Uppdrag språk

Uppdrag språks litteraturtips

Vår första termin som bloggare på Pedagog Uppsala är till ända och vi börjar känna oss mer och mer hemma i detta forum. Årets sista inlägg får bli en hyllning till all fantastisk litteratur som kommit och kommer ut inom språk och språkutveckling. Litteraturen som vi hunnit ta del av berör forskning inom området men ger även konkreta tips på hur man kan arbeta språkutvecklande på många olika sätt.

Alla böcker som vi tipsar om här idag fungerar både att läsas från pärm till pärm för egen reflektion, eller som underlag för kollegiala samtal och då kan man med fördel läsa en del i taget och fördjupa sig. När man läser böckerna så kan man ha stor nytta av att skriva en läslogg och då fundera över:

Min reflektion/tolkning av det citat jag valt ut,

Vilken betydelse det jag valt ut har för praktiken/verksamheten, 

Vilken betydelse det jag valt ut har för min yrkesroll.

En del litteratur har vi berört i våra tidigare inlägg och en del kommer vi att återkomma till i kommande inlägg. Vi vill nu önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år genom att tipsa om några av böckerna vi läst och arbetat med under denna hösttermin:

Låt leken främja språket. Margareta Öhman, 2022

Leken och språket är två prioriterade områden i förskolan som hänger nära samman på flera sätt. Vi har skrivit inlägg om detta under hösten och nu vill vi tipsa om en bok som kan ge en djupare förståelse för hur språk och lek hänger ihop. Margareta Öhman som skrivit boken är psykolog, familjeterapeut, barnkulturvetare och författare och hon har även tidigare skrivit böcker med leken i fokus. I den här boken som släpptes 2022 beskriver hon både barns lekutveckling och vad vi pedagoger behöver titta efter samt hur vi kan förhålla oss och vara aktiva i och kring barns lek. Hon ger både insikter i lekens betydelse och potential samtidigt som hon visar på hur vi kan fördjupa och utveckla leken så att den gynnar barnets språkutveckling. Margareta menar att varken språk eller lek kommer av sig självt, vi behöver ge rätt stimulans för att utvecklingen hos barnen ska ske. Boken är lättläst och varvar teori med konkreta exempel. På förlagets hemsida finns en föreläsning där Margareta själv berättar övergripande om bokens innehåll.

Länk till föreläsningen: Föreläsning med Margareta Öhman - Låt leken främja språket i förskolan (33 min)

Den lekande undervisande förskolläraren - Lekresponsiv undervisning i praktiken. Maria Magnusson och Ingrid Pramling Samuelsson (red.), 2023

Den lekande undervisande förskolläraren handlar om hur man kan jobba med lekresponsiv undervisning i praktiken.

 Mellan 2016-2019 genomfördes ett praktiknära forskningsprojekt vid Göteborgs Universitet med syfte att utveckla förskolepedagogiken teoretiskt och att få leken att bli mer central. Det hela mynnade ut i lekresponsiv undervisning (LRU). I bokens inledning får man bekanta sig med de viktiga begrepp som är centrala inom lekresponsiv undervisning: som om, som är, intersubjektivitet, alteritet, metakommunikation och narrativ. Det som gör boken så bra är att den till största del består av kapitel skrivna av, några i projektet, deltagande förskolor, pedagoger och rektorer där de beskriver hur de arbetat och provat sig fram inom LRU men även om hur de implementerat detta arbetssätt, det vill säga hur de omsatt lekresponsiv undervisning i praktiken. Redaktörerna för denna bok: Maria Magnusson och Ingrid Pramling Samuelsson har själva deltagit i forskningsprojektet som forskare. Vill man veta ännu mer om lekresponsiv undervisning så kan man läsa artikeln: Lekresponsiv undervisning – ett undervisningsbegrepp och en didaktik för förskolan skriven av forskarna Niklas Pramling och Cecilia Wallerstedt från forskningsprojektet. Artikeln är publicerad i ForskUL volym 7, nummer 1, 2019. Länk till artikeln:  ForskUL_vol7_nr1_2019_s7-22.pdf

