Det professionella jaget, det personliga jaget och skölden däremellan

Ledarskap i klassrummet, ja vad innebär det egentligen? Ett lugnt klassrum där alla har fokus på inlärning? Elever som sitter spända av förväntan på sina stolar, redo att kasta sig över uppgifter? En arbetsplats där jag är kompositören och allt och alla följer mina taktpinnar?  
 
När nu temat för årets Lärarnätverket skulle vara ledarskap i klassrummet, och jag behövde förbereda mig på detta, införskaffades en del litteratur i ämnet. Efter att ha läst några av dessa böcker inser jag hur komplext det faktiskt är och hur stor påverkan våra förutsättningar, förmågor och erfarenheter av ledarskap faktiskt har på hur väl vi lyckas i klassrummet. 
 
Unga eller nyutexaminerade lärare ger sig inte in i något enkelt yrke. Trots år av lärarstudier, där kunskapsämnen, pedagogik, metodik med mera har studerats, så kvarstår en stor del av yrket som är svår att träna upp i skolbänken. Ledarskap. I litteraturen haglar alla de fantastiska egenskaperna som en duktig lärare bör inneha, över sidorna. Även om man är så lyckosam att man innehar ett gäng av dessa egenskaper kan det vara mycket kämpigt de första åren.  
 
Själv gjorde jag mina första lärorika och grundande år med yngre barn, först som au-pair och därefter på förskola. I rollen som ung pedagog på förskolan lärde jag mig mycket om mig själv och om hur jag fungerar i kontakt med barn/elever, hur jag reagerar när jag blir ledsen, arg, sentimental. Hur jag får barn att lyssna, ändra inställning, visa nyfikenhet. Jag minns fortfarande frustrationen som jag kände under året i Boston som 20-årig barnflicka, då jag inte lyckades komma överens med familjens äldsta dotter, då 6 år. Då hade jag inte en aning om att det fanns ett professionellt jag, och ett privat jag, och att jag skulle sätta upp en sköld emot den känslostorm som hon, den frustrerande lilla ungen utsatte mig för. 

 
 
Att bemästra sig själv och sina olika sidor är inte något som man lär sig i en handvändning. Jag arbetade 13 år på förskola där jag fick bemöta barn i olika situationer och träna på min egen roll i fostran och inlärning. Självklart dyker det fortfarande, trots ännu fler år av erfarenhet, nu i grundskolan, upp tillfällen och elever som ger mig huvudbry och jag måste ta fram hela mitt register med alternativa tillvägagångssätt, anpassningar, attityder och kanske även mutor. Något som jag lärt mig är att aldrig ha bråttom, inte agera i affekt någonsin, stanna upp och reflektera innan några planer sätts i verket. På samma sätt som då jag överlägger med mig själv innan jag tar beslut i agerande, gör jag även då jag känner mig osäker på en fråga om kunskapsinnehåll, regler eller annat i klassrummet. Jag backar och ber eleverna att få återkomma. Nästa lektion eller dag kan jag istället, väl förberedd ge dem svaret och stå bakom det till hundra procent. 
 
Det råd jag skulle vilja ge till dig, nybakade lärarstudent, eller du som jobbat några år, men fortfarande sliter med ledarskapet i klassrummet, ta det lugnt. Ge dig själv mycket tid före och efter lektionerna. Stanna upp, sitt ner och reflektera över hur det blev och varför, anteckna, och planera hur du ska göra nästa dag. Var inte rädd för att peka på dig själv. Ofta är det hos oss själva allt börjar.