Barns delaktighet och inflytande

Den förändrade synen på barns delaktighet

Vi trodde vi var överens – en gemensam resa mot förståelse och förändring
 

Vad betyder egentligen barns delaktighet och inflytande i förskolan – på riktigt? I vårt utvecklingsprojekt insåg vi snabbt att läroplanens begrepp inte alltid är så självklara som de verkar. Genom kollegiala samtal, reflektion och mod att utmana våra egna föreställningar har vi tagit viktiga steg mot en mer likvärdig och barncentrerad praktik.

Vi ska nu i detta inlägg försöka summera de viktigaste lärdomarna som vi har dragit av vårt projekt.

Läroplanen – en tolkningsutmaning i vardagen 

En viktig lärdom vi har dragit är betydelsen av att kollegialt reflektera över både läroplanen och centrala begrepp inom det område vi vill fördjupa oss i. Tidigt i processen märkte vi att många pedagoger kände en osäkerhet kring vad läroplanens skrivningar om barns delaktighet och inflytande faktiskt innebär i praktiken. Resultatet visar att pedagogerna upplever läroplanen som otydlig vilket i sin tur problematiserar deras uppdrag. Det framkom också att begreppen tolkas olika av olika pedagoger, vilket i sin tur skapar utmaningar för att uppnå en likvärdig utbildning. Det fanns ett starkt behov av att samtala kring och reda ut de olika centrala begreppen. Detta innebar att en stor del av uppstarten av FoU-projektet att handla om att tillsammans fördjupa oss i detta läroplans område tillsammans med bärande begrepp. Vi insåg att vi behövde stanna upp och diskutera, problematisera och reda ut begrepp som demokrati, reellt inflytande, delaktighet, likvärdig förskola och varje enskilt barns rättigheter. I samtalen blev det tydligt att det var inte så enkelt. Vi kanske tror att vi har en samsyn kring begreppen, men när vi problematiserar dem så visar det sig att så inte riktigt är fallet. Resultatet visade på att det var just begreppen reellt inflytande och delaktighet som ställde till det för oss. Själva grundvärderingen var den samma för oss alla, men när vi sedan började grotta ner oss i begreppen så insåg vi ganska snabbt att här skiljer vi oss åt. Resan fick nu snarare gå mot målet att skapa en likvärdig syn på vad och hur barnen ska få delaktighet och inflytande över.

Att stanna upp och fördjupa – en nödvändighet för utveckling 

En annan viktig lärdom vi har tagit med oss är vikten av att ge tid för fördjupning inom ett specifikt ämnesområde. Att utvecklas i yrkesrollen kräver inte bara praktisk erfarenhet, utan också möjligheten att stanna upp, reflektera och fördjupa sig i ett område över tid. Trots att de riktade insatserna i vårt FoU-projekt om barns delaktighet och inflytande endast pågick under sex månader kan vi se en förändrad attityd hos de deltagande pedagogerna. I inledningen av projektet framkom det att pedagogerna kände en osäkerhet i hur barnen skulle kunna involveras i SKA-processen. Det framkom även reflektioner om att det systematiska kvalitetsarbetet inte är en plats för barnen och där förskollärarna uttryckte funderingar kring hur meningsfullt det är för barnen att delta, samt vad som är lämpligt att involvera dem i. Det uttrycktes en tydlig ståndpunkt kring att är det inte jag som utbildad och erfaren förskollärare som vet vad barnen behöver? Lägger vi inte för stor vikt på de yngre barnen när vi tar in dem i vårt systematiska kvalitetsarbete? Här behövde vi återigen stanna upp och loopa processen, för att vidga perspektiven. I det kollegiala lärandet fick olika åsikter komma fram, och genom att delge våra ståndpunkter för varandra så skapades det även möjligheter för att tänka i större sammanhang. ”Aha, du tänker så… Jag tänker så här… Intressant…”

