Uppdrag språk

Hur möter vi barn i språklig sårbarhet?

Logopeden Sara Wesslert berättar om vad förskolan kan göra – på gruppnivå – för att stötta alla barns språkutveckling.

Ann Sofie och jag får i våra uppdrag ofta frågor om hur vi kan stödja barn som inte utvecklas språkligt i samma takt som sina jämnåriga. Det kan till exempel handla om barn som har svårt att göra sig förstådda och hamnar i utmanande situationer.

Ibland behöver vi pedagoger i förskolan ta hjälp av andra professioner för att få stöd i våra uppdrag. En av dem som finns tillgänglig för oss i vår kommun är Sara Wesslert, logoped på Barn- och elevhälsan som har i uppdrag att stödja oss i förskolan i frågor kring språkutveckling.

Jag har inför två kommande blogginlägg träffat Sara för att be henne ge sitt perspektiv på hur vi bäst kan stödja alla barns språkutveckling och vilka arbetssätt som hon ser som extra viktiga att inkludera i vår utbildning och undervisning.

Kan det vara så att vi håller hårt i några gamla myter om språkutveckling som kanske är dags att skrota en gång för alla?

Vilken typ av uppdrag kan en logoped i förskoleverksamheten ha?

Sara har uppdrag mot alla kommunala förskolor och får alltid sina uppdrag via förfrågan från förskolans rektor. Frågorna och fortbildningen rör olika frågor och det kan röra sig om allmänna språkfrågor eller en mer specifik del som pedagogerna behöver lära sig mer om. Sara kan träffa arbetslag om det finns frågor kring ett barn och ibland sker möten i samarbete med specialpedagog, psykolog och syn- och hörselpedagog. Hon understryker att det aldrig handlar om att hon kommer ut och gör en bedömning, hon träffar inga enskilda barn.

Utgångspunkten är hur vi kan arbeta i förskolan på gruppnivå för att underlätta för alla barn. ”Jag kan ge råd kring anpassningar kring enskilda barn också, men aldrig kring enskild ”träning”, en-till-en. Vi säger att vi alla jobbar på alla nivåer, individ, grupp och organisation, oavsett profession i Barn- och elevhälsan. Och främst förebyggande men också främjande. Sällan eller aldrig åtgärdande, lite beroende på om man definierar anpassningar som en åtgärd eller ej...” förklarar Sara.

Vad innebär språklig sårbarhet och språkstörning och hur skiljer dessa sig åt?

Språklig sårbarhet handlar om att det finns ett glapp mellan barnets språkliga förutsättningar och de förväntningar eller krav som ställs på språklig förståelse och uttrycksförmåga i olika sammanhang. Språklig sårbarhet kan vara tillfällig eller livslång, men den går att påverka genom att göra anpassningar som ökar tillgänglighet och delaktighet och därmed minskar glappet.

Den språkliga sårbarheten kan bero på olika saker, till exempel språkstörning, hörselnedsättning, talängslan, att man inte tillägnat sig det svenska språket ännu, npf-diagnos, svåra socioekonomiska förutsättningar och annat.

”Vårt jobb kan inte vara att utveckla språket hos barn med språkstörning till nivå till andra barns nivå i samma kronologiska ålder, men vi har ett kompensatoriskt uppdrag att ge verktygen som behövs för att de ska få lika stor tillgång till kunskapen. Och det är såklart olika för olika barn, men det mesta fungerar för många.” säger Sara och trycker på vikten av att arbeta med vårt förhållningssätt, är det så att barnet inte kan eller inte vill? På vilket sätt kan vi anpassa i olika situationer för att barnet ska kunna delta, till exempel genom att vi behöver vara med som stöd i leken? Och till sist vad behöver vi undervisa om och träna på och hur kan vi göra det på ett sätt som gör att barnet utvecklas.

