Uppdrag språk

Hur får vi in alla barnens språk i undervisningen?

I det här blogginlägget kommer jag att tipsa om några verktyg och strategier man kan använda sig av för att kunna undervisa på barnens alla språk. Men först tar vi lite bakgrund till varför.

Skollagen (2010:800) skriver i 8 kap. Förskolan, Modersmål, 10 §  att:

Förskolan ska medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål.

Detta kan ibland kännas övermäktigt att lyckas med då jag som förskollärare och mina förskollärar- och barnskötarkollegor inte kan alla språk som barnen har som sina modersmål. Vi behöver alltså vara uppfinningsrika, modiga och kunna ta hjälp av de digitala verktyg som vi har tillgång till. Vi behöver helt enkelt tänka kring hur vi får in alla barnens modersmål i undervisningen samt att de utvecklar svenskan både inom vardagsspråket och det kunskapsrelaterade språket för att kunna bli demokratiska medborgare. Paraplyet är ett bra hjälpmedel för att komma ihåg att tänka och planera för språk i alla delar av vår utbildning och undervisning.

Bild tagen ur boken Mångfaldens förskola av Anniqa Sandell Ring.

Flerspråkighet är vanligare än enspråkighet

Något som är värt att tänka på är att bland världens alla människor och alla länder är det vanligare med flerspråkighet än med enspråkighet. Och i Sverige ser det ut som Skolverket skriver på sin hemsida:

Sverige är idag ett flerspråkigt samhälle där det talas upp emot 150 olika språk. Många växer upp med flera modersmål och de allra flesta som bor i Sverige lär sig någon gång under sin livstid mer än ett språk. Enligt Eurobarometer (2012) kan till exempel 86 procent av den svenska befolkningen tala engelska och cirka 40 procent anger att de talar det mycket väl och använder det dagligen. (2018 och senast uppdaterad 2020)

För att kunna möta detta behöver vi olika strategier och olika verktyg.

Tips på verktyg och strategier

Ta hjälp av vårdnadshavarna

När man arbetar med olika teman eller projekt så kan man välja ut olika ord som man fokuserar på och arbetar extra mycket med. För att få med alla språk som barnen pratar så kan man ta hjälp av vårdnadshavarna och fråga dem vad orden heter på just deras modersmål. För att lära sig att uttala ordet rätt så kan man be att få spela in vårdnadshavarna när de uttalar de olika orden man valt ut. Inspelningen använder man sedan för att träna sitt uttal. Man kan gå tillbaka och lyssna flera gånger vilket jag brukar göra. Beroende på hur långt det valda språket ligger från svenskan uttalsmässigt så är det olika svårt att få till uttalen korrekt. Här gäller det att vara modig och våga fastän man känner att det inte är perfekt för på så sätt blir jag en förebild. Ju mer man tränar desto bättre blir man.

Samarbeta med biblioteken

Bibliotekarierna har mycket kunskap om barnböcker och man kan rådfråga dem kring vilken litteratur som finns och på vilka språk. Att samarbeta med biblioteket gör att vi i förskolan får tips på vilken litteratur som kan vara bra och passa de olika projekten/teman vi arbetar med. Det kommer även in mycket ny litteratur som kan vara spännande att ha dialogisk läsning med tillsammans med barnen.

Det digitala-källa till sagor och berättelser på olika språk

På UR play så finns det olika småsagor på 21 olika språk. Följ länken så ser du vilka det finns: Söksida - UR Play  Detta är ett sätt att använda det digitala så att vi lättare kan skapa möjligheter för barnen att kunna utveckla både det svenska språket och deras förstaspråk.

Ett sätt att arbeta med aktiv läsning är att använda den digitala bilderbokstjänsten Polyglutt som erbjuder många sagor på flera olika språk. När barnen får möjlighet att höra sagan på sitt modersmål innan vi läser den på svenska får de en förförståelse och kan lättare hänga med.