Våra egna inställningar påverkar

Under projektets gång har dock pedagogernas tankar utvecklats och deras resonemang blivit mer nyanserade. De beskriver hur barnens delaktighet i planering, dokumentation, reflektion och utvärdering har bidragit till en djupare förståelse för det enskilda barnet. Dessutom har relationerna mellan barn och pedagoger stärkts. Förskollärarna lyfter att barnen tillför nya perspektiv, vilket inte bara synliggör sådant som tidigare förbisetts, utan också förändrar pedagogernas syn på både barnen och undervisningen. Kvarnryd (2022) och Nytomt (2024) kopplar detta till den vuxnes makt över barn, där pedagogen behöver släppa in barnen mer vilket berikar utbildningen. Vår hypotes är att det innan varit lite av en okänd mark för förskollärarna och att släppa in barnen i SKA-arbetet har inte varit självklart. Genom projektet har pedagogerna fått möjlighet att vid upprepade tillfällen och på varierande sätt pröva metoder och aktiviteter som öppnar upp för barnens delaktighet och inflytande i det systematiska kvalitetsarbetet.

Små steg mot en större förändring 

Slutligen vill vi även lyfta att det här FoU-projektet har bidragit till att förskolorna går mot en utveckling där barnens delaktighet och inflytande får mer och mer plats i förskolans verksamhet. Projektets riktade aktioner har varit många och projektets omfång har varit stort för att ha pågått under så pass kort tid. Vi känner en stolthet kring det vi som författat och drivit projektet samt förskolornas pedagoger har lyckats åstadkomma under det här halvåret som aktionerna har pågått. Den korta tidsaspekten har krävt ett genuint engagemang och ett driv att vilja utveckla verksamheten framåt. Vi ser att förmågan att delta i kollegiala reflektioner har utvecklats och det kollegiala lärandet har stärkts. Vi ser som nämnt att pedagogerna är mer medvetna om vikten av att stanna upp och fundera över maktpositioner samt hur makten fördelas, både bland barn-barn och vuxna-barn.

När barnen får ta plats, förändras vi vuxna också   

Vi anser att projektet har haft en positiv effekt på förskolornas pedagogiska utveckling, och vi vill särskilt lyfta den individuella utvecklingsresan som vi ser att pedagogerna har påbörjat. Pedagogerna har utvecklat en insikt kring att det hela börjar och slutar med dem, och att det är deras förhållningssätt som avgör och påverkar arbetssättet. Framför allt ser vi även att både barn och pedagoger har haft roligt tillsammans i olika sammanhang, och vi vet även via materialet från de olika aktionerna att pedagogerna bidragit med erfarenhetsutbyte och ett vidgat perspektiv hos varandra. Barnens plats i förskolans SKA-arbete behöver fortfarande utvecklas, men vi ser att projektet bidragit till en mycket god utveckling och vi känner oss hoppfulla för att det kommer få fortsätta utvecklas även fast projektet har avslutats. Genom vårt projekt har vi öppnat dörren för att lyfta fram barnen och ge dem platsen de förtjänar. Nytomt (2024) menar att barns delaktighet och inflytande alltid är villkorad utifrån den vuxnes makt, och projektets riktade aktioner har bidragit till att pedagogerna har släppt lite på den här makten. De inser att det är de som sitter på den till 100%, men effekten är att de tänker till ett varv extra och släpper in barnen mer. Vi pedagoger behöver inte göra allt jobb själva, utan vi vinner så mycket mer om vi gör det tillsammans med barnen. Och nog är det allt mycket roligare då, eftersom barn är så spontana och kan komma med så mycket nytt. Vi alla behöver någon som tror på en. Vi behöver få känna oss kompetenta och värdefulla och vi behöver få känna att vi har något att bidra med. Genom att vi aktivt arbetar med det här i tidig ålder så vill vi påstå att vi kan göra en förändring i samhället. Genom att barnen får känna sig viktiga och värdefulla så öppnas det dörrar till att barnen tar steget att bli aktiva samhällsmedborgare som är med och påverkar och bidrar till hållbar utveckling. Och är det inte det som allt gå ut på?

