Magnus HEM-kunskap

Vilka kompetenser är särskilt önskvärda eller nödvändiga för en HKK-lärare? För att reflektera över frågeställningen har jag konsulterat en bok och samtalat med en erfaren ämneslärarkollega.

Grunden för yrkesskickligheten

Det finns ingen formel för den goda läraren och det finns flera sätt att vara en duktig pedagog. Samtidigt går det att tala om en rad centrala kompetenser som ligger till grund för lärares yrkesskicklighet. Om detta och annat resonerar Lars-Åke Kernell klokt i Att finna balanser: en bok om undervisningsyrket (Studentlitteratur, 2010). Kernell ringar in en rad lärarkompetenser, inom olika områden och på skilda nivåer: allmän professionalitet, allmänpedagogiska och allmändidaktiska färdigheter, ämneskunskaper och ämnesdidaktisk förtrogenhet, metodisk och arbetsledande skicklighet, generell social och kommunikativ förmåga. Enligt Kernell är kompetenserna inte medfödda egenskaper utan förhållningssätt och beteenden som går att utveckla och förfina. Ett hoppfullt budskap för oss som inte alltid upplever att alla kompetenser är helt på plats i den egna yrkesutövningen.

Särskilda HKK-lärarkompetenser

De kompetenser Kernell lyfter fram är generella och gäller alla lärare. Jag tänker att en stor del av basen för yrkesskicklighet nog också är gemensam för alla i lärarkåren. Fast på samma gång vill jag undersöka och lyfta fram kompetenser som nog kan anses särskilt önskvärda eller nödvändiga för HKK-lärare. För att resonera om detta bjöd jag in Hanna Lackmar, HKK-lärare på Eriksberg anpassad grundskola, att dela med sig av sina tankar.

Hanna Lackmar. Foto: Privat.

För Hanna har HKK-undervisning tillsammans med elever med funktionsvariationer inneburit ett större fokus på utveckling av elevernas självständighet. Undervisning för livet har blivit än mer central än när hon arbetade inom grundskolan.

När Hanna utifrån sin gedigna erfarenhet reflekterar över viktiga HKK-lärarkompetenser nämner hon:

Flexibilitet – att bejaka att det inte alltid blir som läraren tänkt sig,

Kreativitet – att finna lösningar i stunden,

Ett positivt sinne – för goda relationer och en trygg och trivsam miljö,

Mod – att våga prova sig fram och ta in elevernas perspektiv på allvar.

Utifrån Hannas resonemang tycks HKK-lärarens sociala kompetens och ett situationsbaserat, delaktiggörande och frimodigt ledarskap minst lika viktigt som djupa ämneskunskaper. Eller i alla fall nödvändigt för att skapa ett pedagogiskt rum där lärarens ämneskunskaper kan användas.

Processkompetens

Jag håller med Hanna om att relationell skicklighet och ett välutvecklat ledarskap är nyckelkompetenser för lärare. I mitt arbete som HKK-lärare inom såväl grundskola som anpassad grundskola tänker jag också att något som jag vill kalla för processkompetens är helt centralt. Med processkompetens avser jag den ämnesdidaktiska färdigheten att bygga upp fungerande och fördjupande arbetsområden och lektioner. Enligt kursplanerna för de båda skolformerna är förmågorna att planera, tillaga/hantera samt värdera essentiella i ämnet. Den yrkesskickliga HKK-läraren skapar därför inspirerande teman och arbetsprocesser där eleverna får möjlighet utveckla dessa förmågor. Arbetsprocesser där formativ bedömning bidrar till att synliggöra förmågornas progression både för eleverna och läraren.

Nytt läsår, nya tag. Den här terminen undervisar jag bland annat fem grupper i åk 6 i hem- och konsumentkunskap. Det är alltid roligt och stimulerande att möta nya elever. Och så klart lite nervöst. En bra start betyder så mycket. Det gäller att bygga goda relationer och väcka intresse för ämnesundervisningen från första lektion. 

 Sensorik i Lgr22

Sedan några år tillbaka har jag identifierat och slipat på några byggstenar för en god uppstart i åk 6. En av dessa är sensorik. Med sensorik menas vetenskapen om sinnesupplevelser. Alltså läran om hur vi upplever världen (och oss själva) genom syn, hörsel, lukt, smak och känsel.  
 
