Vår digitala resa

Hej! 
 Här kommer ett lite längre inlägg med lite tankar jag vill dela då mediedebatten om skärmtid i förskolan har blossat upp igen. 

Välja varje verktyg medvetet och använda begrepp i sitt sammanhang

Det viktigaste är att vi pedagoger får in digitaliseringen som ett naturligt inslag i våra processer. Det innebär att vi måste göra aktiva val om varför vi väljer just detta verktyg eller varför vi väljer bort just detta verktyg. Det gäller oavsett om verktyget är digitalt eller inte. När vi planerar undervisningen, våra lärmiljöer och aktiviteter bör den röda tråden i våra projekt alltid vara närvarande gäller val av material, olika verktyg och pedagogernas tillgänglighet. Viktigt att ställa sig frågor som te x Vad behövs för att barnen ska kunna utveckla sina olika förmågor inom olika områden i läroplanen. Hur tillgängligt är materialet egentligen? Är ambitionen att barnen själva ska kunna välja material och verktyg under dagen, hur stödjer våra lärmiljöer det? 
 Det är också viktigt att pedagogen är medvetna om vilka begrepp barnen kommer att möte inom olika ämnesområden. Pedagogen använder “rätt begrepp” i rätt situation, för att skapa förutsättningar för barnen att förstå begreppet utifrån olika situationer och få ett sammanhang när de används. Viktigt att barnen får höra olika begrepp i sina sammanhang både i den planerade och den spontana undervisningen. Exempelvis kort och lång kan vara begrepp vi planerar att använda med olika material i en planerad undervisningssituation men det kan också ske spontant när vi är tex på utflykt och barnen självs uppmärksammar långa och korta pinnar som pedagogen tar fasta på. Begrepp kopplade till digitalisering behöver också förstås i ett sammanhang. 

 När vi gör vår didaktiska planering är det viktigaste att lyfta vilket ämne vi ska ha fokus på, vilken teknik/redskap vi ska använda och hur vi agerar utifrån vårt pedagogiska förhållningssätt och utifrån det planerar en aktivitet som vi vet att barnen har visat intresse för.  I projektet kan ett tillfälle vara att pedagogen har matematik i fokus med taluppfattningen, talraden 1–5 och då kan roboten ena dagen vara ett verktyg att jobba med talraden och pinnar i skogen används nästa dag. Då får vi också in digitalisering i projektet utan att det blir en ”happening”. När kan de digitala verktygen tillföra något och när är det mer lämpligt att jobba med andra verktyg och material är en ständigt förekommande fråga att ställa oss när vi planerar vår undervisning. Ett exempel är när vi arbetar med “brandveckan”. Då fick barnen arbeta med olika aktiviteter där de lär sig att agera vid ev. brand. Barnen lär sig ramsa med telefon nummer 112, ritar och målar dessa siffror. Får agera brandmän och klä på sig liknande kläder som brandmännen använder på tid. Barnen fick då även programmera en robot till att gå snabbaste vägen till ex. brandsläckaren /närmaste utrymningsväg. En aktivitet där pedagogerna medvetet valde att lägga till roboten för att ge barnen möjlighet att öka sin förståelse för digitalisering och teknik. 

