Barns rätt till lek– vad är då pedagogens roll?

Vad har vi lärt oss då?

Vi börjar knyta ihop påsen med alla de insikter, erfarenheter och nya kunskaper som vi fått under det senaste året då vårt utvecklingsfokus handlat om lek. Eller knyta ihop är nog fel ord för vi vill aldrig knyta och stänga till alla dessa nya insikter. Snarare ska vi nog använda begrepp som sammanfatta, sammanfatta för att se hur vi kan gå vidare.

Områden som är av stor betydelse för hur pedagogerna stödjer barnen i leken

Vårt utvecklingsarbete har ju haft en undersökande del då vi velat fånga vad det är pedagogerna gör för att stödja alla barn i den egeninitierade leken. Så har vi kommit fram till något? Har vi kunnat fånga pedagogernas praktiska kunskap kring hur de förhåller sig, vad de gör och hur de stödjer barnen i leken? Ja, vi har kunnat ringa in några områden som är av stor betydelse för hur pedagogerna stödjer barnen i leken och vilka förutsättningar som behövs för att det ska vara möjligt. I våra handledande samtal och i de skriftliga utvärderingarna som pedagogerna gjort, så har fem huvudområden framträtt:

1.      Pedagogers närvaro i leken för att stödja kommunikation

2.      Miljö och material

3.      Organisationens betydelse för att kunna delta/vara nära i lek

4.      Pedagogens handlande för att möjliggöra för barn att ansluta till lek och mötas i lek

5.      Pedagogens delaktighet och engagemang

Leken berör alla

Detta FoU-arbete har ju, eller i alla fall snart, sammanställts i en ganska gedigen rapport med rubriker som metod, genomförande, dataanalys, resultat, diskussion etc.. Men för oss så är det inte resultatet i sig som är det värdefulla utan att vi fått arbeta med leken som utvecklingsområde.

Lek är ett område som berör förskolans alla pedagoger. Vi valde ju att förskolans alla pedagoger skulle delta i aktionsforskningen och ingå i en handledningsgrupp. Detta känns som ett klokt val då det troligtvis gör större skillnad för barnen ju fler pedagoger på förskolan som har kunskap och samsyn kring hur den egeninitierade leken kan stöttas. Barnen gör ju inte skillnad på vem som är på plats. Deras rätt till att få stöttning för att glädjas i leken är lika självklar oavsett om det är en förskollärare, barnskötare eller vikarie på plats. 

Planera,organisera och reflektera för och om leken

Det pratas nu mer om vårt ansvar för och i leken, och att vi genom leken kan nå fram till barnen på en helt ny nivå, en nivå som vi kanske tidigare lämnat åt barnen att ansvara för på egen hand. Att stödja barn i leken för att alla barn ska få uppleva glädje och gemenskap tillsammans med andra barn kräver engagerade pedagoger. För att detta engagemang ska bli så kvalitativt som möjligt krävs också planering, organisation och reflektion för och om leken på förskolan. Vi kan inte bara planera för undervisande aktiviteter i ateljén eller i samlingar utan måste också ta ansvar för att planera miljö, material, tid och pedagognärvaro för och i barnens egeninitierade lek.

Först då kan leken bli lustfylld, lärande och trygg för alla barn.

Våra egna lekminnen

Som en del i att utveckla leken på vår förskola så har vi valt att fokusera på detta uppdrag på både på studiedagar och Apt. Hur har vi gjort detta då?

