Mitt formativa klassrum

Så har ännu en termin tagit slut och imorgon går eleverna på sommarlov och vi ska ha ett gäng digitala studiedagar. Jag tror att vi alla är ganska mätta på Teams-möten, men fördelen är att man kan delta från sommarstugan. Så kanske det blir för dig. 

Betygen är satta. Skåp, korridorer och klassrum städas. Vi förbereder oss för att känslomässigt farväl av niorna imorgon och sen ska jag städa mitt skrivbord och så småningom låsa bakom mig och inte komma tillbaka förrrän i auguasti. 

På mitt instagramkonto hittar ni mina utvärderingar från denna termin. Jag kan ändå känna mig ganska nöjd, men jag behöver hitta ännu snabbare och tydligare sätt att kommunicera med eleverna kring hur de ligger till. Utvärderingarna kommer att ligga till grund för nästa läsår, och jag som tycker att planera är det roligaste (långt mycket roligare än bedömning) har redan börjat grunna lite och ofta finns jobbet med mig långt bak i bakhuvudet. Jag kan bli inspirerad av att besöka ett museum, läsa en bok, lyssna på ett sommarprat eller samtala med en vän. Vi behöver påfyllning och vila. 

Det är skönt med vårt jobb att man får en chans till nystart, inte när natten är som mörkast i december, utan i ljuva augusti. Men först sommarlov. 

Jag önskar dig den sommar du vill ha. Jag hoppas den blir din! 

Nu har mina åttor gjort sina intervjuer. (Se förra inlägget för mer info om lektionsupplägget.) De som blev intervjuade har alla varit positiva. Flera tyckte att eleverna hade förberett bra frågor och att det var kul att prata med en tonåring. ”Det är inte så ofta man gör det!”

Även eleverna upplevde att frågorna hjälpte mycket, men att de fick sina bästa svar när de ställde följdfrågor. Att vi övade dagen innan gjorde också att de kände sig säkrare. Eleverna konstaterade också att det var svårt att hinna skriva, och fram för allt att fånga bra citat, så att spela in är nästan ett måste. 

Jag hade bokat Teams-möten i min Outlook med alla intervju-personer. Sedan delade jag länken med respektive elev/elever. (Några intervjuade själva och några i par.) För min del var det ett plus att eleverna kunde släppa in dem som skulle intervjuas. Jag trodde att jag skulle behöva hoppa runt mellan alla Teams-möten och släppa in, men det behövde jag alltså inte vilket underlättade mycket. Jag blev faktiskt helt sysslolös under tiden intervjuerna pågick.

Minuterna innan vi drog igång kunde man nästan känna att luften darrade av förväntan och nerver. Det var faktiskt lite nervöst för mig också att genomföra detta, eftersom jag fick släppa kontrollen. Det var samtidigt det som gjorde uppgiften så rolig. Det blev på riktigt för eleverna! Det var väldigt roligt att få möte dem efteråt. Alla kände att de hade lyckats med uppgiften, och kunde dela sin upplevelse med mig och varandra. Idag har vi utvärderat lite mer strukturerat. Att vi övat innan och att de hade en lista med frågor underlättade mycket, och gjorde att stelheten (som eleverna upplevde som lite jobbig först) blev mindre påtaglig eftersom man slipper pinsamma tystnader. Generellt kan man sammanfatta elevernas åsikt med att det de tyckte var det jobbiga var just att det skulle bli stelt. Det var också det som de var nervösa för innan. Efteråt så sa de flesta att de blev mer och mer bekväma under samtalets gång, vilket ju är helt naturligt. För åk 8-elever är dock den här typen av ”stela” samtal något som de sällan utsätts för. Jag har sagt till klassen att det går att likna lite vid att gå på sin första anställningsintervju.

Nu är både tonåring och arbetstagare en erfarenhet rikare, och jag med för den delen. Jag kan lätt tänka mig att göra om detta. Ett plus med denna typ av möte med arbetslivet är att nästan alla kan tänka sig att ställa upp på en kort intervju. Vissa arbetsplatser är nästan omöjliga att få prao-plats på, som hos polisen till exempel, men att få prata med en polis i 30 minuter och ställa frågor går bra. (Det underlättar om man känner någon såklart. Jag har utnyttjat mina kontakter friskt.) Detta projekt gav alltså en möjlighet att få insyn i yrken som traditionell prao kanske inte erbjuder. Ibland kan extrema omständigheter leda till att man måste tänka nytt, och det kan ha sina fördelar.

Under vårens andra nätverksträff pratade vi mycket om hur man skapar meningsfullhet i lärandet med hjälp av verkliga mottagare och att skapa gemenskap genom att göra saker tillsammans. Helt ärligt så tycker att det är lite jobbigt att samarbeta med företag m.m. eftersom man ofta får lägga så mycket tid på logistik - och det tycker jag är tråkigt, men jag vill ju såklart att undervisningen ska kännas meningsfull för mina elever och jag blev väldigt inspirerad av mina kollegor och påmind om hur viktigt det är att skolan är på riktigt! För det som är på riktigt blir viktigt, och en sak som är på riktigt för eleverna är prao. 

I vanliga fall brukar våra åttor vara ute på prao under våren. Det är ju inte ett alternativ just nu, men jag skulle gärna vilja att de ändå får en erfarenhet av arbetslivet och ett möte med verkligheten. 

Jag har därför arrangerat interjuver med folk som jag känner och folk som jag känner känner. Intervjuerna kommer att ske på torsdag via Teams. Någon kommer att få intervjua en polis och någon en intendent. Eleverna får använda och träna sin sociala kompetens, och får samtidigt en inblick i hur en väg mot ett yrke kan se ut.  

Materialet de samlar in ska användas till ett reportage som de ska få skriva veckan efter. 

När jag berättade om uppgiften ropade en av mina elever rakt ut: ”Varför vill de prata med oss?”. För henne var det helt otänkbart att man kan samla ihop ett gäng vuxna som vill prata jobb med fjortisar. Jag är så glad att hon har fel. Det har gått över förväntan att samla ihop ett gäng som de kan få intervjua. Förhoppningsvis blir detta ett viktigt möte för båda parter. 

Innan själva instervjun har vi skrivit frågor tillsammans och vi ska imorgon göra en övningsintervju tillsammans. Att öva innan man ska testa sina vingar på egen hand är vad som gör att elever får känna att de lyckas. 

Jag lovar att rapportera kring hur detta gick. Att utvärdera är ju grundläggande för utveckling! Dessutom är det alltid skönt när man kan lära av andras misstag.