Uppdrag språk

Vi har tillsammans funderat mycket på presskonferensen som regeringen kallade till den 231002 gällande "från skärm till pärm" och det skolministern Lotta Edholm sa, att förskolan  till största del ska vara skärmfri.  Utifrån perspektivet  Språk- och kunskapsutveckling skulle vi vilja problematisera detta med litteracitet som utgångspunkt.

Vad är då litteracitet?

NE skriver så här: "Den vidare innebörden av begreppet litteracitet ger utrymme åt språk och kommunikation och inkluderar, förutom läs- och skrivaktiviteter, också berättande, symboler och bilder." (Nationalencyklopedin, 2023)

Monica Axelsson (2016) förklarar litteracitet så här: "Litteracitet är ett övergripande begrepp som omfattar alla aktiviteter som i ett socialt  sammanhang kan kopplas direkt eller indirekt till skriven text. Inbyggt i begreppet är den litteracitetspraxis som varje samhälle och språkgemenskap utformat och som omfattar normer, värderingar och konventioner om när, var och hur man läser, skriver och talar om text.”  

"Barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter" (lpfö18)

För att kunna arbeta för att förskolan ska vara likvärdig, kompensatorisk och demokratisk anser vi att man behöver använda alla olika hjälpmedel som finns, både analoga och digitala. För att kunna arbeta mot det som står i läroplanen, att barn med minoritetsspråk, teckenspråk och annat modersmål än svenska ska få möjlighet att utveckla sina språk, så behöver vi även ta hjälp av det digitala.

Jag som pedagog behöver få tillgång till alla språk, detta för att kunna stötta barnen i bygget av grunden till deras läs- och skrivinlärning som är en demokratisk rättighet! Att kunna söka kunskap om alla olika språk och vad olika saker heter på olika språk ger mig som pedagog en bättre möjlighet att samtala om och bearbeta texter, som är en viktig del av litteraciteten.

Skärm och pärm -både digitala och fysiska böcker

Att arbeta med böcker och läsning är viktigt för språkutvecklingen! Genom att ta hjälp av det digitala kan jag som pedagog ge barnen möjlighet att utveckla alla sina förmågor inom litteraciteten. Det jag behöver tänka på är hur jag använder det digitala hjälpmedlet så att barnen inte blir sittandes själva utan att jag hela tiden finns med som vägledare.

Olika digitala verktyg kan komplettera den fysiska boken, när vi väljer att använda oss av olika appar och projicera boken på väggen så ser alla barn och kan ta del av vad som händer. Barnen kan fokusera på bilder, text och dialogiska frågor istället för att behöva fundera på om de ska kunna se bilden eller inte. De får möjlighet att gå in i bokens bilder och sedan kan vi leka och dramatisera det vi läser. Då befäster barnet språket i långtidsminnet genom att få både använda kommunikation, ljud, bilder och motorik och kanske som på bilden här ovan få gå fram och knacka på den blå dörren för att få se vad som finns bakom den?  Vi kan kombinera det analoga och det digitala och med hjälp av projektioner kan vi exempelvis skapa en känsla av att befinna sig i den miljö där sagan utspelar sig samtidigt som vi läser en fysisk bok.

I många bok-appar finns det möjlighet att lyssna på böcker på olika språk, där finns det stora möjligheter att använda det digitala verktyget för att stärka de flerspråkiga barnens språk- och kunskapsutveckling. Jag som pedagog kan exempelvis låta barnen få lyssna på boken på sitt första språk innan samma bok läses på svenska så att det blir lättare för alla barn att hänga med. Ett annat exempel är att låta alla barnen ta del av boken på något av barnens förstaspråk och samtidigt översätta till svenska. Då får jag också möjlighet att prata om att det finns olika språk och öka den språkliga medvetenheten hos barnen.