Flerspråkighet och digitala resurser i förskolan. Petra Petersen, 2022

Författaren Petra Petersen har skrivit boken utifrån olika forskningsprojekt där man undersökt barns och pedagogers användning av digitala resurser. Boken beskriver hur vi konkret kan arbeta med flerspråkighet i förskolan för att främja inkludering och demokrati. Det finns idéer för hur man kan använda digitala resurser för att utveckla exempelvis lässtunden och musikstunden. Vi får också veta hur man kan använda flera vanligt förekommande appar för att synliggöra barnens modersmål. Författaren ger oss steg för steg instruktioner och tydliggörande bilder. Känner man sig väl förtrogen med att använda digitala resurser i förskolan så är inte det här den rätta boken, men är man nybörjare och vill lära sig från grunden så är den väldigt användbar! I boken finns en förteckning över olika digitala resurser som kan användas tillsammans med barnen. Här finns förslag för de fem nationella minoritetsspråken samt för ytterligare 80 språk.

Guidad lek i förskolan - Språkutveckling mellan undervisning och lek. Robin Samuelsson, 2021

Boken handlar om hur vi kan arbeta med lekbaserat lärande och genom det gynna barnens utveckling. Den ger exempel på hur man kan arbeta med guidad lek tillsammans med barnen och visar även på att interaktionen med barnen är nyckeln till en välfungerande guidad lek. Får barnen rätt stöttning via den guidade leken så ger vi, enligt författaren, barnen språkliga och begreppsmässiga verktyg som de sedan kan använda i sitt fortsatta lekande och språkutveckling. Vi får läsa om hur lek och lekmiljöer kan användas som redskap för språkutveckling för alla barn och vad som är extra viktigt att tänka på i lek med flerspråkiga barn samt hur man kan arbeta med begreppsutveckling med leken som grund. Bokens författare arbetar som forskare vid institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Boken är lättläst och ger tips på hur man kan arbeta med språkutveckling mellan undervisning och lek. Varje kapitel avslutas med en ruta med frågor att fundera vidare på som stöd för förskolans fortsatta utveckling.

Språklig förebild i förskolan. Karolina Larsson, 2019

Hur kan vi pedagoger vara språkliga förebilder och skapa bästa möjliga förutsättningar för att alla barn ska få utveckla ett så rikt språk som möjligt? Flera av förskolorna som har arbetat med språkutvecklande arbete tillsammans med Maria har läst hela eller delar av den här boken som är skriven av Karolina Larsson, logoped, författare och konsult inom språk- läs- och skrivutveckling. Boken är uppdelad i tre delar och fungerar både att läsas från pärm till pärm för egen reflektion, eller som underlag för en språkcirkel med kollegorna och då kan med fördel en del i taget läsas och fördjupas. Det är en tunn och lättläst bok med ett stort viktigt innehåll som innefattar barn och människors rätt till ett rikt språk för att kunna förstå och bli förstådda och därmed kunna delta i ett demokratiskt samhälle fullt ut. Boken lyfter bland annat hur vi kan arbeta med vårt kroppsspråk, tonläge och med vårt sätt att ställa frågor. Den har väcker frågor kring talutrymme, barns agentskap och hur vi kan samverka med hemmen. Teori, praktiska exempel och reflektionsfrågor gör bokens upplägg varierat och intressant för alla som arbetar i förskolan.

Språkrika lärmiljöer för förskolans yngsta. Emilia Larsson Samoladas och Moa Bäversten, 2021

Förskolans lärmiljöer och material är inte språkutvecklande i sig själva, men om vi medvetet väljer hur vi möblerar och vilket material vi erbjuder våra barn så kan vi skapa goda förutsättningar för mötesplatser som lockar till olika samtal och olika delar av språket. Hur kan våra miljöer bli magnetiska och bjuda in till språk? Hur kan vi stödja varje barns språkutveckling och ge flera olika verktyg till kommunikation?

