Värdegrundsarbete i Emilias klassrum

Nu när höstterminen börjar är alla klasser förutom en med en ny elevsammansättning på Västra. Jag ska tillsammans med en kollega bli mentor för en av de nya klasserna i årskurs 9. Det är verkligen skräckblandad förtjusning.  
 
Jag har haft ombildade klasser förr men det var under mina första år som lärare. Då skulle eleverna dock börja årskurs 8 och det fanns dubbelt så mycket tid att jobba ihop gruppen. Jag får även erkänna att jag nog var mer naiv på den tiden och bara körde.  
 
Jag och min blivande mentorskollega har haft och kommer ha många fler samtal kring hur vi ska ro vår nya klass i hamn. Något som vi är överens om som jag hoppas kommer vara ett framgångskoncept är att jobba mycket med värdegrundsfrågor och sen självklart det givna målet att så många som möjligt att ska bli behöriga till gymnasiet. 
 
En del av eleverna är oroliga inför skolstarten och att ha en ny klass och en del nya lärare under det sista läsåret. Det är tydligt att det är vi mentorer som måste stå för stabiliteten och utstråla att tillsammans kommer vi att klara det här. 

 
Kommer alla elever i vår nya klass att älska varandra? 

Med största sannolikhet inte. Budskapet från oss mentorer och skolans sida kommer vara att vi måste respektera alla. Vi är olika och det är bra. Det är så vi får fler perspektiv och infallsvinklar även om vi inte alltid håller med.  
 
Jag har därför redan nu börjat fundera på projekt och uppgifter som kan bidra till just detta. Det blir både goda övningar i att lyssna och samtala på ett respektfullt sätt, som de behöver inför de muntliga delar av nationella proven men än viktigare i livet efter grundskolan.  

 
Vad ska vi göra i praktiken? 

Jag förstår kära läsare att du tänker den klassiska lärarfrågan. Hur ska ni göra det här i praktiken då?  
 
Redan innan vi gick på ferie skickades några e-mail för att boka in gruppstärkande aktiviteter. Jag har även haft kontakt med en före detta elev som förhoppningsvis kan ge mina elever tron på att allt går om en vill.  
 
De kanske mer minnesvärda inslagen i alla ära men jag tror att det viktigaste är att skapa mål. Mål för eleven och mål för gruppen. Fokus på kunskapsmål för individen och sociala mål på både individ- och gruppnivå. Sen titta på förutsättningarna och vad som behövs för att nå målen.  
 
- Vad behöver du som elev göra? 
- Vad behöver klasskompisarna göra? 
- Vad behöver/kan lärarna göra? 
- Vilken stöttning behövs från andra? 
 
 Det finns redan nu planer på hur vi ska använda den ena väggen i hemklassrummet för att ständigt påminna om detta. Sen självklart det viktigaste att fira vinsterna tillsammans när ett mål är uppfyllt.  
 
Fortsättning följer.  

Bland de sista sakerna som jag gör, innan det är dags för skolavslutning och säga hejdå till mina elever i årskurs nio, är att tillbringa en heldag på handledarkonferens för VFU inom lärarprogrammen på Blåsenhus.

Under morgonens första föreläsning talade universitetslektor Paul Strand från Lunds universitet om sin forskning om lärarstudenters möte med verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Han föreläste bland annat om motstånd och hur misslyckanden kan leda till att en går tillbaka till ritbordet och med hjälp av sin kreativitet gör om för att lyckas med undervisningen. Det är ju helt enkelt grunden med att vara en reflekterande praktiker.

Känslan av att slåss mot väderkvarnar

Vägval som vi gör som lärare, präglar oss som personer och i vår yrkesutövning som lärare sa Strand även under sin föreläsning. För min egen del har mina vägval gjort att det har blivit värdegrundsfrågor, mänskliga rättigheter, etiska dilemman och tabubelagda frågor inom den ramen som finns i styrdokumenten.

För mig utmynnar detta i att jag ständigt känner mig som en slags Don Quijote, som i min strävan att bidra till att skapa demokratiska samhällsmedborgare, slåss mot väderkvarnar. Det blir även tydligt att förändring tar lång tid så jag fortsätter att slåss mot väderkvarnarna.

Samma ”struggle” på andra sidan Atlanten

En tröst i det här är i alla fall att det är frågor som även lärare på andra sidan Atlanten också tampas med. Under veckan efter påsklovet deltog jag i vänortsprojektet med Minneapolis som utbildningsförvaltningen har tillsammans med Minneapolis Public Schools (MPS). I projektet tillämpas home stay så under sju dagar bodde Laura Lanik hemma hos mig. Laura är social science teacher på South High School.

Under veckan hade jag och Laura många samtal om hur vi som lärare kan använda både vår egen och elevernas kreativitet i syfte att få till förändring. Ibland behöver vi som lärare putta lite mentalt och verbalt på eleverna för att väcka deras glöd och engagemang.

Om du vill ha lite inspiration från Minneapolis så kan jag rekommendera att titta på Lauras VOICEs projekt som är en valbar kurs för hennes äldsta elever: https://www.youtube.com/@SouthHighVOICES

Under det här läsåret högläser jag När hundarna kommer av Jessica Schiefauer för min svenskgrupp i årskurs 8. Boken handlar om flera teman som är intressanta för ungdomar som exempelvis kärlek, våld, extremism och familjetragedi. Det är en fiktiv berättelse men utgångspunkten är mordet på John Hron som skedde år 1995.

Eleverna börjar inse att världen inte är svart eller vit

Det finns många etiska dilemman i När hundarna kommer utifrån att berättarperspektivet varierar mellan huvudpersonerna Ester, Isak och Isaks yngre bror Anton. När vi arbetade med lag och rätt på samhällskunskapen i sjuan var eleverna snabba i att ta ställning i vad som de tyckte var rätt och fel. När jag högläser När hundarna kommer märks det att de både har mognat men också att de har börjat att få syn på att världen inte alltid är svart eller vit. Perspektivbytena gör att eleverna får syn på komplexiteten.

När jag för några veckor sedan läste om hur Anton satt i polisförhör misstänkt för mordet på Simon märker jag att flera elever känner för den utsatta situation som högstadiekillen Anton befinner sig i. De tycker nödvändigtvis inte att karaktären har agerat rätt, men det blir tydligt att även om Anton kanske är en mördare så är han också en människa.

Mina reflektioner från högläsningen

Jag har skrivit om det förut men berättelser fascinerar elever särskilt om de har utgångspunkt i verkligheten. Vi har även fördjupat oss i vad som hände den riktige John Hron och hur främlingsfientligt Sverige var under 1990-talet. Jag tror att en stor framgångsfaktor i värdegrundsarbetet och i fostransuppdraget är just skapa gemensamma litterära erfarenheter i våra klasser. Möjligheterna till diskussion och reflektion är många samt att fler elever förhoppningsvis får upp ögonen för läsning.

Boktips

Några andra skönlitterära böcker som har fångat mina elevers intresse är

• Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn.
• Stjärnlösa nätter av Arkan Assad.
• Tills alla dör av Diamant Salihu.