 Tillgång till kunskapsrelaterat språk

I böckerna, såväl fysiska som digitala, möter barnen ofta det kunskapsrelaterade språket, det som vi inte använder i vardagssamtalen. I böckerna får barnen också möjlighet att förflytta sig bortom här och nu, till händelser och situationer som vi inte har möjlighet att möta i förskolan. Men det räcker inte att bara läsa högt för barnen utan forskning visar på nödvändigheten att själv producera språk för att tillägna sig det. Om jag som pedagog då också lägger till möjligheten att synliggöra alla barns förstaspråk med hjälp av lärplattan eller datorn på det sätt vi beskrev ovan så skapas ytterligare en dimension av lärandet. Barnen får då tillgång till kunskapsspråket och kan bygga upp ordförrådet på alla sina språk.

Ett exempel på litteracitetsarbete

I en barngrupp, som består av de yngsta barnen, har vi arbetat med ”Alla får åka med” av Anna-Clara Tidholm på flera olika sätt. Vi har läst boken, vi har använt en sagopåse med konkret material och vi har projicerat boken på väggen.

Under tiden då boken blivit läst så har pedagogen ställt frågor till barnen om innehållet och bilderna.  "Varför tror ni nallen är ledsen?" och "Vilken mat tror ni de äter?"

De första gångerna barnen hörde boken så var barnen tysta och gav få eller inga svar så jag som pedagog  fick vara en "läsande förebild” och själv ge svaren. Efter att boken blivit läst några gånger så förstod barnen konceptet och kunde själva komma med olika svar. För att få fatt på barnens tankar kring innehållet så behövde jag vara lyhörd som pedagog och inte bara uppmärksamma det talade språket. Barnen svarar kanske genom kroppsspråk, gester och tecken som jag då kan tolka och sätta ord på.

Ett annat sätt som prövats är att gå så kallade "bildpromenader", där vi tillsammans tittar på bilderna i boken för att kunna samtala om vad vi tror ska hända innan vi börjar läsa texten. När barnen får frågor kring det som händer på bilderna får de möjlighet att utveckla sin fantasiförmåga och också möjlighet att koppla innehållet till sina tidigare erfarenheter. När jag sedan läser kan jag följa läsriktningen med fingret direkt i den fysiska boken eller på väggen där vi projicerar boken. På så vis får barnen med sig läsriktningen redan i tidig ålder och vi kan även prata om att på en del språk så läser man från höger till vänster.

Slutligen ett medskick med några frågor att fundera över kring litteracitet och läsmiljö:

• Hur ser läsmiljön ut på din förskola?
• Hur arbetar du med litteratur idag? Vad behöver din förskola utveckla?
• Hur använder du digitala hjälpmedel för att stötta litteracitetsutvecklingen?

Pedagogens roll i leken

Regnet strilar ner och bildar stora pölar på förskolegården. Två barn går planlöst runt och svänger varsin spade i luften, de verkar inte riktigt veta vad de ska göra. Jag observerar dem en stund och när spadarna är farligt nära att träffa ett annat barn bestämmer jag mig för att agera. "Åh, vad bra att ni är här! Det är stora pölar här och jag som ska till affären och handla, nu kan ju inte jag komma fram med min bil". De två barnen tittar på mig en stund, men säger inget. "Ja, ni skulle kanske kunna hjälpa mig så jag kan handla?" Fortsätter jag. "Hur ska jag komma över?". "Du kan väl ta båten?" säger det ena barnet. "Ja, vi kan köra dig i vår båt", säger det andra barnet. Så kommer leken igång och jag går från lekregissör till deltagare där jag ställer stöttande frågor för att utveckla dialogen. Efter ett tag blir jag "lekrekvisitör" och hämtar material som barnen behöver för att utveckla leken vidare. 

Bilden kommer ursprungligen från Skolforskningsinstitutets skrift: Att genom lek stödja och stimulera barns sociala förmågor– undervisning i förskolan (2019) och har därefter fått tillägget med andraspråksutveckling och flerspråkighetsperspektiv av NC, Stockholmsuniversitet.

