Att förklara progression

Hur många gångar har du inte suckat över att en relativt kunnig elev lämnat in en uppgift med enbart det kortaste svaret eller den enklaste redogörelsen? Trots att du påpekat att hen skulle kunna berätta mer, förklara vidare, så får du ett ryck på axlarna som svar. När det i åk 5-6 börjar dyka upp bedömningar i form av betyg, blir det däremot ofta höga ögonbryn och häpna miner. Varför får jag inte bättre betyg än E på förhöret?  
Nu har jag funderat och filurat en hel del och försökt komma på ett riktigt enkelt sätt att i min åk 5:a beskriva skillnaden på att ”bara” ge ett svar och att ge ett mer utförligt svar som kan ge ett högre betyg. Genom att ge eleverna en enkel uppgift, med ett ganska självklart svar, försökte jag att få dem att förstå hur de skulle utveckla svaren i tre steg. 

1. Benämna

2. Beskriva

3. Ge exempel, jämföra och dra slutsatser. Dessa motsvarade E, C, A.  

Jag visade först ett exempel: 

Därefter fick eleverna försöka. De fick samarbeta i par, för att minska på prestationskravet. Jag tänker att för vissa elever höjs anspänningen redan vid tanken på bedömning och betyg, och det kan då kännas tryggare att jobba med en kompis.  

När eleverna i par skrivit ner sina svar. Gick vi igenom dem enligt mina tre steg. Nästan alla hade lyckats uppnå ett A i sitt svar. Därefter fick klassen en ny bild att beskriva. Den här gången fick de själva bedöma sitt svar. Eleverna var koncentrerade och visade stort intresse hela arbetspasset och jag imponerades av hur de tog detta på allvar.  

Jag kommer att repetera den här övningen ett flertal gånger och även transformera den till andra ämnen som till exempel historia och teknik. Jag kommer även att visa på bedömningsmatriserna i kursplanerna och peka på samma typ av progression. Fortsättning följer, men jag känner stort hopp om framtida höga betyg.