Döda djur och plasthandskar

Vad har döda djur och plasthandskar gemensamt? Kanske inte så mycket, men den som läser det sista inlägget i bloggen ställs i alla fall inför en paradox. Med raderna nedan avrundar jag ”Magnus HEM-kunskap” och säger tack till alla er som läst och kommenterat.

Enligt Food & Friends Matrapporten 2025 har andelen unga som kallar sig för vegetarianer eller veganer minskat de senaste åren. I åldersgruppen 15-24 år definierar sig 87 % som allätare men endast 2 % som vegetarianer. En ska så klart vara försiktig med att generalisera utifrån personliga upplevelser, men mina erfarenheter från HKK-undervisning och skolors matsalar pekar i samma riktning som rapporten. Vi lagar mer vegetariskt än tidigare i HKK-salen och i skolrestaurangen erbjuds alltid ett vegetariskt alternativ åt alla. På samma gång är vegetarianerna och veganerna försvinnande få.

Innevarande läsår är det någon enstaka vegetarian bland mina elever i åk 6, ytterligare någon pescetarian (precis som jag), men ingen vegan. Däremot är det många, inte minst killar, som hyllar kött av olika slag. Det senare är en konstant, men för 10-15 år sedan upplevde jag det som lite vanligare att, inte minst flickor, valde att avstå från animalier. Eller i alla fall från rött kött. Idag är det fläskkött som somliga visar en aversion inför, men nöt, fågel och fisk äts av nästan alla.

Varför minskar andelen unga som äter vegetariskt? Jag har inget heltäckande svar, men en delförklaring kan vara ett minskat engagemang för miljö och klimat bland ungdomar och unga vuxna. I oktober publicerades Ungdomsfokus 2025 som visar att ungas engagemang i klimatfrågan rasat. Den samhällsfråga som tappat mest i engagemang bland unga de senaste 5 åren är just klimatet.

Parallellt med de ovan nämnda trenderna upplever jag en explosionsartad ökning av efterfrågan av en specifik produkt i HKK-undervisningen. För 10 år sedan var det i princip ingen elev som bad om att få använda plasthandskar. Idag kommer frågan direkt från flera elever så fort de förväntas ta i kött. I min undervisning delas det dock aldrig ut några plasthandskar med mindre än att eleven har allvarliga sår eller infektioner. Med goda rutiner för handhygien behövs inget skydd vid matlagning. Omotiverad användning av plasthandskar är bara ett slöseri med material och pengar.

Under en av höstterminens lektioner arbetade eleverna i åk 6 med att skära kycklingfilé till en currygryta. Några elever ställde den numera obligatoriska frågan om plasthandskar, för det råa kycklingköttet ville de för sitt liv inte röra med fingrarna. En av eleverna var särskilt påstridig. Några plasthandskar blev det inte. Däremot kände jag mig tvungen att fråga: ”Hur kommer det sig att du inte kan ta i det råa köttet, men om en stund kan tänka dig att stoppa ett dött djur i ansiktet!?” Eleven gav aldrig något svar, men kycklingfilén skars till slut i bitar. Utan plasthandskar och hamnade till slut i elevens mun.