Recept i läskrisens tid
Få har väl missat den senaste tidens rubriker om läskrisen. Det faktum att tusentals niondeklassare underkänns i nationella provens läsförståelse varje år. Och i senaste PISA-undersökningen nådde var fjärde niondeklassare inte upp till basnivån för läsförståelse. Hur visar sig denna kris i ett ämne som HKK?
- Vaddå, det stod ju inte?
- Jo, om du läser under rubriken ”Gör så här” så är det ett av stegen i instruktionen.
- Aha, men jag gör på mitt sätt.
Replikskiftet är inte unikt. Som lärare i HKK har jag oräkneliga gånger hamnat i samtal som detta. Det gäller så klart långt ifrån alla elever, men är ändå talande för en alldeles för stor minoritet. Som jag försökt och försöker förmå elever att avkoda och använda informationen i recept och andra instruktioner. Med och utan bildstöd. Genom uppmuntrande påminnelser om att listan med ingredienser är en sak och arbetsinstruktionens stegvisa ordning något delvis annat. Hur jag pekat på delarnas olika syften och hur de hänger ihop. På olika sätt försökt träna elevernas förmåga att knäcka recept-genrens koder. Under både allvarliga och lekfulla undervisningsformer.
Det är dock ett jobb i motvind. För somliga elever handlar oförmågan att läsa, förstå och följa recept säkert om just svaghet i läsning. Fast i alltför många fall upplever jag att annat utgör hindret. Att kort eller nära obefintlig uthållighet ställer sig i vägen för möjligheten att ta in och använda sig av informationen. Där lustprincipen utvecklats till en överordnad guide i tillvaron, så att minsta yttre motstånd väcker inre motvilja istället för lust att utmanas och lära. Eller att elevens självbild är sådan att hen redan vet och kan allt, och inte behöva luta sig mot något annat än det egna jaget. I en sådan värld väger auktoriteter som recept och HKK-lärare väldigt lätt. Möjligen kan ett kort och kul lifehack på TikTok upphöjas till vägledare i arbetet.
När läskrisen diskuteras pekar många på skolan och dess brister. Jag förnekar inte att svensk skola behöver förbättras. Inte minst måste insatser sättas in tidigare för barn i svårigheter. Vi som arbetar i förskola och skola vet ju ofta vilka barn det handlar om långt före det är dags för första nationella proven i årskurs 3. På samma gång tänker jag att läskrisen knappast låter sig förklaras eller åtgärdas enbart med faktorer i skolan. (O)förmågan till uthålligt arbete och synen på auktoriteter är två av flera utmaningar i detta större perspektiv. Enligt min mening krävs det något annat och mycket mer än återgång till katederundervisning och kadaverdisciplin i skolan för att komma till rätta med detta. Läskrisen är så mycket större än en skolkris. Den är ett symtom på en samhällskris, där inte minst hem och vårdnadshavare sitter på viktiga nycklar till en varaktig förändring. En HEM-kunskap att påminna om när somliga debattörer överträffar varandra i att peka på skolans oförmågor.