Kunskap om hjärnans utveckling hos barn 

För att möta debatten gällande “skärmtid” i förskolan och hur det påverkar våra yngre barn behöver vi skaffa oss kunskap om hur hjärnan utvecklas och fungera hos barn i förskoleåldern.  Hur kan vi förmedla att digitala redskap i rätt sammanhang ge barn bättre förutsättningar att lära sig?  
Vi har lyssnat på Sissela Nutley som höll en forskningsbaserad föreläsning om vad som behövs för att stötta hjärnans utveckling i olika faser. Sisselas har också egen forskningen om utvecklingen av hjärnans kognitiva funktioner och deras förhållande till digitala verktyg, "skärmtid" och lärande. I föreläsningen ställer sig Sissela frågorna: vad händer egentligen i hjärnan när vi lär oss? Hur skiljer sig det lilla barnets hjärna från det äldre? 
Även Sissela förmedlar i sin föreläsning att vi ska välj digitalt medieinnehåll med omsorg och syfte. Hon lyfter också att aktiviteten ska vara likhet med verkligheten (kroka i), upprepa, att det ska ske tillsammans med en vuxen och att det inte går ut över andra viktiga aktiviteter. Att hitta en balans. 
Det jag tar med mig från den föreläsningen är hennes begrepp om DÖTID - tid med en aktivitet som förhindrar utveckling (indirekt hämmande) SLÖTID - tid med en aktivitet som varken är utvecklande eller hämmande FRÖTID - tid med en aktivitet som sår ett frö till nästa steg i utvecklingen. Dessa begrepp får mig att tänka på hur viktigt det är att med en ordentlig planering där de flesta aktiviteter vi erbjuder har en koppling till de förmågor vi vill att barnen ska ha möjlighet att utveckla. Hur ser vi till att det blir en progression för barnen under deras vistelse på förskolan? Min erfarenhet är att aktiviteter där vi kan få in begreppet frötid är när vi arbetar med projektet och har planerad undervisning. När det gäller utevistelse tror jag att vi kan tolka in mer av begreppet slötid.Där har vi ett område att fortsätta utveckla på förskolan. Har vi något vi kan identifiera som Dötid i förskolan? 

Vilka olika stillasittande aktiviteter erbjuder vi barnen och hur stor del av dagen är de i rörelse?

I media kan vi läsa att det skulle vara farligt för yngre barn att använda plattan om de sitter själva längre stunder. Jag var på en föreläsning med Robin Samuelsson om guidad lek i förskolan. I hans studier på olika förskolor framkom det att barnen satt 24 % av tiden på förskolan med plattan. Själv känner jag inte igen mig i dessa siffror men förstår ju också att det inte är påhittade siffror. Detta får mig att fundera på hur medvetna vi är vid planering av vår undervisning gällande material och verktyg? Eller när barnen själva får välja vad de vill göra. Enligt flera studier så stimuleras inte yngre barns språkutveckling av digitala medier om de är passiva i aktiviteten. Enligt Robin Samuelsson i boken Guidad lek så menar han att digitala verktyg har sin plats om det används på ett aktivt sätt och har ett pedagogiskt syfte. 

Andra saker som lyfts fram är att barnen blir stillasittande med plattan och det tror jag att alla vi är överens om kan ske. Att bli för stillasittande är inte bra för hälsan men det gäller även andra aktiviteter som vi gör i förskolan dvs där inte digitala verktyg är involverade. Så det gäller att skapa en variation i barnens dag där rörelse är en viktig faktor att ha med. 