Fördjupning tar tid – men ger resultat   

Det här var vårt sista inlägg där vi har försökt summera ett utvecklingsprojekt i fyra olika blogginlägg. Egentligen finns det så mycket mer att berätta…

Det här projektet har bara varit början på en lång resa där vi lär oss så mycket på vägen. En väg som vi hoppas att ni också är villiga att börja gå. Eller kanske är ni redan på väg? Vad ser ni efter er resas gång? Har ni upptäckt något som ni vill stanna upp vid och ta reda på mer kring innan ni fortsätter framåt? För vi tänker att det här är ingen quick fix. Det här är något som behöver få ta tid. Rom byggdes inte på en dag, eller vad säger man? För oss var projektet bara startskottet. Vår väg var knölig i början med många gupp. Men nu vill vi ändå påstå att vi är ute på en tydligare väg. En väg där vi fördelar maktutrymmet mer jämt mellan pedagoger och barn.

För om inte vi låter barnen ta plats så är det vi som gör barnen osynliga…

Vi har delat med oss av våra insikter, utmaningar och lärdomar – i hopp om att inspirera fler att våga släppa in barnen på riktigt.

Vill man veta mer ingående kring hela vårt projekt så finns det en rapport publicerad på Pedagog Uppsala,

https://pedagog.uppsala.se/globalassets/pedagog-uppsala/dokument/forskning-och-utveckling/utvecklingsprojekt/2023-2024/barns-delaktighet-och-inflytande.pdf.

Tack för oss!

Hur gjorde vi då?

Våga släppa in barnen i utformandet av utbildningen

I vårt förra inlägg berättade vi kring vad forskning och teorier säger om förskolebarnens delaktighet och inflytande; att allt i grund och botten kan kokas ner till att det är de vuxna som har makten att avgöra hur mycket barnen får vara med och påverka och bestämma över sin vardag på förskolan, det vill säga sin utbildning. Det är vi vuxna som behöver utmana oss själva, och vi tror att det är där kärnan ligger – vi behöver våga släppa lite på den kontroll vi har över utformandet av undervisningen. Det kan kanske verkas läskigt... Det kan kanske till och med kan vara oerhört svårt... Men vad är det värsta som kan hända, egentligen?

Det hela handlar ju inte om att vi ska släppa kontrollen helt, ge barnen helt fria tyglar medan vi pedagoger sätter oss på en stol och tittar på. Nej nej... Vi menar att det ska ske tillsammans. Vi följer en pedagogik där vi utforskar och lär tillsammans med barnen. Kan vi då inte även planera, dokumentera, reflektera och utvärdera tillsammans...?Vi fick helt enkelt sätta oss och göra upp en plan för hur vi kunde skapa förutsättningar för detta.

 Auktionsforskning som metod-vända blicket mot oss själva

 I och med att vi skulle bedriva FoU-projektet på förskolor och utifrån det ämne vi hade valt så blev vi rekommenderade att använda oss av aktionsforskning som metod. Detta av den anledning att det är den metod som bäst lämpar sig för utvecklingsarbete där pedagogerna själva är aktiva i själva projektet.

Aktionsforskning innebar för vår del att vända blicken mot oss själva, att pedagogerna fick granska sin egen praktik och på så sätt skapa en djupare förståelse. Vår utgångspunkt låg i citatet ”Det räcker inte att lärares arbete studeras, lärare behöver själva studera det egna arbetet” (Lawrence Stenhouse, 1975. citeras i Rönnerman, 2022, sidan 17)

Våra valda aktioner

Med stöd av aktionsforskningens grunder och författare inom systematiskt kvalitetsarbete så blev det självklart för oss att vi behövde inleda det här projektet med att kartlägga vart vi befinner oss, vart vi vill komma samt hur vi ska ta oss dit.  Kort och gott - vi sammanställde en NÖHRA genom det individuella kartläggningsformuläret.

