Autentiska elevexempel i skrivundervisningen

Jag har alltid varit en hamster som samlar på mig saker. Fördelen med att ha jobbat ett tag är att man har konstruerat bra uppgifter tidigare år, som går alldeles utmärkt att återanvända (varmt tack ambitiösa Maja 2019 som hade mycket mer tid än vad småbarnsföräldern Maja har).

Hamstern i mig sparar även på elevtexter. När jag genomfört en uppgift med elever, detta gäller fram för allt skrivuppgifter men inte bara, så brukar jag fråga några skribenter om jag får spara deras texter. Jag har aldrig varit med om att en elev säger nej, men om någon skulle göra det så låter jag såklart bli. Min uppfattning är dock att de blir glada och uppfattar det som en komplimang.

Jag anonymiserar texten och sparar sedan i samma mapp som instruktionen (annars kommer jag aldrig att se dem igen bland mina miljarder, nåja men ni fattar, dokument. Ibland sparar jag elevtexter som jag bedömer ligga på olika nivåer för att illustrera betygskriterierna, ibland bara någon enstaka som löst uppgiften på ett effektivt sätt som vi kan läsa tillsammans och eleverna kan inspireras av.

Nästa gång jag ska göra samma eller en liknande uppgift så finns exempel som illustrerar vad jag förväntar mig som eleverna kan få ta del av. Det är mycket plocka isär och att diskutera en text som man vet är neutral, d.v.s. ingen i klassen har skrivit den. Samtidigt blir det mer ”på riktigt” än om jag hittar på en text eller låter ChatGPT skriva den. Det har jag dock också testat, och det kan leda till andra intressanta diskussioner i klassrummet. Det får dock bli ett annat blogginlägg.

Många av mina elever efterfrågar just tydlighet, och har man en ny lärare så är det inte alltid så lätt att veta vad som är ”bra”. Som elev vill man ju mycket hellre veta innan man ska göra en uppgift än efter när man får veta sitt och kanske kompisarnas resultat. Det handlar alltså om att bygga en undervisning där eleverna får så goda möjligheter som möjligt att lyckas.