På Funbo pratar vi bottiska

“Vet du, jag tror vi kan lära oss att sjunga på bottiska också” viskar en av eleverna till mig vid arbetsstationen som handlar om att programmera “bottarna” att skriva sitt namn på just bottiska.  

Vi är på besök på Funbo skola strax öster om Uppsala och besöker idag en av skolans F-klasser. I hallen möts vi av barn som både tar av och på skorna. Utanför på skolgården jobbar halva gruppen med analog programmering och inne ska barnen jobba två och två stationsvis med olika sätt av programmering. Veronica Ferm som är förskollärare i klassen samlar alla barnen för en kort genomgång och sen sätter alla igång att programmera. Idag ska eleverna ta programmeringskörkort. 

“I julas hade vi en julkalender med bottarna eller Blue-Bots som de faktiskt heter och det blev en succé bland eleverna. Så vi har spunnit vidare på arbetet kring bottarna och har byggt upp ett arbete i projektform där eleverna får programmera bottarna på olika sätt. När vi nu skulle börja jobba med bokstäver och alfabetet så bestämde vi att bottarna skulle få vara med. Så här på Funbo skola har vi inte bara det vanliga alfabetet utan även bottiska som består av olika symboler” berättar Veronica.  

Veronica berättar entusiastiskt vidare att eleverna nu skriver på bottiska, läser brev från bottarna och även svarar på breven. Eleverna har också själva kommit på att det även måste finnas ett litet alfabet på bottiska och så även skrivstil.  

Veronica har tidigare jobbat inom förskolan där hon först kom i kontakt med Blue-Bots, QR-koder och analoga sätt för att jobba med programmering för eleverna och sedan två år tillbaka jobbar hon på Funbo skola där hon och hennes kollegor utvecklat arbetssätt inom programmering. Hon berättar också att hennes egen nyfikenhet varit drivande och att det utvidgade kollegiet, alltså olika forum på webben varit en stor källa för inspiration.  

“Samhället byggs upp mer och mer utifrån programmering och det känns viktigt att vi lägger en grund för eleverna så att de har förståelsen med sig från början. QR-koder jobbar vi också en hel del med, det är ju något som eleverna ser överallt, så då har vi arbetat med QR-jakter, eleverna tar helt enkelt med sig QR-koderna de hittar tillbaka till skolan och så utforskar vi de här. Vad som döljer sig bakom och hur vi kan skapa egna QR-koder" berättar Veronica när hon pratar om varför det är viktigt med programmering i skolan. 

Ett annat projekt som vi får ta del av på Funbo skola är ett uppdrag som eleverna fick av bottarna som går ut på att eleverna ritar en skiss över ett rum eller hus som bottarna kan bo i, ett projekt som hänger ihop med matematiken. Eleverna får sedan bygga huset i en skokartong med olika typer av material. Nästa steg är att eleverna får ta en bild i ovanifrån perspektiv och prata in beskrivningen av huset för att sedan lägga in det som en QR-kod som sedan klistras fast på huset. Alla kan då ha möjligheten att ta del av hur eleven tänkt och beskriver huset till bottarna.  

“Det har varit en spännande resa både för oss och för barnen” avslutar Veronica. 

Det är dags för lunch och vårat besök på Funbo skola är slut men arbetet med bottarna på skolan tar definitivt inte slut här, eleverna har svårt att slita sig från sina stationer och vill inte gå på lunch – de vill fortsätta jobba.  

Vid pennan, 

Linda Wallberg