Utepedagogik på Årikets förskola

"Trevliga killen" på kolonilotten ger oss råd.

Efter att ha rensat ofantliga mängder gräs började vi att vända jorden. Barnen var åter eld och lågor över att se att det för varje besök vi gjorde till kolonilotten gick arbetet framåt. Minst en gång varje vecka besökte vi kolonilotten och barnen blev mer och mer delaktiga.

Förutom att gräva och rensa ogräs så började barnen utforska närområdet. Ganska snabbt hittade barnen en ”trevlig kille” som de började att samtala med. ”Trevliga killen” fick vi sedan reda på att han hette Mahmoud. Han skulle sedan visa sig bli en vän till oss och barnen och dels en stötta i inlärningen genom resterande delen utav vår vistelse på kolonilotten. Mahmoud hade kunskap vi pedagoger inte hade haft ifrån start och visste exakt hur man skulle sätta olika frön och när. Genom att vara öppen från början med att vi inte kunde fick vi hjälp utav Mahmoud som även hann började bli mer engagerad i vår kolonilott. Synergieffekten blev att barnen själva blev mer öppna för att fråga om hjälp och även vågade fråga andra på kolonilotten när vi inte visste.  

Efter att ha fått lite idéer ifrån Mahmoud så skulle vi snart börja att odla själv.. Men det kommer i nästa del.

Är ni nyfikna på hur man skaffar en kolonilott eller vill veta mer om upplevelsepedagogik går det fint att höra av er till oss till Årikets förskola. Även möjlighet att kontakta oss på:
Info@UPPVELSEPEDAGOGIK.NET

Hållbarhet genom upplevelse

Ett av de tre perspektiven av hållbarhet är det ekologiska och det handlar om att behålla jordens ekosystems önskade funktioner. Med detta menas att vi på ett hållbart sätt behöver se till att produktionen utav mat, energi och tillhandahållandet av rent vatten fortsätter att ske men utan att påverka framtida generationer negativt.

Som pedagog har vi alla ett ansvar att tänka hållbart. Att förmedla detta förhållningssätt till barnen är nästa utmaning, detta är något som i längden blir avgörande för att skapa ett hållbart samhälle.  

 När man tänker tillbaka på sin egen skolgång så var det ofta tillfällen där läraren gjorde något extra som man minns. Det kan vara svårt att komma ihåg vissa matematiska begrepp men fysiktillfället när läraren nästan tände eld på taket när vi skulle tala om olika kemiska ämnen är en minnesbild som förblir.  

Genom att fokusera på att skapa en upplevelse som barnen tycker är spännande och lustfylld kan vi bidra till att stötta barnen i att anamma ett hållbart tänk utan att egentligen tala så mycket om tänket i sig. I detta blogginlägg delar vi med oss av vårt exempel på hur man genom upplevelsepedagogiken kan förmedla det ekologiska hållbarhetsperspektivet till barnen. 

De första utflykterna till vår kolonilott.

Efter att ha mailat alla kolonilotter i Uppsala fick vi till slut kontakt med en på andra sidan stan. Inledningsvis visste vi då ganska lite om både odling utomhus och området vi hade fått kolonilotten i. Spänt åkte vi dit tillsammans efter att ha bokat möte med förvaltaren utav kolonilotterna. Dagen var kommen. En varm vårdag i slutet av mars var det dags men vad vi möttes av var knappast någon kolonilott som man själv hade tänkt att den skulle se ut, utan vi möttes i stället utav gräs som var längre än barnen. Förvaltaren sa med ett smil att ”här har ingen odlat på 17 år”.

Så arbetet fick en helt annan början än vi hade tänkt oss. Istället för att sätta frön som vi hade tänkt oss så fick vi börja rensa gräs tillsammans. Barnen gick tiotals vändor med skottkärrorna och blev till slut ett oljat maskineri i processen att rensa lotten och vi tyckte se oss en riktig kämpaglöd! Vi hade kunnat ge upp innan vi ens hade startat, men detta gav oss istället en möjlighet att få arbeta för någonting mer långsiktigt som inte direkt ger belöning. Genom att se vikten utav att inte direkt ge upp och kunna känna en nöjdhet i att själva ha skapat någonting. Detta ger en motvikt till samhällets nuvarande hets kring att ge oss snabba belöningar. Forskning tyder även på att snabb belöning över tid är negativt för vår koncentrationsförmåga och långsiktiga nöjdhet. Barnen själva har skapat någonting.

Året var 2020 och barnen hade med nyfikenhet sugit åt sig all information kring skräpsortering och vad som hände efteråt. Efter ett klassiskt ”Grej of the year” vilket definieras som en större upplevelse i syfte att väcka nya nyfikenhetsfrågor och framför allt skapa en större gnista hos barnen så hade vi samlats vid barnens egen återvinningsstation. ”Vart skall denna slängas” frågar Annika. ”I metall så klart” svarar ett av barnen entusiastiskt. ”Denna då?” säger pedagog och håller upp en petflaska i plast. ”I plast så klart” svarar samma barn. ”Nej” utropar ett annat barn och ser uppenbart bekymrad ut. Detta är ett typiskt utdrag ur en av våra reflektionsstunder vi försöker att ha en till två gånger per dag tillsammans med barnen. Syftet är att prata om det vi upplevt så att upplevelserna blir meningsfulla och ligger som grund till nytt lärande. Efter att ha kommit fram till att petflaskor skall pantas på ett eget ställe så blev barnen som hökar och allt de såg när vi åkte på utflykt var pantflaskor i naturen.