I Lgr22 framhålls ”samtal om upplevelser av smak, doft, konsistens och textur i samband med matlagning” som en del av det centrala ämnesinnehållet i åk 1-6. I jämförelse med Lgr11 så innebär det ett förtydligande av sensorikens ställning i undervisningen. En klok förstärkning, helt i min smak.  

 Smakövning i praktiken 

Det finns många sensoriska övningar som går att använda i undervisningen. Livsmedelsverkets material ”Mat för alla sinnen” kan varmt rekommenderas, som introduktion till arbetet med sensorisk träning och som metodbank. Ett annat material, om än riktat mot yngre åldrar, är ”Sinnenas skafferi” utgivet av Stina Algotson och Åsa Öström. 
 
Höstterminens första lektion valde jag att låta sjätteklassarna närma sig sensoriken genom en enkel övning. Vi började med att samtala om kroppens sinnen och hur de samverkar, för att sedan fokusera på smaksinnet och de fem grundsmakerna sött, surt, salt, beskt och umami.  
 
Därefter var det dags för sensorisk övning. Innan själva provsmakningen underströk jag att deltagandet var frivilligt och smakupplevelsen personlig. Jag var också tydlig med att jag inte skulle utsätta eleverna för något farligt eller äckligt. Därefter fick eleverna blunda och provsmaka fem olika vätskor och ”leta” efter vätskans grundsmak. Efter varje provning samtalade vi om upplevelsen och grundsmaken. Istället för en vätska med smak av umami valde jag dock att bjuda på vanligt vatten, som en kontrast till de fyra andra vätskorna som var utstuderat söta, sura, salta eller beska.  

Träning ger mersmak 

Sensorisk träning ger gärna mersmak. Här är några av fördelarna jag ser med arbetssättet: 

• Övning i tillit. Eleverna tränar på att registrera sinnesintryck och lita på sina upplevelser. Samtidigt övas tilliten till den som leder övningen, vilket förutsätter en trygg miljö. Att bygga tillit är särskilt aktuellt när relationer etableras och grupper formas. 
• Smak för lärande. Sensorisk träning bjuder in till lustfyllt lärande. Att ha roligt på allvar när en lär, utan att tramsa. Precis som hem- och konsumentkunskap ska vara.  
• Bekräftar och utmanar. Sinnesövningar knyter an till sådant eleven redan har erfarenhet av, samtidigt som övningarna öppnar för fördjupning och nya horisonter.   
• Språkutveckling. Sinnesupplevelser och språk hänger intimt samman. Sensoriska övningar stimulerar och utvecklar begreppsbildning, ordförråd och språklig kreativitet.  
   
  
   
  Länk till https://www.livsmedelsverket.se/om-oss/publikationer/sok-publikationer/broschyr/mat-for-alla-sinnen-sensorisk-traning-enligt-sapere-metoden  

Efter skolavslutningen är HKK-salen tom på elever. I dagarna töms lokalen även på utrustning, husgeråd, livsmedel, textilier och allt annat ”lösöre”. För när eleverna är på sommarlov och jag har ferie ska salen renoveras. Ser fram emot en bättre arbetsmiljö för både små och stora. Och förbättrade möjligheter till pedagogiska anpassningar av verksamheten.

Packning och introspektion

När jag plockar i hyllor och skåp, och packar ned i kartonger, tänker jag tillbaka på det läsår som just avrundats. På vad det blev av de förhoppningar och målsättningar jag hade med mig vid start. Hur de vardagliga ansträngningarna föll ut. Arbetet med packningen av allt i salen är rätt slitsamt i försommarvärmen, men blir också till värdefull smälttid. Ett eget ”rum” för utvärdering med både summativa och formativa inslag. Jag lindar in glas i tidningspapper samtidigt som jag reflekterar över hur arbetet med privatekonomiska begrepp fungerade i årskurs 6. Packning och introspektion. Hur blev det? Vad uppnådde jag och var brast jag? Var står jag just nu? Vart ska jag? Vilka är nästa steg på vägen? Behöver jag någon form av påfyllning för att kunna ta kliven?

