Mitt formativa klassrum

Jag håller just nu på att läsa Åsa Hirsch bok Relationellt ledarskap i klassrummet - Så skapas magi och det är ett begrepp som fastnade hos mig - pedagogisk eftertänksamhet som jag vill dela med er.

Forskaren Max van Manen har kommit fram till att en skicklig lärare dels måste kunna sina ämnen, men fram för allt måste hen kunna avgöra ”vad som är bra för en viss i elev i en visst situation” och sedan agera utifrån detta. Det handlar alltså om att läraren måste kunna känna av och känna in vad som krävs och anpassa undervisningen efter detta. Vi måste bry oss om individen. Lite som en förälder som månar om det bästa för sitt barn, fast i en skolkontext. Känner du igen dig? Jag tror att många lärare gör det. Vi bryr oss. Vi bryr oss mycket.

Är det enkelt? Nej, verkligen inte. Men tänk efter, är det inte när vi är pedagogiskt eftertänksamma som det blir som bäst? Därför är tid till reflektion jätteviktigt. Vi kan inte springa från en sak till en annan hela dagarna och tänka på 1000 saker samtidigt . Vi måste vara närvarande i stunden, om vi ska vara bra lärare. Vissa saker får vänta. Andra får någon annan göra. Vissa saker kanske man får prioritera bort.

En annan sak som vi måste göra är att involvera eleverna genom att fråga dem vad de behöver. Alla kanske inte kan svara på det, men en del kan ge riktigt kloka svar som ger dig mycket vägledning. Dessutom är det nyttigt för elever att fundera över sina behov. Det bidrar till det där meta-tänkandet som vi gärna vill att de ska ägna sig åt.

Ibland bryr vi oss lärare kanske för mycket, i alla fall för vårt eget bästa. Denna pedagogiska eftertänksamhet och medvetenhet kan leda till samvetsstress. Vi vet att vi skulle behöva göra mer för den eller den eleven, men det går inte utifrån de förutsättningar vi fått. Påtala det för din rektor, men sedan måste vi återvända till vad vi kan göra i vårt eget klassrum. Annars tror jag att vi går sönder, och det gynnas ingen av.

Pedagogisk eftertänksamhet kräver tid. Fundera på saker. Vända och vrida. Diskutera med varandra. I vår bransch går det ibland så fort. Någon har fått en bra idé. Tror sig ha hittat en lösning på ett problem. Det fattas ett beslut på tisdag eftermiddag kring en elev och på onsdag morgon ska det börja gälla. Undervisande lärare ska alltså under natten ha ställt om och organiserat för denna förändring. Är det rimligt? Blir det bra? Ibland tror jag att vi i vår strävan efter att det ska bli bra ibland lovar för mycket, eller i alla fall för fort. En av mina gamla rektorer sa ofta ”nu ska vi reagera innan vi agerar”. Det behöver fler höra. En klok organisation är också eftertänksam.

Låt oss tänka efter och låta saker ta tid. Ta ner tempot. Vägra springa på jobbet. Det blir inte bättre för att vi hastar fram, varken för elever eller lärare, men det blir bättre när vi är pedagogiskt eftertänksamma.

Jag fick en fråga på Instagram om kooperativt lärande och vilka mina favorit-strukturer är. Här kommer därför ett inlägg om just det. Kooperativt lärande är väldigt bra för att få till en bra stämning i en grupp, och för att skapa en kultur av att man hjälper varandra samt att kunskap och lärande alltid ska vara i fokus. Nu kör vi!

Jag gillar magiska/kloka pennan (Struktur: Kloka pennan - Kooperativt lärande) när vi gör mindre grammatikuppgifter. En elev styr sin partners penna och ska säga vad personen ska skriva. Eleverna måste sätta ord på sin kunskap och alla måste vara aktiva, men på olika sätt. Ingen kan bara checka ut och låta sin granne jobba. Den funkar bra både på engelskan och svenskan.

Fråga-fråga-byt (Struktur: Fråga, fråga, byt! - Kooperativt lärande) är en bra uppvärmning, eller paus, eftersom man får rör lita på sig. Även karusellen (Struktur: Karusellen - Kooperativt lärande) när man står i två cirklar och eleverna pratar parvis i någon minut om något jag säger att de ska prata om är en uppskattad aktivitet. Eftersom alla pratar samtidigt så behöver man inte oroa sig så mycket för att kompisarna lyssnar på vad man säger utan man fokuserar bara på sin prat-partner. Ibland kör jag speed dating (Struktur: Speed-dating - Kooperativt lärande). På engelskan kan man ropa ut eller skriva upp olika ämnen som de ska prata om och så blir det en form av speed dating. Båda funkar både som välkomna tillbaka till skolan-uppgift och för att diskutera något de precis lärt sig, tillexempel olika begrepp.