Språkstörning är en medicinsk diagnos som innebär en medfödd nedsättning i förmågan att bearbeta och lära sig språk. Det kan handla om svårigheter att förstå vad andra säger, att själv prata så att andra förstår eller båda delarna. Svårigheterna visar sig också på olika sätt i läs- och skrivförmågan. Språkstörning försvinner inte med tiden och kan inte tränas bort, den är alltså livslång och omfattar 5-7 % av befolkningen.

Bilden som visas ovanför använder Sara för att visa på tecken som vi bör vara uppmärksamma på. Hon uppmuntrar oss att känna in vår magkänsla. Om vi ser att ett barn hamnar här så är det viktigt att fundera på om det kan bero på språket och då kan det vara dags att samtala med familjen om detta.

Vilka myter upplever du hänger kvar i förskolan om barns språk?

Vi som arbetar med språkfrågor i förskolan möter ibland olika idéer om hur det kommer sig att ett barns språk inte följer den förväntade utvecklingen. När jag började jobba i förskolan för 20 år sedan så var det till exempel stort fokus på att stärka barns uttal genom munmotorikövningar. Jag passar på att fråga Sara om vilka föreställningar som hon fångat upp om försenad språkutveckling och ber henne att dementera dem som faktiskt inte stämmer.

Om vi börjar med munmotorikövningar så är det sällan motoriken som är orsak till försenat uttal, det är oftare den fonologiska utvecklingen som behöver stimuleras. "Arbeta gärna med munmotorik för att det är roligt, men det är inte många barn som blir hjälpta uttalsmässigt av detta" säger Sara.

Hen utvecklar motoriken just nu… nej det är inte så att en typ av kroppslig utveckling hindrar en annan. Barn utvecklar olika förmågor parallellt utan problem.

Språkstörningen beror på flerspråkighet… nej, barn kan inte ha en språkstörning endast i svenska språket, utan i så fall påverkar den alla barnets språk. Det svenska språket kanske inte är utvecklat fullt ut ännu, men det har oftast med bristande stimulans att göra.

Barnet är ”lat” eller ”bekväm” och pekar och visar istället med kroppen… ord är det enklaste vi har att ta till för att uttrycka något, om vi kan säga ordet så är det den korta vägen så att barnet skulle vara lat och använda kroppen stämmer dåligt.

Föräldrarna har inte läst för barnen… högläsning är ett fantastiskt bra sätt att utveckla ordförråd och läs- och skrivstrategier, men inget barn får försenat tal på grund av att det inte blivit läst för.

Barnet har inte tränat tillräckligt… barns verbala förmåga behöver inte tränas separat, den kommer i och med att barnet hör mycket språk. Det finns delar inom språkutveckling som med fördel kan stimuleras och övas, men talförmågan tillhör inte dem. För de allra flesta barn är den "osynliga" eller omedvetna vägen till förståelse och uttrycksförmåga av ord, meningar, uttal och kommunikation, den snabbaste. Att befinna sig i goda språkliga miljöer med goda talmodeller räcker. Barn behöver många tillfällen att pröva och ompröva sina nya ord, meningar och ljud i meningsfulla sammanhang i samspel med andra, men behöver t.ex. inte ”träna” glosor, tempus eller uttal, så som vuxna lär sig ett andra språk. Det går snabbare att lära sig nya ord genom att höra andra säga orden i många olika meningar, i många olika sammanhang där ordet har betydelse och funktion för kommunikationen och aktiviteten, till skillnad från att barnet uppmanas att själva upprepa eller benämna enskilda ord i t-ex. en pekbok.

Barn med språkstörning och barn som befinner sig språklig sårbarhet av vissa sorter, kan dock behöva undervisning inom vissa språkliga områden som andra barn vanligen omedvetet bara ”snappar upp”. Tilläggas ska att forskningen har visat att även barn med språkstörning utvecklar sitt språk genom riklig stimulans men att det inte räcker med ”normalexponering”. De behöver betydligt fler repetitioner för att lagra de nya språkliga kunskaperna, höra orden i fler meningar, fler sammanhang, än barn med typisk språkutveckling.  