Vilken roll tar du i leken? 

Bilden ovan visar olika perspektiv på pedagogernas roll i leken. Vi pedagoger behöver göra olika språkligt didaktiska val beroende på vilken lek vi tar del av, vilket syfte den har och vad deltagarna i leken kan behöva stöttning kring. Oavsett vilken roll vi tar så är det viktigt att vi är närvarande och aktiva i vårt lyssnande och inte förhåller oss passiva till leken. Hur kan vi vara aktiva i alla barns lek på något sätt? 

Som pedagog kan jag i leken välja att vara regissör där jag möjliggör lek genom att skapa rum, tid och plats för lek. Jag ser till att alla barn får ingå i meningsfull lek och kan bidra genom att tillföra material som håller leken levande över tid. 

Att delta i leken handlar dels om att kliva in i leken och skapa sig en roll för att kunna vara med men det handlar också om att få barnens förtroende så att man bjuds in. 

Ibland behöver jag ta rollen som aktiv observatör för att samla information om relationer och barns kunskaper, erfarenheter och lärande. Utifrån detta kan jag sedan vid behov tillsammans med barnen reflektera och planera leken vidare. Den aktiva observationen av leken ger mig den information jag behöver för att kunna delta och regissera. 

Lek och lärande 

Lekresponsiv undervisning (LRU) är ett sätt att undervisa genom lek. Forskarna som ligger bakom begreppet, Niklas Pramling och hans forskargrupp, har i nära samarbete med förskolor undersökt hur en didaktik i förskolan kan se ut som inte utesluter utan integrerar lek. Lekresponsiv undervisning kan inte ske utan interaktion mellan deltagarna, undervisningen sker i gemensam aktivitet och bygger på att pedagogerna med fingertoppskänsla ger respons på lekdeltagarnas kommunikation och reaktioner. I leken kan deltagarna till exempel lära sig om det riktiga livet, vad händer hos tandläkaren, på vårdcentralen eller hos frisören?   

Viktigt inom den här metoden är att växla mellan som om (fantasin) och som är (verkligheten, fakta) där barnen kan hitta lösningar på verkliga problem genom att i leken och fantasin få prova sig fram. 

Här finns en stor möjlighet att medvetet ge förutsättningar för att utveckla lekdeltagarnas språk genom att till exempel lägga till många nya ord och få möjlighet att träna på när det är lämpligt att använda olika typer av språk. Barnet kan få pröva på skillnaden mellan ett vardagsspråk och ett mer formellt språk. Barnet får även möjlighet att öva på att använda ett mer avancerat språk, det som kallas för ett kunskapsspråk.  

Ska barn inte få leka ifred? 

I förskolan har vi av tradition talat om vikten av den fria leken och att låta barn leka ostörda, men vi pedagoger behöver också fråga oss om fri lek finns? I leken pågår maktstrukturer och förhandlingar, om vi pedagoger lämnar dem själva så kommer barnen skapa sina egna maktförhållanden. Leken ska ta stor plats i förskolan och det ska även det medvetna arbetet med språkutvecklingen få göra och därför behöver vi ta till vara på barns lek. 

Däremot är det självklart viktigt att barnen får möjligheten att leka det som de själva vill och att de får utrymme för sina egna lekar. Barn måste få äga sin lek och de har rätt att leka utan att bli undervisade. Det är då vi kan passa på att vara observatörer. 

"I förskolan får alla vara med", hur tänker du och ditt arbetslag om detta?