Var och en fick identifiera sitt nuläge, vilket önskat läge det fanns hos var och en av oss, vilka resurser vi har, vilka hinder som kan tänkas finnas för barnens delaktighet och inflytande i det systematiska kvalitetsarbetet samt vilka aktiviteter vi erbjuder barnen och vilka aktiviteter vi kan tänkas börja erbjuda dem för att nå utveckling inom området.

Alla fick rannsaka sig själva och verkligen fördjupa sig i sitt eget förhållningssätt och arbetssätt. Vad står jag för egentligen? Vad vill jag? Hur gör jag? Vad är det som gör att jag vill och gör som jag gör? Tanken med dessa frågor var att de skulle fungera som någon sorts ögonöppnare för var och en av oss. Kanske kunde de via formuläret synliggöra något för sig själv som de innan inte hade tänkt på?

Aktion 1: Kartläggningsformulär

Syfte: Kartlägga nuläge och önskat läge samt skapa ett ömsesidigt engagemang bland pedagogerna.

Aktivitet: Enskild reflektion och inlämning samt uppföljning i efterföljande kollegiala reflektioner.

Aktion 2: Hur tolkar vi läroplanen, Lpfö 18?

Syfte: Att kollegialt reflektera över och skapa förståelse för läroplansområdet och de olika yrkesrollernas uppdrag.  Aktivitet: Läsning av Förskolans läroplan, Lpfö 18. Särskilt fokus på avsnitten 2.3 Barns delaktighet och inflytande samt 2.6 Uppföljning, utvärdering och utveckling. Enskild läsning samt kollegiala reflektioner.

Aktion 3: Kvalitetssäkra – Kvalitetsutveckla. Var befinner vi oss och vart vill vi komma?

Syfte: Att arbetslagen får reflektera över nuläge och planera för önskat läge. Att kvalitetssäkra och kvalitetsutveckla barns delaktighet och inflytande.

Aktivitet: Praktisk uppgift i arbetslagen. Kollegiala reflektioner.

Efter de tre första aktionerna så fick vi en indikation på vad vi behövde fokusera på för att utveckla vårt arbete. Vi insåg snabbt att vi behövde fortsätta fördjupa oss i det egna förhållningssättet kontra våra arbetssätt. Till vår hjälp tog vi övningar och aktiviteter som vi mött i olika sammanhang tidigare. Det resulterade i följande aktioner:

Aktion 4: En likvärdig förskola

Syfte: Att få reflektera och arbeta med begreppet likvärdig förskola i relation till barns delaktighet och inflytande i det pedagogiska SKA-arbetet.

Aktivitet: Läsning av Kapitel 8 i Mångfaldens förskola (Sandell Ring, 2021). Utbildningsfilm samt kollegiala reflektioner.

·Aktion 5: Observationsuppgift – Pedagogiska relationer

Syfte: Att synliggöra pedagogernas arbetssätt kring att skapa möjligheter för barnen till delaktighet och inflytande i SKA-arbetet.

Aktivitet: Planerat och dokumenterat undervisningstillfälle med fokus på barns delaktighet och inflytande i planering, dokumentation, reflektion eller utvärdering. Uppföljning i digitalt formulär samt i kollegiala reflektioner.

Aktion 6: Shiers delaktighetsmodell (Shier, 2001)

Syfte: Synliggöra och föra kollegiala reflektioner kring barns delaktighet och inflytande - öppningar, möjligheter och skyldigheter i relation till Barnkonventionen.

Aktivitet: Enskild kartläggning efterföljt av gemensam kartläggning i arbetslaget utifrån Shiers delaktighetsmodell. Kollegiala reflektioner.

