Göra fritt är stort men göra rätt är större

De flesta som studerat vid Uppsala universitet känner igen orden ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”. Aforismen är hämtad från författaren och filosofen Thomas Thorild (1759 - 1808) och finns att läsa över ingången till aulan i lärdomsstadens universitetshus. Sentensen är omdiskuterad och har getts olika tolkningar. Syftar ”rätt” på ett intellektuellt och/eller moraliskt mer högtstående sätt att tänka? Krockar inte ett sådant synsätt med den akademiska friheten? Eller handlar ”rätt” mer om metod, att tänka logiskt, följdriktigt och kritiskt?

Jag lämnar den rätta tolkningen av Thorilds ord åt bättre tänkandes utläggningar. Men jag som skriver och du som läser får ta med oss själva orden. För de kommer ibland till mig i mötet med elevers arbete i hem- och konsumentkunskap. Och i samtal om lärarens didaktiska val och ”attityd” i ämnet. Innan jag fortsätter vill jag varna känsliga ögon för ett visst mått av generaliseringar nedan.

I det som då hette hemkunskap fanns länge en föreskrivande och mer eller mindre moraliserande undervisningspraktik. Hushållsläraren skulle lära ut rätt handlag och tänkande till eleverna. Det fanns ETT RÄTT SÄTT. Den ämnestraditionen är nog inte helt död, men mycket har förändrats bara under de senaste 10 åren. I min egen lärargärning har jag ibland stött på effekterna av förhållningssättet. På en tidigare arbetsplats där jag tog över undervisningen efter en äldre kollega vittnade många elever om hur korrigerade de blivit. ”Allt jag gjorde var liksom fel.” Som lärare upplevde jag själv hur salen jag tog över hade lidit av syrebrist.

Det går att vispa en lös smet men degar bearbetas bäst med träslev eller trägaffel.

Foto: Magnus Myrberg

Idag är nog läget många gånger det motsatta. Lärare i hem- och konsumentkunskap marineras i ett mer undersökande och tillåtande förhållningssätt under utbildningen. Det postmoderna paradigmet har också satt sina spår i HKK. Det finns inte ett rätt sätt att skala en potatis eller ta hand om sin privatekonomi. Ibland kan det kännas som att alla sätt att tänka och göra saker anses kvalitativt likvärdiga. Relativismen lurar runt köksön. Vilket också präglar inte så få elevers attityd i undervisningen. När läraren inbjuder till – eller, Gud förbjude, till och med påbjuder – ett visst sätt att göra eller tänka så händer det att elever säger: ”Men jag gör på mitt sätt”. Och vem är väl läraren att döma eller bedöma? (Ja, du som läser in en viss udd här gör alldeles rätt.)

Fast nog finns det bättre och sämre sätt att göra saker i ett hem. I ett kök, i en tvättstuga, i hanteringen av sparpengar, vid olika konsumtionsval. Det måste gå att säga och praktisera i undervisningen utan att hamna i en äldre skolas hårt föreskrivande, i det närmaste moraliserande, förhållningssätt. Visst ska undervisningen vara inkluderande, ha både låga trösklar och högt i tak, rymma undersökningar och kreativitet, och uppmuntra kritiskt tänkande. Det finns givetvis inte alltid ett rätt sätt att hantera eller värdera hemmets handlingar. Men nog finns det mer ändamålsenliga, hälsosamma, resurssnåla och så vidare. Att göra fritt är stort men att göra rätt är faktiskt större.