Värdegrundsarbete i Emilias klassrum

Inom svenskämnet ska vi arbeta med språk och språkbruk. Alla som någonsin har satt en fot på en högstadieskola vet att det inte alltid är det lättaste att få eleverna att prata på ett sätt som vi i vuxenvärlden tycker är rätt och riktigt.

Under förra läsåret berättade en av mina kollegor med mig om att några elever i min mentorsklass hade kallat några andra elever i klassen för ”bitches” under en lektion i engelska. Detta väckte en hel del tankar hos mig. Hur det skulle gå att hantera den här frågan utan att bara skälla och peka med moraliska pekpinnar?

Vad säger LGR22?

Jag började fundera och vände mig till läroplanen. Jag visste att jag dagen efter skulle ha en lektion med klassen i svenska och att det faktiskt skulle kunna finnas utrymme i den annars pressade terminsplaneringen att ta en lektion och arbeta med ungdomarnas språkbruk i skolan.

Det går bland annat läsa att det skolans mål att bidra till ett aktivt jämställdhetsarbete. Det står även att ”genom utbildningen ska eleverna utveckla en förståelse av hur olika föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt kan påverka människors möjligheter” (https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/laroplan-och-kursplaner-for-grundskolan/laroplan-lgr22-for-grundskolan-samt-for-forskoleklassen-och-fritidshemmet). Vidare går det att läsa i det centrala innehållet i svenskämnet för årskurs 7-9 att eleverna ska tillägna sig kunskaper gällande språkbruk och hur språket kan användas i olika sociala sammanhang.

En svensklektion om språkbruket på Västra

Jag planerade sedan en lektion där vi fokuserade på språkbruket i skolan. Klassen delades in i mindre grupper om tre till fyra elever. De fick sedan i uppdrag att på post-it-lappar skriva ner vilka förväntningar som finns på tjejer respektive killar i skolan.

Nästa uppdrag var att skriva ner ord som tjejer respektive killar blir kallade på vår skola. Det skulle vara ord som de har blivit kallade själva eller har hört andra bli kallade för både i och utanför klassrummet.

Utifrån de ord som eleverna skrev på post-it-lapparna så hade vi sedan en diskussion i både de mindre grupperna och i helklass hur vi påverkas av nedsättande ord och kommentarer.

Jag avslutade med att visa våldspyramiden för eleverna som finns att hitta här: https://utrymmet.se/artikel/detborjarmedmig/bilaga-1-valdspyramiden/

Jag gick igenom begreppen i våldspyramiden och förklarade hur det hänger ihop, att det som börjar som en kommentar om att någon exempelvis är en så kallad bitch i allra värsta fall kan sluta i mord. Ingen föds till varken en mördare eller en våldtäktsman. Det är därför det är så viktigt med att vi tar vårt arbete med det aktiva jämställdhetsarbetet på allvar.

Starta upp med en ny klass 

Det nya läsåret har precis startat. Mycket är nytt och härligt. Som högstadielärare så undervisar jag flera klasser. Det här läsåret så har jag dock bara en för mig ny klass. Den första veckan med den för mig nya klassen har varit spännande, väldigt rolig och lite krävande. ”Inskolning” från min sida för att visa mina nya elever hur jag brukar lägga upp SO-undervisningen och eleverna passar på att testa mig som lärare, för att se var mina gränser går.  

”Du har aldrig någonsin slagit någon?” 

Redan under första veckan med den nya klassen kom diskussionen upp kring varför det inte är acceptabelt att kränka någon annan och varför så kallade skojbråk helt förbjudet på vår skola. När jag har förklarat skolans inställning till fysiskt våld och varför det är oacceptabelt, så räcker en elev upp handen. Eleven får ordet och ställer frågan ”Emilia, har du någonsin slagit någon?”. Mitt svar kommer som en ryggmärgsreflex: ”Det har jag aldrig gjort. Jag hatar våld!”.  Nästa fråga som kommer från klassen är: ”Du har aldrig någonsin slagit någon?”. Jag funderar några sekunder och tänker ska jag säga som det är. Det är ingen hemlighet på skolan att jag har varit utsatt för våld tidigare i mitt liv. Det vet ju alla andra av klasserna som jag undervisar redan om.  
 