Uppföljning

Som avslutning behövde vi sy ihop säcken med hjälp av en uppföljning. Hur blev det egentligen? Vilka effekter identifierar pedagogerna? Vad var givande och på vilket sätt har det gynnat barnen? Det resulterade i ett uppföljande digitalt kartläggningsformulär:

 Aktion 7: Kartläggningsformulär – Uppföljning

Syfte: Att följa upp de riktade aktionerna och vilket resultat de har bidragit till i att öka barns delaktighet och inflytande i det pedagogiska SKA-arbetet.

Aktivitet: Enskild reflektion och inlämning samt uppföljning i efterföljande kollegiala reflektioner.

Hur blev det för oss – vad fick vi fatt i?

Vi kunde via resultaten från de genomförda aktionerna se att det var inte så enkelt… Det blev tydligt att de flesta bjöd in barnen till att delta i reflektion, i den bemärkelse att de fick samtala om olika aktiviteter och händelser vid exempelvis samlingar eller vid lunchen. Däremot angav flertalet pedagoger att de mindre sällan bjöd in barnen till att delta i utvärderingsmomentet, vilket de ansåg att de kunde bli bättre på. En tydlig faktor som blev synlig i resultaten var att begrepp definieras så olika. Vad betyder det att barnen får delta i de olika momenten – vad står det för? Men framför allt – hur ska makten kring utformningen av utbildningen fördelas? Det framkom tankar kring hur mycket en ettåring ska få bestämma gällande utformningen av utbildningen. Kan det vara som så att de till och med bör skonas från det? Att vi ger yngre barn för mycket val i vardagen...? Vi kunde tydligt se att det växte fram ett komplext dilemma. För samtidigt har vi en tydlig samstämd åsikt kring att det är barnens intressen som visar vägen för hur vi pedagoger ska planera utbildningen. Varför kan de då inte gå hand i hand?

 I barnens utvärderingar framgick det att de tyckte att målarbilderna till temat Brandveckan var tråkiga. De skapade därför egna bilder som de sedan kopierade upp och delade ut till varje avdelning.

Barnrådets inverkan på barns delaktighet och inflytande

I resultaten framgick det även att Barnrådet har en stor inverkan kring barnens delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet. Flertalet pedagoger ansåg att det är ett tillvägagångssätt där barnens tankar, åsikter och idéer får stå i fokus och här kan barnen påverka sin vardag på ett tydligare sätt. Vi kan fördela makten på ett annat sätt på Barnrådet. Pedagogerna som närvarar på dessa träffar är med som stöd men det är barnen som styr. Följdfrågan här blir då: varför kan vi inte anamma samma arbetssätt i den övriga verksamheten? Svaret framkom i pedagogernas egna synsätt: det fanns en tanke kring att det är pedagogen – med dess utbildning, kompetens och erfarenhet – som ska ha ansvaret. Kan vi här tolka det som att det finns en känsla kring konkurrens?

 Barnrådet kommer med önskemål kring månadens tecken.

Sen har vi det här med likvärdig förskola... Vad betyder det egentligen?

Det framkom att var och en av oss lägger in egna värderingar i begreppet. Vi ser på likvärdigheten på olika sätt. Det talas om likvärdig förskola i Sverige, men hur ser vi på likvärdigheten på vår egen förskola, på enhetsnivå? Resultaten visade att det skiljde sig mellan pedagogernas arbetssätt, och om vi har en likvärdig förskola så ska det väl finnas en samsyn kring arbetssättet, eller? Aktion 3 samt Aktion 5 var de två aktionerna som gav mest positiva resultat. Här syntes det tydligt att de två aktionerna blev ögonöppnare för många, och att det i sig blev startskottet till förändring. Pedagogerna såg den dolda makten, det blev tydligt för dem vilken roll de själva har i barnens delaktighet och inflytande.

Att vända ett synsätt är inte lätt. Det kräver tålamod och tid. Och hur det gick, ja… Det får ni helt enkelt ta del av i nästa inlägg där vi summerar våra lärdomar, hur det var att driva ett FoU-projekt, vilka effekter projektet gav med mera. 

Referenser:

Rönnerman, K. (2022). Aktionsforskning. Vad? Hur? Varför? Lund: Studentlitteratur.

