Mitt formativa klassrum

Jo, men tackar som frågar. Det går bra! Oftast. Jag tänkte att jag skulle passa på att uppdatera er lite. 

Lektionerna sker via Teams. Jag har bokat in återkommande ”möten” som eleverna går in i via länk. Jag har kamera och mikrofon på under större delen av lektionen, och alltid vid lektionens början. Att de får se och höra mig välkomna dem tror jag är viktigt. Energier smittar! Egentligen stänger jag nog bara av min kamera när eleverna ska sitta och skriva, för då tänker jag att det stör mer att jag sitter där och stirrar. Vid dessa tillfällen så delar jag bara skärmen så att de ser planeringen. 

Kontakt med eleverna 

Det är så konstigt och nästan lite obehagligt att inte kunna läsa av klassrummet. Oftast stirrar jag bara på elevens visningsbilder på Teams. I vanliga fall använder jag ofta tummen upp/ner eller att visa något på en skala med 1-10 med hjälp av sina fingrar för att snabbt ta reda på vad eleverna tycker. För att inte tala om att jag tittar på elevernas ansiktsuttryck! Men det går ju inte nu. Istället för att göra det ”live” så ber jag eleverna att reagera på olika saker med emojis. Det kan handla om en så enkel fråga som ”hur upplevde du dagens uppvärmning?”. En glad gubbe säger ändå ganska mycket. En arg gubbe också. Ett annat sätt att snabbt få in respons anonymt är med Mentimeter. Vi har gjort mycket ordmoln och skrivit exit tickets med hjälp av menti. Det gör att jag kan ta pulsen på klassen, och att jag får information om vad vi behöver gå igenom, göra en gång till m.m. Ofta delar jag vad elevens skickar in genom att dela skärm. 

Om jag vill att elevens ska kunna lämna in mer utvecklade svar, anonymt eller med avsändare, så använder jag Microsoft Forms. Sedan kan jag dela skärmen och visa dem vad alla skrivit. Så gör jag ofta i min vanliga undervisning och det funkar ju lika bra att göra på distans. Ibland kommentarer jag och/eller eleverna det som skrivits och ibland delar jag bara för att de ska få fler mottagare och kanske  inspireras och motiveras av varandra. 

Jag har också lagt märke till att eleverna blivit mer bekväma med att skriva i chatten och ställa frågor i mikrofonen. En annan positiv utveckling är att de svarar varandra på frågorna och att de reagerar på varandras kommentarer med emojis. Det skapar ett engagemang som jag tror smittar av sig. 

Tydlig planering med tydligt mål

Jag använder mig av classroomscreen.com eftersom jag anser att det blir så tydligt vad man ska göra då. Jag skriver vad det är för lektion, tider och att-göra-lista. Timren är ett av mina favoritverktyg. Med den kan jag visa hur länge vi ska hålla på med ett visst moment. 

Försvinner någon? 

Risken finns att elever blir passiva och känner sig utanför. Det är därför jag använder menti, Forms och chatten för att kolla av att eleverna är aktiva och engagerade. 

Vissa elever har jag nästan bara haft kontakt med under lektionen i vår gemensamma Teams-chat, medan med vissa så har jag haft mer privat kontakt direkt med den eleven, men även då på Teams. Somliga elever vågar inte ställa en frågor inför alla, och vissa elever måste jag ställa frågor till om hur det går, och det angår ju inte alla. (Vi känner igenom fenomenet från våra vanliga lektioner, eller hur?) Det har fungerat ganska bra, men jag oroar mig ändå för att elever som känner sig osäkra eller tycker att något är svårt inte får den hjälp och det stöd de behöver. Men det gör vi väl alltid? 

En klar fördel med distansundervisningen är att eleverna kan delta även när de är hemma, och det är det många som gör. Det är kanske det enda som är bättre än vanliga lektioner. 

Jag skulle, om jag kunde välja, mycket hellre vara i klassrummet med eleverna, men nu är det som det är. Jag har landat i det, och det verkar som att klasserna jag undervisar också har det. Vi gör det bästa av situationen helt enkelt. Det mesta blir bra om man gör sitt bästa, och om det inte blir det så får man testa något annat. Vi lärare måste alltid tänka på att vi styr ganska mycket med vår egen inställning, och jag tror att om jag möter eleverna med ett leende och en tydlig plan så blir de trygga och vågar tro att det här också kommer att generera goda resultat. 

Då var vi igång! Första lektionen gick enbart åt till att lyckas få in alla på Teams. Svetten rann längs ryggraden. Efter 5 minuter hade jag en elev närvarade! Efter 20 var dem sex stycken. Det var riktigt stressigt att sitta hemma och inte kunna hjälpa till, men jag fick god hjälp av vår IT-tekniker Rasmus. Jag fick djupandas och försöka tänka att det måste få vara rörigt i början när man testar något nytt. Redan till andra lektionen var det faktiskt något bättre. Den tredje (engelska idag) var alla inne efter 5 min. Vilken förbättring! 

Idag hade vi vår andra svensk-lektion tillsammans. Det var den fjärde distans-lektionen för mig och för vissa elever, den andra för några. Jag la upp planeringen på www.classroomscreen.com (som jag brukar) och så delade jag min skärm så att alla skulle kunna se den. 

Innan har jag läst vad andra kloka lärare sagt om distansundervisning och att man inte kan vara nog tydlig. Jag ska verkligen göra mitt bästa, för man märker att eleverna tycker att det blir svårare utan mig i klassrummet. 

Här nedan ser du elevernas förväntningar. De flesta är motiverade och vill såklart att det här ska gå bra. Deras motivation och inställlning kommer att gynna oss. 

Elevernas oro handlar mycket om att de inte ska förstå och veta vad de ska göra, men också att deras motivation ska sjunka. Det här är en stor utmaning för mig. Hur visar jag dem att jag ser dem och deras arbete? Jag kommer troligen att behöva ge ännu mer skriftlig feedback, men kanske också boka in avstämningsmöten med varje elev. 

Vid lektionens slut så frågade jag hur det känns, och man kan se att flera är positiva, men för andra är oron stor. Förhoppningsvis så sjunker den något med tiden. Jag har en stor utmaning framför mig denna termin, men jag är mer än villig att anta den. 

Imorgon fortsätter vi! 

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Ibland blir det precis som önskat. Båda dessa påståenden kan säga vara sanna om mitt liv just nu. Min man och jag väntar vårt första barn. Bebisen är beräknad till januari 2022. Under rådande läge ska man inte utsättas för några risker efter vecka 20, och därför jobbar jag nu hemifrån. 

Alla vi som har arbetat i ett klassrum under denna pandemi vet ju hur det går med att hålla avstånd. Jag skulle vilja påstå att det inte går alls. Våra grundskolor är inte byggda för det. Så jag förstår och tycker att det är klokt att jag sitter här hemma vid mitt köksbord och jobbar. Min man sitter i vardagsrummet. Så ser min vardag ut för stunden. 

Jag kommer bara att undervisa elever i åk 9, eftersom vi tror att de kommer att klara det bäst. Mina inlägg här och på Instagram kommer troligen att handla mycket om just distansundervisning. Men förhoppningsvis kan man ha nytta av innehållet och inspireras av det även om man befinner sig i verkligheten. Med det menar jag ett klassrum i en skola. Just nu känns det faktiskt lite så, som att jag blivit avskuren från min verklighet, men det är kanske bara bra att börja vänja sig. För snart väntar ju en annan verklighet.