Att vara i en språkligt rik och begriplig miljö är det som utvecklar språket mest. På förskolan ska språkutveckling vara roligt, lekfullt och på gruppnivå.

Med detta säger jag stort tack till Sara Wesslert för mycket konkreta beskrivningar och exempel på vilka olika glasögon vi behöver ha på oss när vi möter barn mitt i sin språkutveckling hos oss på förskolan. Hennes tankar om vad vi kan jobba extra med och hur vi kan göra det bjuder vi på i nästa blogginlägg!

Transspråkande som grund i undervisningen - ett FoU projekt i förskolan

Ann Sofie Stjerna i samarbete med min projektkollega Gabriella Smeds Hagman

Varför transspråkande?

Hur kan transspråkande i undervisningen bidra till att stärka barns språkutveckling i svenska? Det blev jag och förskollärare Gabrielle Smeds Hagman, nyfikna på och för att ta reda på mer om detta ansökte vi om ett FoU projekt via Uppsala kommun. Vi blev beviljade och startade vårt ettåriga projekt i augusti 2024.

Vi är glada att vi sökte då det blev ett spännande år där vi både såg små tecken på att vår teori skulle kunna stämma men samtidigt fick fatt i att forskning tar och behöver ta lång tid för att man ska få ett trovärdigt resultat. Det har givit oss inspiration till att fortsätta använda både svenska och barnens förstaspråk i vår undervisning.

Syftet med projektet

Undersöka hur transspråkande i undervisningen kan bidra till att stärka barnens språkutveckling i svenska.
Skapa gynnsamma förutsättningar för flerspråkiga barn i socioekonomiskt utsatta områden.

Vår frågeställning

Vilken effekt har transspråkande på inlärningen av fokusord?

För att kunna besvara frågeställningen så tittade vi på vilken skillnad det gjorde om vi la till barnens förstaspråk parallellt med svenskan i undervisningen. Vi studerade deras verbala språk och kroppsspråk för att försöka få syn på om vårt tillägg gjorde något för deras språkutveckling.

Vad är transspråkande?

Att arbeta transspråkande i undervisningen är att se flerspråkighet som norm och att uppmuntra barnen att använda sig av alla sina språkliga resurser.

Att ha ett språk är så otroligt viktigt för att kunna göra sin röst hörd och att kunna tänka kritiskt både här och nu och i framtiden.

I Skolverkets stödmaterial från 2021 så står det att transspråkande har sitt ursprung i den internationella beteckningen translanguaging, som syftar på individers användning av alla sina språkliga resurser vid kommunikation med andra och i det egna inre tänkandet. I en transspråkande undervisning har alla språk och uttryckssätt lika värde och betraktas som källan till utveckling och lärande.

Enligt Straszer (2018) är transspråkande ett pedagogiskt arbetssätt, där pedagogerna, genom att använda olika material och strategier, ger barn möjlighet att använda alla sina språkliga resurser i samtal och kommunikation med andra barn och pedagoger.Utifrån denna teoretiska grund så planerade vi undervisningen.

Metod och upplägg

• Urval: Studien genomfördes på en yngrebarnsavdelning med 6 barn i åldern 2–3 år. Barnen hade tigrinja, arabiska och mandinka som förstaspråk
• Material: Vi utgick från boken Guldlock och de tre björnarna och valde fokusord som barnen inte visade tecken på att kunna vid start.
• Roller: Gabriella undervisade, jag observerade och dokumenterade med hjälp av observationsprotokoll som ni kan se nedan.

• Samtal: Individuella samtal genomfördes vid förtest, mitt i perioden och eftertest. Barnen fick identifiera bilder och svara på frågor om ordens betydelse. Detta gjordes utifrån tankekartsmodellen, se nedan.
   

Vad såg vi?

Vi fick inte det resultat som vi hade hoppats på. Vi såg alltså inte den progression vi hade tänkt i barnens språkutveckling under projekttiden. 

