Magnus HEM-kunskap

Få har väl missat den senaste tidens rubriker om läskrisen. Det faktum att tusentals niondeklassare underkänns i nationella provens läsförståelse varje år. Och i senaste PISA-undersökningen nådde var fjärde niondeklassare inte upp till basnivån för läsförståelse. Hur visar sig denna kris i ett ämne som HKK?

- Vaddå, det stod ju inte?

- Jo, om du läser under rubriken ”Gör så här” så är det ett av stegen i instruktionen.

- Aha, men jag gör på mitt sätt.

Replikskiftet är inte unikt. Som lärare i HKK har jag oräkneliga gånger hamnat i samtal som detta. Det gäller så klart långt ifrån alla elever, men är ändå talande för en alldeles för stor minoritet. Som jag försökt och försöker förmå elever att avkoda och använda informationen i recept och andra instruktioner. Med och utan bildstöd. Genom uppmuntrande påminnelser om att listan med ingredienser är en sak och arbetsinstruktionens stegvisa ordning något delvis annat. Hur jag pekat på delarnas olika syften och hur de hänger ihop. På olika sätt försökt träna elevernas förmåga att knäcka recept-genrens koder. Under både allvarliga och lekfulla undervisningsformer.

Det är dock ett jobb i motvind. För somliga elever handlar oförmågan att läsa, förstå och följa recept säkert om just svaghet i läsning. Fast i alltför många fall upplever jag att annat utgör hindret. Att kort eller nära obefintlig uthållighet ställer sig i vägen för möjligheten att ta in och använda sig av informationen. Där lustprincipen utvecklats till en överordnad guide i tillvaron, så att minsta yttre motstånd väcker inre motvilja istället för lust att utmanas och lära. Eller att elevens självbild är sådan att hen redan vet och kan allt, och inte behöva luta sig mot något annat än det egna jaget. I en sådan värld väger auktoriteter som recept och HKK-lärare väldigt lätt. Möjligen kan ett kort och kul lifehack på TikTok upphöjas till vägledare i arbetet.

När läskrisen diskuteras pekar många på skolan och dess brister. Jag förnekar inte att svensk skola behöver förbättras. Inte minst måste insatser sättas in tidigare för barn i svårigheter. Vi som arbetar i förskola och skola vet ju ofta vilka barn det handlar om långt före det är dags för första nationella proven i årskurs 3. På samma gång tänker jag att läskrisen knappast låter sig förklaras eller åtgärdas enbart med faktorer i skolan. (O)förmågan till uthålligt arbete och synen på auktoriteter är två av flera utmaningar i detta större perspektiv. Enligt min mening krävs det något annat och mycket mer än återgång till katederundervisning och kadaverdisciplin i skolan för att komma till rätta med detta. Läskrisen är så mycket större än en skolkris. Den är ett symtom på en samhällskris, där inte minst hem och vårdnadshavare sitter på viktiga nycklar till en varaktig förändring. En HEM-kunskap att påminna om när somliga debattörer överträffar varandra i att peka på skolans oförmågor.

Hemma en lördagsmorgon för några veckor sedan. Kaffebryggarens tank skulle fyllas. Men det blev inget vatten i kannan. Istället stod jag där med handtaget till köksblandaren i handen.

Situationen bildade upptakt till nästan en vecka utan vatten i köket. Opraktiskt ja, men också fullt möjligt att leva med. Det fanns ju trots allt friskt vatten att hämta i badrummet mindre än tio meter bort. Fast jag skulle ljuga om jag påstår att jag inte muttrade en del under matlagning och diskning dessa dagar. Tur då att olyckan inte var helt förgäves. Den inspirerade mig att börja tänka på hur begränsad tillgång till vatten kan fördjupa lärandet i HKK-undervisningen.

