Hur skapar vi en positiv läskultur på förskolan?

Läsande förebilder

Dels behöver vi vara läsande förebilder och visa på att läsande och skrivande är viktigt och roligt, att det skapar mening för var och en av oss. Vi behöver locka med böcker i olika kategorier och skylta dem snyggt i våra miljöer. Byt ut böcker på hyllor, i fönsterkarmar, sätt upp dem på kreativa sätt och ställ dem i miljöer kopplat till lekmaterial. Skapa nyfikenhet!

Skriv och läs tillsammans med barnen varje dag vid alla tillfällen som ges. Prata om författare, låt barnen relatera innehåll till egna erfarenheter och komma med förslag på ämnen och böcker som intresserar dem. Värdesätt böcker och se till att det syns, på den här förskolan läser vi.

Vad ska vi läsa då?

Allt som ni tycker om! Unna dig att läsa sådant som tilltalar dig och försök hitta en variation i utbudet så att alla i gruppen kan hitta något som ni tycker om. Om du tycker om det du läser så landar det bäst hos den som lyssnar. Koppla böcker till teman, projekt och intressen i barngruppen och lägg till böcker som berör olika ämnen för att bjuda in till nya tankar och intressen. Glöm inte faktaböcker och läs gärna poesi, visa på mångfald i läsningen så att alla får möjlighet att hitta något som de tycker om och kan relatera till.

Jag älskar att läsa barnlitteratur och har mängder av favoriter och vill avsluta med att ge några tips på böcker som jag gärna läser i barngrupperna just nu.

Pija Lindenbaum (2024) Följa John

Den här boken har jag läst i flera handledningar för pedagoger och Pijas böcker har alltid ett innehåll som går utmärkt att diskutera och tänka om även för mer vana läsare och vuxna. Hennes teman, illustrationer och texter väcker frågor och funderingar och den här boken är inget undantag. Den handlar om en pojke som är hemma sjuk när föräldrarna har gått till jobbet, men han är inte ensam, John är där med honom. Tillsammans med John ger han sig ut på äventyr som tar många oväntade vändningar och han gör sådant som han annars kanske inte skulle ha vågat. Boken får mig att fundera på vad som gör oss till dem vi är och hur en familj kan se ut, vad gör oss lika och olika?

Lotta Geffenblad (2024) Vad viskar skogen Aston?

Jag har alltid varit förtjust i böckerna om Aston, kanske särskilt i Astons stenar, och blev därför väldigt glad när denna uppföljare i serien dök upp. Här flyttar berättelsen helt ut i skogen då Aston går på utflykt med pappa för att plocka blåbär men hamnar på sin egen väg och kommer riktigt nära naturen. Pappa tycker att  skogen är härligt tyst, men det tycker inte Aston, han hör träden viska och leker med sina nya vänner. Skogen känns både lite skrämmande och vänlig på samma gång. Var tog egentligen pappa vägen?

Silvia Borando och Alberto Lot (2024) Tvivlet

Musen och Krokodilen är riktigt goda vänner, så när Krokodilen tappat bort sina maracas och ber Musen gå in i hans mun för att se om han råkat svälja dem så hjälper Musen självklart till. Bilderna är stora och färgerna skapar känslan av hur det är att gå in där i mörkret, först med trygga steg, men sedan möter Musen fler där inne. Fler som fått i uppdrag att hjälpa Krokodilen och ju fler Musen möter, desto mer tvivel uppstår. Kan han lita på sin vän?

Det här är en fyndig bok som kan passa både de yngre och de lite äldre barnen. Har du tvivlat på något någon gång?

Maria Löfgren (2025) Rädda Osis

Här har vi en sprillans ny bok som vänder sig till de yngre barnen och hakar på trenden med interaktiva böcker. På varje uppslag får läsarna hjälpa skogsdjuret Osis som är på jakt efter mat med olika saker, allt från att blåsa på bulan han fick till att skydda Osis på olika sätt,  tex genom att skaka, gömma och klappa. Det finns mycket i skogen som känns farligt, men vill alla så illa som det först ser ut? I den här boken är läsarna aktiva rakt igenom och det tilltalar mig att barnen får möjlighet att bli nyfikna på berättelsen samtidigt som de får använda sina egna kroppar. Texten är enkel, bilderna är tilltalande med starka färger och upplägget är bra för att fånga barnens uppmärksamhet.

Nils Andersson (2023) Jag tappade min tand

"Jag vickar och vickar och ingenting händer

och så kan det va när man vickar på tänder

Man vickar och vickar i massor av dar

Man vickar och vickar, men tanden är kvar"

Den här boken har jag verkligen fallit pladask för och jag har även läst den i barngrupp där den gått hem hos barnen som har eller ser fram emot att tappa sin första tand. Författaren vann 2021 Lennart Hellsing-stipendiet och boken är illustrerad av finska Sanna Mander vars bilder verkligen är fantastiska tillsammans med de fyndiga berättande rimmen.

När man tappar en tand så vill man ju att hela världen ska se det men i ivern att hitta någon att visa den för så tappar huvudpersonen tanden och kan inte hitta den någonstans. Efter idogt letande hittar han en ny vän som hjälper honom att leta och plötsligt så har tanden bidragit till en fin vänskap. Om de någonsin hittar tanden får ni veta när ni läser boken!

Referenser:

Läsmiljö – att skapa rum för läsande November 2017 https://larportalen.skolverket.se