IT- ingen fluga!

Att arbeta som lärare har genom åren inneburit att, förutom att jobba mot de uppsatta målen, också svinga sig i de olika redskap, metoder och lärstilar som är rekommenderade för tillfället. Att trender om elevsamarbete, grupparbeten eller katederundervisning svänger och blir inne och ute är en sak, så även egenskaper hos elevgrupper, kollegier och på skolor. Något som vi däremot inte kommer att svänga fram och tillbaka är samhällets utveckling. Det finns ett antal faktorer som gjort att vårt samhälle gjort det svårare för oss lärare att lyckas med vår undervisning, men det finns något som faktisk banar väg för oss, nämligen digitaliseringen.

När jag för ca 8 år sedan fick iPads (en på två elever) till min förskoleklass, började min resa mot en undervisning där de digitala verktygen idag finns i mitt klassrum som naturliga hjälpmedel. Inledningsvis ville jag förstås testa en hel massa appar och funktioner i klassen. Ibland kanske det bara gjorde saker krångligare, men ganska snart insåg jag var och för vilka det fanns stora vinningar i det digitala. På min skola var skolledningen på från början och det var aldrig problem att få tillgång till iPads och datorer om man bara såg till att skaffa sig kunskapen att undervisa med hjälp av digitala verktyg. Störst vinning har jag nog genom alla år haft av min egen dator och projektorn. Med den har det underlättat mycket att fånga elevernas uppmärksamhet och fokus. Appar och webbsidor har förenklat dokumentation, organisation och kommunikation för både mig och eleverna.

Många gånger på senare tid har man hört att vi ska ta tillbaka fysiska böcker, papper och penna till klassrummet. För egen del har det aldrig varit så att dessa har ersatts, utan läsappar och digitala dokument har bara varit en komplettering och ytterligare en väg att samla läromedel och dokument på. Det viktigaste är enligt mig att inför varje lektionsplanering fundera på vad syftet med uppgiften är. Är det rättstavning, eller ett prov i historia, så ska inte handstilen, eller orken och förmågan att forma bokstäver ska vara avgörande. Jag har även låtit elever med dyslexi fått ”tala in” sina prov. Däremot ska vi fortfarande skriva för hand när det är lämpligt och hålla igång förmågan att ha en läslig handstil(även om vi inte kan garantera nyttan med fin handstil i framtiden förutom som en konstform).

Avslutningsvis vill jag bara puffa för hur viktigt det är att vi gör våra elever redo för ett samhälle där du betalar räkningar, åker buss, bokar läkarbesök och läser tidningen digitalt. Att vara digital analfabet skulle innebära ett mycket stort handikapp. Alltså måste vi precis som också Lgr22 säger undervisa i alla ämnen, med de digitala hjälpmedel som ett av verktygen när det gäller kunskapssökande, informationsbearbetning, problemlösning, skapande och kommunikation.