Mitt formativa klassrum

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Ibland blir det precis som önskat. Båda dessa påståenden kan säga vara sanna om mitt liv just nu. Min man och jag väntar vårt första barn. Bebisen är beräknad till januari 2022. Under rådande läge ska man inte utsättas för några risker efter vecka 20, och därför jobbar jag nu hemifrån. 

Alla vi som har arbetat i ett klassrum under denna pandemi vet ju hur det går med att hålla avstånd. Jag skulle vilja påstå att det inte går alls. Våra grundskolor är inte byggda för det. Så jag förstår och tycker att det är klokt att jag sitter här hemma vid mitt köksbord och jobbar. Min man sitter i vardagsrummet. Så ser min vardag ut för stunden. 

Jag kommer bara att undervisa elever i åk 9, eftersom vi tror att de kommer att klara det bäst. Mina inlägg här och på Instagram kommer troligen att handla mycket om just distansundervisning. Men förhoppningsvis kan man ha nytta av innehållet och inspireras av det även om man befinner sig i verkligheten. Med det menar jag ett klassrum i en skola. Just nu känns det faktiskt lite så, som att jag blivit avskuren från min verklighet, men det är kanske bara bra att börja vänja sig. För snart väntar ju en annan verklighet.

Så har ännu en termin tagit slut och imorgon går eleverna på sommarlov och vi ska ha ett gäng digitala studiedagar. Jag tror att vi alla är ganska mätta på Teams-möten, men fördelen är att man kan delta från sommarstugan. Så kanske det blir för dig. 

Betygen är satta. Skåp, korridorer och klassrum städas. Vi förbereder oss för att känslomässigt farväl av niorna imorgon och sen ska jag städa mitt skrivbord och så småningom låsa bakom mig och inte komma tillbaka förrrän i auguasti. 

På mitt instagramkonto hittar ni mina utvärderingar från denna termin. Jag kan ändå känna mig ganska nöjd, men jag behöver hitta ännu snabbare och tydligare sätt att kommunicera med eleverna kring hur de ligger till. Utvärderingarna kommer att ligga till grund för nästa läsår, och jag som tycker att planera är det roligaste (långt mycket roligare än bedömning) har redan börjat grunna lite och ofta finns jobbet med mig långt bak i bakhuvudet. Jag kan bli inspirerad av att besöka ett museum, läsa en bok, lyssna på ett sommarprat eller samtala med en vän. Vi behöver påfyllning och vila. 

Det är skönt med vårt jobb att man får en chans till nystart, inte när natten är som mörkast i december, utan i ljuva augusti. Men först sommarlov. 

Jag önskar dig den sommar du vill ha. Jag hoppas den blir din! 

Nu har mina åttor gjort sina intervjuer. (Se förra inlägget för mer info om lektionsupplägget.) De som blev intervjuade har alla varit positiva. Flera tyckte att eleverna hade förberett bra frågor och att det var kul att prata med en tonåring. ”Det är inte så ofta man gör det!”

Även eleverna upplevde att frågorna hjälpte mycket, men att de fick sina bästa svar när de ställde följdfrågor. Att vi övade dagen innan gjorde också att de kände sig säkrare. Eleverna konstaterade också att det var svårt att hinna skriva, och fram för allt att fånga bra citat, så att spela in är nästan ett måste. 

Jag hade bokat Teams-möten i min Outlook med alla intervju-personer. Sedan delade jag länken med respektive elev/elever. (Några intervjuade själva och några i par.) För min del var det ett plus att eleverna kunde släppa in dem som skulle intervjuas. Jag trodde att jag skulle behöva hoppa runt mellan alla Teams-möten och släppa in, men det behövde jag alltså inte vilket underlättade mycket. Jag blev faktiskt helt sysslolös under tiden intervjuerna pågick.

Minuterna innan vi drog igång kunde man nästan känna att luften darrade av förväntan och nerver. Det var faktiskt lite nervöst för mig också att genomföra detta, eftersom jag fick släppa kontrollen. Det var samtidigt det som gjorde uppgiften så rolig. Det blev på riktigt för eleverna! Det var väldigt roligt att få möte dem efteråt. Alla kände att de hade lyckats med uppgiften, och kunde dela sin upplevelse med mig och varandra. Idag har vi utvärderat lite mer strukturerat. Att vi övat innan och att de hade en lista med frågor underlättade mycket, och gjorde att stelheten (som eleverna upplevde som lite jobbig först) blev mindre påtaglig eftersom man slipper pinsamma tystnader. Generellt kan man sammanfatta elevernas åsikt med att det de tyckte var det jobbiga var just att det skulle bli stelt. Det var också det som de var nervösa för innan. Efteråt så sa de flesta att de blev mer och mer bekväma under samtalets gång, vilket ju är helt naturligt. För åk 8-elever är dock den här typen av ”stela” samtal något som de sällan utsätts för. Jag har sagt till klassen att det går att likna lite vid att gå på sin första anställningsintervju.

Nu är både tonåring och arbetstagare en erfarenhet rikare, och jag med för den delen. Jag kan lätt tänka mig att göra om detta. Ett plus med denna typ av möte med arbetslivet är att nästan alla kan tänka sig att ställa upp på en kort intervju. Vissa arbetsplatser är nästan omöjliga att få prao-plats på, som hos polisen till exempel, men att få prata med en polis i 30 minuter och ställa frågor går bra. (Det underlättar om man känner någon såklart. Jag har utnyttjat mina kontakter friskt.) Detta projekt gav alltså en möjlighet att få insyn i yrken som traditionell prao kanske inte erbjuder. Ibland kan extrema omständigheter leda till att man måste tänka nytt, och det kan ha sina fördelar.