Alla barn har rätt till en relation till naturen
Att vara ute i naturen är en viktig del i förskolornas vardag. Några av fördelarna är hälsa och välmående men några andra är även demokrati och hållbarhet. Vi följer med Växthusets förskola ut i skogen.
Växthusets förskola ligger i södra Gottsunda. Anna Bergström är rektor och har tidigare jobbat på förskolan som pedagog.
- Jag tycker att det är ett väldigt viktigt uppdrag som förskolan har, och det är inget som det bara går att undervisa om. Man måste leva genom hållbar utveckling. Jag har också läst att tillgången till naturen riskerar att bli en klassfråga. Studier visar också att personer som är födda i Sverige och Europa vistas mer i naturen jämfört med dem som själva eller vars föräldrar är födda utanför Europa. Så då handlar det om att ge alla barn tillgången till naturupplevelser, säger Anna och lägger till.
- Jag tror också att man är mer benägen att ta hand om naturen om man själv har en relation till den och tycker om den. Annars kan man känna att allt som rör miljön inte är något som handlar om mig.
Även pedagogerna kan behöva stöd
- När jag började jobba här gick man ofta till lekparker på sina utflykter, vilket var naturligt eftersom det visade sig att många pedagoger inte kände sig trygga i skogen. Flera av pedagogerna hade inte vuxit upp i Sverige och skogen kändes osäker och lite farlig. Så vi började jobba där, bland annat genom en studiedag per termin där vi pedagoger i arbetslagen gjorde aktiviteter tillsammans i skogen.
Och allt eftersom pedagogerna blev tryggare har det fått effekter på barngruppen. Nu kan man höra pedagogerna berätta om härliga naturupplevelser och tipsa varandra i fikarummet. Och vi går till skogen en gång i veckan med alla barnen.
Olika övningar med barnen i skogen
En övning som de gör i skogen är tysta promenader. Då förbereder pedagogerna först barnen genom att berätta var de ska gå och ger instruktionen att vara helt tysta hela vägen dit. Sen brukar de också få en uppgift, det kan vara att berätta om något de har upplevt på vägen eller att hitta något rött. Då ska de både komma ihåg det och komma ihåg att vara tysta. När vi kommer fram får alla berätta.
- En gång gjorde vi den övningen med ett gäng treåringar, det var en dag när det blåste mycket. Då började barnen plötsligt tänka och resonera filosofiskt. Är det vinden, träden eller bladen som låter? En av pedagogerna filmande diskussionen, och sedan tittade vi på den på en samling. Då kunde barnen återuppleva tillfället och diskussionen uppstod igen. Är det träden eller är det vinden som låter? Det var väldigt häftigt.
