Åttornas digitala möte med arbetslivet – så gick det
Nu har mina åttor gjort sina intervjuer. (Se förra inlägget för mer info om lektionsupplägget.) De som blev intervjuade har alla varit positiva. Flera tyckte att eleverna hade förberett bra frågor och att det var kul att prata med en tonåring. ”Det är inte så ofta man gör det!”
Även eleverna upplevde att frågorna hjälpte mycket, men att de fick sina bästa svar när de ställde följdfrågor. Att vi övade dagen innan gjorde också att de kände sig säkrare. Eleverna konstaterade också att det var svårt att hinna skriva, och fram för allt att fånga bra citat, så att spela in är nästan ett måste.
Jag hade bokat Teams-möten i min Outlook med alla intervju-personer. Sedan delade jag länken med respektive elev/elever. (Några intervjuade själva och några i par.) För min del var det ett plus att eleverna kunde släppa in dem som skulle intervjuas. Jag trodde att jag skulle behöva hoppa runt mellan alla Teams-möten och släppa in, men det behövde jag alltså inte vilket underlättade mycket. Jag blev faktiskt helt sysslolös under tiden intervjuerna pågick.
Minuterna innan vi drog igång kunde man nästan känna att luften darrade av förväntan och nerver. Det var faktiskt lite nervöst för mig också att genomföra detta, eftersom jag fick släppa kontrollen. Det var samtidigt det som gjorde uppgiften så rolig. Det blev på riktigt för eleverna! Det var väldigt roligt att få möte dem efteråt. Alla kände att de hade lyckats med uppgiften, och kunde dela sin upplevelse med mig och varandra. Idag har vi utvärderat lite mer strukturerat. Att vi övat innan och att de hade en lista med frågor underlättade mycket, och gjorde att stelheten (som eleverna upplevde som lite jobbig först) blev mindre påtaglig eftersom man slipper pinsamma tystnader. Generellt kan man sammanfatta elevernas åsikt med att det de tyckte var det jobbiga var just att det skulle bli stelt. Det var också det som de var nervösa för innan. Efteråt så sa de flesta att de blev mer och mer bekväma under samtalets gång, vilket ju är helt naturligt. För åk 8-elever är dock den här typen av ”stela” samtal något som de sällan utsätts för. Jag har sagt till klassen att det går att likna lite vid att gå på sin första anställningsintervju.
Nu är både tonåring och arbetstagare en erfarenhet rikare, och jag med för den delen. Jag kan lätt tänka mig att göra om detta. Ett plus med denna typ av möte med arbetslivet är att nästan alla kan tänka sig att ställa upp på en kort intervju. Vissa arbetsplatser är nästan omöjliga att få prao-plats på, som hos polisen till exempel, men att få prata med en polis i 30 minuter och ställa frågor går bra. (Det underlättar om man känner någon såklart. Jag har utnyttjat mina kontakter friskt.) Detta projekt gav alltså en möjlighet att få insyn i yrken som traditionell prao kanske inte erbjuder. Ibland kan extrema omständigheter leda till att man måste tänka nytt, och det kan ha sina fördelar.