Boken innehåller många goda konkreta exempel på hur vi kan gynna språk i miljöerna hos de yngsta, både genom vad vi väljer och hur vi agerar i lärmiljöerna. Bilderna i boken inspirerar och den innehåller även frågor som underlag för både egen reflektion och diskussioner med kollegor. Författarna har lång erfarenhet av språkutvecklande arbete i barngrupp vilket gör att boken känns mycket verksamhetsnära.

Vi har tillsammans funderat mycket på presskonferensen som regeringen kallade till den 231002 gällande "från skärm till pärm" och det skolministern Lotta Edholm sa, att förskolan  till största del ska vara skärmfri.  Utifrån perspektivet  Språk- och kunskapsutveckling skulle vi vilja problematisera detta med litteracitet som utgångspunkt.

Vad är då litteracitet?

NE skriver så här: "Den vidare innebörden av begreppet litteracitet ger utrymme åt språk och kommunikation och inkluderar, förutom läs- och skrivaktiviteter, också berättande, symboler och bilder." (Nationalencyklopedin, 2023)

Monica Axelsson (2016) förklarar litteracitet så här: "Litteracitet är ett övergripande begrepp som omfattar alla aktiviteter som i ett socialt  sammanhang kan kopplas direkt eller indirekt till skriven text. Inbyggt i begreppet är den litteracitetspraxis som varje samhälle och språkgemenskap utformat och som omfattar normer, värderingar och konventioner om när, var och hur man läser, skriver och talar om text.”  

"Barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter" (lpfö18)

För att kunna arbeta för att förskolan ska vara likvärdig, kompensatorisk och demokratisk anser vi att man behöver använda alla olika hjälpmedel som finns, både analoga och digitala. För att kunna arbeta mot det som står i läroplanen, att barn med minoritetsspråk, teckenspråk och annat modersmål än svenska ska få möjlighet att utveckla sina språk, så behöver vi även ta hjälp av det digitala.

Jag som pedagog behöver få tillgång till alla språk, detta för att kunna stötta barnen i bygget av grunden till deras läs- och skrivinlärning som är en demokratisk rättighet! Att kunna söka kunskap om alla olika språk och vad olika saker heter på olika språk ger mig som pedagog en bättre möjlighet att samtala om och bearbeta texter, som är en viktig del av litteraciteten.

Skärm och pärm -både digitala och fysiska böcker

Att arbeta med böcker och läsning är viktigt för språkutvecklingen! Genom att ta hjälp av det digitala kan jag som pedagog ge barnen möjlighet att utveckla alla sina förmågor inom litteraciteten. Det jag behöver tänka på är hur jag använder det digitala hjälpmedlet så att barnen inte blir sittandes själva utan att jag hela tiden finns med som vägledare.

Olika digitala verktyg kan komplettera den fysiska boken, när vi väljer att använda oss av olika appar och projicera boken på väggen så ser alla barn och kan ta del av vad som händer. Barnen kan fokusera på bilder, text och dialogiska frågor istället för att behöva fundera på om de ska kunna se bilden eller inte. De får möjlighet att gå in i bokens bilder och sedan kan vi leka och dramatisera det vi läser. Då befäster barnet språket i långtidsminnet genom att få både använda kommunikation, ljud, bilder och motorik och kanske som på bilden här ovan få gå fram och knacka på den blå dörren för att få se vad som finns bakom den?  Vi kan kombinera det analoga och det digitala och med hjälp av projektioner kan vi exempelvis skapa en känsla av att befinna sig i den miljö där sagan utspelar sig samtidigt som vi läser en fysisk bok.

I många bok-appar finns det möjlighet att lyssna på böcker på olika språk, där finns det stora möjligheter att använda det digitala verktyget för att stärka de flerspråkiga barnens språk- och kunskapsutveckling. Jag som pedagog kan exempelvis låta barnen få lyssna på boken på sitt första språk innan samma bok läses på svenska så att det blir lättare för alla barn att hänga med. Ett annat exempel är att låta alla barnen ta del av boken på något av barnens förstaspråk och samtidigt översätta till svenska. Då får jag också möjlighet att prata om att det finns olika språk och öka den språkliga medvetenheten hos barnen.

