Ett växande klassrum

Kanske var du en av dem som såg min föreläsning på UKUS för någon vecka sedan. Där berättade jag kort om funktionen Reflect på Teams. Eftersom jag fick frågor på detta tänkte jag gå igenom funktionen lite mer här i bloggen.  
 
För dig som har ett klassteam finns funktionen i listen till vänster och heter som sagt Reflect. (Om inte får du gå in bland apparna i Teams och lägga till den.) Du kan välja bland tre frågor att ställa eleverna. När eleverna öppnar sin dator eller Ipad första gången på dagen ber du dem att fylla i sin Reflect.  
 
 
 
Reflect inlägget kommer att vara det första eleverna ser i sin sida för klassens teams. Se till att de tar sig tid att tänka till, reflektera över sin känsla för dagen, och att de inte bara klickar på det monster som har fin färg eller ser gulligt ut. Efter att eleverna klickat i sina gubbar kan du se hur ”status” för klassen är för dagen. Du kan visa hela klassen som känslomonster, om du väljer att inte visa namnen. Det gör du på en ikon i det högra hörnet.  Kanske är det någon som beskrivit sin känsla på ett sätt som gör att du bör bekräfta eller fråga mer kring elevens dag. Kanske upptäcker du att det finns elever som känner sig trötta varje dag, och behöver nysta lite i det. Framför allt får eleven ytterligare ett tillfälle att bekräfta sig själv och att bli sedd av dig. 
 

 
Det finns också en funktion i Reflect som kallas ”Ta en tankepaus”. (Syns i vyn, eller så får du klicka på de tre prickarna.) I den här funktionen får du också upp ett ”monster” som tillsammans med en lugn musik leder eleverna i fem djupa andetag. Den här sidan fungerar fint att ta upp på projektorn och visa för klassen medan de kommer ner i varv. Det är inte otroligt att ett antal elever, de första gångerna har svårt att koppla av och följa instruktionerna. Både för att det är ett gulligt och roligt monster, men också för att tystnad och lugn manar till osäkerhet hos många, och de har svårt att slappna av. Ge dig inte. Gör om momentet ett antal gånger och räkna inte med att det ska fungera för alla första gången. Träning ger färdighet! 
 

 
De olika funktionerna som jag berättat om se så klart lite olika ut beroende på om du öppnar en dator, surfplatta eller mobil. 

Att arbeta som lärare har genom åren inneburit att, förutom att jobba mot de uppsatta målen, också svinga sig i de olika redskap, metoder och lärstilar som är rekommenderade för tillfället. Att trender om elevsamarbete, grupparbeten eller katederundervisning svänger och blir inne och ute är en sak, så även egenskaper hos elevgrupper, kollegier och på skolor. Något som vi däremot inte kommer att svänga fram och tillbaka är samhällets utveckling. Det finns ett antal faktorer som gjort att vårt samhälle gjort det svårare för oss lärare att lyckas med vår undervisning, men det finns något som faktisk banar väg för oss, nämligen digitaliseringen.

När jag för ca 8 år sedan fick iPads (en på två elever) till min förskoleklass, började min resa mot en undervisning där de digitala verktygen idag finns i mitt klassrum som naturliga hjälpmedel. Inledningsvis ville jag förstås testa en hel massa appar och funktioner i klassen. Ibland kanske det bara gjorde saker krångligare, men ganska snart insåg jag var och för vilka det fanns stora vinningar i det digitala. På min skola var skolledningen på från början och det var aldrig problem att få tillgång till iPads och datorer om man bara såg till att skaffa sig kunskapen att undervisa med hjälp av digitala verktyg. Störst vinning har jag nog genom alla år haft av min egen dator och projektorn. Med den har det underlättat mycket att fånga elevernas uppmärksamhet och fokus. Appar och webbsidor har förenklat dokumentation, organisation och kommunikation för både mig och eleverna.

Många gånger på senare tid har man hört att vi ska ta tillbaka fysiska böcker, papper och penna till klassrummet. För egen del har det aldrig varit så att dessa har ersatts, utan läsappar och digitala dokument har bara varit en komplettering och ytterligare en väg att samla läromedel och dokument på. Det viktigaste är enligt mig att inför varje lektionsplanering fundera på vad syftet med uppgiften är. Är det rättstavning, eller ett prov i historia, så ska inte handstilen, eller orken och förmågan att forma bokstäver ska vara avgörande. Jag har även låtit elever med dyslexi fått ”tala in” sina prov. Däremot ska vi fortfarande skriva för hand när det är lämpligt och hålla igång förmågan att ha en läslig handstil(även om vi inte kan garantera nyttan med fin handstil i framtiden förutom som en konstform).

Avslutningsvis vill jag bara puffa för hur viktigt det är att vi gör våra elever redo för ett samhälle där du betalar räkningar, åker buss, bokar läkarbesök och läser tidningen digitalt. Att vara digital analfabet skulle innebära ett mycket stort handikapp. Alltså måste vi precis som också Lgr22 säger undervisa i alla ämnen, med de digitala hjälpmedel som ett av verktygen när det gäller kunskapssökande, informationsbearbetning, problemlösning, skapande och kommunikation.

Nu när vi kommit ca en månad in på terminen och de nyblivna fyrorna har fått känna på livet på mellanstadiet, och ansvaret ökat lite, så är det en av mina uppgifter att öka på ansvarsbördan något. Möjligheten till egna beslut ska öka i precis lagom stora och väl anpassade bitar. Detta så att eleven i sin takt kan bygga sitt eget ansvar kopplat till jaget. När det gäller exempelvis läsning har eleverna nu snart läst ut sin första bok på Pollylino (vårt digitala bibliotek). De har då haft möjlighet att läsa kapitlen rakt av och svarat på frågor, eller så har de kunnat läsa först och lyssnat senare (om de inte riktigt har förstått vad de läst), eller så har de som ännu inte kommit så långt i läsutvecklingen fått läsa en viss del och därefter lyssnat. För att eleverna inte ska välja den minst krävande vägen, pratar vi om hur viktigt det är att utmana sig i läsningen och att inte alltid gå den enklaste vägen. Vi resonerar också kring varför det är viktigt att kunna läsa och hur man blir bättre. När eleverna nu har hittat sin bästa strategi i lästräning, har jag börjat ställa krav på dem att välja sitt bästa sätt för att träna läsning och läsförståelse.

Ett annat tillfälle för träning av eget ansvar kan vara efter en mattegenomgång. En dag när vi hade gått igenom ett problem med talraden och hopp med tiotal, hundratal och tusental, och också gjort ett antal uppgifter tillsammans, bad jag eleverna stänga böckerna och slappna av. Jag instruerade dem att bara fokusera på sig själva och ställa sig frågan om de förstod det vi gått igenom. De fick värdera sig i tre nivåer; att det kändes lätt, att det kändes okej, eller att det kändes svårt. Därefter bad jag dem som tyckte att det kändes svårt att följa med in i grupprummet. Så klart är det mycket viktigt att ha ett öppet och tillåtande klimat i gruppen, för att det ska kännas ok att göra detta val. Min erfarenhet från denna och tidigare grupper jag haft är att det inte blir några sneda miner och menande blickar då eleverna har tagit beslutet själva. Jag berömmer ofta eleverna självkänsla och ansvar när de klarar av dessa val. Särskilt de elever som följer med in i grupprummet.

Små steg av ökat ansvar bygger bit för bit upp självkänsla och frigjordhet.