Däremot noterade vi att barnen blev mer aktiva i det verbala språket när undervisningen skedde på både svenska och deras förstaspråk.

En intressant detalj: ordet shibshib (tofflor på arabiska) fastnade hos både barn och vuxna. Varför just det ordet? Kan det vara så att ordet var roligt att säga och användes då oftare än de andra orden? En annan förklaring kan vara att vi som förskollärare tyckte att det ordet var lättare att lära sig än ord i det andra förstaspråket som förekom i undersökningen.

Slutsatser:

När vi började analysera all dokumentation och väga in allt som kunnat påverka detta kom vi fram till olika slutsatser:

• Naturlig språkprogression kan ha påverkat resultatet. Oavsett vilken undervisning vi hade bedrivit så skulle barnen ha haft sin naturliga språkprogression. Kuhl (2004) menar att generellt sett går språkutvecklingen snabbt i modersmålet, från att babbla vid 6 månaders ålder till att tala hela meningar vid 3 års ålder och barnen befann sig i denna intensiv språkutvecklingsfas.
• Vi uppnådde syftet delvis: barnen fick syn på sitt förstaspråk, stärkte sin lekkompetens och tillit till sin egen förmåga.
• Vi tror på transspråkande som metod, men för att få ett tydligare resultat hade undervisningen behövt ske under en längre tid.
   

Vill du veta mer?

FoU-projektet – så fungerar det

FoU står för forskning och utveckling. Som deltagare får man handledning av en lektor och möjlighet att utveckla idéer som redan finns i verksamheten.  Läs mer på Pedagog Uppsala Forsknings- och utvecklingsprojekt

 För oss blev det ett spännande år som gav både insikter och nya frågor.

Är ni nyfikna på att läsa hela vår rapport så finns den på Pedagog Uppsala.

Projektrapporter för avslutade FoU-projekt

Detta var terminens sista inlägg. På återseende 2026!

Ha fina helgdagar!

Önskar

Ann Sofie, Emma och Maria

Referenser

Kuhl, P. K. (2004). Early language acquisition: cracking the speech code. 

Nature Reviews Neuroscience, 5(11), 831-843.  

Skolverket. (2021). Stödmaterial kring transspråkande. Flerspråkighet som resurs för alla åldrar - Skolverket

Paulsrud, B., Rosén, J., Straszer, B., & Wedin, Å. (2018). Transspråkande i svenska utbildningssammanhang (Upplaga 1). Studentlitteratur AB, Lund. 

För ett drygt år sedan skrev vi om varför språksamtal med alla familjer är så viktiga. Nu vill vi återigen lyfta samarbetet med vårdnadshavarna för att skapa de bästa förutsättningarna för varje barns språkutveckling.

Vi ser att våra förskolor i kommunen är på olika platser i processen att genomföra och använda sig av språksamtal och kartläggning. Vi får även många frågor om hur det material som vi samlar in  kan användas i förskolans utbildning och undervisning. Vi är nästa 100 kommunala förskolor med olika förutsättningar och behov och därför är det av stor betydelse att vi anpassar våra arbetssätt och strategier efter det egna behovet.

Bild från uppsala kommuns bildbank

Varför gör vi språkkartläggning?

Syftet med språkkartläggningen är tydligt formulerat på Insidan. Kortfattat handlar det om att:

• Fånga vårdnadshavares tankar och önskemål kring barnets språkutveckling.
• Öka kunskapen hos både vårdnadshavare och personal om barns språkutveckling och flerspråkiga barns språkutveckling.
• Inventera språkliga resurser runt barnet – hemma, i förskolan och på fritiden.
• Förtydliga samarbetet mellan hem och förskola för att stödja barnets språk.
• Göra en plan för kompensatoriskt arbete i undervisningen.
• Identifiera behov av kompetensutveckling i arbetslaget.

 En viktig utgångspunkt är att detta gäller alla barn, oavsett förstaspråk och hur många språk barnet möter och behärskar, vi ska alltså inte välja vilka barn som är i behov av en kartläggning, vi ska skaffa oss kunskaper om varje barn.