Våga fråga eleverna

Min egen värdering av läsårets arbete är viktig. Ännu viktigare är det att lyssna in elevernas uppfattningar om undervisningen och mitt sätt att vara lärare. Att på allvar öppna upp för och försöka se med elevernas glasögon på mig och den ämnesundervisning jag bedriver. Jag tänker att det är värdefullt av minst två skäl. Dels handlar det om demokrati, delaktiggörande och rättvisa. Om skolan ska präglas av demokrati och delaktighet måste eleverna få tycka till. Och om jag får bedöma och betygsätta elevers förmågor är det ju klädsamt om jag öppnar för det omvända. Dels handlar det om att eleverna sitter på nycklarna till min framtida framgång som ämneslärare. Det är bara genom att ta in deras uppfattningar som jag kan bli den bästa versionen av mig själv som lärare. Vilket ju är målet för mitt yrkesverksamma jag.

Olika former för utvärdering

Det finns så klart många olika sätt att låta elever utvärdera undervisningen. Under läsåret avslutar jag ibland eller ofta lektioner med en mikroutvärdering eller en exit ticket. ”Ett begrepp eller en metod du har lärt dig eller övat på under lektionen”. ”En sak läraren gjorde bra eller kunde ha gjort bättre under lektionen”. ”Något som var svårt att förstå eller hantera praktiskt under lektionen?” Eller en snabb puls med hjälp av Forms eller Mentimeter, en puls jag och eleverna i bästa fall hinner ha ett kort samtal om. Eller en värderingsövning. Det händer också att jag helt fräckt frågar enskilda elever eller mindre grupper vad de tycker om lektioner eller mitt sätt att undervisa. Med en eller flera frågor av typen: ”Hur fungerade lektionen för dig?” ”Lärde du dig något idag? Vad? Kunde jag ha gjort något bättre för att du skulle lära dig mer?”

I slutet av innevarande läsår har grupperna i åk 6 och åk 8 fått göra mer grundliga utvärderingar av terminen och ämnesundervisningen. Åk 8 fick en enkät i Forms att fylla i, men eftersom alla elever i åk 6 inte har tillgång till dator eller lärplatta fick det bli papper och penna i den årskursen. Frågeställningarna var dock snarlika:

”Tänk tillbaka på terminen med hem- och konsumentkunskap. Berätta om minst två (2) saker du lärt dig i ämnet.”

”Berätta om minst en (1) sak som du vill bli bättre på som har med HKK att göra.”

”Om du skulle ge din HKK-lärare ett betyg, vilket betyg 1-5 skulle hen få?”

”Motivera varför du ger din lärare just det betyget.”

”Det här har fungerat bra under HKK-lektionerna. Ge konkreta exempel.”

”Det här skulle kunna förbättras under HKK-lektionerna. Ge konkreta exempel.”

Svaren jag har fått in utifrån dessa frågor innehåller både bekräftelse och utmaningar att ta tag i. När jag läser det eleverna skrivit slås jag av hur kloka de är. Jag är glad att jag vågat ställa frågorna, även när svaren ibland pekar på mina tillkortakommanden. Jag blir också lite stolt, för jag tror jag lyckats få eleverna att förstå att jag är genuint intresserad av deras upplevelser och åsikter. När jag är uppriktig i mitt intresse får jag både välvilja och uppriktighet tillbaka.

Utvärdera mera

Jag tror att vi lärare ägnar för lite tid och kraft till utvärdering av vår undervisning och vår yrkesutövning. Eller kanske snarare att det finns för lite tid och kraft över till detta. För utvärdering sker tyvärr ofta som grädden på moset när allt annat – som anses viktigare – är gjort. Här tänker jag att vi borde skrifta perspektiv. Utvärdering är inte slutet på det vi gör utan snarare en ny och nödvändig början. Jag har just påbörjat läsåret 23/24…

Några tankar/tips för utvärdering med elever

· Prioritera utvärdering när läsår, terminer och lektioner planeras.

· Visa att du är genuint intresserad av elevernas upplevelser och åsikter.

· Poängtera att elevernas upplevelser och åsikter inte påverkar bedömningen och betygsättningen av deras kunskaper och färdigheter.

· Variera formerna för utvärdering. Enskilt – grupp, muntligt – skriftligt, kort puls – längre fritext etc.

· Ställ bara frågor som du verkligen vill ha svar på. Undvik slentrian och ”tomt” frågande.

· Var öppen i mötet med elevernas svar. Var beredd på att svaren både kan bekräfta och utmana, men försök att undvika att gå i försvar.