Pia Håland Anveden (2020) skriver i sin bok Den inkluderande förskolan att de digitala verktygen är oerhört viktiga för de flerspråkiga barnen då man genom dessa får tillgång till sagor, sånger, dikter, översättningar och bilder på barnens förstaspråk.

Bildstödet Widgit Online

I Widgit Online, som är kommunens verktyg för att skapa bildstöd, så finns det: Mallar för två språk. Svenska är alltid förstaspråket men sedan kan man välja bland en mängd olika språk det man vill ha som det andra språket på bilden. Ganska många av språken har en högtalarsymbol intill sig och det betyder att man även kan få orden upplästa antingen på ena eller båda språken.

Har ni inte provat att använda detta ännu så gör det. Jag kommer definitivt att tipsa om detta när jag handleder olika arbetslag. Vill ni veta hur det fungerar att skapa tvåspråkiga stödbilder följ länken och ni kommer till Widgit Online Hjälpcenter: Widgit Online Hjälpcenter | Mallar för två språk

Våga vara en förebild i transspråkandet

Transspråkande innebär att få möjlighet att få använda alla sina språk för att kommunicera. Det ska vara helt naturligt att använda både sin flerspråkighet, sina estetiska sinnen och hela sin kropp för att göra sig förstådd. Jag som pedagog behöver arbeta med mig själv så att transspråkandet blir något helt naturligt och där jag vågar vara förebild och använda i alla fall några ord på varje barns förstaspråk. På så sätt blir jag en förebild både för barnen så att de vågar göra samma sak när de lär sig svenska men också för vårdnadshavarna som håller på att lära sig svenska. Vågar jag försöka prata på deras förstaspråk så tror jag att de vågar mer inom svenska språket. Det blir ett mer öppet klimat och det gör inget att man säger fel eller det låter tokigt. Det är när vi gör många gånger som vi lär oss och vi kan bli varandras stöd - både barnen och vårdnadshavarna.

Detta var årets sista blogginlägg. På återseende i januari 2025!

Ha fina helgdagar!

Önskar

Ann Sofie, Emma och Maria

Kunskap, tröst, självkänsla, nya tankar, fönster, kreativitet, kärlek, hälsa, sällskap, spegel, vänner för livet, perspektiv, fantasi, verktyg, flykt, lek… Affisch illustrerad av Bondestam för de finlandssvenska läsambassadörerna.

I mitten på oktober fick vi i Uppsala kommuns kommunala förskolor förmånen att via Skolverket och i samarbete med Stadsbiblioteket, få ta emot den finlandssvenske illustratören och författaren Linda Bondestam. Linda, som är bosatt i Helsingfors, skapar visuella berättelser som fångar både barn och vuxnas intresse med lekfulla, roliga och smarta bilder fulla av detaljer. Bondestam har skapat flera välkända barnböcker och har samarbetat med olika författare, bland annat med Ulf Stark. Hennes bilder handlar ofta om teman som vänskap, natur och fantasi, hur ser framtiden ut från olika perspektiv?

Förskollärare från ett antal förskolor fick en eftermiddag möjlighet att med hjälp av Linda reflektera över hur barnböcker inte bara berikar våra barns liv, utan också bidrar till ett mer inkluderande och medvetet samhälle.

Hon lyfte bland annat fram att barnboksförfattare har en unik möjlighet att lyfta fram viktiga samhällsfrågor på ett sätt som är både tillgängligt och engagerande för unga läsare. Genom att våga ta upp svåra ämnen som vänskap, mångfald, sorg, framtidsscenarion och miljöfrågor kan vi pedagoger ta hjälp av dessa författare för att tillsammans med barnen förstå och bearbeta komplexa känslor och situationer. När barn får möta viktiga frågor i litteraturen, lär de sig att reflektera över sin egen omvärld och utveckla en empatisk förståelse för andra. I en tid präglad av snabba förändringar och utmaningar är det viktigare än någonsin att ge barn verktyg och möjligheter att navigera i livet, och barnböcker erbjuder just detta, med sin kombination av fantasi och verklighet.

