Mitt formativa klassrum

Nu är höstterminen 2021 över för min del. Jag har haft min sista lektion och på tisdag efter skolavslutningen så kommer jag att packa ner mina saker i stora kartonger, och troligen inte återse dem på ett drygt år.

Det här är helt klart den märkligaste terminen jag haft som lärare, eftersom jag spenderat hela terminen i min egen lägenhet och bara undervisat via Teams. Till en början strulade det en del och mina elever och jag fick hitta nya vägar för att kunna jobba tillsammans, men jag måste säga med facit i hand att det har fungerat över förväntan! När saker och ting inte blir som vanligt måste man tänka nytt, och det gillar jag. Jag har fått vara kreativ och flexibel, och det har mina nior också! Jag har använt mig ännu mer av digitala responsverktyg som Mentimeter och Forms för att kunna "läsa av" klassrummet, trots att jag inte varit där. Istället för att prata med elever enskilt i klassrummet efter lektioner har jag chattat med dem på Teams, och det har funkat det också, även om jag såklart saknar att få vara i "verkligheten". 

När man tittar på utvärderingarna så kan man tydligt se att olika elever klarar distansundervisningen olika bra. Min engelsk-grupp har betsått av elever från alla våra nior som hade höga betyg i åk 8 och som alla tycker att engelska är lätt. Vi skulle kunna kalla dem för högpresterande. Då är det inte så svårt att ha fröken i ett annat rum, utan för dem har flexibiliten kring att de också kan jobba hemifrån vägt över. Jag har inte frågat dem om arbetsron på vår sista utvärdering, för enligt terminens avstämningar har det inte varit ett problem. En del elever tycker dock att det varit det på svenskan. 

För min sv-grupp är det inte samma sak. Den har betsått av den nia jag hade i åttan, och en halv nia som jag inte hade i åttan. I gruppen finns elever som har allt mellan E och A i betyg, och man kan konstatera att en del av dem nog hade vunnit på att ha mig på plats. Om man jämför med utvärderingen i åk 8 så verkar det så. Samtidigt så hade kanske att ha olika vikarier under hösten varit ännu sämre. Jag vet i alla fall att flertalet av dem har tyckt att det ändå vägt upp att få ha "sin vanliga fröken", även om det varit på ett ovanligt sätt. 

Jag är dock så tacksam över att jag fått undervisa på distans, för undervisningen är ju den roligaste delen av mitt arbete som ger mig massor av energi och inspiration. Eleverna är ju en del av min vardag, och snart har jag en helt annan. Nu ska jag strax logga ut från alla skolans plattformar och gå på föräldraledighet. En ny tid med nya utmaningar väntar, och det ser jag såklart mycket fram emot.

Jag vill avsluta detta inlägg med att tacka dig som följer mig här (och på kanske på instagram?). Att ha kontakt med andra lärare och dela sitt arbete med varandra ger mig mycket arbetsglädje. På återseende!

God jul och gott nytt år!

Jo, men tackar som frågar. Det går bra! Oftast. Jag tänkte att jag skulle passa på att uppdatera er lite. 

Lektionerna sker via Teams. Jag har bokat in återkommande ”möten” som eleverna går in i via länk. Jag har kamera och mikrofon på under större delen av lektionen, och alltid vid lektionens början. Att de får se och höra mig välkomna dem tror jag är viktigt. Energier smittar! Egentligen stänger jag nog bara av min kamera när eleverna ska sitta och skriva, för då tänker jag att det stör mer att jag sitter där och stirrar. Vid dessa tillfällen så delar jag bara skärmen så att de ser planeringen. 

Kontakt med eleverna 

Det är så konstigt och nästan lite obehagligt att inte kunna läsa av klassrummet. Oftast stirrar jag bara på elevens visningsbilder på Teams. I vanliga fall använder jag ofta tummen upp/ner eller att visa något på en skala med 1-10 med hjälp av sina fingrar för att snabbt ta reda på vad eleverna tycker. För att inte tala om att jag tittar på elevernas ansiktsuttryck! Men det går ju inte nu. Istället för att göra det ”live” så ber jag eleverna att reagera på olika saker med emojis. Det kan handla om en så enkel fråga som ”hur upplevde du dagens uppvärmning?”. En glad gubbe säger ändå ganska mycket. En arg gubbe också. Ett annat sätt att snabbt få in respons anonymt är med Mentimeter. Vi har gjort mycket ordmoln och skrivit exit tickets med hjälp av menti. Det gör att jag kan ta pulsen på klassen, och att jag får information om vad vi behöver gå igenom, göra en gång till m.m. Ofta delar jag vad elevens skickar in genom att dela skärm. 