Sandell-Ring, A. (2021). Mångfaldens förskola: flerspråkighet, omsorg och undervisning. Lund: Studentlitteratur.

Shier, H. (2001). Pathways to Participation: Openings, Opportunities and Obligations. A New Model for Enhancing Children´s Participation in Decision-making, in line with Article 12.1 of the United Nations Convention on the Rights of the Child. Children & Society Volume 15 (2001) pp. 107-117.

Elektronisk resurs: (PDF på engelska) Vägar till deltagande: Öppningar, möjligheter och skyldigheter (researchgate.net)

(PDF på engelska) Vägar till deltagande: Öppningar, möjligheter och skyldigheter (researchgate.net)

Barns delaktighet och inflytande – mer än att få välja utflyktsmål

När man frågar förskolepersonal kring hur de arbetar med barns delaktighet och inflytande så brukar ett av de vanligaste svaren vara att barnen får rösta kring olika aktiviteter eller utflyktsmål. Barnen brukar även få välja vilken frukt de vill ha samt om de vill dricka vatten eller mjölk, äta mjuk eller hård smörgås.  Men frågan är – är det tillräckligt? Här kan nog alla förstå att svaret på frågan är: nej, det är inte tillräckligt.

Att lära barnen att välja mellan olika aktiviteter är visserligen ett bra första steg att för att skapa möjlighet för delaktighet och inflytande, men föreläsaren och förskolläraren Veronica Nytomt (2024) poängterar att detta endast ger en låg grad av inflytande då valen ofta är i förväg bestämda av en vuxen. Makten och kontrollen över valet ligger hos pedagogerna vilket barnen också kan vara medvetna om. Biteus & Engholm (2016) belyser i sin tur att barns inflytande handlar om så mycket mer än att välja exempelvis utflyktsmål. Författarna lyfter att val och inflytande är två skilda begrepp. De anser att det är pedagogernas uppgift att följa förskolans styrdokument samt att skapa ramar för förskolans utbildning som beaktar barnens inflytande och utmanar barnens behov och intressen. De påpekar att ett barn inte har ett intresse för allt som barnet möter, men att det är pedagogens ansvar att utmana barnet utifrån intresse och utvecklingsbehov.

Författarna poängterar även att det är viktigt att forma utbildningen utifrån demokratiska principer, så att alla får möjlighet till delaktighet och inflytande. Nytomt (2024) menar att en betydande utgångspunkt för barns delaktighet och inflytande är att barnen känner att deras röster blir hörda och beaktade:"Det inträffar när de känner sig respekterade för de behov de ger uttryck för och när de känner sig bekräftade i sina känslouttryck, men framför allt när de märker att sådant de uttryckt och önskat ges stort utrymme och genomförs av de vuxna.” (Nytomt, 2024, sidan 25).

De vuxna har makten över barnens delaktighet och inflytande.

Så hur vet vi att barnen känner och upplever delaktighet? Ja, svaret är väl inte enklare än att vi helt enkelt behöver prata med barnen, tänker vi. Och självklart pratar förskolans pedagoger med barnen, men vi menar att vi behöver prata mer medvetet.

Vi behöver föra ett samtal, ställa frågor och fördjupande följdfrågor, vara genuint nyfikna och engagerade i deras syn och på så sätt få fatt i deras perspektiv. Vad får de göra på förskolan? Vad får de inte göra på förskolan? Vad tycker de är roligt och vad tycker de är tråkigt? Vad vill de göra och vad vill de inte göra? Vad tycker de om förskolans olika lärmiljöer, är de roliga eller finns det något som de saknar? Lyssnar de vuxna på barnen när de vill säga något?

Ja, ni förstår att frågorna kan göras många – men summa summarum är att det är de vuxna som har makten över barnens delaktighet och inflytande. För om inte vi vuxna låter barnen ta plats så är det vi somgör barnen osynliga. Barns makt är alltid villkorad av oss vuxna.