På två studiedagar de senaste åren så har vi jobbat med våra egna lekminnen. Vi har i samtal med varandra förstått att vi är präglade av våra egna lekminnen och att vi är bekväma med de lekar som vi själva känner igen och som vi uppskattade som barn. Men är vi medvetna om detta, om vilka lekar som jag föredrar och vilka lekar som jag aldrig förstår mig på? Pedagogerna har fått möta varandra i reflektionsgrupper där vi delat med oss av våra egna bästa lekminnen. Var skedde leken? Med vilka? Vilka känslor väckte den? Det blev också tydligt för oss att vi är många som är ganska lika inom förskolan. Många av oss hade våra bästa lekminnen med dockor eller liknande och många av oss kopplade positiva lekminnen till utemiljö. Att bli medveten om sina egna minnen av lekflow tror vi hjälper pedagoger att ge möjlighet och sträva än mer mot att ge alla barn den upplevelsen på förskolan.

På en av studiedagarna blev alla pedagoger uppmanade att ta med sig ett föremål/en leksak eller bilder som representerade positiva lekminnen. Utifrån detta reflekterade vi om följande:

-        Vad har du goda lekminnen av?

-        Varför valde du denna, berätta!

-        Hur påverkar våra egna lekminnen och vår egna förkärlekar till vissa lekar och vissa leksaker verksamheten på förskolan? 

Utveckla våra lekmiljöer

Vi har också använt tid på studiedagar åt att utveckla våra lekmiljöer inne på förskolan. Som en uppstart inför detta har vi läst texter om miljö, material och lek. Med en gemensam utgångspunkt kan det vara lättare att ha en diskussion i arbetslagen om varför en viss miljö ska förändras, hur vi ska göra förändringen och hur vi pedagoger ska introducera, agera och stötta barnen i den miljön. Vi ser vikten av att skapa en gemensam förståelse i arbetslagen kring dessa frågor.

Ett lyckat drag på senaste studiedagen var att i god tid förbereda alla arbetslag innan själva studiedagen på att vi skulle arbete med lekmiljöer. Detta ledde till att vi pedagoger kunde observera lekar, miljöer och behov i barngruppen och även samtala med barnen om deras tankar om miljön. Vad tyckte de saknades, var gillar de att leka mest etc.? Vi hade också tid att besöka återbruksbutiker för att inhandla material. Vi har gjort otaliga lekfynd på secondhand-marknaden. Bl.a. köksattiraljer som kastruller, kokböcker, slevar och bunkar. Också ”krimskrams” som kan komma att bli så kallat okodat lekmaterial och som kan förvandlas till både det ena och det andra med fantasins hjälp. På secondhand hittar vi också lekmaterial som behövs i våra olika teman. T.ex. diverse djur som behövs när temat är just skogens djur eller skidglasögon och gamla stationära telefoner som behövs för att skapa superhjälteattiraljer. Med möjlighet till förberedelse kunde alla arbetslagen komma igång direkt med sina olika projekt när tid för kreativt arbete fanns på studiedagen. 

Här ser ni några exempel :

Diverse mjukdjur som fått flytta in i djurhotellet

Högkvarter för superhjältar

Secondhand-skor som pipats för att fungera som ”lavaskor”

Med krimskrams ser vi att fantasin flödar hos barnen

Lådor som vi annars bara skulle slänga kan bli en spännande lekmiljö för de yngsta barnen

Kan vårt förhållningssätt, deltagande och bemötande göra skillnad för barnen?

Nu har vi varit i gång med vårt FoU-projekt under en hel termin och det har resulterat i många nya, spännande insikter om hur vårt förhållningssätt, deltagande och bemötande i barnens lek faktiskt kan göra skillnad. Eller, KAN göra? Vi hör och ser redan att det GÖR skillnad.

Vi har tillsammans med våra kollegor på förskolan diskuterat och fördjupat oss i hur vi kommunicerar och engagerar oss i barnens lek för att säkerställa och möjliggöra alla barns rätt till delaktighet och inflytande. Vi har tillsammans med varje pedagoggrupp identifierat dilemman som vi sedan tagit med oss tillbaks ut i barngruppen med syftet att utveckla och förändra. Varje grupp har nu hunnit träffas vid tre tillfällen där vi fördjupat oss kring olika frågeställningarna utifrån gruppernas tankar och dilemman. Dessa är några av frågeställningarna:

-        Vad kan vi göra för att utmana och utveckla en lek som barnens redan är trygga i? Hur kan vi pedagoger göra för att barnen ska få uppleva någonting nytt, sammanföra barnens lekar och hitta nya relationer? När/hur gör vi det?

