Mitt formativa klassrum

Jag fick en fråga på Instagram om kooperativt lärande och vilka mina favorit-strukturer är. Här kommer därför ett inlägg om just det. Kooperativt lärande är väldigt bra för att få till en bra stämning i en grupp, och för att skapa en kultur av att man hjälper varandra samt att kunskap och lärande alltid ska vara i fokus. Nu kör vi!

Jag gillar magiska/kloka pennan (Struktur: Kloka pennan - Kooperativt lärande) när vi gör mindre grammatikuppgifter. En elev styr sin partners penna och ska säga vad personen ska skriva. Eleverna måste sätta ord på sin kunskap och alla måste vara aktiva, men på olika sätt. Ingen kan bara checka ut och låta sin granne jobba. Den funkar bra både på engelskan och svenskan.

Fråga-fråga-byt (Struktur: Fråga, fråga, byt! - Kooperativt lärande) är en bra uppvärmning, eller paus, eftersom man får rör lita på sig. Även karusellen (Struktur: Karusellen - Kooperativt lärande) när man står i två cirklar och eleverna pratar parvis i någon minut om något jag säger att de ska prata om är en uppskattad aktivitet. Eftersom alla pratar samtidigt så behöver man inte oroa sig så mycket för att kompisarna lyssnar på vad man säger utan man fokuserar bara på sin prat-partner. Ibland kör jag speed dating (Struktur: Speed-dating - Kooperativt lärande). På engelskan kan man ropa ut eller skriva upp olika ämnen som de ska prata om och så blir det en form av speed dating. Båda funkar både som välkomna tillbaka till skolan-uppgift och för att diskutera något de precis lärt sig, tillexempel olika begrepp.

Mötas på mitten (Struktur: Mötas på mitten - Kooperativt lärande) använder jag ibland när eleverna ska planera något. Sedan använder jag rollkort (Strategi: Roller - Kooperativt lärande) trots att det är mycket sällan jag gör större grupparbeten. Det gör jag eftersom även vid mindre gruppuppgifter är det bra att eleverna vet vad som förväntas av dem och vad de kan ställa för krav på varandra. Jag har gjort egna kort som jag har delat med er tidigare vid ett flertal tillfällen. Ni hittar dem bland annat här (En bra skolstart (uppsala.se)).

EPA (Struktur: EPA - enskilt, par, alla - Kooperativt lärande) är en bra grundstruktur som man alltid kan dra till med. Jag gillar att eleven får förbereda sig och bolla med grannen innan man eventuellt ska säga något inför alla. Ping-Pong-prat (Strukturer för KL-arkiv - Kooperativt lärande) är bra när man ska börja med ett nytt kapitel och exempelvis tittar på en bild tillsammans.

Det viktiga tycker jag är att eleverna förstår att de är viktiga för varandra, det är ju typ hela grejen, att man lär tillsammans. Min erfarenhet är att kooperativt lärande skapar ett trevligt klassrumsklimat och i ett sådant klassrum kan man lära sig mycket. Det finns som ni ser, och kanske redan visste, mycket bra material på www.kooperativt.com. Det är en sida jag varmt rekommenderar för dig som vill komma igång med kooperativt lärande. Har du någon favorit-struktur eller strategi?

Att ha student är som alla vet en möjlighet till att få prata om sitt eget lärarskap och lärande i största allmänhet. Jag fick en fråga av min lärarstudent om allt mitt material rörande bedömning. “Hur har du kommit på allt det här?“ frågade hon. Det gällde tillexempel förberedda formativa kommentarer, genomgångar av hur bedömning fungerar, sammanställda elevexempel på olika nivåer, rättningsguider med mera. (Sådant som jag ofta delar på mitt Instagram-konto @mittformativaklassrum.) ”Eeeehhh” svarade jag först, vilket ju faktiskt inte säger någonting förutom att jag kanske är lite trögtänkt, men så småningom växte ett svar fram.

För att svara på frågan så tror jag att det beror på att jag är duktig på att analysera min egen undervisning utifrån elevernas resultat och feedback. Vad gick mindre bra på den här lektionen? Vad behöver mina elever öva mer på? Vad har många i klassen X svårt med? Hur kan jag göra det här ännu tydligare? Kan jag göra det här på ytterligare något sätt för att nå fler elever? Sedan har jag skapat material utifrån mitt och mina elevers behov, och behoven återkommer. Därför kan jag återanvända planeringar, uppgifter och upplägg. Jag vässar och vässar och det blir bättre och bättre. Det här är ju tio år av arbete, vilket jag också sa till min student. En del av materialet är faktiskt nästan ett decennium gammalt och jag använder det om och om igen, med små justeringar här och där. Erfarenhet ska verkligen inte underskattas!

Men tro mig, jag har också gjort en del material som inte alls blev som jag hade tänkt mig och som nu ligger bortglömt i någon mapp på min OneDrive. Det är i sig är också en konst; att kunna kassera någonting som inte gav det du behöver eller vill ha. Så, om man vill bli en duktig lärare så tror jag att man behöver ägna mycket tid åt att analysera sig själv och sin gärning. Med det sagt behöver man inte vara kritisk eller taskig mot sig själv, utan man behöver utveckla god självkännedom och våga testa nytt. Att man kan bli bättre betyder inte att man är dålig. Tvärtom.

Om man tycker att detta är svårt, rekommenderar jag att be en klok kollega att auskultera i ditt klassrum, besök kollegors undervisning och ta emot en VFU-student! Ibland behöver man andra för att få syn på sig själv, och ibland behöver man andra för inspiration. Jag har nämligen inte kommit på allting själv, utan plockat russinen ur kakan här och där. Från kollegor, föreläsningar, Instagram, Facebook-grupper, kurslitteratur med mera.

Vilka är dina styrkor och svagheter i klassrummet?

Pssst. Du behöver såklart inte berätta svaret för någon.

Den första arbetsdagen på vårterminen 2024 sa en kollega till mig att det bara är 5 veckor till Sportlovet. Det är (typ) sant, och kan kanske upplevas som stressande, men jag tror att det var menat som pepp. Vi blir snart belönade med lov igen. Lite som någon sorts yttre motivation likt lön eller beröm från chefen. Jag gör något och får därför något.

Men precis som med eleverna så är det såklart bättre om man kan hitta sin inre motivation. Hur ser då den ut? För egen del så hittar jag den i varför jag blev lärare från allra första början. Där finns kärnan till varför jag går till jobbet. Jag tycker om att hjälpa andra, jag tycker om att lära ut och jag tycker om att bestämma. Ungefär så enkelt är det, men jobbet är inte enkelt. Därför behöver man känna sig motiverad. Vad består din inre motivation av? Kanske kan det vara en bra idé att ta en runda på nästa lärarlag (eller AW?) och prata om varför ni blev lärare? Eller kanske om vad som motiverar er?

Jag kan också tipsa om Alva Appelgrens bok Motiverad om du känner att vill fördjupa dig i ämnet.

PS. Orka plugga har ett klipp om just motivation som kan passa att visa på mentorstiden: Orka plugga: Inre och yttre motivation | UR Play.