Ett praktiskt-teoretiskt-etiskt ämne

Vad ska vi laga idag?

”Vad ska vi laga idag?” är nog den vanligaste frågan jag får som lärare i hem- och konsumentkunskap (HKK). En glad och ivrig fråga som ofta ställs utanför salen eller i dörren, innan jag hunnit säga hej och välkomna till mina elever. På andra plats bland de ofta förekommande frågorna placerar sig ”när ska vi börja?”. En mer trött eller rastlös fråga som ibland yttras av en eller flera elever under (även nog så korta) genomgångar. På tredje plats kommer ”kan vi inte baka kladdkaka?”. Dessa tre-i-topp-frågor säger något om elevernas förväntningar och syn på ämnet. Det är det praktiska arbetet, att göra något i köket, laga mat och baka, som står i fokus.

Ni kan väl baka något

Det händer att jag och lärarkollegor i andra ämnen samtalar om möjligheten till tematisk samverkan. Jag är positiv till övergripande arbetsområden, tänker att det stödjer elevernas lärande och utvecklar oss som pedagoger. Men när vi lärare börjar konkretisera våra tankar låter det nästan alltid så här: ”Så lagar ni soppa på hemkunskapen av det eleverna odlat.” ”Finns det inte en maträtt som kan kopplas till det?” ”Ni kan väl baka något utifrån varje religion eleverna jobbar med!?” Förslagen säger något om kollegornas förväntningar och syn på ämnet. Det är det praktiska arbetet, att göra något i köket, laga mat och baka, som står i fokus. Aldrig har någon NO-lärare frågat mig om samverkan i undervisningen om näringslära. Ingen SO-lärare hur vi tillsammans kan främja elevernas lärande om privatekonomi, hållbar utveckling eller hur fenomen som familj och hem fyllts med olika innehåll och mening genom tiderna. Frånvaron av dessa och en hel del andra förslag säger också något om kollegornas förväntningar och syn på ämnet.

PREST av naturen?

HKK sorteras med någon form av självklarhet in bland de så kallade praktisk-estetiska ämnena i grundskolan. Eller PREST-ämnena som de också benämns. Denna indelning är mer eller mindre gängse. Den kanske inte finns i styrdokumenten, men är väl så manifest i skolans organisation. På mer än en arbetsplats har jag som HKK-lärare placerats i ett PREST-kluster tillsammans med ämneslärare i bild, idrott och hälsa, musik och slöjd. En indelning som av somliga anses naturlig. För dessa ämnen förutsätts ha mycket gemensamt. ”Ni arbetar ju praktiskt, med kroppen” som en chef på en tidigare arbetsplats motiverade sorteringen i teoretiska och praktiska ämnen. Eller namnet ”kreativa huset” som jag har mött på vissa skolor där PREST-ämnena huserar i en egen byggnad. Den organisatoriska indelningen, hemvisten och benämningen säger något om skolledningens förväntningar och syn på ämnet. Det är det praktiska arbetet, att göra något i köket, laga mat och baka, som står i fokus.

Treklövern händer, huvud och hjärta

Om någon frågar mig så är HKK inte ett praktisk-estetiskt ämne. I alla fall inte enbart eller främst. För mig är det centralt med en helhetssyn på lärande. Jag brukar framhålla tre H:n, utan att göra anspråk på att ha kommit på dem. Vi tar referenserna till 4H-rörelsen samt Aristoteles och begreppen episteme, techne och fronesis en annan gång. Händer (praktik/handling), huvud (teori/tanke/sinnen) och hjärta (etik/omdöme) hänger ihop. Inte nödvändigtvis i den ordningen men alltid organiskt sammanflätade som en treklöver. Det är genom att skapa arbetsprocesser, där samtliga H:n används och utvecklas, som lärandet går på djupet. ”Learning by doing” på allvar. Det är också så HKK blir det ämne som det ska vara. I alla fall i min läsning av kursplan och kommentarmaterial. Inte snävt praktisk-estetiskt, reducerat till bara göra, laga, baka. Snarare ett praktiskt-teoretiskt-etiskt ämne.