Fannys klassrum

Vad är egentligen arbetsro? Är det samma sak för alla – elever och lärare? Och vem har egentligen ansvaret för att skapa den?

Jag frågade mina elever vad arbetsro är för dem:

- Om man är tyst själv så kan det smitta av sig på kompisarna och då blir det arbetsro.

- Det är lugnt och ingen springer runt.

- När ingen snackar och det blir knäpptyst, förutom om man ska fråga kompisen något.

- När det inte är någon som gör sådana där småljud.

- Det ska vara helt tyst. Alltså helt tyst, ingen lugn musik heller.

En vision

Genomgången börjar och eleverna sitter på sina platser och lyssnar aktivt. Med ”aktivt” menar jag att de nickar förstående och räcker upp handen vid rätt tillfälle. Läraren behöver inte säga till någon att vara tyst eller sitta på sin plats. Läraren går igenom det sista innan det är dags att börja arbeta. Läraren skriver instruktioner på tavlan och det är dags för eleverna att börja arbeta. De flesta elever sitter i klassrummet, två eller tre går in i grupprummet och någon kanske vill sitta i korridoren. De småpratar lågmält och hjälper varandra när läraren inte hinner runt. När de är klara tittar de på instruktionerna på tavlan och lägger tyst ned sitt arbete för att fortsätta med det som läraren givit instruktioner till. När lektionen är slut avslutar läraren med att knyta ihop lektionen och eleverna får berätta vad de lärt sig och vad som varit bra under lektionen. Sedan går de tysta ut på rast och läraren kan lugnt gå till personalrummet för att avnjuta en kopp kaffe i lugn och ro.

Det låter som ett fantastiskt arbete, eller hur? Men ser det verkligen ut så här varje dag? Om jag frågade ett gäng lärare, är jag ganska säker på att 95 % skulle svara: nej.

Självklart skulle jag vilja undervisa i ett klassrum likt ovan varje dag, men så ser tyvärr inte verkligheten ut.

Eufori och totalt kaos

Under min utbildning hade jag tre VFU-perioder på olika skolor där jag upplevde både eufori och totalt kaos. Jag har flera gånger tvivlat på mitt val att bli lärare – både under utbildningen och under mina snart fyra år som legitimerad lärare. Men…

Ett arbete kräver utmaningar för att du inte ska tröttna på det så kallade ekorrhjulet. Jag tycker det i alla fall. Där har jag hittat rätt. Jag har hittat ett arbete där jag inte har tid att kolla på klockan och räkna ner timmarna. Dagarna går i ett. Lektioner, elevsamtal, rastvakt, planering, oförutsedda samtal med vårdnadshavare, planerade samtal med vårdnadshavare och så vidare. Jag älskar det. Jag älskar kombinationen av att undervisa, leka, skratta, plåstra om och samtala om viktiga saker med eleverna under skoldagen för att sedan få ett tyst och lugnt klassrum där jag får sitta för mig själv och planera inför nästkommande dag, veckor och månader. Jag har lämnat en lektion gråtandes – men också vikt mig av skratt. Båda två på grund av eleverna. Det är en härlig, knasig och kaosartad atmosfär som ingen annan än en lärare kan förstå.

Nu har ni fått ta del av mina tankar kring arbetsro – tack för att ni tog er tid att läsa. I nästa inlägg ska jag dela med mig av tips som jag själv tycker fungerar i mitt klassrum i strävan mot det där klassrumsklimatet man ibland har på en bra dag. Strävan mot att det ska vara bra dagar varje lektion, varje dag.