Om resultat, lärande, måluppfyllelse och hopp

När höstterminen närmar sig sitt slut blir ord som resultat, måluppfyllelse och betygsvarning alltmer närvarande i skolvardagen. Det är den tid på året då vi lärare sammanställer kunskaper, observationer och bedömningar men också en tid som väcker tankar om elevernas utveckling, motivation och välmående.

Vi samlar belägg för lärande på många sätt: genom samtal, frågor, prov och inlämningar. Det handlar om att se både styrkor och utvecklingsområden. Vi tolkar det vi ser, fattar beslut om återkoppling, stöd och hur vi bäst kan hjälpa varje elev vidare i sin kunskapsutveckling.

Att skriva en betygsvarning är sällan enkelt. Det är ett nödvändigt verktyg men bakom varje varning finns en elev med sin historia, sina styrkor och sina hinder. För mig handlar det inte om att peka ut en risk utan om att skapa möjligheter. Ett F behöver inte vara slutpunkten det kan vara början på förändring. Men för att det ska ske krävs att läraren har skapat en god relation till eleven och att det är konkret. Läraren behöver punkta upp exakt vad som ska göras och när.

Samtidigt blir skolans uppdrag tydligt: att alla elever ska ges förutsättningar att lyckas. Resultat handlar inte bara om siffror i tabeller utan om att tidigt upptäcka signaler, samarbeta med kollegor och vårdnadshavare och behålla tron på att varje elev kan växa när de får rätt stöd.

Det verkliga resultatet är när en elev vågar tro på sin egen förmåga. Vi lärare tycker ofta vi är tydliga med vad som krävs i våra ämnen men för elever är det inte alltid så. Det kan behövas tydligheten i att stapla upp de uppgifter som måste göras för betyg för att eleven ska motiveras och känna att den förstår och vet vad som ska göras.

Vilka framsteg är värda att fira?

Skolan är en central arena för barn och ungdomar. Det är viktigt att eleverna når sina kunskapsmål men lika viktigt är deras sociala och emotionella utveckling. Genom undervisningen växer hoppet och vi i skolan har kraften att förändra människors liv.

Jag sitter här och skriver tack vare en lärare. Viveca lärde mig svenska språket, öppnade dörren till böckernas värld och fick mig att tro på drömmar och möjligheter.

Det finns ett ljus i mörkret och det ljuset handlar om undervisningens kvalitet och engagemang. För det spelar ingen roll vilket postnummer man bor på eller vilken bakgrund man har. Det är du som lärare som gör skillnaden!

Tips: Hur får man en negativ trend att vända?

1. Tydliggör målen tidigt och sätt in rätt stöd

Gå igenom vad som förväntas och hur eleverna kan visa sina kunskaper på olika sätt. Elever behöver veta vart de är på väg i sitt lärande. Det handlar om att vi tillsammans gör målen begripliga, visar hur kunskaper kan visas på olika sätt och hjälper eleven att se vägen vidare. Vi vet att stödet ofta kommer sent därför måste vi agera i tid. Återkopplingen ska vara uppgiftsrelaterad, inte personrelaterad.

2. Ha regelbundna avstämningar, både muntligt och skriftligt

Små samtal kan göra stor skillnad. Hellre korta uppföljningar en gång i veckan med eleven än något enstaka långt möte. Fråga hur det går och vad eleven själv upplever som svårt.

3. Arbeta formativt

Ge feedback som hjälper eleven att förstå hur hen kan förbättra sig, inte bara vad som blev fel. Använd korta, tydliga utvecklingsmål som leder vidare i lärandet. Elever behöver ofta hjälp att prioritera och strukturera för att veta vart de ska börja.

4. Involvera hemmet i tid

Kontakta vårdnadshavare innan det är för sent. Bygg på samarbete och inte oro. Följ upp samtal och använd tolk vid behov. En betygsvarning i oktober ska aldrig komma som en överraskning varken för eleven eller hemmet.

5. Lyft fram framsteg, även små steg räknas

Synliggör utveckling och uppmuntra eleven att se sin egen progression. Att känna att man lyckas stärker motivationen och minskar risken för uppgivenhet. När det inte går bra i skolan påverkas även välmående därför är varje framsteg viktigt.