Uppdrag språk

Hur kan vi arbeta målinriktat med språk och kunskapsutveckling när vardagen utmanar?

Vårterminen rusar på, den här tiden på året arbetas det med pågående lärprocesser tillsammans med barnen i olika former på förskolorna och samtidigt sker utvärdering av läsåret som gått. Planer inför hösten utifrån årets analys är på ingång, vad är det vi behöver prioritera på vår förskola kommande år?

Vi varvar under arbetstiden mellan att arbeta nära barnen, gå på olika möten, lösa frånvaro etc. Vi är flexibla och kreativa för att få till en så bra verksamhet som möjligt. Vad är det som vi KAN och BEHÖVER hålla i när det kommer till språk- och kunskapsutvecklande arbete när vardagen sällan blir som vi tänkt oss? Vad är det vi ska prioritera?

Vi ska i ett par inlägg framåt  uppehålla oss vid just detta, hur vi kan arbeta målinriktat i den faktiska vardag som vi möter i våra verksamheter när det kommer till språk- och kunskapsutvecklande arbete.

Intressant just nu är att Skolverkets förslag till ändringar i förskolans läroplan är ute på remiss. Det finns förslag till flera förändringar men i detta inlägg väljer vi att fokusera på ändringen kring läsmiljöer, då vi tycker att det är ett bra exempel från förskolans utbildning som alltid behöver finnas tillgänglig oavsett vad vi har valt att fokusera på.

Skolverkets förslag på läroplansändringar om läsmiljöer

Den nya formuleringen i förslaget till förskolans läroplan lyder under avsnittet Kommunikation och skapande;

Språk, lärande och identitetsutveckling hänger nära samman. Förskolan ska därför lägga stor vikt vid att stimulera barnens språkutveckling i svenska, genom att uppmuntra och ta tillvara deras nyfikenhet och intresse för att kommunicera på olika sätt. Barnen ska erbjudas stimulerande läsmiljöer som skapar intresse och nyfikenhet för såväl skönlitteratur som sakprosa och andra texter. Vid högläsning med språk- och kunskapsutvecklande syfte ska barnen få möjlighet till delaktighet genom samtal om texter och bilder.

Vad innebär det för förskolan att förslaget till ändring i läroplanen mer i detalj styr förskolans läsmiljöer?

Här ges inget utrymme för att inte ta läsningen och vårt kompensatoriska uppdrag på allvar. Kvalitativ högläsning och berättande är bevisat viktiga framgångsfaktorer för såväl enspråkiga som flerspråkiga barns språkutveckling. För att läsningen ska bli språk- och kunskapsutvecklande behöver vi arbeta aktivt med didaktiken kring högläsningen; när läser vi, vad läser vi, hur läser vi, var läser vi och för vilka? Vad är det som krävs för att nyfikenheten för läsning ska väckas hos just våra barn?

Viktigt att ställa oss frågor och diskutera och reflektera kring tex:

Hur ser våra läsmiljöer ut idag?

Har vi ett varierat och rikt utbud av litteratur tillgängligt för alla barn?

Känner alla barn sig inkluderade i den litteratur vi har?

Använder vi bilder och texter för att locka till berättande?

Använder vi oss av text och skriftspråk tillsammans med barnen som ett naturligt arbetssätt?

Hur arbetar vi med faktaböcker och faktabilderböcker?

Genom att ha en långsiktig didaktisk planering, en språkpolicy eller en språkplan på något sätt så kan böcker, högläsning och inbjudande läsmiljöer vara en naturlig del av utbildningen som vi kan hålla i även när förutsättningarna för dagen förändras.

Stödverktyg för prioritering

Vi kan inte bara lägga till när förutsättningarna är strama, vi behöver prioritera hur vi kan skapa en stabil utbildning med styrdokumenten som grund för att känna oss trygga med att vi arbetar med "rätt" delar även när dagar och veckor struktureras om. Ett stödverktyg i arbetet med att prioritera i förväg och längs vägen är denna fyrfältare.