Efter att samlat på oss mer pant så åkte vi på vår första pantning tillsammans.  

Detta blev lyckat och barnen hade tjänat in nästan 100 kr till vad som nu fick namnet ”varpenkassan”. Kassan har fått namn efter barnens hemvist som heter Varpen. Barnen fick direkt reda på att detta var deras pengar och hur de skulle förvaltas var deras ansvar och beslut. Fokus flyttade då ifrån naturen och hålla rent och blev i stället hur mycket är 100 kr och vad kan man göra för dessa? Detta är ett utmärkt exempel på hur man genom en upplevelse kan bygga vidare på barnens intresse och skapa ett lärande. Barn som haft svårt för matematik blev plötsligt fullkomligt delaktiga i att räkna och på sikt kom de även att göra egna uträkningar och stapeldiagram där de ritade ut hur mycket pengar de hade och vidare vad de behövde för nästa pantmål. Efter att ha talat tillsammans och röstat bestämde sig barnen för att pizza hos vårt lokala pizzabud blev målet för insamlingen.

Möte med lokala pizzabagaren

Vårt första mål sedan blev att kontakta det lokala pizzabudet. Vårt första möte frågade vi om priser och vad han tyckte om vårt projekt. Efter detta fick vi en ny kontakt som barnen glädjes i att hälsa på och tala med så fick vi även stöd i projektet genom att han skickade med oss pant. Det hände efter detta ett flertal gånger att han stannade oss när vi kom med våra cyklar för att ge oss panten han ifrån början hade tänkt att panta själv.

Efter att ha provat olika typer av diagram för att visa barnen hur mycket pengar de hade och hur mycket mer som behövdes så fastnade vi för stapeldiagram. Detta diagram gjorde det översiktligt och lättare att förstå om vi var nära eller långt ifrån vårt pantmål. Utöver att barnen började göra klurigare additioner så upplevde vi att de började få en reell förståelse för hur mycket några hundralappar var i praktiken.

Barnen började även rita egna stapeldiagram.

Så var dagen kommen. Barnen hade sparat i månader.  Vårdnadshavare var fullt involverade och hade slutat panta sin egen pant. Barnen såg pantburkar överallt där vi var och vi fick ofta stoppa cyklarna för att något av barnen utropade att de ”såg någonting i buskarna”. Vad vi hade sparat och byggt upp till skulle äntligen ske och vi gick tillsammans till pizzabudet för att beställa våra pizzor.

Barnen var glada och vi var allt gladare för att vi visste att någonting som i början började med att barnen diskuterade vad man skulle göra av plastflaskor nu hade blivit ett helt eget projekt där barnen utvecklades gentemot en rad av läroplansmål.

Efter en lyckad dag och ett superlyckat projekt så samlade vi oss återigen dagen efter för en av våra reflektioner. Vad hade nu hänt med våra pengar? Stapeln som representerade barnens kassa hade plötsligt krympt. ”Pengarna är borta nu” utropade ett barn. ”Vart försvann det” sa en annan. ”Vi har ju använt pengarna nu” svarade ett tredje barn och smilade till sina kompisar ”Men vi kan ju spara nya pengar… Jag tror jag har några flaskor hemma, kanske jag kan få ta med dem hit”..

Läroplanen genom upplevelse

Efter ett projekt som detta där barnen varit glada och inspirerade genom hela projektet är det lätt att tänka. Är detta bra för att vara sant? Går det att köpa pizza med barnen för pengar de har tagit reda på själv och sedan lära sig något?  Svaret är eventuellt. Hade vi åkt och köpt pizza en dag utan förklaring eller reflektion under tiden hade nog ett lärande vart tvetydligt. Visst, det hade nog ändå blivit en lyckad dag för vilka barn tycker inte om pizza. Men här finner man också skillnaden på upplevelse och upplevelser som blir ett lärande aka en ”Grej of the year”.

Låt oss gå igenom projektet ännu en gång fast genom läroplanens ögon. Vi började med naturen och vad som inte hör hemma där och vad som är skadligt (plockade skräp). Läroplanen säger att ”förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla förståelse för samband i naturen och för naturens olika kretslopp samt för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra,”(Skolverket, 2018). Vi gick sedan vidare till matematik i praktiken och här tror vi att vi var inne i flera av målen men ett som står ut är ” förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp,” (Skolverket, 2018). I och med att vi hade så mycket samtal med pizzabudet och vad hann gjorde så fick barnen även lära känna sin närmiljö och hur vissa samhällsfunktioner/personer påverkar andra. Se igen till läroplanen så säger den att ”förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla förutsättningar för barnen att lära känna sin närmiljö och de samhällsfunktioner som har betydelse för det dagliga livet samt att ta del av det lokala kulturlivet” (Skolverket, 2018). Sist men inte minst så blev det aldrig en röstning om ett sparmål som var enhälligt (i alla fall ytterst få) och barnen fick då öva sin ”förmåga att lyssna på och reflektera över andras uppfattningar samt att reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar,” (Skolverket, 2018). Detta för att de behövde lyssna in varandras förslag och även argumentera för varför deras förslag vore roligare för resten utav barngruppen. Detta är ett projekt som vi tycker belyser mycket utav vad vi gör och vad upplevelsepedagogik är och hur det fungerar i praktiken. Tack för att ni läst.

Mvh André, Annika, Daniel