Val av aktivitet-ett vanlig arbetssätt på förskolor att arbeta med barns delaktighet och inflytande

Vi vill undersöka hur mycket barnen bjuds in i formandet av undervisningen

I början av designfasen av vårt FoU-projekt hade vi först tänkt titta på barns delaktighet och inflytande inom dokumentation och utvärdering. Men vi insåg ganska snart att det behövdes fler perspektiv än så. Vi behövde titta på det systematiska kvalitetsarbetet i sin helhet, och därmed breddades inriktningen till att fokusera på områdena planering, dokumentation, reflektion samt utvärdering. Vi ville undersöka hur pass mycket pedagogerna, och då främst förskollärarna eftersom det yttersta ansvaret ligger på dem enligt läroplanen, bjuder in barnen i formandet av undervisningen.

Syftet med FoU projektet

Syftet med FoU-projektet var att utforska möjligheterna till att öka barnens delaktighet och inflytande i förskolans systematiska kvalitetsarbete, det så kallade SKA-arbetet. Enligt förskolläraren och utvecklingsledaren Erika Wallin (Wallin, 2023) ska det systematiska kvalitetsarbetet leda till förändringar och förbättringar. Det ska bidra till att förskolan synliggör både sina styrkor och dess utvecklingsområden för att skapa utveckling av utbildningen. SKA-arbetet ska vara meningsfullt för förskolans personal men framför allt gynna barnen så att de får möta en verksamhet som blir ännu tryggare, roligare och mer lärorik. Elbrand (2023) lyfter i sin tur på sidan 147 att:

”Om vi tänker att barnen har rätt till delaktighet och inflytande över det vi gör, det vill säga det som egentligen är vårt systematiska kvalitetsarbete, behöver vi pedagoger hela tiden utmana oss själva och reflektera kring hur detta kan ske i vår vardag, alltifrån de små vardagliga händelserna till det ämnesinnehåll vi väljer att fördjupa oss kring i ett processinriktat arbete.” 

Elbrand framhäver fortsättningsvis att pedagoger ständigt behöver samarbeta och arbeta tillsammans med barnen för att utbildningen och undervisningen ska utvecklas. När det kommer till att driva ett utvecklingsprojekt framåt så är det viktigt att alla är med på tåget, det behövs ett ömsesidigt engagemang – men hur skapar vi förutsättningar för det?

Ett annat syfte med projektet var att synliggöra förhållningssätt och arbetssätt kring barns delaktighet och inflytande i det systematiska kvalitetsarbetet. För att lyckas med det så behövde vi kartlägga: var står vi? hur gör vi ? samt vart vill vi komma? Vi insåg alltså att vi behövde backa bandet, och vi behövde börja med att lägga korten på bordet. Hur ser vi på barns delaktighet och inflytande? Vad vill vi egentligen – hur villiga är vi att dela på makten och släppa in barnen i det arbete som vi så länge har ägt?

Forstättning följer i nästa blogginlägg...

Barnråd på förskolan. Barnen får komma med tankar, idéer och åsikter kring olika frågor som rör barnens vardag på förskolan. Ett fördjupat arbetssätt kring barns delaktighet och inflytande.

Referenser om ni vill läsa mer:

Biteus, J. & Engholm, T. (2016). Utveckla barns inflytande, verktyg för förskolan. Stockholm: Gothia fortbildning.

Elbrand, M. (2023). Barns delaktighet i vårt systematiska kvalitetsarbete. I Wallin, E. (red.). (2023). Förskolans systematiska kvalitetsarbete. Utmaningar och möjligheter. Stockholm: Lärarförlaget. sidan 142-160.

Nytomt, V. (2024). Vuxnas makt i möten med barn. Stockholm: Gothia kompetens.

Wallin, E. (red.). (2023). Förskolans systematiska kvalitetsarbete. Utmaningar och möjligheter. Stockholm: Lärarförlaget.