Förskolans egna röster behövs i debatten

Min uppfattning av hela denna debatt är att vi inom förskolan behöver lyfta fram hur vi arbetar med digitala verktyg där det finns en aktiv pedagog med i undervisningen. Naturligtvis behöver vi även lyfta hur vi organiserar vår dag för att undvika allt för mycket stillasittande oavsett aktivitet.  Vi i förskolan behöver också få plats i media och berätta om vårt arbete med digitaliseringen i förskolan. Där vi med egna ord beskriver vårt arbetssätt och visar på att det inte bara handlar om stillasittande “skärmtid” utan lyfta fram de möjligheter som digitaliseringen kan ge oss i förskolan, om vi jobbar medvetet som med allt annat.  
Vi inom förskolan behöver vara med och påverka den bild som genomsyrar media genom att framför våra tankar och åsikter men framför allt berätta och visa på vårt arbete.  Det finns flera bra artiklar där olika förskolor berättar om hur det arbetar med digitala verktyg på sina förskolor. Vi kan också läsa andra artiklar där medarbetar inom förskolan har åsikter om att det inte ska förekomma digitala verktyg i verksamheten. Här behöver vi på varje förskola ta ställning till hur vi kan leva upp till läroplanen och ge barnen förutsättningar till att lära sig hantera olika verktyg.  
Vi har ett kompensatoriskt uppdrag i förskolan och även lyfta fram de demokratiska rättigheter där alla t ex ska få möjlighet att lära sig hantera dagens teknik. Vi ser ju redan idag ett utanförskap där den äldre generationen inte själva kan hantera olika processer i samhället för att de inte har tillgång eller lärt sig hantera alla digitala verktyg som används idag. Digital kompetens är adekvat dvs föränderlig. En kompetens som på olika sätt är viktigt att ha i de samhälle vi har idag. Hur ger vi ge barnen bästa erfarenhetsryggsäcken för att fungera och kunna påverka de samhälle de ska leva sina liv i framöver? I en artikel ur Svenska Dagbladet skriver flera forskare inom området förskola och digitalisering att de inte känner igen den bilden av hur media framställer hur förskolan kopplas ihop med skärmtid. De har genom sin forskning sett hur professionella förskolans pedagogerna är när de planerar sin undervisning och sedan använder digitala verktyg för att förstärka lärandet för barnen. 
I länken  kan ni läsa artikeln Förskolan behöver en digitaliseringstrategi 

Nu tar vi en sommarpaus-åter i augusti! 

Vårt samarbete med äldreboendet Karl-Johansgården

Under flera år har några barn och pedagoger på Väpnaren  samarbetat med äldreboende Karl-Johansgården.

Det började med en fråga om vi kunde komma till äldreboendet vid juletid med några barn från förskolan och sjunga lucia- och julsånger för de äldre på boendet. Sedan har det rullat på under åren och vi har hittat flera olika tillfällen att mötas på under olika årtider. Vi ser  alla ser fram emot att fortsätta med våra möten.

Vi möts i sång och skapande

 Vi har sjungit nästan varje år runt jul, men även vid någon tillfälle i maj/juni med lite sommarsånger. Vi har arbetat med olika estetiska material tillsamman kring olika traditioner som alla hjärtans dag, påsk, halloween och jul.

En jul organiserade vi så barnen fick arbeta med att göra kompisarmband, som de äldre fick välja varsitt som de tyckte om.

Under pandemin sjöng vi utomhus på avstånd och lämnade också över en del olika pyssel till de boende som barnen hade arbetat med. 

Vid ett annat tillfälle ”påskpimpade” vi en av de äldres rullstol och en av bilderna på rullstolen var med i en tävling på en matvaruaffär och till vår stora glädje vann den bilden! Vilket resulterade i ett presentkort som vi köpte en massa glass och hade en stor glassfesten tillsammans i aulan på Karl-Johansgården. 

Som en avslutning på vårt senaste möte, så fick de äldre lyssna och se vår analoga musikmaskin MUSICON. Vi är några pedagoger som är med i ett projekt från Polen.

Mer om detta i ett annat inlägg.

Vi kan se hur viktigt det är med kontakt mellan den yngre och den äldre generationen, stor glädjen syns hos båda parter när dem träffas.

Pedagogen frågade barnen hur de kände sig efter våra träffar med Karl-Johansgården.

Barnen visade en tumme upp! När pedagogen frågade om vad de tror att de äldre tycker om  träffarna, blev det två tummar upp!

En av de äldre blev sjuk vid ett tillfälle när vi skulle ses men hade skickat med ett paket till barnen. Oj vad glada barnen blev när det öppnade paket och se stickade kläder till dockorna.Även de äldre visar stor uppskattning över våra möten.

Digitala och analoga möten

En gång tog vi med oss en lärplatta från förskolan och ett digitalt material som heter OSMO

(lägg in länk till osmo?) I denna aktivitet uppstod en underbar gemenskap runt bordet med 5 barn och 3–4 boende på Karl Johnasgården. Våra förskolebarn berättade för de äldre hur det fungerade och fick känna sig stolta över attkunna lära ut till andra något som de själva behärskade. 