 Tillgång till kunskapsrelaterat språk

I böckerna, såväl fysiska som digitala, möter barnen ofta det kunskapsrelaterade språket, det som vi inte använder i vardagssamtalen. I böckerna får barnen också möjlighet att förflytta sig bortom här och nu, till händelser och situationer som vi inte har möjlighet att möta i förskolan. Men det räcker inte att bara läsa högt för barnen utan forskning visar på nödvändigheten att själv producera språk för att tillägna sig det. Om jag som pedagog då också lägger till möjligheten att synliggöra alla barns förstaspråk med hjälp av lärplattan eller datorn på det sätt vi beskrev ovan så skapas ytterligare en dimension av lärandet. Barnen får då tillgång till kunskapsspråket och kan bygga upp ordförrådet på alla sina språk.

Ett exempel på litteracitetsarbete

I en barngrupp, som består av de yngsta barnen, har vi arbetat med ”Alla får åka med” av Anna-Clara Tidholm på flera olika sätt. Vi har läst boken, vi har använt en sagopåse med konkret material och vi har projicerat boken på väggen.

Under tiden då boken blivit läst så har pedagogen ställt frågor till barnen om innehållet och bilderna.  "Varför tror ni nallen är ledsen?" och "Vilken mat tror ni de äter?"

De första gångerna barnen hörde boken så var barnen tysta och gav få eller inga svar så jag som pedagog  fick vara en "läsande förebild” och själv ge svaren. Efter att boken blivit läst några gånger så förstod barnen konceptet och kunde själva komma med olika svar. För att få fatt på barnens tankar kring innehållet så behövde jag vara lyhörd som pedagog och inte bara uppmärksamma det talade språket. Barnen svarar kanske genom kroppsspråk, gester och tecken som jag då kan tolka och sätta ord på.

Ett annat sätt som prövats är att gå så kallade "bildpromenader", där vi tillsammans tittar på bilderna i boken för att kunna samtala om vad vi tror ska hända innan vi börjar läsa texten. När barnen får frågor kring det som händer på bilderna får de möjlighet att utveckla sin fantasiförmåga och också möjlighet att koppla innehållet till sina tidigare erfarenheter. När jag sedan läser kan jag följa läsriktningen med fingret direkt i den fysiska boken eller på väggen där vi projicerar boken. På så vis får barnen med sig läsriktningen redan i tidig ålder och vi kan även prata om att på en del språk så läser man från höger till vänster.

Slutligen ett medskick med några frågor att fundera över kring litteracitet och läsmiljö:

• Hur ser läsmiljön ut på din förskola?
• Hur arbetar du med litteratur idag? Vad behöver din förskola utveckla?
• Hur använder du digitala hjälpmedel för att stötta litteracitetsutvecklingen?

Pedagogens roll i leken

Regnet strilar ner och bildar stora pölar på förskolegården. Två barn går planlöst runt och svänger varsin spade i luften, de verkar inte riktigt veta vad de ska göra. Jag observerar dem en stund och när spadarna är farligt nära att träffa ett annat barn bestämmer jag mig för att agera. "Åh, vad bra att ni är här! Det är stora pölar här och jag som ska till affären och handla, nu kan ju inte jag komma fram med min bil". De två barnen tittar på mig en stund, men säger inget. "Ja, ni skulle kanske kunna hjälpa mig så jag kan handla?" Fortsätter jag. "Hur ska jag komma över?". "Du kan väl ta båten?" säger det ena barnet. "Ja, vi kan köra dig i vår båt", säger det andra barnet. Så kommer leken igång och jag går från lekregissör till deltagare där jag ställer stöttande frågor för att utveckla dialogen. Efter ett tag blir jag "lekrekvisitör" och hämtar material som barnen behöver för att utveckla leken vidare. 

Bilden kommer ursprungligen från Skolforskningsinstitutets skrift: Att genom lek stödja och stimulera barns sociala förmågor– undervisning i förskolan (2019) och har därefter fått tillägget med andraspråksutveckling och flerspråkighetsperspektiv av NC, Stockholmsuniversitet.

