Mitt formativa klassrum

Den där pedagogiska eftertänksamheten

I september skrev jag ett inlägg om pedagogisk eftertänksamhet och vikten av tid för reflektion. Nu när betygen är satta så åker axlarna ner lite. Med lite suddig blick ser jag tillbaka på en ganska hektisk termin. Hur har det gått?

Det var länge sedan jag hade så här mycket undervisning på mitt schema som jag haft i år, och det har definitivt påverkat hur mycket jag har reflekterat. Ingen överraskning direkt. Det är tur för mina elever att jag har haft mer tid förut, för det gynnar såklart även detta gäng. Man glömmer ju inte. Erfarenhet ska inte underskattas. (Även om jag vet att det ofta är precis så det är - titta på löneutvecklingen för lärare i Sverige…) Hur som helst.

Tiden har alltså varit mer begränsad denna termin än vad jag är van vid. Hur ser man då till att man gör rätt saker med den reflektionstid man har? Man behöver ha goda rutiner.

En av mina rutiner är att jag uppdaterar och ändrar planeringar så fort jag är klar med ett arbetsområde. Det gör att om jag vill göra samma sak igen så har jag redan en ännu bättre version.

En annan är att jag tänker på jobbet på vägen hem. Under min cykeltur från Stenhagen till Luthagen hinner jag ofta bearbeta en del. Sedan är det förbjudet att grubbla. När jag jobbar hemma gör jag konkreta saker som man kan avsluta, som att rätta en hög med prov eller göra en lektionsplanering. Det håller inte alltid, men det är min grundinställning.

Man behöver också acceptera att vissa saker tar ännu längre tid om man har begränsat med tid, och så är det bara så. Jag hinner inte tänka klart kring X idag heller. Troligen inte imorgon. Det får bli på onsdag. Ni fattar. Det kanske till och med kan vara bra ibland. Det är i alla fall viktigt att vi lärare inte trollar fram tid som inte finns.

Både på Lärarnätverket och på min skola har vi haft tema Ledarskap denna termin. Det har inneburit att vi har pratat mer ledarskap och mindre om praktiska saker när vi samlats i arbetslaget. Det har hjälpt mig; att ha tid avsatt på dagordningen för att reflektera och lära av varandra. Det är tur att man har så många kloka lärare runtomkring sig.

Vill man ha lärare som växer och utvecklas så behöver det finnas utrymme för det. Det är på min önskelista i år. God jul och gott nytt år!

PS. Under 2025 kommer jag att vara föräldraledig så nu blir det snart fokusskifte för min del. Men vi ses och hörs så småningom.

Den här veckan är det ”Thanks givning”, vilket inte är något jag egentligen firar men med det som ursäkt tänkte jag passa på att säga tack. Tack till alla pedagoger och lärare som undervisat mina elever innan de hamnade i mitt klassrum.

Tack för att ni lärt dem hur man ska vara mot varandra i en klass. Hur man visar hänsyn och tolerans, men också kan säga ifrån när det behövs, och då göra det på ett konstruktivt sätt. Att ha sådana elever i sitt klassrum gör att mycket annat blir enkelt. Dessutom smittar det av sig och leder till en positiv kultur i gruppen där man tänker ”vi i klassen” och inte ”jag och dom”.

Tack för att ni lärt dem att de ska be om hjälp och låta läraren vara med och guida, oavsett om man tycker uppgiften är lätt eller svår, tråkigt eller rolig. Att våga be om hjälp och ta emot feedback är något som alla elever gynnas av. Att våga fråga varandra är också väldigt fruktfullt, och det märks vilka elever som jobbat mycket med kooperativt lärande. De blir verkligen resurser för varandra, vilket också gynnar klassrumsklimtatet.

Tack för att ni lärt dem att läsa och skriva. Ni har lagt grunden. Dessutom är det så att jag och många svensklärare med mig har NOLL läs- och skrivinlärning med mig från lärarutbildningen, och det blir kännbart när elever kommer till oss på högstadiet utan att behärska läsning och skrivande. Vår undervisning bygger ofta på att man kan det.

Tack för att ni lärt ut en massa strategier för lärande. Sådant som de har i sin ryggsäck och kan plocka fram vid behov. Jag blir alldeles varmt i hjärtat när nya sjuor frågor om de kan få lyssna igenom sin egen text. Ni har också genom att lärt dem alla dessa strategier lärt dem att det finns lösningar och att man får prova sig fram. Det är okej att någon vill göra en tankekarta och någon inte vill.

Tack för att ni har lyssnat på dem, och visat att deras röst är viktig och därmed värd att lyssna till. Ni har gjort så att de vågar berätta vad de tänker och tycker, både i och utanför klassrummet. Det bidrar till lärande och skolutveckling! Det gör mig till en bättre lärare när en elev kan sätta ord på vad jag kan göra för hen, eller ställer mig inför tankenöt som jag måste kläcka. Hur ska jag förklara hur man bli bättre på att skriva mer varierat? Mer genre-typiskt? Ni fattar.

Det jag vill säga med allt det här är att jag märker av ert arbete. Jag hoppas att du som arbetar i förskolan, på fritids, på lågstadiet eller på mellanstadiet redan vet och känner detta - att elevernas slutbetyg i grundskolan är ett resultat av ditt och mitt arbete, men det tål att att upprepas. Utan en ordentlig grund blir det ett fuskbygge som ständigt behöver lagas och fixas med.

Ni gör mitt lärarliv så mycket enklare och mer lustfyllt, och elevernas också, så åter igen tack.

Jag har alltid varit en hamster som samlar på mig saker. Fördelen med att ha jobbat ett tag är att man har konstruerat bra uppgifter tidigare år, som går alldeles utmärkt att återanvända (varmt tack ambitiösa Maja 2019 som hade mycket mer tid än vad småbarnsföräldern Maja har).

Hamstern i mig sparar även på elevtexter. När jag genomfört en uppgift med elever, detta gäller fram för allt skrivuppgifter men inte bara, så brukar jag fråga några skribenter om jag får spara deras texter. Jag har aldrig varit med om att en elev säger nej, men om någon skulle göra det så låter jag såklart bli. Min uppfattning är dock att de blir glada och uppfattar det som en komplimang.

Jag anonymiserar texten och sparar sedan i samma mapp som instruktionen (annars kommer jag aldrig att se dem igen bland mina miljarder, nåja men ni fattar, dokument. Ibland sparar jag elevtexter som jag bedömer ligga på olika nivåer för att illustrera betygskriterierna, ibland bara någon enstaka som löst uppgiften på ett effektivt sätt som vi kan läsa tillsammans och eleverna kan inspireras av.

Nästa gång jag ska göra samma eller en liknande uppgift så finns exempel som illustrerar vad jag förväntar mig som eleverna kan få ta del av. Det är mycket plocka isär och att diskutera en text som man vet är neutral, d.v.s. ingen i klassen har skrivit den. Samtidigt blir det mer ”på riktigt” än om jag hittar på en text eller låter ChatGPT skriva den. Det har jag dock också testat, och det kan leda till andra intressanta diskussioner i klassrummet. Det får dock bli ett annat blogginlägg.

Många av mina elever efterfrågar just tydlighet, och har man en ny lärare så är det inte alltid så lätt att veta vad som är ”bra”. Som elev vill man ju mycket hellre veta innan man ska göra en uppgift än efter när man får veta sitt och kanske kompisarnas resultat. Det handlar alltså om att bygga en undervisning där eleverna får så goda möjligheter som möjligt att lyckas.