Våga vara i svåra ämnen med stöd i barnböcker

Linda delade under vår eftermiddag även med sig av vikten av att våga vara i svåra ämnen med barn och att barnboksskapare har möjlighet att låta alla känna sig sedda. Hon delade med sig av varma och personliga anekdoter kring hur några samarbeten kring böcker gått till och hur samverkan mellan text och bild växt fram över tid. Hon förmedlade genomgående vikten av att inkludera människor med alla våra olikheter, vem förtjänar att få synas och känna igen sig i litteraturen?

Linda Bondestam bidrar till att inspirera barn och vuxna att läsa och att utforska sina egna fantasivärldar. Hennes illustrationer är inte bara vackra, utan också meningsfulla och tankeväckande, jag personligen har fastnat för flera av hennes böcker som underlag för samtal då bilderna bjuder in till  olika tolkningar och tankar.

Barnböcker öppnar dörrar till fantasi, empati och förståelse. Inget tema är för svårt för en bilderbok, berättelserna kan vara underhållning och samtidigt  samhällsviktiga underlag som ger utrymme för tankar, känslor och värderingar. När det sker något i världen så reagerar barnbokslitteraturen ofta snabbt och på så vis kan unga läsare få nya kunskaper och introduceras till olika kulturer, livssituationer och fantasivärldar.

Starka minnen kopplat till en barnbok

Vi är många som har starka minnen kopplat till minst en barnbok som vi har mött i vårt liv, ibland varma och ibland har en bok väckt andra känslor. En kollega berättade nyligen att han hela livet varit lite rädd för Mumintrollet på grund av de mörka effektfulla bilderna och den lite mystiska stämningen i boken och då lyfte en annan kollega att hon nyligen med skräckblandad förtjusning läst Kattresan i sin barngrupp och samtidigt fick bearbeta en obehaglig känsla inför den boken som följt med sedan hennes barndom. Själv har jag starka positiva minnen till Sven Nordqvists böcker om Pettson och Findus och för mina barn läste jag hans prisbelönta bok Var är min syster vars fantastiska bilder lett till oändliga funderingar hemma hos oss.

Boktips till boksamtal

Linda Bondestams böcker passar utmärkt för boksamtal i förskolan för de lite äldre barnen. Hennes senaste bok heter Chop Chop - en tapper jordbos berättelse och utspelar sig på jorden år 2032, då antalet robotar överstiger antalet människor. Chop Chop är en robot som börjat jobba på ett lager och till skillnad från sina mänskliga kollegor så behöver den varken lunch, kaffe eller lön. Chop Chop jobbar dygnet runt och är starkast av alla, enda tills en ny uppdaterad robot blir anställd, då blir det sparkis, omprogrammering och nytt jobb. Det blir många nya jobb, Chop Chop gör alltid sitt bästa, men det räcker aldrig. Vad händer med världen och mänskligheten när tempot bara blir högre och allt blir mer effektivt?

Besök gärna Linda Bondestam för fler boktips.

Vad gör folk hela dagarna? Rektors roll för barns språkutveckling

När jag var liten så tittade jag ofta i en barnbok som heter "Vad gör folk hela dagarna?" av Richard Scarry. Där får läsaren möta djur med olika yrken, såsom butiksinnehavare, slaktare, polis och taxichaufför. Tråkigt nog möter man ingen rektor i förskolan vad jag minns, det skulle ha varit spännande att se vad den rektorn hade hittat på!

 Istället för Richard Scarrys tankar så får ni hålla till godo med mina, främst kring min roll som rektor utifrån ett språk och kunskapsutvecklande arbetssätt.