Vilken roll tar du i leken? 

Bilden ovan visar olika perspektiv på pedagogernas roll i leken. Vi pedagoger behöver göra olika språkligt didaktiska val beroende på vilken lek vi tar del av, vilket syfte den har och vad deltagarna i leken kan behöva stöttning kring. Oavsett vilken roll vi tar så är det viktigt att vi är närvarande och aktiva i vårt lyssnande och inte förhåller oss passiva till leken. Hur kan vi vara aktiva i alla barns lek på något sätt? 

Som pedagog kan jag i leken välja att vara regissör där jag möjliggör lek genom att skapa rum, tid och plats för lek. Jag ser till att alla barn får ingå i meningsfull lek och kan bidra genom att tillföra material som håller leken levande över tid. 

Att delta i leken handlar dels om att kliva in i leken och skapa sig en roll för att kunna vara med men det handlar också om att få barnens förtroende så att man bjuds in. 

Ibland behöver jag ta rollen som aktiv observatör för att samla information om relationer och barns kunskaper, erfarenheter och lärande. Utifrån detta kan jag sedan vid behov tillsammans med barnen reflektera och planera leken vidare. Den aktiva observationen av leken ger mig den information jag behöver för att kunna delta och regissera. 

Lek och lärande 

Lekresponsiv undervisning (LRU) är ett sätt att undervisa genom lek. Forskarna som ligger bakom begreppet, Niklas Pramling och hans forskargrupp, har i nära samarbete med förskolor undersökt hur en didaktik i förskolan kan se ut som inte utesluter utan integrerar lek. Lekresponsiv undervisning kan inte ske utan interaktion mellan deltagarna, undervisningen sker i gemensam aktivitet och bygger på att pedagogerna med fingertoppskänsla ger respons på lekdeltagarnas kommunikation och reaktioner. I leken kan deltagarna till exempel lära sig om det riktiga livet, vad händer hos tandläkaren, på vårdcentralen eller hos frisören?   

Viktigt inom den här metoden är att växla mellan som om (fantasin) och som är (verkligheten, fakta) där barnen kan hitta lösningar på verkliga problem genom att i leken och fantasin få prova sig fram. 

Här finns en stor möjlighet att medvetet ge förutsättningar för att utveckla lekdeltagarnas språk genom att till exempel lägga till många nya ord och få möjlighet att träna på när det är lämpligt att använda olika typer av språk. Barnet kan få pröva på skillnaden mellan ett vardagsspråk och ett mer formellt språk. Barnet får även möjlighet att öva på att använda ett mer avancerat språk, det som kallas för ett kunskapsspråk.  

Ska barn inte få leka ifred? 

I förskolan har vi av tradition talat om vikten av den fria leken och att låta barn leka ostörda, men vi pedagoger behöver också fråga oss om fri lek finns? I leken pågår maktstrukturer och förhandlingar, om vi pedagoger lämnar dem själva så kommer barnen skapa sina egna maktförhållanden. Leken ska ta stor plats i förskolan och det ska även det medvetna arbetet med språkutvecklingen få göra och därför behöver vi ta till vara på barns lek. 

Däremot är det självklart viktigt att barnen får möjligheten att leka det som de själva vill och att de får utrymme för sina egna lekar. Barn måste få äga sin lek och de har rätt att leka utan att bli undervisade. Det är då vi kan passa på att vara observatörer. 

"I förskolan får alla vara med", hur tänker du och ditt arbetslag om detta?

Om du är intresserad att lära dig mer om olika metoder för lek och undervisning så kan vi tipsa om material på Insidan samt följande böcker;

Magnusson, M. och Pramling Samuelsson, I. (2023). Den lekande undervisande förskolläraren, Lekresponsiv undervisning i förskolan. Lund: Studentlitteratur

Samuelsson, R (2022). Guidad lek i förskolan, språkutveckling mellan undervisning och lek. Lund: Studentlitteratur