Barns rätt till lek– vad är då pedagogens roll?

Våra egna lekminnen

Som en del i att utveckla leken på vår förskola så har vi valt att fokusera på detta uppdrag på både på studiedagar och Apt. Hur har vi gjort detta då?

På två studiedagar de senaste åren så har vi jobbat med våra egna lekminnen. Vi har i samtal med varandra förstått att vi är präglade av våra egna lekminnen och att vi är bekväma med de lekar som vi själva känner igen och som vi uppskattade som barn. Men är vi medvetna om detta, om vilka lekar som jag föredrar och vilka lekar som jag aldrig förstår mig på? Pedagogerna har fått möta varandra i reflektionsgrupper där vi delat med oss av våra egna bästa lekminnen. Var skedde leken? Med vilka? Vilka känslor väckte den? Det blev också tydligt för oss att vi är många som är ganska lika inom förskolan. Många av oss hade våra bästa lekminnen med dockor eller liknande och många av oss kopplade positiva lekminnen till utemiljö. Att bli medveten om sina egna minnen av lekflow tror vi hjälper pedagoger att ge möjlighet och sträva än mer mot att ge alla barn den upplevelsen på förskolan.

På en av studiedagarna blev alla pedagoger uppmanade att ta med sig ett föremål/en leksak eller bilder som representerade positiva lekminnen. Utifrån detta reflekterade vi om följande:

-        Vad har du goda lekminnen av?

-        Varför valde du denna, berätta!

-        Hur påverkar våra egna lekminnen och vår egna förkärlekar till vissa lekar och vissa leksaker verksamheten på förskolan? 

Utveckla våra lekmiljöer

Vi har också använt tid på studiedagar åt att utveckla våra lekmiljöer inne på förskolan. Som en uppstart inför detta har vi läst texter om miljö, material och lek. Med en gemensam utgångspunkt kan det vara lättare att ha en diskussion i arbetslagen om varför en viss miljö ska förändras, hur vi ska göra förändringen och hur vi pedagoger ska introducera, agera och stötta barnen i den miljön. Vi ser vikten av att skapa en gemensam förståelse i arbetslagen kring dessa frågor.

Ett lyckat drag på senaste studiedagen var att i god tid förbereda alla arbetslag innan själva studiedagen på att vi skulle arbete med lekmiljöer. Detta ledde till att vi pedagoger kunde observera lekar, miljöer och behov i barngruppen och även samtala med barnen om deras tankar om miljön. Vad tyckte de saknades, var gillar de att leka mest etc.? Vi hade också tid att besöka återbruksbutiker för att inhandla material. Vi har gjort otaliga lekfynd på secondhand-marknaden. Bl.a. köksattiraljer som kastruller, kokböcker, slevar och bunkar. Också ”krimskrams” som kan komma att bli så kallat okodat lekmaterial och som kan förvandlas till både det ena och det andra med fantasins hjälp. På secondhand hittar vi också lekmaterial som behövs i våra olika teman. T.ex. diverse djur som behövs när temat är just skogens djur eller skidglasögon och gamla stationära telefoner som behövs för att skapa superhjälteattiraljer. Med möjlighet till förberedelse kunde alla arbetslagen komma igång direkt med sina olika projekt när tid för kreativt arbete fanns på studiedagen. 

Här ser ni några exempel :

Diverse mjukdjur som fått flytta in i djurhotellet

Högkvarter för superhjältar

Secondhand-skor som pipats för att fungera som ”lavaskor”

Med krimskrams ser vi att fantasin flödar hos barnen

Lådor som vi annars bara skulle slänga kan bli en spännande lekmiljö för de yngsta barnen

Kan vårt förhållningssätt, deltagande och bemötande göra skillnad för barnen?

Nu har vi varit i gång med vårt FoU-projekt under en hel termin och det har resulterat i många nya, spännande insikter om hur vårt förhållningssätt, deltagande och bemötande i barnens lek faktiskt kan göra skillnad. Eller, KAN göra? Vi hör och ser redan att det GÖR skillnad.