Vi diskuterade hur det var nuförtiden med att det finns digitala verktyg att använda till många bra saker och hur lätt det är att ta bilder med mobilen/kamera. Då rullade en tant i väg och kom sen tillbaka med ett fotoalbum fyllt med gamla svartvita bilder. Hon berättade lite om hur det var när hon var liten. Barnen lyssnade intresserade på vad hon sa och ställde nyfikna frågor om hennes fotografier som hon visade.

Vi möts i förskolans Maker Space

Vid halloween nu senast kom tre boende från Karl-Johansgården och besökte oss i vår Maker spacemiljö. Vi har skapat en miljö på förskolan där vi kan mötas i olika konstellationer och vara i kreativa processer tillsammans. Vi hamnade i ateljén och där började vi arbeta med att karva i en pumpa samt ritades och klistrades olika varianter av spöken med mera. Ett digitalt inslag som vi på Grävlingsgrytet ville visa våra äldre vänner, var denna gång en app som heter Quiver. Där målar du på ett målarblad. Sedan håller du lärplattan över teckningen och det du ritat blir en levande bild. Både barnen och de äldre blev fascinerade över hur det kunde bli så. 

Vi fortsätter att träffa våra äldre vänner och har roligt tillsammans.

Hej!

Som vi har berättat är vår vision att skapa kreativa lärmiljöer där barnen får möjligheter att skapa utifrån olika material och redskap. Idag använder vi digitala verktyg som en naturlig del av vår undervisning tillsammans med analogt material. De digitala verktygen och virtuella miljöerna berikar vår fysiska miljö genom att ljud och ljus möter varandra.

Vi väljer varje verktyg medvetet

Det viktigaste är att vi pedagoger får in digitaliseringen som ett naturligt inslag i våra processer. Det innebär att vi måste vara medvetna om varför vi väljer just detta verktyg eller varför vi väljer bort just detta verktyg. Oavsett om verktyget är digitalt eller inte. Det måste alltid finnas en röd tråd i vårt projekt där vi väljer verktyg för att vi tror att just det är det bästa.

Det är också viktigt att pedagogen använder rätt begrepp i rätt situation, vikten av didaktisk planering där aktiviteten inte är det viktigaste utan ämnet, tekniken/redskapet och det pedagogiska förhållningssättet.

I projektet kan ett tillfälle vara att pedagogen har matematik i fokus med taluppfattningen, med talraden 1–5 kan roboten vara ett verktyg. Då får vi också in digitalisering i projektet utan att det blir en extra händelse. Vi kan också tänka digitalt verktyg när vi arbetar med brandveckan och roboten får visa vägen till brandsläckaren eller utrymningsvägen. 

Plan för 2023

Detta läsår arbetar vi med projektet I böckerna värld. Just nu sitter vi tillsammans och tittar på utmaningen: hur kan vi få in det digitala i det här projektet så att det blir ett naturligt inslag? Jag kan ge ett exempel på en undervisningssituation med fokus på matematik och talrad.

Barngruppen läser en bok tillsammans och den fysiska boken ligger framför gruppen på mattan så att barnen kan följa med. Pedagogen hade inför undervisningstillfället tagit fram fem olika sekvensbilder från boken. När de hade tittat på bilderna plockade pedagogen fram siffrorna 1–5.

Tillsammans samarbetade gruppen med att lägga sekvensbilderna i rätt ordning. Därefter fick barnen möjlighet att programmera Blueboten (roboten) till de olika sekvensbilderna som de hade studerar tillsammans.

Genom att använda roboten får vi  förutom matematik också in teknik där vi förbereder barnen för programmering. Det blir en aktivitet där vi kommunicerar och resonerar om tal och dess värden samt uppskattar antal utan att behöva räkna. Genom att lyfta in roboten i undervisningen här kan vi lägga till både matematik och digitalisering till läsningen.