Rektorn gör en kartläggning för att få syn på vad barnen behöver i sin språkutveckling

Jag läste precis en artikel av pedagogikforskare Ann S. Pihlgren där hon skriver om hur viktig rektorn är för barnens språkutveckling. Hon menar att rektorn behöver göra en kartläggning för att få syn på vad barnen på förskolan behöver inom språkutvecklingen. Det är just vad många förskolor håller på med just nu, även förskolan där jag är rektor.

Det finns många sätt att ta reda på vad barnen behöver inom språkutvecklingen, men ett sätt är att prata med vårdnadshavarna då de känner sina barn bäst. På min förskola har vi reflekterat kring hur det skulle kunna se ut hos oss. En tanke är att vi ska ha ett språksamtal när barnet börjar hos oss på förskolan och sen kanske ett samtal när barnet byter avdelning. Samtalet skulle kunna ge oss information om vilka språk barnet använder i hemmet och på fritiden och om det är något inom språket som är utmanade för barnet just nu.  Andra frågor som skulle vara intressanta är vilka böcker barnet föredrar och kanske vilka symboler barnet känner igen? Svaren från vårdnadshavarna blir ett bra komplement till det pedagogerna observerar och ser i barngruppen. Kanske kan de locka barnet som inte varit så intresserad av högläsning tidigare, nu när de vet vilken bok som är favoriten hemma?

För mig som rektor handlar det om att ge pedagogerna förutsättningar för att ha samtalen och tid att sammanställa resultatet och sen göra en plan för barngruppen/avdelningen.

Inventera utvecklingsområden inom språk och prioritera

Förutom vårdnadshavarnas tankar så behöver jag som rektor samla in pedagogernas tankar om vad barnen behöver och vad som behöver utvecklas inom språkarbetet. Tillsammans med pedagogerna ser jag över hela förskolans utvecklingsområden inom språk, är det högläsningen vi ska prioritera eller är det att återberätta händelser och berättelser? Eller är det kanske möjligheten att få utveckla alla sina språk? Både det svenska språket och om barnet har ett annat modersmål.

Jag behöver göra prioriteringar, vad ska vi fokusera på nu och vad kan vi vänta med?

Jag behöver också skapa förutsättningar för och fundera över innehåll i det kollegiala lärandet. Vilka fortbildningar behövs? Vad ska vi läsa och fördjupa oss i? Vilket material ska vi köpa?

Formulera tydliga mål för att lättare följa upp

Pihlgren skriver att det är viktigt att planen är konkret och långsiktig - Det är något som är lättare sagt än gjort! På vår förskola övar vi just nu på att formulera tydliga mål och fundera över vilken förändring vi vill se för att vi lättare ska kunna följa upp under terminen och läsårets gång. Om vi vill arbeta med barns återberättande, vad är det då för tecken på förändrat kunnande vi vill se hos barnen några månader senare?

Vi behöver också bestämma hur och när vi följer upp vår plan?  Hur vi ska göra för att få syn på det förändrade kunnandet? Ska vi observera och anteckna eller ska vi kanske filma i olika situationer? Här är min roll som rektor att skapa förutsättningar för pedagogerna att följa upp arbetet och att ställa frågor under tidens gång så att vi ser att vi är på rätt väg.

Lägga pussel- prioritera och skapa förutsättningar 

Så om jag sammanfattar det hela så skulle jag nog säga att jag ägnar dagarna åt att lägga ett pussel av alla kompetenser, förmågor och utvecklingsområden, som finns på vår förskola. Det fina med det pusslet, förutom att det är roligt att lägga, är att det finns ingen färdig bild att utgå ifrån. Motivet växer fram efter hand och ändras också från termin till termin!

Om rektor var ett djur i Scarrys värld så tror jag det skulle vara en hamster som samlar och samlar på nya pusselbitar eller kanske en Giraff med lång hals som kan sträcka sig högt över förskolan och få en bra helhetsbild :-)