Vi lever i oroliga tider och frågor om beredskap, militär som civil, står högt på samhällets agenda. Även hushållen förväntas att göra sitt. En förnyad version av ”Om krisen eller kriget kommer” skickas ut till samtliga svenska hushåll om några veckor. I skolans värld är det dock förvånansvärt tyst i beredskapsfrågor, i alla fall i sammanhang jag rör mig. Men det finns de som har börjat tänka till. MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, som så småningom kommer att byta namn till Myndigheten för civilt försvar) har tagit fram intressanta materialet ”Klara lärare”, riktat till pedagoger i högstadiet och gymnasiet. Där finns även uppgifter utifrån kursplanen i HKK för åk 7-9: https://www.msb.se/sv/amnesomraden/skolmaterial/klara-larare/hem---och-konsumentkunskap/

Två av uppslagen för HKK-undervisningen (i både mellan- och högstadiet) som kom till mig när köksblandaren var trasig:

1) Eleverna får i uppgift att diska med en begränsad mängd vatten, som ska räcka till både disk- och sköljvatten. Under arbetet ska de notera vilka strategier som är framgångsrika när de ska hushålla med vatten. Efter arbetet får de dela med sig av strategierna och tillsammans gör vi en lista med praktiska knep.

2) Eleverna ska koka pasta utan att använda vatten ur kranen. För att lösa uppgiften får de tillgång till sådant som finns i HKK-salens kylskåp och skafferi (där läraren till exempel ser till att det finns krossade eller passerade tomater, mjölk, grädde, kokosmjölk och havredryck). Vad kan ersätta vatten? Hur påverkas arbetet och hur blir resultatet? En uppgift som öppnar för spännande jämförelser mellan de olika val eleverna gör.

”Tänk tillbaka på sommarlovet. På olika måltider du ätit. Välj en måltid som du tyckte var god eller som kändes positiv på något annat sätt.” Så inleds instruktionen till den uppgift eleverna i åk 6 på Östra Stenhagenskolan möter i Hkk och Sv första veckan på nya läsåret. Ett nytt ämnesövergripande upplägg som förhoppningsvis ger mersmak. 

Kryddlandet min sommar 

För mig har ferien varit en sensorisk höjdpunkt. Det nyanlagda kryddlandet på landet har nämligen levererat över förväntan. En sinnlig nåd. Häftigt att följa processen från frön eller små plantor till prunkande prakt. För att inte tala om skörden. Chokladmyntan i iskaffet. Rosmarinkvistarna i veganska paellan. Slösaktigt mycket bladpersilja i tabbouleh efter tabbouleh. Färsk timjan som möter fänkål, vitlök och saffran i fiskgrytan. Citronmelissen till jordgubbarna och vaniljglassen. Nu senast oreganon i mattorken, som sprider väldoft i hela huset. Och tänk att få dela allt detta med livskamraten, familjen, vännerna och grannarna. Sensorik har ju alltid ett fysiskt och socialt sammanhang. Kryddlandet gjorde min sommar och kommer förhoppningsvis att förgylla många ferier framöver. 

Oregano i mattorken. Foto: Privat. 

Starta i sensoriken 

Med erfarenheten av nya kryddlandet har jag blivit ännu mer övertygad om sensorikens centrala plats i Hkk-undervisningen. Om sinnesupplevelsernas betydelse i och för lärprocesser. Där självkänsla och tillit kan växa, och språket stimuleras och utvecklas på ett lustfyllt sätt. Som jag berättade i ett inlägg för ganska exakt ett år sedan startar jag därför gärna nya terminen med att lyfta fram just sensoriken. Så även denna hösttermin och nu då förstärkt med ett nytt ämnesövergripande samarbete. Dags att bjuda på fortsättningen av instruktionen till uppgiften i Hkk och Sv.  

 
Uppgiften Mitt matminne 

”Skriv rubriken ’Mitt matminne’ överst på ett linjerat A4-papper.  
 
Skriv sedan en berättande text om matminnet. Ta hjälp av punkterna nedan.  Texten ska vara cirka ½ - 1 A4-sida. 
 
Din text ska innehålla följande: 
- Vad du åt. 
- När och var du åt det.  
- Om du åt ensam eller om andra personer var med vid måltiden och din relation till dem. 
- De smaker och dofter du upplevde. Och hur maten kändes i munnen (konsistens och textur). 
- De känslor du upplevde under måltiden.  
- Något annat du vill berätta om maten och/eller måltiden.” 
 
Inför arbetet med uppgiften kommer eleverna att få en orientering om grundsmaker, konsistens och textur. En exempeltext kan vara en annan hjälp på vägen in i arbetet, inte minst för elever som kanske har svårt att komma igång med skrivandet. Elever som vill skapa illustrationer till sin skrivna berättelse får så klart göra det.