Vi har tillsammans med våra kollegor på förskolan diskuterat och fördjupat oss i hur vi kommunicerar och engagerar oss i barnens lek för att säkerställa och möjliggöra alla barns rätt till delaktighet och inflytande. Vi har tillsammans med varje pedagoggrupp identifierat dilemman som vi sedan tagit med oss tillbaks ut i barngruppen med syftet att utveckla och förändra. Varje grupp har nu hunnit träffas vid tre tillfällen där vi fördjupat oss kring olika frågeställningarna utifrån gruppernas tankar och dilemman. Dessa är några av frågeställningarna:

-        Vad kan vi göra för att utmana och utveckla en lek som barnens redan är trygga i? Hur kan vi pedagoger göra för att barnen ska få uppleva någonting nytt, sammanföra barnens lekar och hitta nya relationer? När/hur gör vi det?

-        Vad händer när vi placerar oss i de lärmiljöer där vi annars inte brukar vara? Vad upptäcker vi när vi befinner oss där tillsammans med barnen? Vad tror vi att det ger barnen? Vad kan vi förändra/tillföra i dessa miljöer?

Någonting gemensamt att utgå från under våra kollegiala träffar

Som en inledning till våra kollegiala träffar utgick vi, som vi tidigare nämnt, från två texter som berör lek ur olika perspektiv. Vi har fortsatt på samma spår, med någonting gemensamt att utgå från, och har därför valt att låta alla pedagoger lyssna på olika poddar om lek, som vi sedan diskuterat vidare i mindre grupper.

Poddarna vi lyssnat på och reflekterat runt:

-        https://poddtoppen.se/podcast/1545558852/forskolan/borde-vuxna-leka-mer-i-forskolan  (33 min)

-        https://poddtoppen.se/podcast/1107374713/forskolepodden-vi-pratar-forskola/107-vi-bara-leker (32 min)

-        https://poddtoppen.se/podcast/1545558852/forskolan/riskfylld-lek-utmanar-alla (35 min)

-        https://poddtoppen.se/podcast/1545558852/forskolan/ingen-att-leka-med-sa-hjalper-vi-de-ensamma-barnen  (28 min)

Varför tar vi den roll vi tar (eller inte tar) i barnens lek?

Efter varje kollegial träff har vi skrivit ned och sammanfattat begrepp och områden som alla grupper varit inne i och diskuterat. Därefter har vi kategoriserat begreppen utifrån olika kategorier och områden för att synliggöra vilka frågor och dilemman som vi identifierat.

En stor del av pedagogernas diskussioner och dilemman har handlat om miljö och organisation, det vill säga hur vi rent praktiskt ska organisera och kommunicera i personalgruppen för att göra det möjligt att engagera oss i barnens lek. För oss som suttit med i fyra olika grupper, vid tre olika tillfällen, blir det väldigt tydligt att själva organisationen har stor betydelse för hur vi pedagoger väljer att delta, eller inte delta, i barnens egeninitierade lek. Vilka lärmiljöer erbjuder vi och var väljer vi pedagoger att placera oss? Vilka förutsättningar och möjligheter finns? Om vi ska kunna engagera oss och delta i en lek tillsammans med barnen i ett rum, bygger det samtidigt på att vi vet vad som händer i rummet utanför leken. Det kanske låter självklart, men kommunikation och tillit till varandra är grunden för att kunna gå in helhjärtat i barnens lek och ”släppa” det som sker utanför.

Bilderna visar hur vi klustrar områden och begrepp som pedagogerna tagit upp under de kollegiala träffarna. Vi har delat in begreppen i kategorierna: organisation, miljö och material, pedagogens roll/position och övriga begrepp och områden som kommit upp.

Att visa sig lekbar

Det blir tydligt att barnen efterfrågar oss pedagoger i leken när vi visar oss lekbara. Att vår närvaro gör skillnad för barnen kanske i sig inte är någonting helt oväntat, men vad är det vi gör som faktiskt gör skillnad för barnen? Kommer vi efter detta forsknings/utvecklingsprojekt kunna säga vad som är rätt eller fel? Eller handlar det, som många av våra kollegor uttryckt, om pedagogens medvetenhet och fingertoppskänsla? Alla val vi gör som rör barens lek, även valet att inte delta, visar sig ha betydelse för hur leken kan utvecklas och fortgå. Vi fortsätter att nyfiket undra, grotta och reflektera över vad det är vi gör, som gör skillnad för barnen.

Olika infallsvinklar på lekens roll 

Terminen har rullat igång och så också vårt FoU-projekt om att följa och utveckla pedagogernas deltagande, kommunikation, förhållningssätt och bemötande i lek. 
 Vi, Louise och Åsa, som driver FoU-projektet, har grottat i olika lekteorier, forskningsmetoder, forskning om pedagogers förhållningssätt mm. Vi har hittat så många intressanta infallsvinklar på lekens roll och pedagogernas ansvar för/i/om barnens lek.  

