värdegrundsarbete är en levande process 

Med en klass där de redan vet i årskurs sju hur de ska bete sig hade det ju varit enkelt som mentor och lärare att bara luta sig tillbaka. Varför lägga ner tid och energi på värdegrundsfrågor om de redan har fattat grejen med respekt?  
 
Värdegrundsarbetet är givetvis större än så. Dels handlar det om att grupprocessen behöver fortsätta, dels om att värdegrundsarbete är en levande process. Eleverna behöver på olika sätt fortsätta att utforska hur en gör för att respektera alla människors lika värde. Det börjar med hur du bemöter andra i vardagen men handlar givetvis även om vad och hur du tänker om andra människor.  
 
Det ska bli spännande att se hur långt vi hinner ta oss under den här treåriga resan! 
 

 Läsåret går mot sitt slut. När betygen är satta så börjar utvärderingarnas tid. Det här läsåret har varit speciellt på många sätt. Jag har hunnit med att vara till USA men den största händelsen har varit att lotsa en helt nyskapad klass genom sista skolåret i grundskolan. Det har varit en utmaning. Jag och min mentorskollega har haft en tydlig målsättning. Alla ska komma in på gymnasiet och allra helst på sitt förstahandsval. 

Samtal, samtal och åter samtal  

Snart ska vi utvärdera hur det har gått. Vägen dit har präglats av samtal, samtal och åter samtal. Vi har pratat med varandra, med eleverna, med vårdnadshavare och med kollegor.  
 
Jag har nog aldrig pratat så många elevärenden som jag har gjort under det här läsåret. Vi har gått på minor ibland och någon har blivit ledsen. Påminnelsen har varit målet. Efter sommarlovet är du någon annanstans. Hur kan vi göra för att vägen dit ska bli så bra som möjligt? 

Att våga möta eleverna där de är 

Förutom alla samtal så tror jag att en viktig del är att möta eleverna där de faktiskt är. I samband med att offren i samband med skjutningen innan Valborg presenterades i media, blev det tydligt att flera av mina elever kände eller var bekanta med offren. Några dagar efter kom ett önskemål om att vi skulle ha en tyst minut. Jag drog då först upp nyhetssammanfattningen från SVT Nyheter på whiteboarden och sen hade vi en tyst minut för att hedra offren. Vi gjorde det under en svensklektion och alla tog de väldigt seriöst.  

 
Resultat 

I det stora hela så är jag nöjd. Den största framgångsfaktorn ligger i tidiga utvecklingssamtal och att alla elever i klassen har varit både mina och min mentorskollegas. Vi valde aktivt att inte ha mentorsgrupper och var båda med på alla utvecklingssamtal.