Den kan användas på läroplanens alla målområden och som ett stöd i att följa upp och utveckla de arbetssätt som just den egna förskolan behöver prioritera. Våga ta makten över vilka delar av utbildningen som er förskola behöver prioritera, utifrån barngruppernas största behov här och nu.

Ett exempel på hur det skulle kunna se ut när det kommer till prioritering av läsmiljöerna:

I flera av våra tidigare inlägg har vi lyft upp att det är viktigt att kartlägga barnens språk. I den här bloggen kommer jag gå lite mer på djupet kring varför det är viktigt.

En likvärdig förskola

I grund och botten handlar det om att skapa en likvärdig förskola för alla barn oavsett om de är enspråkiga eller flerspråkiga. Med den information vi får genom att ha dessa samtal så har vi mycket större möjlighet att leva upp till läroplanen för förskolan och vad som står där gällande likvärdig utbildning:
”Förskolan ska särskilt uppmärksamma barn som av olika anledningar behöver mer ledning och stimulans eller särskilt stöd. Alla barn ska få en utbildning som är utformad och anpassad så att de utvecklas så långt som möjligt. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans ska få detta utformat utifrån sina egna behov och förutsättningar.” (Skolverket 2018)
Genom att ha samtalen så får vi den kunskap vi behöver om varje enskilt barn för att kunna arbeta språk- och kunskapsutvecklande och möta alla barn där de befinner sig i sin utveckling samt att kunna utmana dem framåt så att de får befinna sig i sin proximala utvecklingszon.

Samverkan med vårdnadshavarna- föra språksamtal

Språkkartläggningsmaterialet är ett bra sätt att starta upp samverkan med vårdnadshavarna kring barnens språk och kunskapsutveckling. Jag upplever, utifrån alla samtal jag haft genom åren, att vårdnadshavarna har ett stort intresse att samtala om sitt barns språk och språkutveckling. De visar också ett stort intresse för hur vi arbetar språkutvecklande på vår förskola och detta samtal ger oss pedagoger ett bra tillfälle att berätta om hur vi jobbar för att utveckla just deras barns språk. Det ger oss pedagoger också tillfälle att berätta hur viktigt det är att de skapar gynnsamma förhållanden hemma genom att till exempel läsa sagor och berätta berättelser samt att samtala med sina barn. Tillsammans kan förskolan och vårdnadshavarna skapa goda förutsättningar för barnets språkutveckling. Helt enkelt starta upp ett samarbete där vårdnadshavarna känner sig delaktiga och kan ha inflytande. I läroplanen för förskolan står det att:
”För att skapa bästa möjliga förutsättningar för att barnen ska kunna utvecklas rikt och mångsidigt ska förskolan samarbeta på ett nära och förtroendefullt sätt med hemmen.”
(s. 17, Skolverket 2018)

Anniqa Sandell Ring (2021) visar på vikten av samarbete med vårdnadshavarna för att få information och skriver
”Att som pedagog få information om när barnet exponerades för svenska språket första gången samt barnens språkanvändning och språkförmåga på de andra språk som barnet exponeras för och använder i sin vardag kan underlätta förståelsen för barnens nuvarande och kommande språkutveckling i svenska.” (s. 215 i Mångfaldens förskola).

När vi i förskolan lagt grunden för detta samarbete genom språksamtalen så blir det lättare att ta eventuella jobbigare samtal kring språkutvecklingen längre fram, för då vet vårdnadshavarna att vi gör det för att det ska bli så bra som möjligt för just deras barn.

Språksamtal med alla familjer oavsett om de är enspråkiga och flerspråkiga?

Ja, då det handlar om att få syn på vilka språk barnet möter via media, på affären, hos vänner och grannar mm. Det handlar om att vi i förskolan ska jobba för allas lika värde och göra alla nyfikna på mångfald och genom det motarbeta kränkningar, diskriminering och rasism. Men också för att få reda på var varje barn befinner sig i sin språkutveckling, i vilka språkliga sammanhang samt hur barnen möter språk både verbalt och skriftligt.