-        Vad händer när vi placerar oss i de lärmiljöer där vi annars inte brukar vara? Vad upptäcker vi när vi befinner oss där tillsammans med barnen? Vad tror vi att det ger barnen? Vad kan vi förändra/tillföra i dessa miljöer?

Någonting gemensamt att utgå från under våra kollegiala träffar

Som en inledning till våra kollegiala träffar utgick vi, som vi tidigare nämnt, från två texter som berör lek ur olika perspektiv. Vi har fortsatt på samma spår, med någonting gemensamt att utgå från, och har därför valt att låta alla pedagoger lyssna på olika poddar om lek, som vi sedan diskuterat vidare i mindre grupper.

Poddarna vi lyssnat på och reflekterat runt:

-        https://poddtoppen.se/podcast/1545558852/forskolan/borde-vuxna-leka-mer-i-forskolan  (33 min)

-        https://poddtoppen.se/podcast/1107374713/forskolepodden-vi-pratar-forskola/107-vi-bara-leker (32 min)

-        https://poddtoppen.se/podcast/1545558852/forskolan/riskfylld-lek-utmanar-alla (35 min)

-        https://poddtoppen.se/podcast/1545558852/forskolan/ingen-att-leka-med-sa-hjalper-vi-de-ensamma-barnen  (28 min)

Varför tar vi den roll vi tar (eller inte tar) i barnens lek?

Efter varje kollegial träff har vi skrivit ned och sammanfattat begrepp och områden som alla grupper varit inne i och diskuterat. Därefter har vi kategoriserat begreppen utifrån olika kategorier och områden för att synliggöra vilka frågor och dilemman som vi identifierat.

En stor del av pedagogernas diskussioner och dilemman har handlat om miljö och organisation, det vill säga hur vi rent praktiskt ska organisera och kommunicera i personalgruppen för att göra det möjligt att engagera oss i barnens lek. För oss som suttit med i fyra olika grupper, vid tre olika tillfällen, blir det väldigt tydligt att själva organisationen har stor betydelse för hur vi pedagoger väljer att delta, eller inte delta, i barnens egeninitierade lek. Vilka lärmiljöer erbjuder vi och var väljer vi pedagoger att placera oss? Vilka förutsättningar och möjligheter finns? Om vi ska kunna engagera oss och delta i en lek tillsammans med barnen i ett rum, bygger det samtidigt på att vi vet vad som händer i rummet utanför leken. Det kanske låter självklart, men kommunikation och tillit till varandra är grunden för att kunna gå in helhjärtat i barnens lek och ”släppa” det som sker utanför.

Bilderna visar hur vi klustrar områden och begrepp som pedagogerna tagit upp under de kollegiala träffarna. Vi har delat in begreppen i kategorierna: organisation, miljö och material, pedagogens roll/position och övriga begrepp och områden som kommit upp.

Att visa sig lekbar

Det blir tydligt att barnen efterfrågar oss pedagoger i leken när vi visar oss lekbara. Att vår närvaro gör skillnad för barnen kanske i sig inte är någonting helt oväntat, men vad är det vi gör som faktiskt gör skillnad för barnen? Kommer vi efter detta forsknings/utvecklingsprojekt kunna säga vad som är rätt eller fel? Eller handlar det, som många av våra kollegor uttryckt, om pedagogens medvetenhet och fingertoppskänsla? Alla val vi gör som rör barens lek, även valet att inte delta, visar sig ha betydelse för hur leken kan utvecklas och fortgå. Vi fortsätter att nyfiket undra, grotta och reflektera över vad det är vi gör, som gör skillnad för barnen.