Pedagogens roll i leken

Pedagogens roll i leken

Regnet strilar ner och bildar stora pölar på förskolegården. Två barn går planlöst runt och svänger varsin spade i luften, de verkar inte riktigt veta vad de ska göra. Jag observerar dem en stund och när spadarna är farligt nära att träffa ett annat barn bestämmer jag mig för att agera. "Åh, vad bra att ni är här! Det är stora pölar här och jag som ska till affären och handla, nu kan ju inte jag komma fram med min bil". De två barnen tittar på mig en stund, men säger inget. "Ja, ni skulle kanske kunna hjälpa mig så jag kan handla?" Fortsätter jag. "Hur ska jag komma över?". "Du kan väl ta båten?" säger det ena barnet. "Ja, vi kan köra dig i vår båt", säger det andra barnet. Så kommer leken igång och jag går från lekregissör till deltagare där jag ställer stöttande frågor för att utveckla dialogen. Efter ett tag blir jag "lekrekvisitör" och hämtar material som barnen behöver för att utveckla leken vidare. 

Bilden kommer ursprungligen från Skolforskningsinstitutets skrift: Att genom lek stödja och stimulera barns sociala förmågor– undervisning i förskolan (2019) och har därefter fått tillägget med andraspråksutveckling och flerspråkighetsperspektiv av NC, Stockholmsuniversitet.

Vilken roll tar du i leken? 

Bilden ovan visar olika perspektiv på pedagogernas roll i leken. Vi pedagoger behöver göra olika språkligt didaktiska val beroende på vilken lek vi tar del av, vilket syfte den har och vad deltagarna i leken kan behöva stöttning kring. Oavsett vilken roll vi tar så är det viktigt att vi är närvarande och aktiva i vårt lyssnande och inte förhåller oss passiva till leken. Hur kan vi vara aktiva i alla barns lek på något sätt? 

Som pedagog kan jag i leken välja att vara regissör där jag möjliggör lek genom att skapa rum, tid och plats för lek. Jag ser till att alla barn får ingå i meningsfull lek och kan bidra genom att tillföra material som håller leken levande över tid. 

Att delta i leken handlar dels om att kliva in i leken och skapa sig en roll för att kunna vara med men det handlar också om att få barnens förtroende så att man bjuds in. 

Ibland behöver jag ta rollen som aktiv observatör för att samla information om relationer och barns kunskaper, erfarenheter och lärande. Utifrån detta kan jag sedan vid behov tillsammans med barnen reflektera och planera leken vidare. Den aktiva observationen av leken ger mig den information jag behöver för att kunna delta och regissera. 

Lek och lärande 

Lekresponsiv undervisning (LRU) är ett sätt att undervisa genom lek. Forskarna som ligger bakom begreppet, Niklas Pramling och hans forskargrupp, har i nära samarbete med förskolor undersökt hur en didaktik i förskolan kan se ut som inte utesluter utan integrerar lek. Lekresponsiv undervisning kan inte ske utan interaktion mellan deltagarna, undervisningen sker i gemensam aktivitet och bygger på att pedagogerna med fingertoppskänsla ger respons på lekdeltagarnas kommunikation och reaktioner. I leken kan deltagarna till exempel lära sig om det riktiga livet, vad händer hos tandläkaren, på vårdcentralen eller hos frisören?   

Viktigt inom den här metoden är att växla mellan som om (fantasin) och som är (verkligheten, fakta) där barnen kan hitta lösningar på verkliga problem genom att i leken och fantasin få prova sig fram. 

Här finns en stor möjlighet att medvetet ge förutsättningar för att utveckla lekdeltagarnas språk genom att till exempel lägga till många nya ord och få möjlighet att träna på när det är lämpligt att använda olika typer av språk. Barnet kan få pröva på skillnaden mellan ett vardagsspråk och ett mer formellt språk. Barnet får även möjlighet att öva på att använda ett mer avancerat språk, det som kallas för ett kunskapsspråk.  

Ska barn inte få leka ifred? 

I förskolan har vi av tradition talat om vikten av den fria leken och att låta barn leka ostörda, men vi pedagoger behöver också fråga oss om fri lek finns? I leken pågår maktstrukturer och förhandlingar, om vi pedagoger lämnar dem själva så kommer barnen skapa sina egna maktförhållanden. Leken ska ta stor plats i förskolan och det ska även det medvetna arbetet med språkutvecklingen få göra och därför behöver vi ta till vara på barns lek. 

Däremot är det självklart viktigt att barnen får möjligheten att leka det som de själva vill och att de får utrymme för sina egna lekar. Barn måste få äga sin lek och de har rätt att leka utan att bli undervisade. Det är då vi kan passa på att vara observatörer. 

"I förskolan får alla vara med", hur tänker du och ditt arbetslag om detta?

Om du är intresserad att lära dig mer om olika metoder för lek och undervisning så kan vi tipsa om material på Insidan samt följande böcker;

Magnusson, M. och Pramling Samuelsson, I. (2023). Den lekande undervisande förskolläraren, Lekresponsiv undervisning i förskolan. Lund: Studentlitteratur

Samuelsson, R (2022). Guidad lek i förskolan, språkutveckling mellan undervisning och lek. Lund: Studentlitteratur