Frågor som kan vara intressant att få svar på i samband med samtalen är: Hur mycket pratar vårdnadshavarna med sina barn, är det en pågående dialog där barnen får möjlighet att diskutera, argumentera, ställa frågor och ta sig an fakta tillsammans osv, med sina vårdnadshavare? Hur får barnen möta text och berättelser? Läser man sagor och faktaböcker? Går man till biblioteket? Förutom att många olika forskare lyfter idag hur viktigt det är att läsa böcker för barnen från en tidig ålder så att de får komma i kontakt med det kunskapsinriktade språket så står det även i förskolans läroplan att:
”Barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter.” (s. 8, Skolverket 2018)

Får vi kunskap om att barnen inte möter böcker och högläsning i sina hem så blir det ännu viktigare i vårt kompensatoriska uppdrag att de får möta det mycket hos oss i förskolan.

En förskola med mångfald

Genom att ha samtalen får vi via informationen från vårdnadshavarna syn på hur mångfalden ser ut på just vår förskola och kan sedan arbeta aktivt för att behålla den och även utöka den med hur det ser ut i hela Sverige och hela världen. Det handlar om att gå från en enspråkig norm till en flerspråkig norm där alla språk är lika mycket värda och alla kan känna sig stolta över sin kultur och sina språk. På så sätt förbereder vi barnen för vårt samhälle fyllt av mångfald och att de kan ta sig an det med nyfikenhet och intresse för att bli en del i det som viktiga demokratiska medborgare.

Språkkartläggningsmaterialet

Det språkkartläggningsmaterial som vi använder som utgångspunkt i vår kommun bygger på det som finns i boken Flerspråkighet i förskolan - ett referens och metodmaterial, skriven av:Benckert Susanne, Håland Pia och Wallin Karin (Myndigheten för skolutveckling, Stockholm, 2008). Ni som arbetar i Uppsala kommun och har tillgång till Insidan kan hitta materialet här: Språkkartläggning (uppsala.se)

Materialet som finns på Insidan kan ni använda som det är eller ha det som ett stöd och inspirationskälla. Det viktiga är att ni anpassar materialet efter just er förskola och det ni behöver få kunskap om, för att kunna ha en kompensatorisk utbildning och undervisning där varje barn får det de har rätt till och kan utvecklas till sina bästa jag.

Ett tips är att ni tillsammans på förskolan tänker ut :vilka frågor behöver ni ställa till vårdnadshavarna för att få den information som behövs för att kunna planera för en kompensatorisk utbildning och undervisning.

Referenser

Sandell Ring, A (2021) Mångfaldens förskola-flerspråkighet, omsorg och undervisning. Lund: Studentlitteratur

Skolverket (2018). Läroplan för förskolan. Stockholm: Norstedts Juridik

Snön ligger tjock på marken när vi startar upp vårens förskoleutbildning för alla våras barn i Uppsala. Många gör nu uppföljningar och planer framåt; hur har det gått för er med det språk- och kunskapsutvecklande arbetet och hur vill ni gå vidare?

Under hösten skrev vi ett inlägg om litteracitet kopplat till digitala verktyg och högläsning och nu skulle vi vilja fortsätta på temat litteracitetsarbete men ur ett skriftspråksperspektiv.

Bidra till att fylla barnens ryggsäckar

Det finns en tradition och seglivad uppfattning om att lära sig läsa och skriva är något som hör skolan till, men utvecklingen av skriftspråket börjar ofta redan i förskoleåldern. Barns läs- och skrivutveckling varierar och vi i förskolan är viktiga för att skapa goda förutsättningar för denna utveckling. Vi backar tillbaka till en beskrivning av begreppet litteracitet som vi använde i ett tidigare inlägg;

"Litteracitet är ett övergripande begrepp som omfattar alla aktiviteter som i ett socialt  sammanhang kan kopplas direkt eller indirekt till skriven text. Inbyggt i begreppet är den litteracitetspraxis som varje samhälle och språkgemenskap utformat och som omfattar normer, värderingar och konventioner om när, var och hur man läser, skriver och talar om text.” Monica Axelsson (2016)

Om vi ser litteracitet som den ryggsäck som våra barn har med sig så kommer alla erfarenheter av läsning och skrivning i hemmet och på förskolan att spela roll. Finns det böcker och tidningar i barnets omgivning, finns det en vana att skriva listor, läsa på förpackningar vid frukostbordet, skriva vykort och meddelanden eller uppmärksamma skyltar och symboler?