Jag tar ett djupt andetag och svarar ärligt på frågan: ”Det har jag aldrig gjort men jag har blivit slagen många gånger.”. Jag är öppen med att jag är en överlevare av mäns våld mot kvinnor. Efter det så duggar elevernas frågor tätt kring våldet, förövaren och vilket straff som han fick, mina anhörigas reaktioner. min rädsla, och om jag någonsin valde att slå tillbaka. De är även nyfikna på hur rättegången gick till och kändes.  
 
När eleverna hade fått ställa alla sina frågor så ställer jag en fråga till klassen. ”Nu förstår ni varför jag inte tycker om våld och varför ni inte ska slå varandra?”. Eleverna nickar och det märks att de är tagna av stundens allvar. Innan vi avslutar så räcker två av eleverna upp handen. Varför berättade du inte det här direkt när du presenterade dig själv?” undrar den första eleven och den andra eleven säger: ”Det här är den mest lärorika SO-lektionen som vi någonsin har haft”.  

 Vilken effekt får det att jag berättar? 

Upphör de så kallade skojbråken och fysiskt våld under skoldagarna för att jag berättar om mina erfarenheter? Svaret på den frågan är tyvärr nej. Det jag däremot märker är att eleverna har fått lättare att öppna upp för mig om de blir utsatta under skoldagen även om någon vuxen inte har sett incidenten. Det är svårt att agera på vad som sker när eleverna är ensamma men när vi som personal får kännedom av det så går det ju att agera och arbeta med de oacceptabla beteendena.  
 
Det har även hänt att elever kommer till mig för att berätta om våld som de har utsatts för utanför skolan. De har känt sig trygga med att jag kan ta emot deras erfarenheter utan att döma dem. Att de känner till mina erfarenheter av att leva i våld gör att de vågar öppna upp sig vilket gör att det blir möjligt att gå in med vidare insatser.  

En ovanlig dag i Emilias klassrum 

Det är eftermiddag. Under den helgen har jag följt debatten om den kritiserade hovrättsdomen (som kom för någon månad sedan). Jag hade även själv läst allt som jag har kunnat komma över i ämnet.  
 
Jag har precis släppt in mina sjuor i klassrummet för att ha lektion. När jag går fram emot tavlan så ser jag att det nu sitter en lapp uppsatt som inte var där när jag gjorde i ordning klassrummet innan jag släppte in eleverna. På den vita lappen står det #jagvetvadensnippaär. Jag startar lektionen men ganska direkt så räcker en elev upp handen och frågar vad det är för lapp som är uppsatt på tavlan. Jag svarar eleven och tar då även chansen att berätta om såväl den kampanj som har börjat spridas i sociala medier samt om själva domen i sig. När den lilla genomgången börjar gå mot sitt slut, så undrar en av eleverna vem det är som har satt upp lappen. En annan elev i klassen räcker då upp handen och berättar att det är hen som har satt upp den. Hen berättar om sin ilska över hovrättens dom.  

 Jag kan inte släppa tanken på elevens lapp

 Efter den inledande diskussionen går vi vidare och eleverna ska jobba vidare med det aktuella arbetsområdet som ska färdigställas. Jag bär dock med mig elevens initiativ och känner att jag inte kan släppa det här helt. Jag skriver till eleven senare på kvällen och chattar med hen via Teams. Vi kommer gemensamt fram till att jag ska låta klassen jobba vidare med det här. Eleven lyfter tydligt fram att hen vill sprida kunskap och väcka engagemang hos sina klasskamrater men även gärna på hela skolan.  
 

Resultatet av elevens initiativ 

Under de kommande dagarna arbetade jag fram ett lite arbetsområde om den kritiserade hovrättsdomen som inkluderade läsning, analys och eget skrivande inom ramen för svenskämnet.  

Eleverna fick göra följande uppgifter 

Sammanfatta en artikel från UMO om åldersgräns för sex.  
Ställa de källkritiska frågorna till samma artikel från UMO.  
Skriva ett twitterinlägg med hashtagen #jagvetvadensnippaär.  
Skriva insändare kopplat till temat.  
 
Gällande insändaren så valde jag att bredda temat lite och eleverna fick välja att skriva om något av de här ämnena:  
Om du tycker att hovrättens dom är rätt eller fel.  
Barn och ungas språkbruk.  
Vad konsekvenserna blir när vuxenvärlden sviker barn.  
Sexualbrott mot barn.  
Samtyckeslagen.  
Om vi har för milda eller för hårda straff i Sverige.  
 
Hur gick det då med den kritiserade hovrättsdomen? 
Den kommer att tas upp av Högsta domstolen för prövning.