För att förstå hur vi ska ha nytta av kartläggning behöver vi gå tillbaka till syftet, som finns formulerat på Insidan.

Från samtal till språkliga möjligheter – så gör vi materialet levande

När språksamtalen är genomförda, vad händer sedan?

Ett  sätt att komma vidare är att lägga syftet på bordet och ställa frågan: ”På vilket sätt…?” Bryt ner syftet i delar så här:

På vilket sätt  inventerar vi språkliga resurser runt barnet?

På vilket sätt fångar vi vårdnadshavares tankar och önskemål om barnet språkutveckling

Fundera på :

Vad gör vi redan bra?

Vad behöver vi utveckla?

Efter samtalen – är det tydligt vem som gör vad? Vad sker i förskolan och vad sker hemma?

Samtalen som brobyggare

Språksamtalen är mer än en kartläggning – de är en möjlighet att lära av varandra. Vi får syn på olika perspektiv kring språk och litteracitet och kan tillsammans skapa strategier:

• Vad kan familjen göra hemma?
• Vad kan vi bidra med i förskolan?
• Vad kan vi göra tillsammans för att stärka barnets språk?

Från kartläggning till handling

När vi vet mer om barnets språkliga förutsättningar kan vi:

• Välja böcker på rätt nivå.
• Skapa språkutvecklande lärmiljöer där lek befäster språket.
• Planera stöttning i olika situationer.

• Fråga er: Vad betyder kompensatoriskt arbete för just det här barnet? Hur kan vi utmana och stötta i den proximala utvecklingszonen?

När vi har informationen kring barnets språk kan vi börja arbeta kompensatoriskt och skapa möjligheter för varje barn att få befinna sig i sin proximala utvecklingszon där vi som förskollärare och barnskötare kan stötta och utmana barnen på rätt nivå så att de kommer vidare. Vad skulle kompensatoriskt betyda för det här barnet? Vad kan ni erbjuda som gynnar barnets språkutveckling?

Informationen gör att vi kan välja böcker på rätt nivå, skapa språkutvecklande lärmiljöer där barnen genom lek befäster språket i långtidsminnet och vi kan göra en plan för vilka situationer som kräver vilken typ av stöttning.

Synliggör språk i vardagen

• Visa att världen är full av språk! Några idéer:
• Språkträd, hälsningsfraser, musik och sång på olika språk.
• Böcker översatta till flera språk och fokusord på olika språk.

Digitala och analoga möten med skriftspråket – låt barnen skriva både för hand och digitalt.

Fundera också på:

Vilka ord behöver vi förklara, konkretisera och jämföra?
Hur pratar vi om språkets uppbyggnad och likheter/olikheter mellan språk?
Synliggör pedagogerna alla sina språk?
Oavsett vilket område vi jobbar med behöver vi fundera över vilka språkkunskaper som olika situationer, sammanhang och olika typ av lärande kräver av barnen och i sin tur vad det betyder att vi behöver stötta med.

Praktiska tips och resurser

• Skolverkets folder: Ge ditt barn en bra start – stärk språket! Finns att beställa och ladda ner på flera språk.
  En informationsfolder som handlar om vikten av att vårdnadshavarna stöttar barnens språkutveckling, bland annat genom att och läsa och berätta för och med barnen i hemmet.

Ge ditt barn en bra start – stärk språket!

Kulturrådets Bokstart: Faktablad om barns språkutveckling för åldrarna 6 månader–3 år, på många språk.
 

Läs mer på Insidan om Språkkartläggning och dokumentation
Språkkartläggning  Insidan
 

 Tillsammans gör vi skillnad

Språkutveckling är ett gemensamt uppdrag. Genom att lyssna, dela kunskap och skapa strategier tillsammans med hemmen ger vi varje barn de bästa förutsättningarna att utveckla sitt språk – på alla sina språk.