Vad har vi lärt oss då?

Åsa Lernberg och Louise Messer Tunaparkens förskola17 maj 2024

Vad har vi lärt oss då?

Vi börjar knyta ihop påsen med alla de insikter, erfarenheter och nya kunskaper som vi fått under det senaste året då vårt utvecklingsfokus handlat om lek. Eller knyta ihop är nog fel ord för vi vill aldrig knyta och stänga till alla dessa nya insikter. Snarare ska vi nog använda begrepp som sammanfatta, sammanfatta för att se hur vi kan gå vidare.

 

Områden som är av stor betydelse för hur pedagogerna stödjer barnen i leken

Vårt utvecklingsarbete har ju haft en undersökande del då vi velat fånga vad det är pedagogerna gör för att stödja alla barn i den egeninitierade leken. Så har vi kommit fram till något? Har vi kunnat fånga pedagogernas praktiska kunskap kring hur de förhåller sig, vad de gör och hur de stödjer barnen i leken? Ja, vi har kunnat ringa in några områden som är av stor betydelse för hur pedagogerna stödjer barnen i leken och vilka förutsättningar som behövs för att det ska vara möjligt. I våra handledande samtal och i de skriftliga utvärderingarna som pedagogerna gjort, så har fem huvudområden framträtt:

1.      Pedagogers närvaro i leken för att stödja kommunikation

2.      Miljö och material

3.      Organisationens betydelse för att kunna delta/vara nära i lek

4.      Pedagogens handlande för att möjliggöra för barn att ansluta till lek och mötas i lek

5.      Pedagogens delaktighet och engagemang

Leken berör alla

Detta FoU-arbete har ju, eller i alla fall snart, sammanställts i en ganska gedigen rapport med rubriker som metod, genomförande, dataanalys, resultat, diskussion etc.. Men för oss så är det inte resultatet i sig som är det värdefulla utan att vi fått arbeta med leken som utvecklingsområde.

Lek är ett område som berör förskolans alla pedagoger. Vi valde ju att förskolans alla pedagoger skulle delta i aktionsforskningen och ingå i en handledningsgrupp. Detta känns som ett klokt val då det troligtvis gör större skillnad för barnen ju fler pedagoger på förskolan som har kunskap och samsyn kring hur den egeninitierade leken kan stöttas. Barnen gör ju inte skillnad på vem som är på plats. Deras rätt till att få stöttning för att glädjas i leken är lika självklar oavsett om det är en förskollärare, barnskötare eller vikarie på plats. 

Planera,organisera och reflektera för och om leken

Det pratas nu mer om vårt ansvar för och i leken, och att vi genom leken kan nå fram till barnen på en helt ny nivå, en nivå som vi kanske tidigare lämnat åt barnen att ansvara för på egen hand. Att stödja barn i leken för att alla barn ska få uppleva glädje och gemenskap tillsammans med andra barn kräver engagerade pedagoger. För att detta engagemang ska bli så kvalitativt som möjligt krävs också planering, organisation och reflektion för och om leken på förskolan. Vi kan inte bara planera för undervisande aktiviteter i ateljén eller i samlingar utan måste också ta ansvar för att planera miljö, material, tid och pedagognärvaro för och i barnens egeninitierade lek.

Först då kan leken bli lustfylld, lärande och trygg för alla barn.

 

  

(0)Kommentera

Kommentarer(0)