Vår stora utmaning har varit att begränsa oss, det finns ju så mycket som vi vill lära oss mer om och som vi vill utvecklas tillsammans omkring. Utifrån den forskningsfrågan som vi valt :Hur agerar pedagoger i barnens egeninitierade lek för att alla ska kunna delta, uppleva glädje och få utvecklas i leken tillsammans med andra barn på förskolan? så valde vi två olika texter. Dels Lär av barnen, skriven av Monica Nilsson förskollärare och docent i förskoledidaktik (Förskoletidningen #2 2018)  och dels Värna om barns lekstyrka av Margareta Öhman, psykolog och familjeterapeut (2019, kap. 10, Pedagogens positioner – närvarotör, medlekare och iscensättare). Att utgå från en text att reflektera och diskutera omkring har vi haft som arbetsmetod många gånger på vår förskola, detta fungerar som en gemensam utgångspunkt i de kollegiala träffarna.  

Aktionsforskning som metod 

Vi har valt att använda oss av aktionsforskning som metod för att undersöka och skriva om detta område. Vad innebär då aktionsforskning i detta sammanhang? Alla pedagoger på förskolan, förskollärare, barnskötare och långtidsvikarier, ingår i en reflektionsgrupp. Detta för att vi ser att det lekande uppdraget är lika viktigt för all personal på förskolan. Varje grupp, om 4-6 personer, träffas en gång i månaden för kollegial handledning. Vi, Louise och Åsa, agerar som handledare och leder diskussionerna, kommer med fördjupande frågor, ser till att alla får talutrymme, och så sammanfattar vi diskussionerna. Vi dokumenterar våra träffar för att på så vis ha underlag inför vårt analyserande och skrivande av FoU-rapporten.  

Första träffen 

Inför första träffen har pedagogerna läst texterna om pedagogers roll i leken. Utifrån pedagogernas tankar, reflektioner och de diskussioner som uppkommer kring texten har vi sedan tillsammans formulerat en undersökande fråga som pedagogerna ska ta med sig ut i barngruppen och undersöka till näsa gång vi ses. Diskussionerna bland pedagogerna rör sig kring olika perspektiv t.ex. vilka lekar deltar vi pedagoger mest i? Vad är det som gör att leken ofta fungerar så mycket bättre ute i naturmiljö än på vår gård? Hur organiserar vi för att möjliggöra för pedagoger att kunna delta och vara nära barnens lek? Hur bekväma är egentligen vi pedagoger att leka, vilka lekar dras vi till och vilka deltar vi aldrig i?  

Uppdraget som lekande pedagog i fokus 

Vi har jobbat som förskollärare i många år, Åsa drygt 20 år och Louise i snart 10 år, men aldrig förr har vårt uppdrag som lekande pedagog satts i fokus. Konstigt egentligen då det är just leka som barnen gör en stor del av sin tid på förskolan? Vi behöver mer kunskap och fler diskussioner och reflektioner för att bli mer medvetna om hur vi pedagoger faktiskt agerar när barnen leker. Hur vi närmar oss barnen i leken? Vilka olika strategier barnen har för att ta sig in i leken, vilken roll vi pedagoger har för att möjliggöra gemensam lek mellan barnen mm.  

Vårt fokus på lek ger redan avtryck 

Det är långt ifrån lätt att få mer kunskap och fler insikter. Ibland kommer vi på oss och säger att ”det var ju lättare innan vi började grotta i allt detta med leken”… Men vi ser ju redan att vårt fokus på pedagogers roll i lek ger avtryck. Vi hör pedagoger ifrågasätta varför de inte tar sig tiden att slå sig ned i leken och bli bjuden på kaffe och tårta. Vi hör pedagoger som undrar varför de inte organiserar för fler utflykter i skogsmiljö, eftersom de upplever att barnens egeninitierade lek blomstrar där. Vi ser pedagoger som strävar efter att skapa gemensamma lekreferenser till barnen för att på så vis möjliggöra för dem att mötas i lekar som alla har en förförståelse för.  
Vi vet att ni är fler där ute som strävar efter att uppvärdera lekens plats på förskolan, som gör som vi på Tunaparken och som Margareta Öhman uppmanar– Värnar barnens lekstyrka!