All I want for Christmas is equal rights

”Emilia, varför har du en propagandatröja på dig?”, frågar en av mina niondeklassare. På min tröja står det; All I want for Christmas is equal rights. Jag och eleven har ett samtal med kontentan att vi håller med varandra om att det är ett bra budskap.

Denna konversation i kombination med att jag tidigare under veckan träffade de andra deltagarna som jag reste med till Minneapolis väcker tankar och funderingar. För Minneapolis Public Schools är social rättvisa ett uttalat mål. Det räcker med att gå genom en skolkorridor så blir det tydligt. Alla människors lika värde är fundamentalt.

Att jag funderar mycket kring värdegrundsfrågor är ingen hemlighet. Det som jag dock undrar mest över just nu är; räcker pyntet? Räcker det att jag har på mig en equal rights-tröja, en låda med en HBTQI+-flagga på min lärarvagn eller att svarta frihetskämpar smyckar klassrumsdörrar i Minneapolis? Samtidigt som jag skriver dessa retoriska frågor så vet jag svaret. Nej, givetvis räcker det inte. Men vad kommer någonsin att räcka i en orättvis värld? Och kan det ansvaret enbart ligga på skolan?

Jag fortsätter att önska mig en mer jämlik värld. Pyntet kan väl om inte annat bli en påminnelse om att ingen kan göra allt men att vi alla kan göra något.