Mötas på mitten (Struktur: Mötas på mitten - Kooperativt lärande) använder jag ibland när eleverna ska planera något. Sedan använder jag rollkort (Strategi: Roller - Kooperativt lärande) trots att det är mycket sällan jag gör större grupparbeten. Det gör jag eftersom även vid mindre gruppuppgifter är det bra att eleverna vet vad som förväntas av dem och vad de kan ställa för krav på varandra. Jag har gjort egna kort som jag har delat med er tidigare vid ett flertal tillfällen. Ni hittar dem bland annat här (En bra skolstart (uppsala.se)).

EPA (Struktur: EPA - enskilt, par, alla - Kooperativt lärande) är en bra grundstruktur som man alltid kan dra till med. Jag gillar att eleven får förbereda sig och bolla med grannen innan man eventuellt ska säga något inför alla. Ping-Pong-prat (Strukturer för KL-arkiv - Kooperativt lärande) är bra när man ska börja med ett nytt kapitel och exempelvis tittar på en bild tillsammans.

Det viktiga tycker jag är att eleverna förstår att de är viktiga för varandra, det är ju typ hela grejen, att man lär tillsammans. Min erfarenhet är att kooperativt lärande skapar ett trevligt klassrumsklimat och i ett sådant klassrum kan man lära sig mycket. Det finns som ni ser, och kanske redan visste, mycket bra material på www.kooperativt.com. Det är en sida jag varmt rekommenderar för dig som vill komma igång med kooperativt lärande. Har du någon favorit-struktur eller strategi?

Att ha student är som alla vet en möjlighet till att få prata om sitt eget lärarskap och lärande i största allmänhet. Jag fick en fråga av min lärarstudent om allt mitt material rörande bedömning. “Hur har du kommit på allt det här?“ frågade hon. Det gällde tillexempel förberedda formativa kommentarer, genomgångar av hur bedömning fungerar, sammanställda elevexempel på olika nivåer, rättningsguider med mera. (Sådant som jag ofta delar på mitt Instagram-konto @mittformativaklassrum.) ”Eeeehhh” svarade jag först, vilket ju faktiskt inte säger någonting förutom att jag kanske är lite trögtänkt, men så småningom växte ett svar fram.

För att svara på frågan så tror jag att det beror på att jag är duktig på att analysera min egen undervisning utifrån elevernas resultat och feedback. Vad gick mindre bra på den här lektionen? Vad behöver mina elever öva mer på? Vad har många i klassen X svårt med? Hur kan jag göra det här ännu tydligare? Kan jag göra det här på ytterligare något sätt för att nå fler elever? Sedan har jag skapat material utifrån mitt och mina elevers behov, och behoven återkommer. Därför kan jag återanvända planeringar, uppgifter och upplägg. Jag vässar och vässar och det blir bättre och bättre. Det här är ju tio år av arbete, vilket jag också sa till min student. En del av materialet är faktiskt nästan ett decennium gammalt och jag använder det om och om igen, med små justeringar här och där. Erfarenhet ska verkligen inte underskattas!

Men tro mig, jag har också gjort en del material som inte alls blev som jag hade tänkt mig och som nu ligger bortglömt i någon mapp på min OneDrive. Det är i sig är också en konst; att kunna kassera någonting som inte gav det du behöver eller vill ha. Så, om man vill bli en duktig lärare så tror jag att man behöver ägna mycket tid åt att analysera sig själv och sin gärning. Med det sagt behöver man inte vara kritisk eller taskig mot sig själv, utan man behöver utveckla god självkännedom och våga testa nytt. Att man kan bli bättre betyder inte att man är dålig. Tvärtom.

Om man tycker att detta är svårt, rekommenderar jag att be en klok kollega att auskultera i ditt klassrum, besök kollegors undervisning och ta emot en VFU-student! Ibland behöver man andra för att få syn på sig själv, och ibland behöver man andra för inspiration. Jag har nämligen inte kommit på allting själv, utan plockat russinen ur kakan här och där. Från kollegor, föreläsningar, Instagram, Facebook-grupper, kurslitteratur med mera.

Vilka är dina styrkor och svagheter i klassrummet?

Pssst. Du behöver såklart inte berätta svaret för någon.