Mitt formativa klassrum

Relationsskapande är så viktigt i vårt jobb. Det vet vi alla. Jag lägger lejonparten av mitt relationsskapande på att vara en bra lärare, en lärare som levererar kvalité och håller vad den lovar. Som har en tydlig plan och riktning. Som ser till att alla hänger med. Som lyssnar in och anpassar. Som kan säga nej, och ja! Det bygger förtroendekapital.

Men. Ibland behöver man göra något annat tillsammans. Andra rum ger andra möjligheter, och andra rum gör att man kan prata om andra saker. Vi lär känna varandra. Den här veckan har vi varit med Naturskolan i Hammarskogsskogen. Vi har klätt oss som förskolebarn (enligt en av mina sjuor). Vi har lekt dunken och försökt göra eld med flinta (jag lyckades!). Vi har tappat bort vantar och ätit marshmallows. Vi var alla Kansas lite barnsligare än vanligt. Det var härligt. Avslappnat. Och så viktigt!

Nu vet jag att det är svårt att lyckas boka Naturskolan, för de är alldeles för bra och årets dagar för få. Men man kan gå på museum, ta en promenad, en stadsvandring eller laga pizza också. När vi kliver ur våra klassrumsroller kan vi se varandra på andra sätt, vilket skapar ingångar till varandra, och därmed till lärande.

Annika Andersson och jag har, på grund av att vi tillsammans ska leda Lärarnätverket denna termin (ni är väl med?!), fått äran att representera Uppsala kommuns grundskolor i en forskningscirkel på Uppsala Universitet. Cirkeln ska handla om lärare som leder lärare, men det exakta innehållet ska vi vara med och forma. Det är alltså ingen utbildning vi ska gå, utan vi ska lära tillsammans.

Första träffen var i onsdags och vi var 8 lärare och en forskningsledare som pratade ledarskap i tre timmar. Det slår mig hur sällan vi lärare får prata till punkt. Tänka efter. Göra något klart. Göra en avstickare. Det är sak som jag redan nu känner att jag fått med mig från forskningscirkeln. Jag ska därför på momangen sluta försöka klämma in så mycket som möjligt vid varje tillfälle vi kollegor ses. Vi behöver få slippa vara effektiva ibland. Annars går man aldrig på djupet. Dessutom kan det vara svårt för den som ny att hänga med om allt är implicit. Kvalité framför kvantitet!

En annan viktig påminnelse var att det tar 6-7 år att förändra något i en organisation. I vår bransch hoppar vi ofta på nya saker, och det nya ska helst ha skett igår. Ofta kommer ”det nya” uppifrån. En av mina gamla rektorer brukade säga nu ska vi reagera innan vi agerar. Det ska jag rabbla för mig själv som ett mantra. Det är viktigt att lyssna in om alla ska vara med på tåget, och om inte alla är med på tåget så kommer vi inte framåt. Hur goda idéer och goda intentioner vi än har.

Det ska bli väldigt intressant att se var vi hamnar vid Forskningscirkelns slut. Vad kommer jag att lära mig? Det känns spännande och inspirerande. Lite lyxigt. Nästan pirrigt.

Just nu grunnar jag mycket på det som nog många lärare tänker på just nu; AI och hur det påverkar mitt jobb. Vems text är det jag bedömer? Har min elev skrivit detta? Vad händer med källkritiken och källhanteringen när en AI kan ge dig svar på de flesta frågor?   

Hur ska jag som högstadielärare förhålla mig till det här? Vad ska jag lära mina elever? Det snurrar i min skalle.  

Mina elever har naturligtvis som alla andra hittat chat GPT och plockar friskt information och hela texter därifrån. Vi får in komplicerade, självsäkra och väldigt informationstunga texter. Se till att testa själv för att få en djupare förståelse av hur det fungerar.  

Informationen är sammanställd av allt som finns på internet och ingen specifik källa kan anges, enligt Chat GPT. Svaret på frågan kring var informationen är hämtad blir ofta ”Min kunskap baseras på den information jag tränades på fram till september 2021”. Det blir alltså lite som motsvarigheten till ”hört på stan”. Det bara är så. Det här kan vi dra nytta av! Se till att dina elever inkluderar sina källor i texten genom att exempelvis skriva ”enligt…”.  

AI-teknik kan vara användbart för att underlätta vissa aspekter av lärandet, till exempel automatisk rättning av stavfel eller grammatiska fel, men det kan inte ersätta äkta förståelse och kunskap.  

Än så länge är det ganska enkelt att identifiera information från AI eftersom den ofta har ett informationstungt, avancerat och delvis felaktigt svar. Ibland förekommer också en del irrelevant information. Det krävs alltså ganska goda förkunskaper för att kunna använda AI i sin egen text, men vi får nog räkna med att den artificiella intelligensen blir smartare och smartare och det gör vårt jobb som lärare svårare, eller kanske bara annorlunda. Jag antar att folk resonerat likadant om kameror och datorer en gång i tiden.  
AI Text Classifier (https://platform.openai.com/ai-text-classifier) är osäker på om jag skrivit denna text.

Kan du nu gissa vilket stycke jag inte skrivit?