Om jag vill att elevens ska kunna lämna in mer utvecklade svar, anonymt eller med avsändare, så använder jag Microsoft Forms. Sedan kan jag dela skärmen och visa dem vad alla skrivit. Så gör jag ofta i min vanliga undervisning och det funkar ju lika bra att göra på distans. Ibland kommentarer jag och/eller eleverna det som skrivits och ibland delar jag bara för att de ska få fler mottagare och kanske  inspireras och motiveras av varandra. 

Jag har också lagt märke till att eleverna blivit mer bekväma med att skriva i chatten och ställa frågor i mikrofonen. En annan positiv utveckling är att de svarar varandra på frågorna och att de reagerar på varandras kommentarer med emojis. Det skapar ett engagemang som jag tror smittar av sig. 

Tydlig planering med tydligt mål

Jag använder mig av classroomscreen.com eftersom jag anser att det blir så tydligt vad man ska göra då. Jag skriver vad det är för lektion, tider och att-göra-lista. Timren är ett av mina favoritverktyg. Med den kan jag visa hur länge vi ska hålla på med ett visst moment. 

Försvinner någon? 

Risken finns att elever blir passiva och känner sig utanför. Det är därför jag använder menti, Forms och chatten för att kolla av att eleverna är aktiva och engagerade. 

Vissa elever har jag nästan bara haft kontakt med under lektionen i vår gemensamma Teams-chat, medan med vissa så har jag haft mer privat kontakt direkt med den eleven, men även då på Teams. Somliga elever vågar inte ställa en frågor inför alla, och vissa elever måste jag ställa frågor till om hur det går, och det angår ju inte alla. (Vi känner igenom fenomenet från våra vanliga lektioner, eller hur?) Det har fungerat ganska bra, men jag oroar mig ändå för att elever som känner sig osäkra eller tycker att något är svårt inte får den hjälp och det stöd de behöver. Men det gör vi väl alltid? 

En klar fördel med distansundervisningen är att eleverna kan delta även när de är hemma, och det är det många som gör. Det är kanske det enda som är bättre än vanliga lektioner. 

Jag skulle, om jag kunde välja, mycket hellre vara i klassrummet med eleverna, men nu är det som det är. Jag har landat i det, och det verkar som att klasserna jag undervisar också har det. Vi gör det bästa av situationen helt enkelt. Det mesta blir bra om man gör sitt bästa, och om det inte blir det så får man testa något annat. Vi lärare måste alltid tänka på att vi styr ganska mycket med vår egen inställning, och jag tror att om jag möter eleverna med ett leende och en tydlig plan så blir de trygga och vågar tro att det här också kommer att generera goda resultat. 

Då var vi igång! Första lektionen gick enbart åt till att lyckas få in alla på Teams. Svetten rann längs ryggraden. Efter 5 minuter hade jag en elev närvarade! Efter 20 var dem sex stycken. Det var riktigt stressigt att sitta hemma och inte kunna hjälpa till, men jag fick god hjälp av vår IT-tekniker Rasmus. Jag fick djupandas och försöka tänka att det måste få vara rörigt i början när man testar något nytt. Redan till andra lektionen var det faktiskt något bättre. Den tredje (engelska idag) var alla inne efter 5 min. Vilken förbättring! 

Idag hade vi vår andra svensk-lektion tillsammans. Det var den fjärde distans-lektionen för mig och för vissa elever, den andra för några. Jag la upp planeringen på www.classroomscreen.com (som jag brukar) och så delade jag min skärm så att alla skulle kunna se den. 

Innan har jag läst vad andra kloka lärare sagt om distansundervisning och att man inte kan vara nog tydlig. Jag ska verkligen göra mitt bästa, för man märker att eleverna tycker att det blir svårare utan mig i klassrummet. 

Här nedan ser du elevernas förväntningar. De flesta är motiverade och vill såklart att det här ska gå bra. Deras motivation och inställlning kommer att gynna oss. 

Elevernas oro handlar mycket om att de inte ska förstå och veta vad de ska göra, men också att deras motivation ska sjunka. Det här är en stor utmaning för mig. Hur visar jag dem att jag ser dem och deras arbete? Jag kommer troligen att behöva ge ännu mer skriftlig feedback, men kanske också boka in avstämningsmöten med varje elev. 

Vid lektionens slut så frågade jag hur det känns, och man kan se att flera är positiva, men för andra är oron stor. Förhoppningsvis så sjunker den något med tiden. Jag har en stor utmaning framför mig denna termin, men jag är mer än villig att anta den. 

Imorgon fortsätter vi!