Processen framför produkten

Betygen är satta och många elever och lärare pustar ut. Äntligen i mål. Som om lärandet var över, i alla fall för den här gången. Men vad har egentligen uppnåtts när produkten så tydligt överskuggar processen?

Målet eller vägen som mål

I HKK-undervisningen möter jag ofta elever som vill att jag ska titta och smaka på resultatet av köksarbetet. Elevernas stolthet är smittsam, jag beskådar glatt och tar gärna en tugga. Målet, i dubbel bemärkelse, är viktigt. Det märks också på många elevers iver att få en bedömning av just bröd och maträtter. Som att 1-10 skulle säga något väsentligt om deras verk. Därför ger jag aldrig dylika omdömen, utan lyfter och samtalar om konsistens(er) och smak(er) istället.

Mer sällan, nästan aldrig, frågar elever efter återkoppling på arbetsprocessen. Visst ber de om hjälp med handlaget när skalare, knivar och rivjärn ska användas. Men efterfrågan på omdömen om hantering av kökets färdigheter är nära noll. Det är snarare jag som för in detta spår i undervisningen genom formativ bedömning under köksarbetet och olika former av utvärdering av relationen mellan produkt och process.

Fritering av churros.

Att få syn på processen

Som HKK-lärare är jag mer inriktad på arbetsprocessen än slutprodukten. Ett väldoftande rågbröd eller en välkryddad kikärtscurry är så klart sinnliga höjdpunkter och ett kvitto på ett utfört köksarbete. Men det är ändå det som händer längs vägen till brödet eller rätten som är det mest intressanta. Hur eleven hanterar hygien, tar sig an recept, organiserar arbetet, samarbetar med kökskamraten, använder olika livsmedel, metoder, utrustning och redskap, håller ordning och reda (eller motsatsen) på köksbänkarna, sköter källsorteringen, gör anpassningar utifrån situationer som uppstår under arbetets gång, reflekterar över det som görs i relation till perspektiv som hälsa, ekonomi och miljö. Med mera.

Ett bröd eller en maträtt kan så klart bära visst vittnesmål om det arbete som ligger bakom. Fast det är genom uppmärksamhet under arbetsprocessen som elev och lärare verkligen kan komma

i kontakt med förmågor, kunskaper och färdigheter. Det är främst där lärandet sker och blir synligt. Och det är lärarens uppgift att skapa förutsättningar för sådana erfarenheter.

Färdiga churros.

Den reducerade slutprodukten

Med betygen satta vandrar mina tankar därför inte helt osökt till just relationen mellan produkt och process. För precis som rågbrödet eller kikärtscurryn bara till viss del berättar om arbetsprocessen, säger betyg egentligen ganska lite om elevers verkliga förmågor, kunskaper och färdigheter. Enskilda bokstäver ska fånga en hel termins, eller till och med skoltids, lärande och utveckling. En starkt koncentrerad form av summativ bedömning. ”Klart och tydligt, svart på vitt”, enligt somliga. Men särskilt bred eller djup information handlar det inte om. Snarare en hårt reducerad slutprodukt. Som i värsta fall serveras av läraren, och inmundigas av elev och vårdnadshavare, utan tillräckligt intresse för den bakomliggande lärprocessen.