Om du är intresserad att lära dig mer om olika metoder för lek och undervisning så kan vi tipsa om material på Insidan samt följande böcker;

Magnusson, M. och Pramling Samuelsson, I. (2023). Den lekande undervisande förskolläraren, Lekresponsiv undervisning i förskolan. Lund: Studentlitteratur

Samuelsson, R (2022). Guidad lek i förskolan, språkutveckling mellan undervisning och lek. Lund: Studentlitteratur

Lekens betydelse för språket

Tillsammans med fem yngre barn kliver jag in på en avdelning strax efter lunch. Barnen rör sig snabbt mot en hylla med kundkorgar i färgglad plast. Ett av barnen delar ut kundkorgarna till de andra i tur och ordning, barnet använder inga ord på svenska ännu men visar med kroppsspråk och ögonkontakt vems tur det är att ta emot sin korg. När alla försett sig med korgar går de bort till en vägg med krokar där det hänger mantlar och hattar i olika färger. Jag sätter mig på golvet och barnen väljer kläder och försöker att ta dem på sig. Några hjälper varandra och några uppmanar mig: ”Ta på den”.

Ett barn ser sig ivrigt om: ”Vill köpa!” Jag svarar; ”Jaha, vill du handla? Ska vi se om vi hittar något som går att köpa?” Ett annat barn hittar en stor låda med matvaror i trä, de hjälps åt att öppna locket och börjar att förhandla om vem som får lägga vad i sin korg. De diskuterar, argumenterar och kompromissar med korta meningar och ljud. När korgarna är fulla kommer ett av barnen till mig och visar sin korg ”Titta tung!” Jag svarar: ”Oj så mycket mat du har köpt! Var det dyrt?” Barnet tittar undrande på mig och avvaktar länge. Jag fortsätter: ”Det ser ut att kosta mycket pengar, var det dyrt?” Barnet spricker upp i ett leende: ”Ja, var dyrt!” Barnet som står och lyssnar bredvid upprepar samma procedur med mig innan de fortsätter sin lek.

Läroplanen för förskolan framhåller att lek ska ha en central plats i utbildningen (Skolverket, 2018). Leken har många viktiga funktioner för hela människan; i leken får barnet vara vem, vad och var hen vill. Barnet får en möjlighet att prova på och bearbeta det som sker i det verkliga livet genom leken och fantasin. Hur gör man när man handlar? Vad är dyrt? Vilka förhandlingsstrategier är särskilt effektiva? (som i exemplet ovanför)

I leken har vi oändliga möjligheter att tillföra begrepp 

Lek och språk hänger samman på flera olika sätt då den kan ge utrymme för kommunikation på olika nivåer och barnen kan få möjlighet att utvidga, testa och uppleva språket. Här kan man ensam och tillsammans med andra få utvidga sitt lärande och sin förståelse. I förskolan har vi oändliga möjligheter att tillföra begrepp genom leken för att utvidga barns ordförråd. Barn som utvecklar sitt lekande får med sig fördelar när det gäller självreglering, inlärning, ett bättre arbetsminne och olika sociala och kommunikativa förmågor.

När det kommer till barn med annat förstaspråk så har det visat sig att framförallt fantasilek med andra barn är positivt för andraspråksutvecklingen. Margareta Öhman (2022), psykolog, familjeterapeut och författare, menar att allt lekande inte har de språkfrämjande egenskaper som vi tror (s.46). Forskning har visat att språkligt aktiva och kunniga barn föredrar att leka med andra språkligt aktiva och kunniga barn, vilket gör att barnen ofta hamnar på en liknande språklig nivå. Det kan medföra att barn som inte har kommit lika långt i sitt verbala språk kanske inte får tillgång till leken som skulle gynna barnet bäst.

Observera hur leken ser ut på din förskola-vilka barn leker ihop, är dessa barn på en liknande språklig nivå?

Du som pedagog har en oerhört viktig roll i leken! Vilken roll tar du?

I nästa inlägg går vi in på just pedagogens roll utifrån olika perspektiv.

Referenser

Skolverket (2018). Läroplan för förskolan. Stockholm: Norstedts Juridik

Öhman, M. (2022). Låt leken främja språket. Stockholm: Gothia kompetens AB