Skriftspråket utvecklas i många olika situationer i vardagen, i nära samspel med omgivningen, så det blir viktigt att fundera över om och hur vi kartlägger språket i våra grupper i nära samarbete med familjerna.

Vad är det vi behöver samtala med just våra familjer om när det kommer till språk för att vi ska kunna samverka på bästa sätt?

Det skulle till exempel kunna handla om:

• Vilka språk finns representerade i barnets omgivning?
• Är barnet intresserat av böcker hemma och i så fall vilka språk möter barnet i böcker?
• Vilka språk möter barnet i appar och på TV?
• Känner barnet igen några ord eller logotyper t. ex trafik- eller affärsskyltar, leksaker/mat?
• Hur visar barnet intresse för texter eller berättande hemma?
• På vilka sätt visar barnet nyfikenhet för språk?

Att skriva och rita ligger nära varandra

I vår Läroplan för förskolan står det inte att vi ska lära barnen att läsa och skriva, men vi ska ge varje barn förutsättningar att utveckla ett intresse för det skrivna språket och lägga grunden till en förståelse för varför läsning och skrivning är roligt och viktigt. Vi ska uppmärksamma och skapa nyfikenhet kring symboler och skriftspråket. Vi kan till exempel prata om och utgå från att barnet övar på att skriva såväl som vi pratar om att rita. I Läslyftets modul Skapa och kommunicera skriver Carina Fast (2017) om barns tidiga skrivande. Hon lyfter fram att små barns klotter är ett förstadium till skrivandet och att klotter kan ske såväl med pennor och kritor som med ett finger som formar mönster i utspilld nyponsoppa på bordet. Att skriva och rita ligger nära varandra och berättelser uppstår ofta kring skapandet när barn ritar eller skapar med andra material.

När barn vill berätta kan vi be dem om att få skriva ner deras budskap, vi kan ta dem till hjälp när vi ska skriva brev till familjerna, sätta upp lappar och meddelanden och vi kan använda oss av skriftliga instruktioner på många olika sätt. Att ha en tydlig mottagare till sin text kan göra att skrivandet och berättandet får en mening.

Våra lärmiljöer med skriftspråket i fokus

Vi behöver se över våra lärmiljöer med skriftspråket i fokus. Har våra barn tillgång till bilder, symboler och texter på olika sätt? Vilka verktyg har våra barn för att själva bli inspirerade att utforska skriftspråket?

Tjocka kritor och pennor ger ofta barnet signalen att rita, medan blyertspennor, bläckpennor och kanske randiga papper kan locka till att skriva. Det kan låta som en självklarhet att ha tillgång till vässade pennor och papper men det är inte ovanligt att skrivmiljöerna kan behöva ses över så att de blir mer inbjudande. Whiteboardpennor och tavlor i olika storlekar kan locka till att skriva många gånger och även de ritade berättelserna är en del av skrivutvecklingen. Finns det texter och bilder att klippa ut eller inspireras av? Vi kan uppmuntra till att rita serier genom att ha papper tillgängliga med färdiga bildrutor, eller ordkort där vi samlar ord och namn som barnen är nyfikna på. Det vi ger mycket uppmärksamhet åt får vi mer av och barns intressen för skriftspråket smittar ofta av sig.

• Hur ser skrivmiljöerna ut på er förskola?
• Har alla barn oavsett ålder tillgång till text och skrift på olika sätt?
• I Uppsala kommun ska alla förskolor språkkartlägga tillsammans med familjerna för att vi ska kunna samarbeta kring varje barns språk. Hur har ni valt att göra det på er förskola?

För dig som är intresserad av barns tidigare skrivande rekommenderar vi artiklar och filmer i Läslyftets modul Skapa och kommunicera på Skolverkets hemsida.